Kirstin Cronn-Mills - Transgender lives

Titel: Transgender lives: Complex stories, Complex voices

Författare: Kirstin Cronn-Mills

Förlag: Twenty-First Century Books (via NetGalley)

Utgiven: 2014-09

Sidor: 88

Adlibris | Bokus

Den här veckan är det Stockholm Pride. Något som är viktigt att uppmärksamma, även om frågorna är lika nödvändiga att prata om året om. Jag har helt omedvetet läst några böcker med HBTQ- tema senaste veckan. Det här är en av dem. 

En person i min närhet har under de senaste åren genomgått en könskorrigerande process. Det har gett mig en liten bild av hur transvärlden ser ut, hur processen går till och lite tankarna bakom. Det finns ändå så mycket jag inte vet, så mycket jag inte förstår. Men jag vill veta, jag vill förstå! För medan acceptans för mig är en självklarhet har alltid kunskap varit en nödvändighet - jakten på kunskap har gjort mig till den jag är idag. Då är det bra att böcker finns. 

Jag ska börja med att skriva en sak - Transgender lives är en bok om hur det är att vara trans* i USA. Det skiljer sig en del från hur det är att vara trans* i Sverige. Eller ja, inte på det grundläggande såklart men USAs sjukförsäkringssystem och lagstiftning gör allt lite mer krångligt och även till en klassfråga. Men mer om det lite senare. 

Trans* är benämningen som används boken igenom och där täcks också hela spektra in. Detta för att inte utesluta någon. I olika kapitel får vi möta både transkillar, transtjejer, en transvestit, en person som ser sig som queer. Något som också visar hur många sidor det finns av uttrycket. 

Boken beskrivs såhär:

Meet Katie, Hayden, Dean, Brooke, David, Julia, and Natasha. Each of these transgender individuals tell how they came to understand, accept, and express their gender identities, as well as the sorrows and successes they experienced. 

Visst låter det intressant men det berättar inte om hela innehållet. För mellan de olika kapitel där vi möter personerna ovan, får ta del av deras resor, finns faktakapitel. Trans*Gender Basics, Trans*Spectrum Identities och Trans*Health Complexities är rubrikerna på några av dem. Det är intressanta texter med fakta, statistik och förklaringar. Texter som ökar förståelsen.

En kommentar som lämnade avtryck var den om att vissa transsexuella inte tycker om att placeras tillsammans med H, B och Q i HBTQ. För medan dessa syftar till personens sexuella läggning handlar T om könstillhörighet. En intressant tanke jag själv inte tänkt på tidigare. Förmodligen för att genus och sexualitet är rätt sammansvetsat i ett heteronormativt synsätt. 

Intervjutexterna med de olika personerna är intressanta. Deras olika resor till den person de är har varit väldigt olika men i samtliga skiner en stolthet igenom, en stolthet över att få vara den person som de vill vara - till det inre såväl som det yttre. En stolthet jag även har sett hos min vän och hans kompisar. Den som är så självklar bland cispersoner (en cisperson är en person som entydigt är och alltid har varit man eller kvinna och beter sig utifrån den könsrollen om man förenklar det). 

Fakta är bra, fakta är intressant - framförallt när den läggs fram på ett bra sätt och det tycker jag Cronn-Mills lyckas med. Det är matnyttigt och intressant men samtidigt skrämmande. För det är mörk statistik hon ger fram, om en grupp där påhopp är vanliga och självmordsstatistiken hög. 

Som många gånger förr tänker jag på hur bra vi har det i Sverige ändå. Här är det till exempel ingen klassfråga (inte på samma sätt i alla fall) om du ska kunna byta kön eller inte. Här behöver du inte hoppas på att din sjukförsäkring täcker kostnaden för att diagnosernas och få den könskorrigerande behandling du behöver (vilket den rätt sällan gör) alternativt själv lägga ut de hundratusentals kronor behandlingarna kostar. Vårt högkostnadsskydd täcker det (vilket får mig att oroa mig för de konsekvenser en privatisering av vården kan få).

Påhopp och diskriminering sker också i Sverige men vi har ganska starka lagar mot diskriminering (hur de funkar vet jag inte dock). I många av USAs stater är det inte olagliga att diskriminera trans*personer när det handlar om att få jobb, lägenhet, sjukvård etc. Det är ju helt sjukt!

Jag är tacksam för att jag fick läsa den här boken. På få sidor innehöll den mycket matnyttigt och intressant och kanske har den också ökat min förståelse ytterligare någon grad. Allt är inte svart eller vitt, blått eller rosa. Prideflaggan är en väldigt bra symbol för visst är det härligt med många olika nyanser och identiteter?!

Kirstin Cronn-Mills har tidigare skrivit YA-romanen Beautiful music for ugly children som handlar om en transkille som har ett radioprogram och försöker skapa en ny identitet som den han vill vara Gabe. Men att komma ut som transsexuell är inte enkelt. Jag har inte läst boken själv än men har bläddrat i den och tycker den verkar bara bra!