Läs ett år: Den sista dagen i december

Ännu ett år har passerat. Det är dags att sätta punkt för år 2014, dags att välkomna 2015 till våra liv. Därmed är det också dags att sätta punkt för utmaningen ”Läs ett år”. Under tolv månader har jag och ett gäng med andra bokbloggare under ledning av Ulrika på Västmanländskans bokblogg varje månad läst en bok med månadens namn i titeln. Det har varit ett varierat utbud bland oss, ibland har jag läst samma månadsbok som någon annan, ibland har jag gått mina egna vägar. Ibland har det varit krystat, ibland har det varit riktigt urusla böcker, ibland ren succé. Decembers bidrag kvalar in någonstans i mitten.

Det kan vara så att jag läste Mariette Glodecks Röda vita rosen när den kom 2005, det är inte alls omöjligt. Det finns ett visst litet stråk av igenkänning när jag läser den. Helt säker är jag dock inte. Därför blev det också den jag inledde med att läsa. Inte för att den har något med december att göra, den utspelar sig under en midsommarhelg med tillbakablickar till åren som gått men för att Den sista dagen i december är en fristående fortsättning på den. I böckerna möter vi ett och samma kompisgäng, i den första boken är de i 25-årsåldern, i den andra fyller somliga 30. Vi möter Milla, tjejen som tycks ha svårt att vara ensam, som avverkar kille på kille. Efter ett långt förhållande med Måns övergår hon direkt till Jens, som dessutom är bästa polare till Måns sen barnsben. Något som gjort att Jens och Måns inte pratat på ett år. Nu är de alla tre på väg ut till en ö i Stockholms skärgård för att fira midsommar. Dit åker även Pepsi ”med titanskruv i foten och en dotter i plånboken” som häller i sig sprit lite för lätt och hans bundsförvant Teddy, Frida med sin enorma skivsamling och fantastiska röst men med stans sämsta självförtroende och så Tove som bjudit in dem alla till firandet. Tove som man egentligen inte får veta så mycket om. På midsommarnatten får gänget för sig att leka Röda Vita rosen, en lek som kan göra rätt ont när det är vuxna som leker den. Som kan ställa till med rätt mycket kaos.

Fem år och en bok senare, kommer det en bröllopsinbjudan på posten. En i gänget ska gifta sig. En annan har vunnit en grammis och tillbringat året i en turnébuss. En har satt livet på paus och jobbar fortfarande bakom en bardisk medan en annan tagit över sin pappas framgångsrika firma. Vad har egentligen hänt med gänget, håller de fortfarande ihop? Gamla intriger kan blossa upp igen, framför allt om man åker på en ödesdiger möhippekryssning till Åland tillsammans…

Efter mycket engelsk och översatt litteratur under hösten var det riktigt skönt att plöja igenom två svenska romaner, helt utan några knussligheter. Jag blev kanske inte helt förtjust i det övertydliga språket, alla djupgående beskrivningar, men det fanns ändå ett skönt flyt som gjorde att bägge böckerna slukades på bara en dag. Att ligga nerbäddad i förkylning är aldrig särskilt kul men nog ger det till tid till både kvalitativ och kvantitativ läsning alltid. Djupgående beskrivningar ja, Glodeck ger många sådana. Som här i inledningen av Röda vita rosen:

Också Måns bär systemkassar i händerna. På axeln har han en stor gammal trunk från Nike, en sån där riktigt ärrad veteran som sett det mesta. I väskan ligger förutom kläder och tandborste också ett par flak öl. Nu är Måns i och för sig rätt stark även om det inte är det första intryck man får när man ser honom. Men tyngden ligger ändå på den absoluta smärtgränsen, så han koncentrerar sig helt på att gå.
Just det här med evinnerliga beskrivningar av första intryck, av förklaringar till beteenden och skeenden är lite segläst faktiskt, men ändå ingen orsak till att sluta läsa. Jag upplever det inte lika tydligt i Den sista dagen i december, kanske har de minskat där, kanske har jag helt enkelt vant mig. Faktum är att jag faktiskt tycker om böckerna. Det känns som en trovärdig skildring av ett kompisgäng på väg ut i det vuxna livet. Vadå kan man tänka, de är väl vuxna redan i bok ett? De är ju typ 25. Fast ärligt, hur vuxen var man då egentligen? Själv skulle jag precis lämna studietiden bakom mig, skaffa jobb, hitta lägenhet och finna ”vuxenvänner”. Ni vet sådana man får på den plats där man hamnar, inte studievänner som sprids som vinden och som man trots fagra löften kanske träffar max någon gång vartannat år sådär. Inget negativt menat, studievänner är oftast vänner för livet, men på lite avstånd sådär, livet har fört en till olika platser.

Mariette Glodecks duologi är berättelsen om gänget som växer upp tillsammans, som har en gemensam historia. Ett gäng vars medlemmar vuxit upp. Det är de som kommit lite på glid, som försöker få ordning på sina liv. De präktiga som tappar fotfästet. Det handlar om livet, och det är ju i grund och botten ganska fint, livet alltså.

Titel: Röda vita rosen
Författare: Mariette Glodeck
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2005-08
Sidor: 415

Titel: Den sista dagen i december
Författare: Mariette Glodeck
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2012-09
Sidor: 330

Läs ett år: Sent i november

Det svaga suset av regn och rinnande vatten hade inte förändrat sig, 

det hade samma milda ton av ensamhet och fulländning.

Men vad brydde han sig om regnet så länge han inte kunde göra en visa som handlade om regn.

Sent i november började vi läsa boken med samma namn. Vi ja, för när det kommer till Tove Jansson innebär det högläsning för mig och sambon. Toves böcker förtjänas att läsas högt och Mumin är lite vår grej, Mickes och min. Dessvärre har kalendrarna, som alltid så här års, varit fullbokade så det dröjde till december innan vi hann läsa ut boken. Passande när även boken sträcker sig en bra bit in i december.

Sent i november är den sista boken i serien om Mumintrollen och Mumindalen. Här och var vaknar det ett sug hos boende runt dalen att de vill eller behöver besöka Muminfamiljen. En och en söker de sig till dalen och väl där inser de att hela familjen är som bortblåsta. De finns ingenstans. De sex figurerna; Filifjonkan, homsan Toft, Hemulen, Snusmumriken, Onkelskruttet och Mymlan är helt och hållet hänvisade till varandra. Till en början ser var och en enbart till sitt eget bästa men så sakta börjar de inse att det är betydligt enklare att vara ensamma tillsammans.

Tove Jansson är i en klass för sig. Sidorna fylls med underfundigheter och jag slås ofta av att "ja just det, precis så är det!". Det är egentligen synd och skam att böckerna har hamnat på bibliotekens barnavdelningar och klassas som barnböcker för det är den vuxne läsaren som får ut mest av böckerna. 

Han var hemskt gammal och hade lätt för att glömma. En mörk höstmorgon vaknade han och hade glömt vad han hette. Det är lite melankoliskt att glömma de andras namn men bara skönt att kunna glömma sitt eget.

Muminfigurer som tidigare mest funnits i utkanten av böckerna får i Sent i november ta plats och introducera sig ordentligt. Det är trevliga bekantskaper. Även om de flesta kommer in i berättelsen som otroligt egoistiska personer så växer de faktiskt och utvecklas under bokens gång. Det är fina tankar Tove Jansson delar med sig av. 

Vi avslutade hösten med att läsa Tove Jansson i bibblobokcirkeln och samtalen om litteraturen och människan Tove fick mig att återigen bli nyfiken på personen bakom berättelserna om Muminvärlden. På läslistan har därför Tove Jansson: arbeta och älska hamnat då flera i cirkeln hade läst och kunde rekommendera just denna biografi. En person att förundra sig över, en värld helt sin egen. Mumintrollen och dess dal är helt klart värd att upptäcka och återupptäcka.

Titel: Sent i november

Författare: Tove Jansson

Förlag: Alfabeta

Utgiven: 2010 (1970)

Sidor: 170

Läs ett år - En kväll i oktober rodde jag ut på sjön

Det här året fortsätter att överraska. Läs ett åt-utmaningen har verkligen blivit en utmaning. Jag läser titlar och genrer som jag aldrig annars ser åt, gör nya upptäckter, förundras, imponeras, tar avstånd. I oktober var det så dags för poesi, inte direkt något jag läser till vardags även om jag permanent har den underbara lilla pärlan Love & missadventure av Lang Leav liggande på sängbordet för att läsa och läsa om.

En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är skriven av Tua Forsström. Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig hade hört talas om henne, trots det faktum att hon är den mest prisbelönta finländska poeten av sin generation. Svenska verkar dock vara språket hon använder, då det står att dikterna är översatta till finska, danska, holländska, franska, spanska, tyska och engelska. Det verkar ju verkligen som det är en poet jag åtminstone borde ha hört talas om!

Jag är inte så beläst i poesins värld. Kanske är jag inte heller den som kan recensera poesi, jag vet ju inget om det. Men med poesi som med allt annat handlar det om vad som tilltalar ens personliga smak. Tyvärr faller jag inte som en fura för Tuas texter. Det är mörkt och dämpat, texterna andas saknad. Interpunktionen är märkligt, jag förstår inte uppdelningen av textraderna, att bryta för nytt stycke mitt i en mening. Det blir hackigt, gör mig förvirrad. Den är sortens poesi gör mig alltid förvirrad. Jag får svårt att avgöra vad jag egentligen tycker, för jag vet inte. Meningarna känns lössläppta, icke sammanhängande, deras betydelser når inte fram.

Poesi är svårt. Högst individuellt. Kanske är det här att anses som bra poesi, men jag kan tyvärr inte se det. Jag får fortsätta leta efter det som tilltalar mig, som påverkar min världsbild, för det är det jag inbillar mig att poesi kan göra.

Det är svårt att bedöma skadornas omfattning
Jag skall komma tillbaka till dig och rapportera
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön
Det blåste hårt och den lilla glasfiberbåten som jag hade
lånat av Lasse drev med vågorna hastigt utåt mot holmarna
Jag skulle bara dränka de där fiskarna
Jag saknar dig så mycket
Allt var lätt som ett skal
Det mörknade och jag var inte fäst vid något 

Titel: En kväll i oktober rodde jag ut på sjön
Författare: Tua Forsström
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2013-01
Sidor: 44
Adlibris | Bokus

Läs ett år: September girls

Jag har inte glömt bort september-boken, däremot har jag glömt bort att blogga om den. Det blev lite rörigt i mitt huvud av att vara bortrest över månadsskiftet. =)

September girls är namnet på september månads Läs ett år-bok. I handlingens centrum hittar vi Sam, en kille på väg in i vuxenlivet. Han ska tillbringa sommaren tillsammans med pappan och sin äldre bror i en avlägsen strandstad, en stad som visar sig vara allt annat än ordinär. Vart Sam än vänder sig ser han vackra blonda tjejer, tjejer som dessutom verkar vara intresserade av honom! Men det är något som inte stämmer med staden och med tjejerna. Vad är det egentligen de döljer? Så träffar Sam DeeDee, hon tillhör de blonda tjejerna men sticker ändå ut i mängden. Men just som de börjar komma varandra nära drar sig DeeDee tillbaka och lämnar Sam mer förvirrad än nånsin förut.

En av anledningarna till att jag valde just September girls till månadens bok var dess omslag. Visst är det för fint? En undervattensbild av ett kyssande par i motljus, snyggt! Tyvärr är det en av bokens starkaste kort. Det här är helt enkelt inte en vidare bra bok. Handlingen låter kanske spännande på pappret men vid en närmare granskning är den rätt tarvlig. Själva fokuset ligger på mysteriet kring de blonda tjejerna. Varför är de så märkliga och hur kommer det sig att de visar intresse för den spinkiga Sam och inte hans vältränade storebror? Jag hörde ryktas i förväg att det skulle vara ett sjöjungfru-äventyr men jag blev helt klart besviken. Det hela var väldigt otydligt och hade jag inte hört ryktet innan hade jag inte förstått mycket!

Bennett Madisons språk då? Jag har sällan stött på någon bok, ungdoms- som vuxenbok, med ett mer frekvent användande av olika böjningar av ordet "fuck". Utöver det är det här en väldigt sexistisk bok, det är mycket prat och tankar om att få ligga, bli av med oskulden, vem de (främst brorsan men även Sam) ska välja. Tjejerna beskrivs som sexobjekt, både med utseende och beteende. Jag har svårt för det där grabbiga, kan inte se det läsvärda i det.

Det är inte en helt igenom usel bok. Jag gillar historien kring tjejerna, Att de får en egen röst, sina egna kursiverade kapitel. Lite i stil med Vi kom över havet i och med att det är skrivet i vi-form men givetvis inte lika bra. Just mysteriet med tjejerna var det som fick mig att faktiskt läsa klart boken. Så ingen höjdare direkt men inte ett totalt bottennapp, Ungefär sådär.

Titel: September Girls
Författare: Bennett Madison
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2013-04
Sidor: 342
Adlibris | Bokus

Betyg:

Läs ett år: Augustinatt

Jag ligger efter lite med recensionerna känner jag. Ska försöka finna tiden att återigen skriva ikapp, det är stressande när böckerna hamnar på hög.

I Läs ett år-utmaningen har vi nu kommit till oktober men redan i augusti läste jag Maud Mangolds bok Augustinatt, skrivet för barn i slukaråldern. Här möter vi Nora och hennes storebror Alfons. De är ensamma ute på landet då deras föräldrar är utomlands. Nora får mest vara själv hemma för Alfons har träffat en tjej och är jättekär. En kväll hör Nora ett ljud i trädgården. I hopp om att det är katten Felix som varit försvunnen några dagar går hon ut. Men det är inte Felix utan ett bylte med en bebis i. Eller är det verkligen en bebis? Nora tar med sig den in och när Alfons kommer hem ser han att den lilla pojken har en svans - det är ett troll! En bortbyting!

Men hur sköter man ett troll? Äter de samma sak som människobarn? Och hur katten tvättar man en liten bebis som inte tål vatten? Och vart har egentligen Felix tagit vägen?

Nora och Alfons får verkligen en hel del att fungera över i den här spännande och lätt knasiga bok. Maud Mangold lyckas fånga min uppmärksamhet och det dröjer faktiskt rätt länge innan jag lyckas klura ut hur det ska sluta. Det blir en del cliffhangers i slutet av kapitlen vilket jag tror lockar många barn att vilja läsa ett kapitel till - och det är såklart ett gott betyg.

Jag blir kanske inte helt såld på Augustinatt men sen är jag ju inte helt och hållet bokens målgrupp... Det är i alla fall en perfekt bok att tipsa om för den 9-11-åring om vill ha en lagom spännande bok som inte är så tjock.

Titel: Augustinatt

Författare: Maud Mangold

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 2013-06

Sidor: 127

Adlibris | Bokus

Läs ett år: Juli

Titel: Juli
Författare: Tania Kjeldset
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2011-05
Sidor: 221
Adlibris | Bokus

Jag börjar inse vilken svår utmaning det var som jag gav mig på när jag hoppade på Läs ett år-utmaningen. Att varje månad hitta en titel med månadens namn i som jag faktiskt vill lägga ner tid på att läsa. Jag har hittills gjort en del fynd, men minst lika många bottennapp. Juli hamnar någonstans mitt på skalan.

Varje sommar tillbringar Elin och hennes lillebror Håvard några veckor på Shröderön hos sin farmor. På ön finns också sommarvännerna, däribland Sara. Men något känns fel i år mellan 15-årige Elin och Sara. Sara är inte sig lik och det där som hände förra sommaren ligger fortfarande och skaver hos Elin. Kanske är det också lite trötthet över att det alltid är Sara killarna tittar efter. Och Sara som alltid kräver att få synas mest. Men så träffar Elin Kato, som tycks se henne. 

Kato som är på ön med sin mamma, som bor i gäststugan & den fula husvagnen hos Efmund Dal och hans specielle son Georg. Som inte vill prata om sin mamma, gärna inte ens höra om henne. Mamman som har problem som är svåra att dölja. 

Elin och Kato turas om att stå i fokus i Juli. Det handlar om att växa, vänskap och om att bli kär. Den första fyllan, och bara ytterligare en i en lång rad. Det är fint uppmålat av Tania Kjeldset och Sofia Nordin har gjort ett bra jobb med översättningen. Det är nästan så jag hör Sofias röst också, jag känner den rätt väl efter att ha läst många av hennes böcker. 

Det ligger en hel del tyngd i Juli. Det är inte den ljusa somriga bok jag hade förväntat mig utan i utkanten finns hela tiden det mörka, både det som kan pratas om och framförallt det outtalade. Kanske saknar jag att få känna våra huvudkaraktärer lite djupare, vissa detaljer förblir outtalade. Vilka är de, hur ör deras kontext? Varför åker Elin och Håvard själva till sin farmor? Var finns Katos pappa? Till exempel.

Boken innehåller till min förvåning en karaktär som heter Therese, mitt förnamn brukar inte vara särskilt förekommande i litteraturen. Perfekt tycker jag, som där kan pricka av punkten "Läs en bok där det förekommer en karaktär som har antingen samma förnamn, efternamn eller smeknamn som dig" på Boktyckes läsutmaning 2014. Två utmaningar i en smäll, sånt gillar jag!

Betyg:

Läs ett år: En vecka i juni

Titel: En vecka i juni

Författare: Eva Cerú

Förlag: Sveriges Utbildningsradio AB

Utgiven: 2010-12

Sidor: 96

Lättläst för vuxna är ett ständigt gissel. Böckerna ska vara skrivna på en lätt svenska men utan att för den del bli tråkiga och färglösa. En inte helt enkel ekvation. 

I En vecka i juni får vi träffa Marie och Mårten som träffas en junikväll på Mosebacke-terassen på Söder i Stockholm. Hon ensamstående mamma vars dotter är hos morföräldrarna under sommaren. Hon unnar sig en utekväll efter jobbet trots den skrala ekonomin. Han en grovarbetare i utkanten av stan som tar tillfälligt i akt att få klä upp sig och få möjlighet att dansa. De möts och tycke uppstår. 

Men sen krånglar det till sig. Boken tycks utspela sig en tid då inga mobiltelefoner existerade (blir tydligt när det gäller klädsel och ideal också tycker jag). Mårten och Marie bestämmer tid för att träffas och Marie ser jättemycket fram emot det. Men så hittar hon inte sitt sl-kort, kontanterna räcker inte till biljetten och bankautomaten vid torget är avstängd. Hon har inget telefonnummer eller ens efternamn på Mårten och kan inte kommunicera varför hon inte kommer. Han å andra sidan står på deras bestämda mötesplats och ilsknar till och undrar vad hon är för kvinna som inte dyker upp. Förväxlingarna kan börja. Kommer de få varandra tillslut?

En vecka i juni vann första pris i LL-stiftelsens tävling om lättlästa skönlitterära böcker och visst, den har sin charm. Jag har svårt att uppskatta en bok där handlingen är lite väl förenklad men jag vill ändå veta hur det går för Mårten och Marie. Sen kan jag tycka att berättelsen är lite väl könsstereotyp, han fixar bil, hon gör utflyktsmaten och så vidare. 

För mig motsvarar En vecka i juni mest en novell snarare än en roman i textmängd, jag kunde med god marginal läsa den under en halvtimmes lunchrast. Det var svårt att hitta bra alternativ till läsning för juni månad så den här gången fick den duga. För mig som sällan läser lättläst literatur för vuxna fick jag ju även lite inblick i den "genren" så det är ett plus i kanten. Hoppas dock på lite mer utmaning för juli månad, har ett par böcker liggande hemma i högen att välja på så det blir spännande att se vad det blir. 

Läs ett år: The darling buds of may

Titel: The darling buds of may

Författare: H. E. Bates

Förlag: Penguin Books

Utgiven: 1958 (mitt ex 2006)

Serie: The Larkins

Sidor: 137

Adlibris | Bokus

Sent om sider kommer här min majläsning i Läs ett år. En bok som först var försvunnen i bibliotekets magasin, sen försvann på posten när jag beställde den från Book Depository. Hopplöst det där ibland! 

Men nu så har jag läst och mött "The Larkins". En stor familj bestående av Pop och Ma och så barnen Mariette, Zinnia, Petunia, Primrose, Victoria och Montgomery. Det är engelsk landsbygden, det är efterkrigstid (den andra) och familjen är på hemväg efter en utflykt med fish & chips och glass i stora lass. På gårdsplanen står det en välklädd ung man. Det är Mr Charlton, en av kronans skatteindrivare och han är där för att se till så att skrothandlaren/livsnjutaren Pop betalar sin skatt. Något Pop inte är det minsta sugen på.

Mr Charlton blir, mot sin vilja,  inbjuden på middag där middagsbordet är fyllt av alla tänkbara - och otänkbara kombinationer - och spriten flödar. Efter en natt på ett biljardbord iförd Mariettes blommiga pyjamas och en rad äventyr med familjen Larkins börjar Mr Charlton undra vilka skäl han egentligen har att återvända till kontoret igen...

Det här är en bok att förundras åt, en bok att mysläsa. Det är den engelska landsbygden, bärplockning och ridtävlingar. Gäss som springer kring fötterna och en skock vilda ungar. Familjen Larkins är verkligen härligt speciella, och lever inte efter uppdiktade mönster. Det dricks öl och drinkar vid dygnets alla tillfällen (utan att boken för den delen innehåller rödnosade alkoholister) och det är ett ständigt fokus på mat. Vilket kanske är en av anledningarna till att Ma beskrivs som stor och svällande. Någonstans måste familjen få sina pengar ifrån för de tycks också flöda, det är nya spisar, kastruller och frysar, barskåp i form av en stor segelbåt och ja... det går att fortsätta i samma stil...

Det är mysig läsning, men lite för händelselöst för att jag ska falla helhjärtat för den excentriska familjen. Samtidigt känns det kul att jag i att läsa ett år läser de oväntade böckerna, böcker jag annars skulle ha missat. Det ger lite egde till läsningen och öppnar mina ögon för litteratur jag annars helt skulle ha missat. Ett stort plus i kanten alltså!

Ett litet ps: Visst är bokomslaget vackert? 

Betyg: 

Läs ett år: Flicka i april

Titel: Flicka i april

Författare: Kerstin Thorvall

Förlag: Albert Bonniers förlag 

Utgiven: 1961 (som e-bok 2013

Sidor: 108
Adlibris | Bokus

Att Kerstin Thorvall är en hyfsat känd författare har jag väl haft koll på. Att hon skrivit över 60 böcker hade jag dock aldrig kunnat ana. Jag är alltså en stor Thorvall-novis och blev därför glad när jag hittade Flicka i april som bidrag till mitt Läs ett år-tema. Då boken var så pass kort slank även de båda fortsättningarna Flicka i Paris (1963, 113 s.) och Flickan i verkligheten (1964, 83 s.) ned.

Flicka-trilogin är verkligen böcker av sin tid. Den unga Lena Berg lämnar i seriens inledning sin barndomsort Timreå för att fara till Stockholm och bli modetecknerska. Detta trots att hon inte har den rätta figuren eller kunskaper om mode, trots att modern tycker hon borde stanna hemma och gifta sig med lämplig karl. Det är nämligen fortfarande vanligare hemmafruar män som försörjer dem.

Lena blir inneboende hos en prostinna som är bekant till en släkting hemma i Timreå. Det hjälper inte direkt upp hennes ställning. På skolan får hon en låg ställning, hon sticker ut med sin stora skyddsrock och sina runda former. Först när hon får chansen att teckna fritt med tusch börjar hon sticka ut. På skolan finns också den snygga, populära Mikael. Mikael som blir en oväntad vän, som kanske kan bli något mer?

Det är intressant att följa Lenas resa, men också att uppleva en annan tidsepok. Det var verkligen en helt annat sätt att vara ung, när föräldrarna hade större inflytande över vad man gjorde och hur man agerade. Böckerna är snabblästa och jag är helt klart nyfiken på att läsa mer av Kerstin Thorvall, kanske från lite modernare tid.

Betyg: 

Läs ett år - Vattnet i mars

Titel: Vattnet i mars

Författare: Mikael Fant

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2013-03

Sidor: 400
Inbunden: Bokus

Pocket: Adlibris | Bokus

Oj, hur ska man bäst beskriva Vattnet i mars? Denna ovanligt poetiska, finstämda och brutala skildring av en familjs sönderfall och sammanhållning berör och fascinerar. Det går snabbt som rinnande vatten att läsa men vissa textstycken, händelser, biter sig fast och håller sig kvar.

Inga, en fru/mamma/svärmor/mormor är död, borta. Kvar står en splittrad familj, var och en står familjemedlemmarna på sin kant men tillsammans bildar de ändå en slags gemenskap. I åtta kapitel som tillsammans spänner över ett år får vi följa åtta av dem, se hur de handskas med Ingas bortgång, med sina liv och hur de hör ihop med varandra. Alltihop fint sammanknutet av Jonna, barnbarn till Inga, som får inleda och avrunda berättelsen.

Maken Edvin som har svårt att acceptera sin frus bortgång och därför håller kvar henne, kör runt på "henne" i en tom rullstol, pratar och tycker sig få svar. Mellandottern Agneta vinner en stor tävling som dock väcker upprörda känslor hos alla i hennes närhet. Svärsonen Raimo som minst sagt har skumma affärer för sig, Vi får också komma de andra döttrarna, Eva och Maja nära, liksom Evas son Fredrik, Agnetas make Jesper och så Alex vars roll till en början känns svävande men sedan får sin logiska förklaring.

Språket förändras beroende på vem det är som berättar, det personifierar berättarrösten, lägger till extra nivåer i handlingen. Man märker av ålder, klasstillhörighet och livserfarenhet såväl som känslor och intressen. Svårast att komma in i var Evas kapitel, det inleddes med att vi fick följa med på en av hennes föreläsningar i genusvetenskap där såväl bakåtblickar, tankar och heta blickar från en av eleverna bryter in.

Även om karaktärerna basar över sitt kapitel är de inte ensamma. In och ut i de olika berättelserna färdas de olika karaktärerna; samband och tillhörighet reds ut, dras isär, krossas och bildas. Vem som är stark och vem som är svag kanske inte är som man först tror. Mikael Fant är otroligt duktig på att bygga upp en stämning och även om det till en början står oklart varför just dessa nedslag görs i de olika personernas liv knyts sakta trådarna ihop. Det är smart, skickligt och gripande och framför allt, svårt att lägga ifrån sig!

Jag blir definitivt nyfiken på att läsa Mikael Fants debutroman Grundläggande genetik och hoppas på att vi snart får se mer av denne poetiske svenske författare.

Betyg:
Handling: 4/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 5/5

Egentligen var tanken att jag skulle läsa Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl den här månaden men efter 150 sidor och dubbla antalet gäspningar gav jag upp. Det är jag tacksam för idag!

Läs ett år: Vanlig som ett munsår i februari

Titel: Vanlig som ett munsår i februari
Författare: Fred Forsell
Förlag: PQR Kultur
Utgiven: 2011-07
Sidor: 192
Adlibris

Jag hade verkligen svårt att hitta en läsvärd bok för februari i min Läs ett år-utmaningen. Det verkar inte vara lika populärt att använda månader som boktitlar som jag trodde.

Vanlig som ett munsår i februari är någon slags kombination av självbiografi och kåserier skriven av Fred Forsell, som är journalist och krönikör som synts bland annat i tidningen Amelia. Här skriver han om att bli pappa, om giftermål och radhusköp, SJ-strul och nyhetsrapportering. Allt med glimten i ögat såklart.

Jag kan tycka att ett kåseri/en krönika i ett magasin kan vara lite småroligt att läsa, en händelse fångad i några rader längst bak kan lätta upp stämningen efter att ha läst om sjukdom och elände eller sett allt för många tunna hålögda modeller i modereportagen. Men som hel bok med texter samlade på rad blir det helt enkelt lite för mycket. På baksidan går det att läsa att "Boken är dessutom mycket, mycket rolig", men nej jag förstår helt enkelt inte det roliga. Även om vissa tankar/texter har sina roliga poänger och är väldigt träffsäkra så faller det lite för platt ner för min smak. Det blir lite medelålders vit man över det hela, trots att Fred Forsell inte undviker att visa känslor och inte framstår som särskilt macho. Jag brukar vara lite avig när det gäller sånt som många andra tycker är roligt så jag fortsätter på det spåret ännu ett tag.

Man kan ju dock inte gilla allt. Nu hoppas jag på att hitta något riktigt guldkorn i mars! Hos Ulrica på Västmanländskans bokblogg brukar även andra rapporter i Läs ett år samlas så spana gärna in hennes blogg vettja!

Betyg: 

Läs ett år - After January

Titel: After January
Författare: Nick Earls
Utgiven: Ursprungligen 1996, som ebok 2012-12
Sidor: 264
Bokus | cdon

En av årets utmaningar är ju att läsa ett år. Det var riktigt riktigt svårt att hitta en lockande bok med januari i titeln, men till slut hittade jag Nick Earls After January. 

Det är sommar och Alex Delaney och hans mamma har som vanligt lämnat Brisbane för sommarhuset vid kusten. Men allt är ändå inte som vanligt. Skolan är slut och i slutet av januari kommer intagningsbeskeden till college. För Alex är det en nervös väntan, kommer han komma in på det han önskar? Samtidigt får han syn på en surfande tjej. En tjej vars bil senare inte startar så han frågar om han kan hjälpa till. Problemet är att Alex inte kan någonting alls om bilar... Fortuna är Alex raka motsats, dotter till ett par hippies som försörjer sig på att tillverka och sälja lergods och honung och dylikt. Med originella kläder och ring i näsan. Jämför med Alex vars mamma är läkare och som väntar på beskedet om han kommer in på juridikutbildningen... De tre veckorna i januari blir plötsligt allt annat än vanliga.

After January har en rätt intressant historia bakom sig. I mitten av 90-talet hade författaren Nick Earls skrivkramp. Han fick förfrågan om att vara med i en antologi riktad till 15-18-åringar och skrev då novellen Juliet, där vi får följa en kille under repetitioner och uppspelningen av en teaterpjäs där en tjej vid namn Juliet är i fokus. Författaren kunde sedan inte släppa taget om sin huvudkaraktär utan beslöt sig för att skriva en roman om denne. Han valde att placera handlingen några månader framåt i tiden, när skolan var slut. Killen var såklart Alex Delaney och romanen After January. Novellen figurerar även i boken, för det visar sig att Alex mamma hittade hans novell och fick den inlämnad till skolan och novellen blev även publicerad i skoltidningen. Pinsamt för stackars Alex. Tjejen Juliet träffade han såklart inte igen... Novellen försvann bort i periferin fram till 2009 då den för första gången publicerades tillsammans med After January. Det är den versionen som hamnade i mina händer.

Stundom är After January riktigt rolig. Framför allt samtalen mellan Alex och hans mamma. Första gången Alex ska hem till Fortuna är ett sådant exempel. På grund av händelserna med Juliet har Alex inte berättat att han har träffat en tjej, så för mamman kommer det plötsligt att han ska hem till någon:

Stycket ovan visar inte enbart på relationen med mamman, de har ofta såna här samtal, utan också hur boken rent layoutmässigt är upplagd. När andra säger något är texten kursiverad men när Alex säger något, tänker eller berättar är det vanlig brödtext som gäller. Det tog ett tag innan jag vande mig och började se sambandet när han pratade och när han tänkte. Men logiskt är det inte!

After january växte under läsningens gång. Från att ha varit nära att lägga ifrån mig boken på grund av berättarformen och dess väldigt långsamma tempo gled jag mer och mer in i handlingen och i slutet tänkte jag "Va?! Är den redan slut?

Efter januari kommer februari och dit beger jag mig nu även i bokvärlden. Någon som har ett tips på en bok med februari i titeln jag absolut inte får missa?

Betyg:
Handling: 3/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 3/5
Berättarteknik: 3/5

 

Läsutmaning - Läs ett år

Som det gick att läsa i mitt inlägg om bokiga löften inför 2014 är jag på jakt efter några roliga läsutmaningar och nu har jag hittat en jättekul. Ulrica på Västmanländskans bokblogg är den som står bakom utmaningen som går ut på att läsa ett år. Med start i januari ska man läsa en bok i månaden, med den månadens namn i titeln. I månadsskiftet bloggar vi om boken och hör av oss med länkar till Ulrica som gör en sammanställning.

Visst låter det roligt?! Anmäl er ni också!

Ulrica har gjort en lista med förslag på titlar att läsa, de är rosafärgade här nedan. Jag har fyllt på med lite fler titlar, men håller med om att januari är en svår nöt att knäcka! De titlar jag får upp när jag söker på Goodreads ser minst sagt suspekta ut de med...

Januari
January First av Michael Schofield
En morgon stod hon bara där: januari av Per Nilsson

Februari
February av Lisa Moore
Summer in February av Jonathan Smith
Februari: två berättelser av Hans Gunnarsson
Resten får du ta reda på själv : 14 februari av Lauren Oliver
Vanlig som ett munsår i februari av Fred Forsell


Mars
Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl
Vattnet i mars av Mikael Fant
En vecka i mars av Fredrik Segerståhl

April
An April Shroud av Reginald Hill
Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson
Konsten att dö i april av Erik Eriksson
Aprilväder av Viveca Lärn
Grymma april av Ismail Kadare
Snön som föll i april av Rosamunde Pilcher

Maj
The Darling Buds of May av H.E. Bates
Maj - en kärlek av Jan Myrdal
Frost i maj av Antonia White
Thomas - en vecka i maj av Kerstin Thorwall

Juni
Three Junes av J. Glass
En vecka i juni av Eva Cerú

Juli
July's People av Nadine Gordimer
En natt i juli av Jan Fridegård
Juli av Tania Kjeldset
En lördag i juni när jag var sju år av Mary Lawson
Sjunde juli av Jill McCorkle
July, july av Tim O'Brien

Augusti
Augustiresan av Anna Fredriksson
Augustinatt av Maud Mangold
Ljus i augusti av William Faulkner
Mörkögda augustinatt av Maria Lang
Augusti, oktober av Andrés Barba

September
The Septembers of Shiraz av D. Sofer
September av Rosamunde Pilcher
September av Kristoffer Leandoer
Seglats i september av Johan Bargum

Oktober 
God natt oktober av Valle Wigers
Jakten på röd oktober av Tom Clancy
Landsmän: de danska judarnas flykt i oktober 1943 av Bo Lidegaard
Oktoberfolket av Ray Bradbury
Oktober i Fattigsverige av Susanna Alakoski
Augusti, oktober av Andrés Barba
24 timmar i oktober av Caroline Giertz
Tystnad i oktober av Jens Christian Grøndahl

November
November av Gustave Flaubert
Sent i november av Tove Jansson
Natt till den fjärde november av Karin Fossum

December
The door to December av Koontz
Den sista dagen i december av Mariette Glodeck
Som rosor i december av Kristin Hannah
A Wedding in December av Anita Shreve