Visar inlägg med etikett RoLiT. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett RoLiT. Visa alla inlägg

torsdag 29 maj 2014

Ray Bradbury - Fahrenheit 451

Titel: Fahrenheit 451
Författare: Ray Bradbury
Förlag: Norstedts
Utgiven: 1958 (mitt ex 1997)
Sidor: 210
Ska försöka beta av den stora högen med utlästa böcker som bara längtar efter att bli recenserade. Överst hittar jag Fahrenheit 451, denna storslagna klassiker av Ray Bradbury. Boken var månadens val i RoLiT i april så den har fått vila ett bra tag nu.

Fahrenheit 451 hade letat sig in på Listan så mina förväntningar var höga när jag först öppnade den. De föll ganska fort platt som en pannkaka. För ärligt talat, det här är inte särskilt bra. 

Vi möter här brandmannen Guy Montag vars jobb går ut på att rycka ut och tända på hus. Ja, ni läste rätt. I denna dystopi släcker inte brandmännen några bränder - husen har nämligen blivit brandsäkra. Istället rycker de ut med sina fotogenfyllda bilar och tänder på de hus där det ryktas finnas böcker. Böcker är nämligen, hemska tanke, förbjudna. Innehav betyder samma sak som att få huset nerbränt. Att själv forslas bort för att man gjort något olagligt. 
Guy njuter av att se lågorna flamma upp. Men så händer något, en serie av händelser, som får Guy att tänka om. Kan det vara mötet med den unga grannen Clarisse, den gamla kvinnan som vägrar lämna sitt hem och sina böcker och som brinner inne eller kanske böckernas säregna lockelser? Guy börjar i alla fall stjäla med sig böcker hem vilket förändrar hela hans världsbild.

Fahrenheit 451 innehåller alla de ingredienser som skulle kunnat resultera i ett mästerverk men tyvärr faller det ganska platt. Det är lite för omständigt, lite för plottrigt. Det är dessutom en bok som fungerar mycket bättre i uppläst format då man behöver höra vissa saker för att hänga med. Jag lyssnade på delar av boken som brittisk ljudbok och där hängde jag bättre med. Låter det märkligt? Det är en märklig bok!

Förklaringen till varför böcker blev förbjudna, återberättad av Guys chef Beatty, är central i boken men den försvinner lätt i allt annat. Böckerna blev förbjudna eftersom ingen skulle få vara missnöjd med eller ogilla något. Allt skulle dessutom gå fortare och fortare att tillägna sig så långa romaner blev till kortare och kortare sammanfattningar tills bara ett par meningar återstod. Visst låter det helt ofattbart hemskt? Men ligger det samtidigt inte lite sanning i det eftersom dagens ungdomar påstår sig inte orka ta till sig långa romaner utan "det går läsa om dem på nätet".

Det finns som sagt många intressanta element i Bradburys bok men den är sam
tidigt väldigt händelsefattig. När det äntligen börjar hända något är det bara tiotalet sidor kvar och jag lämnas med mer frågor än vad jag hade när jag började läsa. Fahrenheit 451 var med andra ord ingen bok i min smak men jag är ändå glad att jag lyckades beta mig igenom den. Det känns som en bok som man ska ha läst.

Betyg:

Fahrenheit 451 återfinns på Listan där den har plats 8.






måndag 24 mars 2014

Meg Rosoff - Så har jag det nu

Titel: Så har jag det nu
Författare: Meg Rosoff
Förlag: En bok för alla
Utgiven: 2012-09
Sidor: 189
Adlibris | Bokus

Igår var det återigen dags för bokcirkel och tårta och vi kom äntligen på ett passande namn till vårt lilla gäng: RoLiT, dvs Roslagens Litteratur- och Tårtsällskap. Hur bra är inte det? Böcker och tårtbakning har trots allt blivit obligatoriska inslag. 

Den här månaden har vi läst Meg Rosoffs Så har jag det nu (How I live now), en tunn men allt annat än händelsefattig bok. 15-åriga Daisy skickas till England för att tillbringa sommaren med sina fyra kusiner som bor i ett stort hus mitt ute på landet. En stor kontrast för Daisy som bor mitt i New York. Det politiska läget i världen är oroligt och Daisys moster måste snart åka till Oslo för möten. Snart smäller en bomb i London och "någonstans runt sju- eller sjuttiotusen personer dödades". Kusinerna har dock svårt att ta kriget på allvar, på landet är livet underbart utan vuxna i närheten. Daisy blir dessutom himlastormande kär i kusinen Edmond. Tyvärr hinner så verkligheten ifatt barnen och de evakueras från sitt hem. Daisy och nioåriga Piper förs åt ett håll och Edmond, tvillingbrodern Isaac och äldre brodern Osbert åt ett annat. Kommer de träffas igen?

Jag hade lite svårt för Rosoffs språk, meningarna var stundom oförskämt långa. Jag förstår att det är ett stilgrepp men det får mig att tappa skärpan. Eller vad säger ni om den här första beskrivningen av Daisys kusin Edmond:

Nu måste jag berätta hur han ser ut innan jag glömmer för han är inte precis någon vanlig fjortonåring med den där CIGARETTEN och hår som ser ut dom om han kapat det själv med en yxa mitt i mörkaste natten, men bortsett från det ser han precis ut som en byracka, ni vet sådana som finns på hem för övergivna djur och som verkar lite hoppfulla och snälla och direkt lägger nosen i handen på en samtidigt som de bemöter en med något slags värdighet och i samma stund vet man att man kommer ta med den hem?

Mastig mening va? Något annat jag reagerar på är användandet av versaler. Ovan är det uppenbarligen cigaretten som är anmärkningsvärd och ordet blir därför helt versalt. Andra gånger är flera ord i rad skrivna i versaler för att skildra en dialog. På andra ställen vill Daisy förtydliga eller ironisera och då låter det Man Kunde Aldrig Veta. Märkligt. 

På tal om dialoger så saknar jag verkligen dem i den här boken. Jag inser ju att det här ska föreställa Daisys återberättelse om vad som hände och att dialoger känns som onödig information men jag tror att jag kanske skulle känt mig mer nära karaktärerna om de fått uttrycka sig själva på ett eller annat sätt. Daisys berättelse är rätt nödtorftig på sina ställe och ibland irriterande detaljsnål. Kärleken till Edmond till trots har jag egentligen ingen bild av honom. Det saknas en pusselbit. 

Daisy har ett väldigt problematiskt förhållande till mat, hon kan nog till och med beskrivas som anorektiker. Ändå eller kanske på grund av det är alla måltider, alla matbeskrivmingar mycket detaljerade. Vad för mat, hur mycket, avsaknaden av någon sort. Rosoff lyckas verkligen visa Daisys förhållande till mat och sin kropp utan att rakt ut nämna att hon är anorektiker och det tycker jag är skickligt.

Det är väldigt svårt att betygsätta Så har jag det nu. Å ena sidan tycker jag verkligen om skildringen av krigets utbrott och gång. Rosoff skildrar väldigt verklighetstroget vad som skulle kunna hända om ett krig skulle bryta ut i vårt moderna kommunikationssamhälle. Hur skulle vi tänka, reagera, bete oss? 

Å andra sidan är det språket, berättartekniken, bristen på detaljer och dialoger. Jag köper det inte riktigt. Trean den ändå får är svag med boken förtjänar i alla fall ett såpass högt betyg. 


Tårta blev det också minsann. Kaffetårta med valnötter. En mycket vuxen tårta och kanske lite svår för en som mig som inte gillar kaffe. Men den otroligt goda chokladganachen som spritsades på vägde faktiskt upp smakerna perfekt. Just nu är målet att baka ett år, recepten hittar vi i 2014 års väggalmenacka från Linda Lomelino (farligt att ha på väggen i arbetsrummet!) men jag tror att recepten kan återfinnas även i hennes tårtbok. Oväntat enkla recept att följa! 

Nästa månad tar vi i RoLiT oss an Ray Bradburys Fahrenheit 451 som kommer ackompanjeras av Regnbågstårta. En intressant kombination.

Betyg:
Handling: 3/5
Karaktärer: 3/5
Språk: 2/5
Berättarteknik: 2/5