Sex i en låda. Det var precis vad det var. Dekadent sex i en låda som fick hjärtat att sluta slå, som skickade en välbekant ilning längs ryggraden. /.../ Känslan - den där kicken - var alltid lika ny, det kvittade hur många gånger hon gick igenom samma ritual. Hon rörde vid lädret med de täta sömmarna och log. Hon kunde inte hjälpa det. Detta var syndig, skön, känslig hedonistisk njutning när den var som bäst.Det skulle kunna vara en beskrivning av när ett bokpaket landar innanför dörren, men texten ovan beskriver ankomsten av ett par nya skor och är hämtad ur inledningen på Anonyma skoälskares klubb som jag låg vaken alldeles för länge i veckan för att läsa ut. Det här är feelgood-romaner när de är som bäst!
Lorna Rafferty älskar skor. Fina, dyra märkesskor med elegant välvda sulor, höga klackar och med en berusande doft av läder. Hon är beredd att betala vad som helst för det perfekta paret skor. Problemet är att hennes kreditkort inte längre täcker hennes inköp och banken ligger på om återbetalningarna. Hon vill inte vara utan nya skor och kommer på den geniala idén att annonsera efter likasinnade under rubriken "Anonyma skoälskares klubb". Svarar gör Helene politikerfrun vars man spärrat hennes kort för att bland annat undvika dyra skoköp. Svarar gör även tillbakadragna Sandra som finansierar sina skoköp genom att jobba med telefonsex. Även Jocelyn vill vara med, nannyn som egentligen inte vet något alls om märkesskor men som bara vill fly jobbet som nanny för en stund. Det enda de tillsynes har gemensamt är sin skostorlek och sitt stora skointresse men sakta börjar en varm vänskap växa sig fram.
Åh, vad jag tycker om sådana här böcker! Det är något särskilt med feelgood-böcker där den kvinnliga vänskapen är det centrala. Visst täcks kärlek också in men det är inte det centrala. Kvinnorna i den här boken är så verkliga, här är det inte bara ljust och glättigt utan det mörka i livet år också ta plats. Sandra som älskar skor och köper många och ofta - men som inte ens varit utanför dörren på tre månader på grund av sin torgskräck. Helene med sin politikerman som tycker om att diktera deras liv. Jocelyn - Joss - som kanske inte trivs så värst mycket som nanny men som absolut inte vill återvända hem till samhället hon kommer ifrån. Och Lorna då, vars elräkning stängs av för att hon prioriterar ett par skor på rea... Skor ja, Beth Harbison själv måste älska skor för hon skriver så sinnrikt om dem, hon skriver om skor som jag själv tänker om böcker så visst känner jag igen mig.
Språket är fint, handlingen svår att släppa. Marian Keyes blurb på framsidan "... jag kunde omöjligt lägga den ifrån mig." säger det mesta. Jag började läsa boken efter kvällsmaten, slog sedan ihop den - utläst - ett par timmar efter midnatt. Jag kan väl konstatera att nej, det blir inte lättare med åren att komma upp dagen efter ett läsmaraton för hjälp vad jag var trött i onsdags!
Jag skulle också vilja vara med i en liknande klubb. En skoklubb skulle dock vara svår att få till, för inte nog att jag inte kan gå i klackar, storlek 42 är lite mer ovanliga i skosammanhang än 37 ½... (Inte så) Anonyma bokälskares klubb skulle kanske vara något? Prata om och byta fina böcker, dela med sig av livet och dess glädjeämnen och vedermödor. Vill du vara med? You know where you'll find me=)
Titel: Anonyma skoälskares klubb
Författare: Beth Harbison
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2010 (pocket)
Sidor: 374
Adlibris
Betyg:
Kanske en bok för mig, jag var skoälskare en gång i tiden, innan jag fick ryggproblem och iläggssulor...
SvaraRaderaHa, tänkte samma tills jag såg din beskrivning, har också 41/42 och kan inte gå i klackar :) En sådan bokklubb låter bra, eller om det måste vara accessoar, väskor :) Låter som en mysig bok.
SvaraRadera