Mhairi McFarlane - Det är inte jag, det är du

Åh, som jag längtade efter att Det är inte jag, det är du skulle komma ut på svenska. Visst hade jag kunant läsa den på engelska, jag läste ju trots allt och uppskattade You had me at hello på originalspråk men med den här hösten med extrem lässvacka och trötthet i bagaget kändes en bok på engelska mig övermäktig. Så det blev till att vänta, och vänta. För inte nog med att den aldrig ville komma ut, BTJ var dessutom oändligt långsamma med leveransen av boken till bibblan, och jag hade ju faktiskt lämnat inköpsförslag på boken dit. Japp, det får man göra även som bibliotekarie :)

I Det är inte jag, det är du bestämmer Delia sig för att fria till sin sambo sedan flera år, Paul. Det är deras tioårsdag och hon tycker det är dags för förändring. Han säger ja. Med mycket tvekan. Sen dröjer det inte lång stund innan det kommer fram att Paul har varit otrogen… Där och då tar livet en helt annan vändning för Delia och det involverar flytt till London, jakten på ett internettrol, en mystisk arbetsgivare och en mycket irriterande (och snygg) journalist.  Ett helt perfekt upplägg för en underbar Mhairi-roman med andra ord. Och jag gillar det där. Mycket till och med!

Det är inte jag, det är du är den optimala boken när läslågan står på minus 200 och tröttheten är total. En glömmer nämligen helt bort det när en börjar läsa och vips har det gått fyra timmar och boken är utläst. Boken innehåller vänskap, kärlek men framför allt en rejäl dos humor och det är just det jag tycker så mycket om med Mhairi McFarlane. 

Mhairi lyckas också att överraska mig med bokens handling. Ett tag trodde jag mig vara helt på det klara med vad som skulle hända [spoiler: att Delia skulle få ihop det med nättrollet Joe] men så tog handlingen en helt annan vändning. Igen. Jag uppskattar när allt inte är som jag förväntar mig!

När det kommer till Mhairi McFarlane har jag bara en sak satt skriva egentligen, läs hennes böcker!

Titel: Det är inte jag, det är du

Författare: Mhairi McFarlane

Förlag: Harper Collins

Utgiven: 2015-11

Sidor: 415 s

Adlibris | Bokus

Belinda Jones - The Travelling Tea Shop

Vissa böcker säljer helt klart in sig helt och hållet via sina omslag. Det här var definitivt en sån bok!

Om boken:

A delectable tale of love, friendship and cake...

Laurie loves a challenge. Especially if it involves tea-time and travel. So when British baking treasure Pamela Lambert-Leigh needs a guide on a research trip for her new cookbook, she jumps at the chance. 

The brief: Laurie and Pamela - along with Pamela's sassy mother and stroppy daughter - will board a vintage London bus for a deliciously unusual tour of the USA's East Coast, cruising from New York to Vermont. 

Their mission: To trade recipes for home-grown classics like Victoria Sponge and Battenburg for American favourites like Red Velvet Cake and Whoopie Pie. 

All the women have their secrets and heartaches to heal. As well cupcakes galore, there's also the chance for romance...

But will making Whoopie lead to love?

Jag tycker:
Jag kunde inte motstå bokens omslag och dess beskrivning om engelska och amerikanska bakverk men det var själva storyn bakom som gjorde att jag slukade den när jag läste (även om jag hade ett konstant sötsug HELA boken igenom.

Belinda Jones har här skrivit en typiskt trevlig bok med många motgångar under resans gång men med det lyckliga slut som jag ändå någonstans var ute efter. Jag fick ett sug att resa till New England för att uppleva USAs östkust, att åka röd Londonbuss och som sagt efter att baka kakor. Kanske var det här inget litterärt mästerverk men det var definitivt trevlig läsning för stunden!

Titel: The Travelling Tea Shop
Författare: Belinda Jones
Förlag: Hodder
Utgiven: 2014-05
Sidor: 316
Adlibris | Bokus

April Lindner - Love, Lucy

Så här är det, jag älskar staden Florens. Det var kärlek vid första ögonblicket och sedan dess drömmer jag ständigt om att få resa tillbaka. Det är en sån där kärlek som dessutom får mig att göra spontana saker som att köpa böcker enbart för att de utspelar sig i staden i fråga. Som Love, Lucy som kom ut i januari i år.

Lucy backpackar genom Europa innan det är dags att börja college. Hon har bytt sin framtid mot en sista sommar i frihet. Inte hade hon väntat sig att falla så för stämningen och de små gränderna i Florens. Eller för Jesse, killen med gitarren...

Det tog inte många sidor innan jag var tillbaka på Florens gator, April Lindner har verkligen fångat stadens stämning. Att dessutom ha med en gatumusikant, det fick mig såld. Ett av de finaste minnena jag har från Florens är en underbar kvällspromenad där vi hamnade vid en klassisk tvärflöjtskonsert vid Uffizierna, mitt i det gamla centrumet. Musiken, stämningen, miljön - det är en av de mest oförglömliga kvällarna i mitt liv! Bara att boken förde mig tillbaka det hade kunnat räcka.

Men bara det gör ju ingen bok och den här har många djup och bottnar. Att hitta sig själv och våga stå upp för det, att våga trotsa förbud, ta risker - och fånga möjligheter. Lite kärlek så klart, lite collegemiljöer och teater. Visst finns det scener jag bara suckar åt och en del är lite väl stereotypa men i det stora hela var Love, Lucy en njutning att läsa, en slurp-bok när jag behövde det som mest i slutet av sommaren!

Hur många gånger jag googlade flygbiljetter till Florens under läsningens gång? Otaliga!

Titel: Love, Lucy
Författare: April Lindner
Förlag: Poppy
Utgiven: 2015-01
Sidor: 290
Adlibris | Bokus

Minirecension: Mattias Edvardsson - April, April

Om boken:
Hugo planerar att stå vid fönstret i skolan och skjuta sig i huvudet med ett hagelgevär. På så vis kommer han att slippa från sig själv samtidigt som han hämnas på mobbarna och hela systemet. Men han blir upptäckt och skickad till ett behandlingshem. Här träffar han Julie, Nico och April. Tillsammans med dem förändras Hugo.

Jag tycker:
En bok om psykisk ohälsa, att hitta sig själv och om oväntad vänskap. Boken har goda förutsättningar för att lyckas men tyvärr tilltalas jag varken av handling eller språket. I det här fallet tror jag inte det var boken, det var jag.

Det är dock en viktig bok, som tar upp det där med psykisk ohälsa. Ett särskilt citat beskriver nog ganska bra hur det kan kännas. Det är när en tjej berättar om varför hon skär sig i armarna.

"Du fattar väl att det här inte är riktigt smärta?" sa hon och pekade mot armen. "Det som gör riktigt ont sitter nån helt annanstans, mycket längre in."

Titel: April, April

Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Opal
Utgiven: 2015-08

Sidor: 264
Adlibris | Bokus

Mhairi McFarlane - Från och med nu

Vad är medicinen för en extrem lästorka? Det är jag nog inte den enda som har frågat mig... Däremot har jag hittar ett riktigt bra botemedel! Från och med du av Mhairi McFarlane. 

Härom året läste jag, och tyckte mycket om, You had me at hello! Nu ville jag testa på McFarlane på svenska så lånade hem Från och med du så fort den kom in till bibblan och jag blev inte besviken. Faktum är att jag inte kunde lägga boken ifrån mig när jag väl började läsa. 

I Från och med du möter vi Anna Alessi. Tidigare Aureliana - skolans utstötta fetto som fortfarande lider av komplex efter skoltidens mobbing, trots att hon numera gått ner alla överflödiga kilon och blivit riktigt snygg. Anna som älskar historia och nu äntligen får göra sitt drömjobb - hjälpa till med en utställning på ett museum om Theodora. Problemet är bara att mannen från PR-byrån som ska hjälpa henne med projektet är James Fraser. DEN James Fraser som ligger bakom hennes allra värsta skolminne. Skolans snygging - som för all del fortfarande är lika snygg. Och som faktiskt verkar ha förändrats en hel del...

Åh, vad jag känner med Anna som fortfarande på något sätt lever kvar i det förflutna och inte kan släppa det. Som har svårt att förlika sig med den hon är idag. Jag skrattar dock rätt gott åt de dejter hon går på med riktiga idioter. Jag har själv aldrig testat på det där med internet-dejting men det är ungefär så jag ser det framför mig, att det förvisso går hitta drömprinsen men att han finns dold bland väldigt många stolpskott!

Precis som i förra boken tycker jag väldigt mycket om Mhairis persongalleri. Den nördige kollegan Patrick är en rolig figur och jag älskar att han försöker övertyga Anna om datorspels förträfflighet. Annas ganska hysteriska syster Aggy och hennes betydligt lugnare fästman Chris är ett charmigt par och jag gillar verkligen hur Anna beskriver deras relation. Jag skulle själv vilja ha Michelle och Daniel som vänner, vilka ljuvliga side-kicks! Självklart hittar jag också en person att hata i slusken Laurence, fy vilken idiot till karl. Men han bidrar till många bra scener i boken!

Från och med du är kanske ingen bok att läsa om du eftersöker galna twister eller oväntade slut men om du som jag längtar efter att bara kunna försvinna in i bokens värld och fördriva några timmar är det här boken för dig. Det är en mysig berättelse med ett större djup än vad jag hade väntat mig och handlar om vänskap, kärlek och om att människor faktiskt kan förändras. 

Det är förresten lite kul att läsa om sådant en känner till. Som Theodora som Anna först såg avbildad i mosaik i Ravenna. Jag var ju faktiskt där i Ravenna och tittade på de helt fantastiska mosaikerna för bara några månader sedan. Nedan ser ni just Theodora i krona och lång vacker mantel omgiven av sitt entourage. Bara en av många sagolikt vackra motiv. Det är svårt att fatta att de är över 1500 år gamla!

Titel: Från och med du

Författare: Mhairi McFarlane

Förlag: Harper Collins Nordic

Utgiven: 2015-06

Sidor: 396

Adlibris | Bokus

Shaun Tan - Berättelser från yttre förorten

Många är det som pratat om, skrivit om och hyllan Sahun Tan. Att då erkänna att jag faktiskt inte hade läst något av honom var nästan lite pinsamt. Men nu har jag gjort slag i saken och läst hans Berättelser från yttre förorten.

Vad ska jag bara skriva om det? Jag tyckte det mest berättelserna var märkliga och lite svåra att förstå sig på. Vattenbuffeln som pekar vilken riktning den som söker ska gå för att finna sitt svar, Utbytesstudenten Eric som bosatte sig i skafferiet och plötsligt en dag var borta, morfaderns lustiga berättelse om äventyret han och mormor var tvungna att ge sig ut på innan deras bröllop, pinnfigurerna. Det är suggestivt och underligt och jag sitter för det mesta som ett frågetecken. Kanske är det just det som anses vara så fantastiskt med Tan, det underliga och såklart hans illustrationer, men det går tyvärr inte hem hos mig.

Titel: Berättelser från yttre förorten

Författare: Shaun Tan

Förlag: Kabusa Böcker

Utgiven: 2012-08

Sidor: 89

Adlibris | Bokus

Katarina von Bredow - Släppa taget

Vissa böcker kan en bara säga ”Äntligen!” om när de släpps. Så är det alltid med Katarina von Bredows böcker. Hennes ungdomsböcker är så kallade ”Garanterat bra böcker”, alltid läsvärda, välskrivna och tar upp viktiga ämnen. Enligt mig kan man alltid lita på en von Bredow-bok. Det gäller förvisso även hennes böcker som riktar sig till de yngre (som den alldeles utmärkta trilogin Du & jag, Hon & han och Han & dom) men det är något alldeles speciellt med hennes ungdomsböcker. Det är några år sedan nu den senaste kom (Flyga högt 2011 som faktiskt är den enda jag inte tyckt om) så det var hög tid tycker jag för en ny bok och Släppa taget gjorde mig inte besviken.

Elsa och Stella är enäggstvillingar, likadan och likadan. I alla fall på ytan. Men inuti är de olika. Stella är utåtriktad och framåt – skådespelaren – medan Elsa är den tysta och försiktiga konstnärssjälen. Hon håller helst tyst om vad hon känner innerst inne, till och med inför Stella som hon dessutom delar rum med hemma. Håller tyst om sådant som att hon är förälskad i Elliot… Så får klassen en ny dramalärare som en del av Skapande skola och allt ställs på enda. Läraren vill utmana eleverna vilket får Stella att bli eld och lågor medan Elsa inte är lika övertygad. Sakta börjar den perfekta fasaden att krackelera och Elsa börjar ifrågasätta både sig själv och den så självklara vänskapen med Stella.

Släppa taget beskriver så fint gränslandet mellan att vara barn och gå mot vuxenlivet. Sökandet efter vem man själv är som person och hur en ska förhålla sig till det och gentemot andra. Det är en kamp om att få vara den man vill samtidigt som man inte vill trampa någon annan på tårna.

Det är som sagt väldigt välskrivet och fantastiska karaktärsbeskrivningar. Jag gillar verkligen att få följa Elsas utveckling och hennes väg mot självständighet. Jag minns själv hur svårt det var att hitta rätt under högstadietiden och jag kan bara tänka mig att det är betydligt svårare när man dessutom alltid kopplas ihop med sin tvillingsyster. Jag hade själv två klasskompisar och nära vänner under uppväxten som var (ja, det är de ju fortfarande) enäggstvillingar och jag vet också hur ofta man klumpade ihop dem som en. Man bestämde något med den ena och förväntade sig att de båda två skulle dyka upp, ungefär. Att då försöka hitta sig själv, det måste vara svårt.

En läsvärd bok, utan alla tvivel. En slurp-bok helt enkelt!

Titel: Släppa taget
Författare: Katarina von Bredow
Förlag: Rabén & Sjögren 
Utgiven: 2015-08
Sidor: 218
Adlibris | Bokus

Andrea Cremer - Nightshade

Nightshade är första delen i en sån där serie som har stått på min TBR-lista i en halv evighet. Jag hade till och med ett omslagslöst ex av boken liggande på skrivbordet på jobbet och senare hemma i bra många månader.  Jo, omslagslöst då det var orsaken till att boken gallrades och jag köpte in ett nytt ex till biblioteket - och ekonomisk som jag är tyckte jag att jag nog kunde läsa boken även utan omslag. Faktum är att jag hade ett väldigt intressant tillvägagångssätt när jag väl läste Nightshade. Varje gång jag hade läst klart ett kapitel rev jag bort det och slängde... Nej, det är inget jag rekommenderar för hela böcker, men för trasiga böcker som följer med på en 70 km lång vandring är det en ypperlig lösning!

Jag har läst ovanligt få urban fantasy-böcker den senaste tiden så det var riktigt kul som omväxling. I Nightshade möter vi Calla som är en varulv och alpha över den nya generationen i Nightshade-packen. I bokens inledning räddar hon i vargform en kille från att bli dödad av en björn. En kille som senare visar sig börja på hennes skola och visar sig ha lite för mycket att göra med Callas värld.

Cramer bygger upp en intressant värld med guardians (varulvar), keepers (typ häxor) och andra skumma typer och varelser men jag blir aldrig helt fångad. Det känns inte nytt och fräscht utan känslan är att jag har läst det förr. Tjej möter kille, blir kär trots att hon är lovad åt annat håll, problem uppstår åt alla håll och kanter. Kanske är det just med kärlekstriangeln det hela pajar fullständigt för mig.

Är det något jag inte gillar med boken är det dessutom könsrollerna. Jag hade starka förhoppningar om Calla som trots allt är en alpha-hona och styr över sitt gäng. Men så ska de båda gängen börja enas och självklart måste Calla bara lyda, le och se glad ut när Ren, killen som ska bli alpha, bestämmer något. Över huvud taget förväntas kvinnorna/honorna i flockarna bara lyda och ta emot vad som bjuds och göra det som krävs av dem utan att opponera sig. Usch och fy för sådana stereotyper!

Så nej, för mig var det här ingen superhöjdare trots bra språk och att läsningen flöt på. Kanske var det inte boken utan jag. Kanske ger del två i serien en chans för att se om det blir bättre, men det får bli senare det.

Titel: Nightshade
Författare: Andrea Cremer
Förlag: Atom
Utgiven: 2011-07
Serie: Nightshade #1
Sidor: 480
Adlibris | Bokus

Sonya Sones - En sån där vidrig bok där mamman dör

Förra sommaren läste jag Sonya Sones Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet och jag tyckte det skulle passa fint att läsa ytterligare ett av Sones verk denna sommaren. Okej, att det på Läsutmaning 2015 finns med en punkt om att läsa en bok på vers påverkade mig nog en hel del...

Rubys mamma dör och hon tvingas flytta tvärs över landet för att bo i Los Angeles hos sin skådespelarpappa som hon aldrig träffat eftersom han skilde sig från hennes mamma innan Ruby ens föddes. En pappa som alla älskar. Alla utom Ruby som inte alls vill vara där. 500 mil från sin nya, underbara pojkvän och sin allra bästa kompis Lizzie.

Jag kan verkligen inte komma fram till om jag gillar att läsa på vers eller inte. Det är sparsmakat, men samtidigt lyckas Sonya Sones få in väldigt mycket tankar och känslor i de (oftast) korta meningarna och trots den luftiga lay outen. 

Jag gillar det. Det gör jag. Gillar Ruby med all sin sorg och osäkerhet. Gillar faktiskt även pappan Whip som försöker så mycket men inte riktigt kan förstå att det inte är ett litet barn som flyttar hem till honom utan en tonårstjej. Alltså scenerna när han envisas med att köra henne till skolan och kramas till Rubys stora förskräckelse. De är faktiskt väldigt roliga.

En sån där vidrig bok där mamman dör är en snabbläst och välskriven bok som var värd sin tid, men jag vet som sagt inte om jag tycker böcker på vers är riktigt riktiga böcker ändå. Jag vill nog ha fyllda sidor, med fördjupning, med kött på benen så att säga. Därför ett medelmåttigt betyg. Men jag är ändå glad att jag läste och det känns ju skönt att kunna pricka av ännu en punkt på utmaningen! :)

Titel: En sån där vidrig bok där mamman dör
Författare: Sonya Sones
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgiven: 2012-03
Sidor: 318
Adlibris | Bokus

Camilla Davidsson - Pensionatet vid världens ände

OBS! Detta är en del i en serie. Spoliers från tidigare bok förekommer!

Jag tyckte om Under vintergatans alla stjärnor när jag läste den förra sommaren, även om det fanns vissa bitar jag störde mig på då. Samtidigt är det en bok som legat kvar i mina tankar många gånger, så kanske var jag lite för snål med mitt betyg. Klart är i alla fall att Pensionatet vid världens ände var en av mig välkommen och omtyckt uppföljare.

I första delen av serien ger sig Emma iväg och vandrar den tusenåriga pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i Spanien. Hon var sönderstressad, utbränd, och känslorna var i totalt kaos. Men längs leden kände hon att hon hittade sig själv. Det är dock först när hon kommer hem från sin vandring som resan börjar på riktigt. Resan som kallas livet. Nog för att Emma under vandringen fick en paus från det ständige strulet med den snygge Eric, från jobbstressen och utbrändheten men hemma i den lilla ettan i Stockholm är det inte lika lätt att fly. Snart är hon tillbaka i jobb-hets, kärlekstrassel och panik. Så får hon ett erbjudande om en vistelse på det karga Fårö.

Jag tyckte oväntat mycket om att åter få stifta bekantskap med Emma igen. Hon är på något sätt lätt att ta till sig. Sen blir jag ständigt irriterad på henne för att hon aldrig tycks lära sig av sina misstag. Går tillbaka till samma slags jobbstress igen, kan inte säga nej. Hon dras åter igen ner i en ond spiral och det gör just ont att läsa om detta. Samtidigt är det en otroligt välskriven skildring av en ung kvinna mitt i karriären som gör det alla andra förväntar sig av henne, emot hennes eget bästa. Sådana unga kvinnor tror jag tyvärr att det finns ganska många av i verkligheten.

Jag har aldrig varit på Fårö. Inte heller på Sandhamn som också figurerar en hel del i boken. Däremot får Camilla Davidsson fina miljöbeskrivningar mig otroligt sugen på att besöka dessa två platser! Kanske hade jag förväntat mig att större delen skulle utspela sig på just Fårö, i och med bokens beskrivning, och titel, men jag suger i mig det jag får i alla fall. De långa stränderna, den lilla gäststugan, pensionatet med den otroligt coola gamla damen som sköter det. Jag gillar verkligen det här.

Pensionatet vid världens ände är en fin roman och jag gillar att få fortsätta följa Emma, hon börjar kännas som en vän. Kanske går det lite för snabbt i handlingarna i slutet, jag hade gärna sett mer fokus på relationerna där och kanske lite mindre på karriären som ältas trätt mycket i bokens inledning, men i det stora så tycker jag att det här är en klar utveckling från Camilla Davidssons debut förra året som jag ändå tyckte mycket om. Jag ser med spänning emot nästa del i serien. Jag vill veta hur det går för stackars Emma!

Titel: Pensionatet vid världens ände
Författare: Camilla Davidsson
Förlag: Bladh by Bladh
Utgiven: 2015-08
Serie: Under vintergatans alla stjärnor #2
Sidor: 327
Adlibris | Bokus

Kristian Gidlund - Mot monsunens hjärta

Sakta försöker jag landa i verkligheten igen efter fyra sköna semesterveckor. Jag är fortfarande trött men med energi som börjar pyra undertill. Men nu ska det väl bli liv i Kattugglan igen!

En av böckerna jag har läst under uppehållet är den postumt utgivna Mot monsunens hjärta av Kristian Gidlund. Många var de tårar som fälldes när jag läste hans bägge tidigare böcker, hans bloggtexter och när jag lyssnade/såg honom delta i radio- och tv-program.  Han uttryckte sig på ett sätt som gick rakt in i hjärtat på mig och många många andra. 

Mot monsunens hjärta är helt och fullt annorlunda från I kroppen min vilket inte är så konstigt eftersom det här är reportage och texter från Kristians journalist-tid. Jag känner så tydligt igen drag i reportagen som är journalistik 1A, med en egen journalistutbildning är det svårt att undvika leta efter dem. Men det är välskrivet även om jag själv kanske inte finner allt intressant. Gidlund skrev texter som kanske inte alltid var riktade mot gemene man utan till den med specialintresse, framför allt inom musik och politik. Inte mina främsta genrer kanske men välskrivna texter kan en läsa ändå.

Kristian Gidlund var en duktig journalist men det var när texterna blir personliga som han glänste som mest. Det låter oerhört kallt att skriva, eller hur? Men faktum är att det är så jag känner. Jag är glad att jag läste det här eftersom den visar en annan sida av Kristian, den som inte är märkt av sjukdom och död, men i övrigt lämnar större delen av boken inga spår.

Titel: Mot monsunens hjärta
Författare: Kristian Gidlund
Förlag: Forum
Utgiven: 2014-08

Sidor: 190 sidor

Adlibris | Bokus

Anne Cassidy - Se dig inte om

Se dig inte om är en fristående fortsättning på En andra chans men precis som med många andra "fristående" böcker skulle jag inte läsa den här utan att ha läst den tidigare boken först.

Vi fortsätta följa Jennifer/Alice/Katie som gör sitt bästa för att leva ett normalt liv. Plugga, jobba extra på en turistbyrå, träffa killar. Men tankarna på det förflutna, vad som hände nere vid sjön när hon var 12 och hon slog ihjäl sin bästis med ett baseballträ, kan inte lämna henne i fred och Katie börjar tröttna på att leva i en lögn. 

Se dig inte om handlar om att leva med att som tioåring ha dödat ett annat barn. Att samhället har en sådan total misstro till dig och tillåts behandla dig som skrutt även om brottet är avtjänat. Att aldrig anse sig behöva be om ursäkt för att de behandlar dig illa. Det är bara så sjukt. 

Tycker annars att boken känns lite händelselös. Det handlar främst om Kate/Jennifers inre resa och det kan bli lite väl segt faktiskt. Det går så himla långsamt och när det väl händer något har jag börjat tröttna. Boken är ett bra inlägg i debatten om barn som mördar/döms till fängelse men det är helt enkelt ingenting för mig. 

Språkligt är jag inte heller helt övertygad. Jag tror inte jag är särdeles förtjust i Anne Cassidys sätt att skriva, det har jag tänkt på förr. Det finns dessutom lite översättningsmissar som jag hakar upp mig på så tyvärr, Anne Cassidy, jag tror jag gör slut med dig. 

Titel: Se dig inte om
Författare: Anne Cassidy
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2015-06

Serie: Looking for JJ #2

Sidor: 287 sidor

Johan Persson & Martin Schibbye - 438 dagar

Efter att i bibblanbokcirkeln ha läst En hemstad av Kristian Lundberg kände samtliga deltagare att vi behövde läsa något mer handfast. Eftersom vi inte hade läst någon faktabok än, kombinerat med att kommunens bibliotek satt på en hel hög av 438 dagar föll valet på Martin Schibbye och Johan Perssons reportagebok om deras resa till Etiopiens gränstrakter, sedermera deras tid i landets stränga fängelse. Handfast så det står härliga till, absolut. Också en bok som bjuder in till diskussion med väldigt många infallsvinklar. Vi kom dels att prata om det som hände Johan och Martin men lika mycket om mänskliga rättigheter, humanism och hur långt en journalist kan tillåtas gå för att berätta om världens orättvisor. Får en bryta mot hur många lagar som helst bara för att kunna berätta för omvärlden att exempelvis ett land bryter mot de mänskliga rättigheterna? 

438 dagar är sjukligt bra läsning. Så har jag det sagt. Helt klart den bästa reportagebok jag läst på senare år. Faktum är att jag läste hela boken på en och samma dag. Att för ovanlighetens skull först få tid för lite läsning på arbetstid (just den här cirkeln håller jag i på arbetstid) och sedan ha en lång skön kväll hemma där jag kunde ha fullt fokus på läsningen. Kunde inte slita mig, det var spännande och fängslande och även om jag såklart visste att Johan och Martin blev frisläppta till sist var resan dit otroligt intressant. 

Jag har så lite kunskap om hur läget är i Etiopien, Somalia och gränslandet däremellan. Jag läser förstås i tidningarna om den aldrig sinande flyktingströmmen och förstår att förhållandena måste vara fruktansvärda, men varför? Det är svårare att sätta sig in i det. Därför blev 438 dagar på flera sätt en aha-upplevelse och en ögonöppnare. Bara en sådan sak att mer än fem år senare få en förklaring till varför det satt beväpnade män längs hela landningsbanan när jag och en kompis mellanlandade i Addis Abeba på vår väg ner till Malawi. Vi undrade då över anledningen och att i boken kunna läsa att det är för att vakta flygplatsen och att flera hundra män har dött medan de gjort det, det ger mig helt klart nya perspektiv på saker och ting. Orden blir till bilder och på något sätt tar jag till mig mer av hela berättelsen. Jag har varit där, om än bara på flygplatsen. Taxfree-shoppade handvävda sjalar gjorda i landet av invånare som på ett ställe beskrivs som fångar de också.

Visst måste man ta en del av det som går att läsa med en nypa salt. Det här är trots allt Martin Schibbye och Johan Perssons personliga upplevelser. Hade det berättats av någon annan hade kanske vissa saker låtit annorlunda. Objektivitet är A och O för en journalist, det fick jag inpräntat i mig under journalistutbildningen, men hur kan en vara objektiv i Martin och Johans fall. De berättar om sitt eget öde. 

Det här känns som obligatorisk läsning på journalistutbildningar runt om i landet. Det finns mycket att prata och diskutera om mediers rapportering i den här boken. Fast boken har större täckningsområde än så. Det är ett inlägg i medie- och flyktingdebatten, om storpolitik och diplomati. Det Johan och Martin var med om utspelade sig i ett land långt från Sveriges gränser men det berör helt klart även oss som bor här i trygga Sverige. Jag är tacksam över att ha fått ta del av vad de har varit med om. 

Titel: 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar
Författare: Johan Persson & Martin Schibbye
Förlag: Offside Press
Utgiven: 2014-09
Sidor: 471
Adlibris | Bokus

Katie Cotugno - 99 days

I 99 dagar måste Molly återvända till sin hemstad innan hon kan lämna den igen för college. I 99 dagar måste hon stå ut med att få sitt hus äggat, höra hårda ord och få onda blickar mot sig. I 99 dagar måste hon återigen på nära håll röra sig bland de människor hon sårade djupt, och som hon lämnade bakom sig när hon bara packade en väska och drog iväg till ett internat på en high school på andra sidan landet. 99 dagar, en sommar, och tusen anledningar till att vilja försvinna från jordens yta.

Molly gjorde ett grovt misstag när hon efter ett bråk med sin pojkvän Patrick fick ihop det med hans bror Gabe. Ett misstag vars proportioner blev enorma när hennes mamma författaren använde hennes upplevelse som inspiration till sin nya och nu bästsäljande roman. Molly hade chansen att fly till en skola långt borta men nu är det sommar och hon måste tillbringa den hemma i sin hemstad, med mamman hon inte längre kan kommunicera med och där allt och alla påminner henne om vad hon gjorde och att hon inte längre är välkommen. Alla utan Gabe som faktiskt verkar glad över att se henne.

Katie Cotugno är en ny bekantskap för mig men en väldigt trevlig sådan. Jag gillar sättet boken är uppbyggt på. 99 dagar, där varje kapitel får symbolisera en dag, nedräkningen till Molly kan sticka igen, till college den här gången. Vissa kapitel/dagar är långa och händelserika, andra består av enbart några rader. Och så ser ju dagarna i våra liv ut, vissa dagar känns som en evighet, andra händer verkligen ingenting alls. Katie har dessutom ett härligt språk med fina nyanser och skriver gripande så att jag tar karaktärerna till mig.

Det negativa då? Jag blir lite less på de ständiga kärlekstrianglarna, jag har skrivit det innan och kan skriva det igen. När de båda killarna i det här fallet dessutom är bröder blir det hela lite extra konstigt. Jag förstår helt enkelt inte hur Molly tänker. Eller hur grabbarna låter samhället lägga all skuld på Molly och inget på Gabe. Och där är återigen något bra för Katie Cotugno har tagit till vara på och lyfter fram väldigt tydligt det sjuka i att det oftast blir tjejen som är syndabocken. Ligger en tjej runt är hon direkt en hora, en kille har större friheter där. Hela stans tonåringar vänder sig mot Molly men Gabe som ändå har minst lika stor del i det hela kommer väldigt obemärkt undan.

Omslaget slutligen är lite konstigt och mystiskt – det ser ut som personerna har fyra ben var. Märkligt ihopklippt kan jag tycka, det hade kunnat göras mycket bättre!

Titel: 99 days

Författare: Katie Cotugno

Förlag: Balzer + Bray

Utgiven: 2015-04
Sidor: 372 sidor
Adlibris | Bokus

Shannon Hale - The Storybook of Legends

Shannon Hale gillar sagor. Så mycket förstod jag när jag läste The Goose Girl som är en retelling på en av bröderna Grimms mer okända sagor, Gåsflickan. Men i The Storybook of Legends blir det än mer tydligt. Här trängs sagokaraktärer med varandra, eller snarare, de klassiska sagokaraktärernas barn. På Ever After High går nämligen barnen till Snövit, Grodprinsen, den galne hattmakaren och Skönheten och Odjuret, för att bara nämna några. De går där för att lära sig sitt öde, som är att återuppleva föräldrarnas liv. Detta för att sagorna om dem ska fortsätta att berättas. 

Men vad händer om den onda häxan inte alls vill vara ond? Raven Queen, dotter till the Evil Queen är inte alls särskilt sugen på att bli ond. Hon vill inte följa i moderns fotspår för att försöka ta ihjäl Snow White (Snövit) eller Apple White som dottern heter. Hon bestämmer sig för att inte skriva under sitt öde i The Storybook of Legends och det startar en hel radda med händelser. På Apple Whites sida, med förhoppning om att få sina lyckliga i alla sina dagar står de kungliga och med sig får Raven rebellerna som också ifrågasätter varför de måste leva upp till föräldrarnas öde, om och om igen.

Det blir smått galet, det här med att bokens karaktärer är en skön blandning av alla de karaktärer en hörde sagor om som liten. Snövit och den onda häxan, häxan i Hans och Greta, prinsar och prinsessor, galna hattmakare och kortspelsdrottningar. Att deras avkommor går i samma skola för att lära sig sitt öde. Och vad händer egentligen om man inte vill leva upp till det som sägs vara ens öde. Om en vill ha rätt att själv bestämma över sitt eget liv. Roliga tankar, och en kul bok att läsa. Visst blir det lite barnsligt mellan varven, det är trots allt en bok för mellanåldern, men jag tycker ändå att det funkar väldigt bra. Jag kan mina sagor och jag ler igenkännande när det kommer till kommentarer och händelser. De kungliga får till exempel lära sig att rädda sig ur höga glastorn, att sova trots en ärta under de många madrasserna, att rädda prinsessor i nöd. Häxorna får lära sig att skratta elakt och kasta onda trollformler. Men hur lär en sig egentligen att bli ond? Spännande tankar!

Det här är kanske inte högkvalitativ litteratur men måste allt alltid vara det? Kan det inte få vara lite nördigt och flummigt ibland? Berättelser som spelar an mot klassiska sådana, som lyfter fram vårt kulturarv och faktiskt till och med förlöjligar det som är ganska märkligt i sagorna men utan att för den del vara negativ utan snarare roligt. Som till exempel jägaren som räddar Snövit i skogen och Rödluvan från vargen. Hans son är ständigt beredd att hjälpa till och varje gång han flexar musklerna hörs en trumpetfanfar lite out of no where så där. Jag kan se det framför mig. Törnrosas dotter som precis var som helst kan falla i sömn är också en kul personlighet. Jag kan fortsätta men jag tror ni förstår vart jag vill komma. Det här är helt enkelt rolig läsning för alla som gillar klassiska sagor men med en modern twist.

Boken är dessutom en fröjd att titta på, bara en sån sak. Ett omslag som bär drag av en klassisk saga med förgyllda hörn och ett nyckelhål i mitten och med rosalila bård på samtliga sidor. Nu försöker jag inbilla mig själv att jag inte gillar rosa men det börjar bli en övergående fas och rosa börjar till och med, till min gigantiska förvåning, flytta in i min garderob. Och den här hade gärna fått bo i min bokhylla! Nu får den göra låntagare glada på biblioteket istället :)

Jag hade aldrig hört talas om Ever After High innan jag läste en annan bok av Shannon Hale och ville få tag på mer i samma stil. Tydligen finns bokserien även som tv-serie i stil med Monsters High, det finns dockor och en hel massa tillbehör. Väldigt amerikanskt med andra ord!

Titel: The Storybook of Legends

Författare: Shannon Hale

Förlag: Little, Brown and Company

Utgiven: 2013-10

Serie: Ever After High #1

Sidor: 304

Boken: Adlibris | Bokus

Boxen: Adlibris | Bokus

Marita Conlon-McKenna - Den glömda rosenträdgården

Marita Conlon-McKenna är en av mina absoluta favoriter när det kommer till feelgood. Självklart blev jag jätteglad när hon nu kommer med en ny bok. Den glömda rosenträdgården utspelar sig på den irländska landsbygden utanför Dublin.

Molly Hennessy lämnas ensam när hennes make David oväntat dör i hjärtinfarkt. Deras hus i byn Kilfinn är charmigt men befinner sig till stora delar i förfall. Till Mollys förskräckelse hör dessutom banken av sig och vill att hon betalar av lånen på huset.

Hennes brorsdotter Kim behöver en ny start i livet. När Molly får en idé om hur Mossbawn House ska räddas gör de båda Gina, som jobbar i byns kafé, delaktig i planerna. (text från bokens säljsida på Bokus)

Tyvärr blev jag ganska besviken på den här boken. Språket är inte lika wow, berättandet känns hackigt och redogörande och jag får aldrig riktigt några känslor för karaktärerna. Att det dessutom förekommer flera grova missar underlättar inte. Molly ska till exempel på semester till Italien. På en sida står det att hon ska resa några dygn. Nästa gång står det att hon ska vara borta två veckor och vid ett tredje tillfälle står det att hon är borta en vecka. Va?! liksom. Korrläsning tycks ha fallerat där, och ganska rejält. Självklart älskar jag de härliga beskrivningarna av den irländska landsbygden. Irland har alltid varit så exotiskt för mig och jag hoppas att jag kommer dit en vacker dag, det hade varit en dröm. Men även här blir det styltigt den här gången. Jag försökte verkligen tycka om men det blev svårt.

Nu är det absolut ingen dålig bok, jag gillar relationsbygget även om karaktärerna kanske inte är lika underbara som de brukar i Conlon-McKennas böcker. Det är en fin kamp om att lyckas behålla det gamla godset från att hamna i stora byggpampars händer. Det är också en mysig skildring om att gå vidare när en älskad anhörig lämnar en allt för hastigt och/eller när allt går åt skogen med jobb och privatliv.

Nej. Den glömda rosenträdgården blev ingen ny favorit hos mig. Vill du läsa Conlon-McKenna när hon är som allra bäst skulle jag hellre rekommendera En liten hattaffär på hörnet eller Kockskola för ensamma hjärtan. Jag tror dock med största säkerhet att det här kommer gå hem hos andra läsare, så bli inte allt för avskräckt av min recension. Jag har helt enkelt blivit lite för bortskämd och kräsen...


Titel: Den glömda rosenträdgården
Författare: Marita Conlon-McKenna
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2015-04
Sidor: 328
Adlibris | Bokus

Gayle Forman - I was here

Inför sommarn och semestern försöker jag minska ner på bokhögarna hemma och betar mig igenom låneböckerna som blivit liggande alldeles för länge. En av böckerna var I was here av Gayle Forman som hade försvunnit i högarna i flera månader – lite pinsamt, ja! Nu hamnade jag dock i en bokplöjarperiod, tre böcker på två dagar säger det mesta, så plockade upp den och satte igång.

Jag har tidigare läst Om jag stannar och När jag lät dig gå av Forman – både på svenska och engelska faktiskt – och verkligen gillat så jag förstår inte varför jag väntade så länge med den här. Cody’s bästa kompis sedan alltid, Meg, tar livet av sig, utan att ha antytt någonting om att hon mår dåligt, och Cody kan inte förstå varför. De delade ju på allt, hur kunde Meg låta bli att säga någonting om det här? När Megs föräldrar ber Cody att åka och hämta Megs tillhörigheter i hennes studenthem säger hon okej. Väl där ställs allt till sin spets när Cody inser att det är mycket som Meg inte har berättat. Om Ben till exempel, eller de två små kattungarna, eller om innehållet i en krypterad fil på Megs dator... Allt Cody trodde att hon visste om Meg är plötsligt satt ur spel.

Jag var bekant med att Forman gärna skriver lite mörka böcker. Temat i Om jag stannar handlar trots allt om en tjej vars hela familj dör i en trafikolycka och hon själv svävar mellan liv och död där hennes val handlar om att stanna kvar eller ge efter av smärtan. I Formans nya bok är det självmord som står i fokus. Vi får inte följa den som tar livet av sig utan de som stannar kvar och det är väldigt uppriktigt skrivit. Cody är arg och förbryllad över sin bästa väns självmord och rannsakar sig själv väldigt mycket - kunde hon ha gjort något annorlunda? Och hemligheten hon får reda på, oj, där blev det mörkt på allvar!

Självmord är fortfarande ett relativt outforskat ämne i ungdomsböcker. Visst finns det böcker men förvånansvärt få i en tid där just självmord faktiskt är den vanligast förekommande dödsorsaken bland ungdomar mellan 15 och 26 år. (källa) Därför är I was here ett väldigt välkommet tillskott. Inte enbart för att det passar in i genren utan för att Gayle Forman är så otroligt duktig på att skriva och gestalta verklighetstrogna karaktärer. Hon är dessutom otroligt bra på att bygga upp stämningar. Vissa saker i boken är riktigt geniala och ger lite rysningar i ryggraden. Till exempel när Cody precis i bokens inledning får ett mail från Meg om att hon har tagit livet av sig, skickat med fördröjning - med andra ord skrev hon texten, ställde in tid och datum och tryckte på skicka i god tid innan hon tog livet av sig. Det var alltså ingen ögonblicksidé - det blir jag som läsare insatt i direkt. Alla trådar som Cody följer är också riktigt bra dragna och jag som läsare blir hela tiden förvånad över vart de leder.

Jag gillade verkligen den här boken men det finns ett stort MEN. Bokens kärlekshistoria hade jag nämligen kunnat vara utan. Den är bara märklig och känns krystad, rent av störande. Det hade faktiskt varit trevligt att för en gång skull bara läsa en bok som hanterar vänskap utan att det obligatoriska, struliga kärleksspåret är med. Hellre hade jag sett en fördjupning i vänskapen som fanns mellan Cody och Meg som visade sig ha så otroligt många bottnar. Det handlar till exempel både om den som gav upp och den som tvingas leva med konsekvenserna av detta och deras gemensamma bakgrund. Nu blev det istället fokus på en märklig bihistoria som inte kändes trovärdig för fem öre, något som drar ner boken från absolut toppbetyg.

Modernista som de senaste åren har kommit att bli ett av mitt favoritförlag när det kommer till översatta YA-böcker är så klart snabba på bollen även med I was here. Jag var här som boken kommer att heta på svenska når affärerna lagom till bokmässan i september. Bra tycker jag för den här boken förtjänar en större publik!

Titel: I was here
Författare: Gayle Forman
Förlag: Viking
Utgiven: 2015-01
Sidor: 270
Adlibris | Bokus
svenska: Adlibris | Bokus

Kiera Cass - The Heir

Spoliervarning! Boken ingår i en serie, spoilers från tidigare böcker framkommer.

America och Maxon som var huvudkaraktärerna i The Selection-trilogin gifte sig och fick flera barn. Den äldsta, prinsessan Eadlyn, är den som som står i fokus i den här boken. Landet Illéa håller återigen på att falla sönder och pappa kungen, Maxon, vet att de måste göra något dramatiskt för att rädda landet från undergång. Därför föreslår han att de återigen kör The Selection, med Eadlyn i huvudrollen! Något hon är LÅNGT ifrån exalterad över. Hon kan styra själv, varför skulle hon behöva någon vid sin sida? Men hon har inte så mycket att säga till om egentligen, som prinsessa äger man inte helt rätten över sitt liv verkar det som, och snart rullar kamerorna återigen i det kungliga slottet.

Det är märkligt att en kan störa sig så enormt på en karaktär och ändå verkligen gilla boken. För precis så var det med The Heir. Eadlyn är verkligen en karaktär som jag ogillar rejält. Hon är bortskämd, egoistisk och har väldigt konstiga idéer för sig. Som det där att man inte kan ha ett kärleksliv och styra ett land samtidigt. Att hon som den blivande första kvinnliga regenten någonsin måste visa sig så stark att hon inte kan visa sig svag och ha känslor samtidigt. Jag förstår mig verkligen inte på hennes resonemang och det sätt som hon skjuter människorna omkring sig ifrån sig i rädsla av att misslyckas. 

Att ha en väldigt osympatisk berättarkaraktär är verkligen vågat! Detta till trots så älskar jag verkligen Kiera Cass värld och det var så fint att få återvända dit igen. Det var ju inte särskilt länge sedan jag läste trilogin, vid nyår, så jag hade det mesta i färskt minne. Ett plus för att återigen få träffa många av karaktärerna från The Selection, se vad som hände med den efter slutet av serien (eller det jag trodde var slutet i alla fall). America och Maxin kan inte vara mycket morän 40 år men beskrivs som gamla och slitna, vilket indirekt talar för vilka tuffa år det måste ha varit efter det att The selection tog slut. 

Jag trodde faktiskt att det här var en ensamstående fortsättning på The Selection-trilogin så jag blev lite smått desperat när jag insåg att det slutade mitt i handlingen och att nästa del kommer först nästa vår, hallå! Kiera Cass, tänk på dina stackars läsares mentala hälsa!

Titel: The Heir

Författare: Kiera Cass

Förlag: Harper Collins

Utgiven: 2015-05

Serie: The Selection #4

Sidor: 342

Adlibris Bokus

Kasie West - The distance between us

I förrgår gjorde jag om det igen. Det där lilla misstaget att välja en bok när jag gick och lade mig för att "bara" läsa ett par kapitel innan jag släckte. Jo, men visst. Dömt att misslyckas när man väljer en bok av en författare med den kalibern. Kasie West alltså. Hur tänkte jag?! Jag läste ju hennes andra två böcker på en sittning också! Kvart över ett var boken utläst och jag insåg att jag nog fick skjuta upp jobbstart en timme. Hade varit en zombie efter mindre än 6 timmars sömn! Men det var så värt det ändå!

The distance between us var Kasie West första contemporary efter att ha skrivit den dystopiska och paranormala Pivit Point-serien. Och vilken contemporary-debut sen! Den handlar om sjuttonåriga Caymen och hennes värld. Livet med mamman i den lilla lägenheten ovanför deras lilla dockaffär. Enbart porslinsdockor, att notera. De är fattiga, på gränsen till panka, och Caymen gör sitt bästa för att hjälpa till, om det så innebär att bara gå i skolan på förmiddagarna för att sen gå till jobbet. Hon vet vad livet har framför henne, jobba i och senare ta över butiken. Hon säger det inte till sin mamma men hon tänker vänta med college några år för att kunna hjälpa till. 

Så kliver Xander in genom dörren till butiken. Han är lång, snygg och en av de där snuskigt rika människorna, tillhör med andra ord den andra halvan av invånarna i staden. Är en av dem Caymens mamma har varnat henne för, en sån som inte går att lita på. Men han tycks ju förstå henne som ingen annan! Men sen visar det sig att Caymens mamma nog hade rätt i alla fall...

Det här är en liten pärla på contemporary-himeln. Förstår inte vad det är med mig och Askungen-sagor men jag tycks alltid gilla dem, mycket! 

Jag älskar Caymen (vilket märkligt namn!) och Xanders relation som sakta bygga upp, hur de försöka hjälpa varandra att förstå sig på sina världar och hur de vill att sina framtider ska se ut. Scenen när de testar på att vara gravgrävare är fantastiskt fyndig! Caymen är för övrigt en fantastiskt charmig tjej med sin otroligt sträva humor och satir som ständigt missförstås. Låter lite läskigt dessutom att jobba i en affär full av dockor som tittar på en!

Xander var perfekt tecknad, jag kunde riktigt se det aristokratiskt korrekta framför mig med utseendet och korrektheten. Men pengar är ju inte allt och det visar Kasie West väldigt bra i den här boken. 

Något som fastnade hos mig var att Caymen försökte gilla en annan kille istället för Xander eftersom "han skulle passa henne", fast så funkar det ju inte. Bara för att han kanske skulle "passa" så betyder inte det att känslorna finns där...

Det är något med Kasie Wests språk. Det har jag nämnt tidigare och det är värt att nämna igen. Det är lättläst och nyanserat och fruktansvärt klistrigt, det vill säga, börjar du väl läsa kan du inte slita dig loss från orden! Här stämmer storyn dessutom väl med mitt tycke och smak. Det var ändå en del jag störde mig på i The fill-in boyfriend men så var inte fallet med denna. 

Varför är det inget svenskt förlag som upptäckt Kasie West? Det behövs av sånt här på svenska, Sarah Dessen må vara riktigt bra men det finns ju fler starkt lysande stjärnor på contemporary-himlen! Kasie West skulle funka utmärkt i lånehyllan på bibblan - without doubt! 

Titel: The distance between us

Författare: Kasie West

Förlag: Harper Teen

Utgiven: 2013-07

Sidor: 320

Adlibris | Bokus

Aisha Saeed - Written in the stars

Naila är född i USA men av pakistanska föräldrar. De säger sig vara moderna – de låter henne välja vilka kläder hon ska ha på sig, vilka vänner hon ska umgås med och vilken utbildning hon ska ha. Men de har ett krav – de väljer vem hon ska gifta sig med och pojkvänner innan det är totalt tabu. Men Naila förälskar sig i Saif – som dessutom kommer från fel familj – och föräldrarna blir rasande. De bestämmer sig för att resa hem till Pakistan över sommaren för att Naila ska ”hitta tillbaka till sina rötter”. Naila tvingas genomlida en massa kontiga besök och allt för sent inser hon – hennes föräldrar har hittat en man åt henne – och nu ska hon gifta sig. Chanserna att få återvända hem till USA är ytterst små. Kan hon ändra på sitt öde eller är det helt enkelt skrivet i stjärnorna?

När jag läste om boken kom jag att tänka på Christina Wahldéns Ingen du känner som berör samma ämne, en ung tjej som reser till föräldrarnas hemland (Turkiet i det fallet) och blir bortgift. Medan jag blev ytterst berörd av Wahldéns bok lämnar Written in the stars mig tyvärr ganska oberörd. Språket kändes lite styltigt och berättelsen var lite för ”bam-bam-bam” det vill säga saknade lite av de nyanser jag hade hoppats på.

Jag blir i alla fall riktigt förbannad på Nailas föräldrar och jag kan bara inte förstå mig på dem. De säger att det är av kärlek till sin dotter som de tvingar henne att gifta sig med någon hon inte ens har en aning om vem det är. De ger henne droger för att hon inte ska kunna protestera och hotar i stort sett henne med att de ska ta livet av henne om hon inte gör som de säger och ställer till med problem, Kärlek? Pyttsan! Det där är inte kärlek oavsett vilket land, kultur eller religion du kommer i från. Visst kan jag förstå idéen med arrangerade äktenskap, författaren skriver själv att hon själv har ett semi-arrangerat äktenskap och på så sätt hittade sitt livs kärlek men där hade hon ändå en möjlighet att själv delta i beslutet. Så som det är i Naivas fall, fy sjutton!

Trots ett ämne som berör och som är jätteviktigt når inte Aisha Saeed hela vägen fram med Written in the stars. Lite för taffligt språk, saknad av viktiga detaljer och ett för hastigt händelseförlopp fick mig att tappa intresset för boken. Den var okej men inte särskilt mycket mer än så. Faktum är att den så här i efterhand har åkt ner från en trea till en tvåa i betyg.

Tur i alla fall att omslaget är så fint att titta på :)

Titel: Written in the stars
Författare: Aisha Saeed
Förlag: Nancy Paulsen Books
Utgiven: 2015-03
Sidor: 277
Adlibris | Bokus