Äntligen fler tecknade serier för barn!

När jag växte upp brukade jag hänga en hel del på mitt lokala bibliotek (suprise, suprise). På barnavdelningen stod en stor sittvänlig soffa där man bland annat kunde sitta och lyssna på kasettband med lånade hörlurar. Jämte soffan i en back bodde alla seriemagasin.

Jag brukade ofta sitta i den där soffan, läste böcker, lyssnade på band men framför allt läste jag alla de där serierna om och om igen. Där fanns Tintin, Asterix och Goliat, den lilla indianen Yakari och Ensamma mamman, Eva och Adam och Berts dagbok. 

Det här är minnen jag delar med många andra 80- (och förmodligen även 70-)talister. Men så hände någonting på 90-talet. Det kom inga nya seriemagasin. De tackade för sig, sa adios och adjö och försvann. Sedan dess har det sett mörkt ut på seriefronten för barn. Detta trots att de få seriemagasin som kommit har haft bra statistik. Både Bleckmossen, böckerna om Lou och fram för allt Amulett har gått som smör på biblioteken de senaste åren. 

Under 00-talet har det börjat produceras serier igen, men de allra flesta har haft vuxna som målgrupp. Jättebra det med men jag har faktiskt saknat serier riktade till barn. Det finns ett hålrum i hyllorna där, vilket märks på de bibliotek jag jobbat på. Vi pratade senast härom månaden om att vi saknade nyutgivna serier, de fåtal som kommit ut räcker helt enkelt inte till. Därför tycker jag det är jättekul att Rabén & Sjögren nu gör en storsatsning på seriemagasin för just barn, något de med Fabian Göranson och Josefin Svenske i spetsen presenterade på bokfrukosten jag var på i torsdags.

I vår kommer fyra album - Mamma Mu firar kråkan, Katten & Ekorren på Sommarön, Ariol: Jag är en åsna! och Trollskogen. Till hösten kommer ytterligare fem. Det är serier som riktar sig mot yngre barm, 6-9 år, till de som precis håller på att lära sig läskoden. För vissa barn är det svårt att ta sig steget från bilderboken till kapitelböcker och där har serier en viktig roll att fylla. Men dessa serieböcker är enligt förlaget inte alls tänkta att fungera som morötter (dvs lättlästa så det går ut över handlingen) utan de är roliga med bra och läsvärt innehåll.

Loka Kanarp presenterar Katten & Ekorren på Sommarön som verkar vara en riktigt charmig berättelse om en försiktig och rädd katt och en framåt ekorre.

Jujja Wieslander med sin Mamma Mu. Mamma Mu som började som en sång och har kommit i hur många olika versioner som helst, böcker, filmer, gosedjur osv... Nu även i serieformat. Kul, jag gillar Mamma Mu!

Jag gillar som sagt verkligen serier, det är barndom för mig. Jag hoppas att fler förlag hoppar på den nya serievågen och att vi snart får se fler nytänkande serier för barn. Det behövs!

10 handfasta tips för blivande läsare

Rubriken ovan kommer från ett i lägg på Bonniers hemsida, signerat barnboksförfattarna Helena Bross och Magnus Ljunggren som bägge skriver bra och vettiga böcker för nybörjaren. Tillsammans har de satt ihop en lista med tio tips över hur man som vuxen kan få det icke-läsande barnet att börja läsa. Hela listan kan du hitta här, jag har plockat ut några av punkterna att fokusera på.

1. Barn gör som vi vuxna gör - läs själv för det är så mysigt!

Så sant! Hur ska vi få motvilliga barn att börja läsa om vi själv inte föregår med gott exempel? Som lärare - se till att själv ha en bok att läsa när ni har lästid. Som förälder - visa era barn att ni också läser, läs inte enbart när barnen somnat och ni själva egentligen är för trötta. Som inspiratör - läs överallt, närsomhelst. På bussen, på T-banan, på bänken, på fiket. Visa glädjen och det mysiga i att vara försjunken i en bok. Kanske inte en allt för stor utmaning för dig som läser det här. ;)

2. Skapa trevliga högläsningsstunder redan när barnen är små. Då lär sig barnen att det finns så mycket roligt och spännande i bokens värld. Och sluta inte läsa högt när barnet lärt sig läsa själv!

Det som för mig är en självklarhet är kanske inte det för alla. Inte nog med att ni får en mysig stund ihop, barnens bokintresse väcks och dessutom är det mycket utvecklande för barnens språkutveckling. 

Jag uppmuntrar verkligen till högläsning, oavsett ålder. Det är mysigt att även som vuxen lyssna när någon annan läser för en, att dela berättelsen. Även om barnen själva kan läsa är det inte fel att tillsammans läsa en bok. Varför inte variera och låta hen läsa för dig?

5. Skapa sug efter mer genom att läsa början på en spännande bok. Låt sedan barnet fortsätta själv. 

En enkel men så smart idé. Välj ut en bok du själv tycker är spännande eller har läst positivt om. Börja läs och väck intresset. 

7. Läs boken, se filmen! Och prata om skillnader och likheter, vad ni gillade och inte gillade. 

Funkar för alla alla åldrar. Jag är sugen på att köra på samma koncept min föregångare startade upp på jobbet - Bok och film! Att bokpratsböcker om böcker och samtidigt ha med filmen. Visa klipp från filmen och läsa samma händelse ur boken. Roligt och interaktivt sätt att prata om böcker. 

8. Gå till biblioteket tillsammans! Be bibliotekarien om boktips, de vet mycket!

Klart vi vet! :) Jag har kanske inte läst alla böckerna på barnavdelningen men bra många och jag vet också vilka böcker som är populära. Extra roligt är det när barn kommer och tipsar mig om böcker eller ber mig köpa in en viss titel. Då försöker jag göra mitt bästa, även jag har en stor roll i att uppmuntra till läsning. 

Skrämmande statistik kring ungas läsförståelse

Igår presenterades resultaten i PISA 2012. Som väntat var det ett skrämmande resultat som undersökningen påvisade. Svenska femtonåringars kunskaper inom matematik, naturkunskap och läsförståelse fortsätter att försämras och ligger nu under OECD-genomsnittet.

OECD (Organisation for Economic Co-operation and Development) är en internationell organisation som arbetar för samarbete mellan industriella länder med demokrati och marknadsekonomi och består av 34 medlemsstater. I PISA 2012 presterar 19 av dessa 34 länder bättre än Sverige i läsförståelse. I matematik och naturkunskap är det hela 25 länder som presterar bättre. Skrämmande siffror som låter än värre när det dessutom i Skolverkets pressmeddelande framgår att Sveriges resultat är den sämsta resultatutvecklingen av samtliga OECD länder.

Flickor är fortfarande bättre än killar i läsförståelse, ja, glappet har till och med ökat och det bådar ju verkligen inte gott. Hur ska det här sluta? Någonstans måste det ha gått allvarligt fel. Har skolan misslyckats? Det verkar ju nästan så. Samtidigt ska man inte skuldbelägga enskilda lärare, de gör så gott de kan. Större klasser och mindre lärartäthet är nog delvis bovar i dramat, men eftersom det är länge sedan jag gick i skolan har jag svårt att uttala mig om det.

Vår käre skolminister Jan Björklund säger i en intervju till DN att resultatet är allvarligt för dem det berör och för Sverige i stort. Samtidigt menar han att de reformer som sittande regering genomfört helt enkelt inte hade hunnit få genomslag innan undersökningen gjordes, den gjordes innan skolreformen. Ska vi tolka det som att de inte ser sig själva som skyldiga? Undersökningen gjordes förvisso 2012 men så vitt jag har nuvarande regering suttit sedan 2006...

Bibliotekens roll då? Jag tror att vi här bör se främst till skolbiblioteken eller bristen på dem. Min gissning är att läsförståelsen skulle kunna förbättras genom att det på varje skola finns ett välfungerande bibliotek med arbetande skolbibliotekarie. Skolbibliotekarier finns idag på långt ifrån alla skolbibliotek och det är inte samma sak att en lärare basar över ett litet rum med böcker, böcker kan inte ensamma bilda ett bibliotek. Det är inte bara att köpa in lite böcker hipp som happ och tro att det fungerar.

Jag måste fortsätta fundera på det här. Jag återkommer med mer tankar nästa vecka.

Ska vi uppmuntra all läsning?

Dags för del två i min lilla serie om barn- och ungas minskade läsning. 

I måndags publicerade Sonja Abrahamsson som bloggar på Litteraturmagazinet ett inlägg med rubriken "Dilemma: barnet vill läsa en dålig bok". Hon berättade att hennes sexårige son kommit hem från skolan och stolt visat upp en bok han lånat på biblioteket. En bok Sonja själv tyckte lät riktigt tråkig. Hon ställde följande fråga: Hur gör ni när era barn kommer hem med vad ni själva bedömer som något riktigt ointressant och tråkigt, ett tecken på dålig smak och låg kvalitetskänsla etc? och konstaterade i slutändan att hon var tvungen till och skulle ge boken en chans. Barnet kanske själv inser att boken är tråkig, eller så ändrar hon sin mening om den.

Bild hämtad från braiga Stock.Xchng.

Blogginlägget ledde till flera kommentarer och en längre diskussion på Twitter. Vad som var trevligt var att många svarade att man aldrig som vuxen ska visa utåt att man själv tycker att boken är tråkig och ointressant. Det viktiga är vad barnet tycker. Signaturen "Lisas mamma" citerade Astrid Lindgren med orden "Barn måste läsa att typ av litteratur. Annars kan de inte lära sig skilja bra från dålig". Det ligger så oerhört mycket i det. Vad gäller kvalitet inbillar jag mig att ett visst kvalitetsurval redan har skett på i alla fall biblioteken, vi köper inte in vad som helst, även om jag ibland korsar mina egna gränsdragningar.

Jag tror inte på tvångsläsning. Det som driver mig är den njutningsfyllda läsningen, och det är också det jag försöker få fram till de barn som kommer till mig på biblioteket. Även om jag själv inte tycker en bok är spännande eller intressant vill jag aldrig trycka ner ett barn som ser lystet på den. Det är väldigt viktigt att vi vuxna inte kritiserar barn för deras läsning eller försöker lägga oss i vad de väljer att läsa. Risken är då stor att intresset för att läsa försvinner. Nu menar jag inte att vi helt plötsligt ska låta dem gå loss på vuxenavdelningen eller på böcker som ligger flera nivåer över deras egen kunskapsnivå. Jag menar att vill de läsa om en pojke som leker med dockor, då ska de också få läsa om det. Ibland är det för övrigt bara bra om de får testa på en svårare bok. De inser ofta snabbt sin egen förmåga och jag har varit med om att de kommit tillbaka, lämnat boken och sagt, "den var lite för svår".

När jag bokpratar för årskurs fyra försöker jag tänka ett steg längre än att ta med typiska kapitelböcker som många förväntar sig att barnen ska välja. Jag försöker även prata om lättläst och serieböcker. Budskapet jag vill få fram är att det viktigaste är inte vad de läser utan att de läser. Det gäller att visa alternativ, så att alla kan känna sig delaktiga. Det är extra kul att plocka fram och prata om böcker som till exempel handlar om Zlatan eller Messi. "Va, får vi läsa det?" är ofta reaktionen. Absolut, svarar jag. All läsning är bra läsning!

Hur tänker ni kring frågan som ställs inledningsvis av Sonja? Ska vi låta våra egna tankar och känslor lysa igenom eller ska vi försöka vara neutrala?