Johan Persson & Martin Schibbye - 438 dagar

Efter att i bibblanbokcirkeln ha läst En hemstad av Kristian Lundberg kände samtliga deltagare att vi behövde läsa något mer handfast. Eftersom vi inte hade läst någon faktabok än, kombinerat med att kommunens bibliotek satt på en hel hög av 438 dagar föll valet på Martin Schibbye och Johan Perssons reportagebok om deras resa till Etiopiens gränstrakter, sedermera deras tid i landets stränga fängelse. Handfast så det står härliga till, absolut. Också en bok som bjuder in till diskussion med väldigt många infallsvinklar. Vi kom dels att prata om det som hände Johan och Martin men lika mycket om mänskliga rättigheter, humanism och hur långt en journalist kan tillåtas gå för att berätta om världens orättvisor. Får en bryta mot hur många lagar som helst bara för att kunna berätta för omvärlden att exempelvis ett land bryter mot de mänskliga rättigheterna? 

438 dagar är sjukligt bra läsning. Så har jag det sagt. Helt klart den bästa reportagebok jag läst på senare år. Faktum är att jag läste hela boken på en och samma dag. Att för ovanlighetens skull först få tid för lite läsning på arbetstid (just den här cirkeln håller jag i på arbetstid) och sedan ha en lång skön kväll hemma där jag kunde ha fullt fokus på läsningen. Kunde inte slita mig, det var spännande och fängslande och även om jag såklart visste att Johan och Martin blev frisläppta till sist var resan dit otroligt intressant. 

Jag har så lite kunskap om hur läget är i Etiopien, Somalia och gränslandet däremellan. Jag läser förstås i tidningarna om den aldrig sinande flyktingströmmen och förstår att förhållandena måste vara fruktansvärda, men varför? Det är svårare att sätta sig in i det. Därför blev 438 dagar på flera sätt en aha-upplevelse och en ögonöppnare. Bara en sådan sak att mer än fem år senare få en förklaring till varför det satt beväpnade män längs hela landningsbanan när jag och en kompis mellanlandade i Addis Abeba på vår väg ner till Malawi. Vi undrade då över anledningen och att i boken kunna läsa att det är för att vakta flygplatsen och att flera hundra män har dött medan de gjort det, det ger mig helt klart nya perspektiv på saker och ting. Orden blir till bilder och på något sätt tar jag till mig mer av hela berättelsen. Jag har varit där, om än bara på flygplatsen. Taxfree-shoppade handvävda sjalar gjorda i landet av invånare som på ett ställe beskrivs som fångar de också.

Visst måste man ta en del av det som går att läsa med en nypa salt. Det här är trots allt Martin Schibbye och Johan Perssons personliga upplevelser. Hade det berättats av någon annan hade kanske vissa saker låtit annorlunda. Objektivitet är A och O för en journalist, det fick jag inpräntat i mig under journalistutbildningen, men hur kan en vara objektiv i Martin och Johans fall. De berättar om sitt eget öde. 

Det här känns som obligatorisk läsning på journalistutbildningar runt om i landet. Det finns mycket att prata och diskutera om mediers rapportering i den här boken. Fast boken har större täckningsområde än så. Det är ett inlägg i medie- och flyktingdebatten, om storpolitik och diplomati. Det Johan och Martin var med om utspelade sig i ett land långt från Sveriges gränser men det berör helt klart även oss som bor här i trygga Sverige. Jag är tacksam över att ha fått ta del av vad de har varit med om. 

Titel: 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar
Författare: Johan Persson & Martin Schibbye
Förlag: Offside Press
Utgiven: 2014-09
Sidor: 471
Adlibris | Bokus

Anne Fine - Mördarkattens återkomst

Idag stod jag i infodisken när veckans bokleverans kom. En kvart senare satt jag och fnittrade och vek mig dubbel av skratt. I en av lådorna låg nämligen Mördarkattens återkomst av Anne Fine och Emma Göthner.

Det finns få barnböcker jag skrattat så mycket åt som jag skrattade när jag läste En mördarkatts dagbok förra året. Jag bara älskade katten Tuffy och hans galna upptåg och kommentarer om att "jag är en katt!" Jag blev därför så glad när jag såg att det skulle komma en fortsättning och har väntat med spänning sedan dess. Jag blev inte besviken!

I Mördarkattens återkomst ska familjen åka på semester och Tuffy ser fram emot en vecka hemma i lugn och ro (dvs vilda nätter tillsammans med kattkompisarna). Trodde han ja, för familjen har bett församlingsprästen att vara kattvakt. Och han visar sig vara både snål och sträng. Då går allt åt skogen. Det räcker med att läsa inledningen för att förstå det:

Okej, okej! Så smäll mig på mina små gulliga ulliga tassar. Jag strulade till det. Verkligen. Och okej! Dra mig i svansen. Det blev lite av en kattbrottsvåg av det hela. Så vad ska du göra åt saken? Konfiskera min matskål och säga att jag är en stygg kisse?

Anne Fine har verkligen fångat katten Tuffys röst, skrivit ner vad hon tror kan röra sig i en katts huvud om oss människor och världen de lever i. Det är ofantligt träffsäkert, jag känner igen beteenden från mina egna katter och det är hysteriskt roligt. Jag bröt som sagt ihop av skratt i disken och behövde gå undan och hämta andan lite. Jo, jag var kanske lite extra måndagstrött sådär framåt eftermiddagen dessutom men jag tror inte det spelar in, det här är SÅ min humor!

Emma Göthners illustrationer passar utmärkt till texten och förstärker verkligen tokigheterna. Vem känner till exempel inte igen de olika stadierna av frustration när en ska få in en envis katt, alternativt få ner den från ett lite för högt träd?

Jag kan verkligen rekommendera En mördarkatts dagbok och Mördarkattens återkomst till alla som älskar djur och undrar vad som rör sig i deras huvuden. Inte enbart till barn utan till alla åldrar för det här är humor på hög nivå! Jag måste se till att köpa hem böckerna till min egen bokhylla för det här är en sann bokskatt! Hoppas, hoppas att det kommer mer böcker i samma serie!

Titel: Mördarkattens återkomst

Författare: Anne Fine

Illustratör: Emma Göthner

Förlag: Lilla Piratförlaget

Utgiven: 2015-06

Serie: En mördarkatts dagbok #2

Sidor: 48

Adlibris Bokus

Heather Demetrios - I'll meet you there

If seventeen-year-old Skylar Evans were a typical Creek View girl, her future would involve a double-wide trailer, a baby on her hip, and the graveyard shift at Taco Bell. But after graduation, the only thing standing between straightedge Skylar and art school are three minimum-wage months of summer. Skylar can taste the freedom—that is, until her mother loses her job and everything starts coming apart. Torn between her dreams and the people she loves, Skylar realizes everything she’s ever worked for is on the line.

Nineteen-year-old Josh Mitchell had a different ticket out of Creek View: the Marines. But after his leg is blown off in Afghanistan, he returns home, a shell of the cocksure boy he used to be. What brings Skylar and Josh together is working at the Paradise—a quirky motel off California’s dusty Highway 99. Despite their differences, their shared isolation turns into an unexpected friendship and soon, something deeper.

Eftersom jag verkligen tyckte om Something real drog jag mig lite för att fortsätta med I'll meet you there. Tänk om jag skulle bli besviken, inte tycka om, det blir ju lätt så när en verkligen har tyckt om en bok. Jag hade dock inte behövt vara orolig. För ja, jag har verkligen blivit helt såld på Heather Demetrios böcker. Varför har hon inte skrivit fler för? Det är kanske bra för min nattsömn men inte för min läsabstinens.

Det här är en bok som är karaktärsdriven. Själva storyn är långsam och enkel men karaktärerna är så fina. Jag vill verkligen lära känna dem och det får jag göra också. Jag såg det redan i Something real, men här får jag det bekräftat. Heather Demetrios är galet bra på att teckna karaktärer och skriva om deras relationer.

Dels har vi Skylar, Sky, som bara vill bort, bort, bort. Iväg från orten där alla redan givit upp, bort från mamman som inte tycks kunna komma över sorgen efter maken, tillika Sky's pappa, som körde ihjäl sig då han druckit för mycket (igen). Rädslan över att bli kvar har fått Sky att stänga av det mesta, att inte våga känna, älska. Hon har livet på paus och bara väntar på att få börja leva. 

Sen har vi också Josh, 19 år gammal och redan krigsveteran sedan han förlorat ena benet i Afghanistan. Josh som innan han tog värvning var en riktig tjejtjusare och festprisse men som nu försöker vänja sig vid sitt nya liv, vid att faktiskt orka leva vidare. Han plågas av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och har det faktiskt ganska djävligt. Men orkar på något sätt ändå finnas där för Sky nät hennes värld faller sönder. Han är kanske inte längre den idiot han än gång var. 

Relationer mellan kompisar, mellan mor och dotter och så klart de där som får det att pirra till i magen. Det går att hitta allt i den här boken. Jag tycker särskilt mycket om den vänskap som skildras. Sky's kompis Dylan må ha blivit en av de där tjejerna med ett barn på höften, men inte har det förminskat deras vänskap. Sen finns ju där Chris som Skylar har svurit kyskhetslöfte tillsammans med - inga killar innan college, då finns risken att man blir kvar. Och kvar i den lilla hålan Creek View vill en inte bli!

Dialogen sen! Kanske krystat på sina håll men annars - helt perfekt. Älskade framför allt kommunikationen mellan Skylar och Josh, där Josh frågar Sky om hur hon mår genom att fråga "How's the Sky today?" och hon svarar på samma sätt "A little cloudy?" eller kanske "Perfect. Not a cloud. Low seventies with a breeze." Det är något med att beskriva hur en mår med hjälp av väder som tilltalar mig väldigt mycket!

I'll meet you there är också en bok om hur det är att leva i totalt utsatthet och i en extrem fattigdom. Sky har absolut ingenting att falla tillbaka på. När mamman blir av med sitt jobb ska de båda överleva på Sky's minimilön som hon hoppats kunna spara till college. Dagar går där Sky enbart har råd att stoppa i sig ett par kex. Ett par kex!!! Det är ju fruktansvärt. Jag såg en recension där personen jämförde Demetrios sätt att skildra fattigdomen med hur Rainbow Rowell skriver om det i Eleanor & Park och den jämförelsen är faktiskt inte så tokig. Jag är faktiskt benägen att hålla med.

Det här är framför allt Sky's berättelse. Vi får följa hennes vedermödor, hennes försök att hålla sig över ytan tills hon kan lämna sin trasiga hembygd. Men här och där får vi även läsa kapitel ur Josh's synvinkel. Får komma innanför pannbenet på honom, verkligen se den ångest och smärta han bär på. En smärta som inte enbart är fysisk. Vi får se brottsstycken av det som hände i Afghanistan och hur han hanterar det i dag, hur han hanterar sin PTSD. De kapitlen tillför så otroligt mycket till handlingen. Det där att inte enbart få Sky's bild av Josh, utan även få Josh bild av sig själv. 

I'll meet you there är inte baserad på en verklig händelse men jag törs påstå att bokens karaktärer finns där ute, det finns många tjejer som Skylar som bara vill bort, rädda att behöva stanna kvar, leva sina liv i en trailer park och tidigt få flera barn. Det finns också soldater som Josh som skadas i kriget och som får leva med konsekvenserna av det. Eller som inte orkar med det. Författaren har lagt till en kommentar där det står att det i slutet av april 2014 hade dött över 2000 amerikanska soldater i Afghanistan och 20 000 soldater hade skadats. Samtidigt förekom det fler självmord än vad det dog soldater i strider. Hemska siffror. Det skrivs sällan om dessa unga killar som ger sig ut för att bekämpa ett krig men som kommer hem i bitar - kanske inte kroppsligt men själsligt - och därför är det intressant att läsa de skildringar som faktiskt kommer. Det är en verklighet som ligger långt ifrån den jag lever här i mitt trygga Sverige, men det gör inte verkligheten mindre verklig.

I'll meet you there är den perfekta boken för en dag på stranden eller för en stund i skuggan under ett träd. Den är tillräckligt lättsam för att läsa i solen, men har också den där tyngden som krävs för att man ska fastna ordentligt och försvinna in i bokens värld. 

Titel: I'll meet you there

Författare: Heather Demetrios

Förlag: Henry Holt Company

Utgiven: 2015-02

Sidor: 379

Adlibris | Bokus

ps. Ja, jag har svårt att skriva konstruktiv kritik om vissa böcker. När en bok tilltalar mig riktigt mycket kan jag ha överseende med de små bristerna eftersom den stora helheten är så fin. 

Heather Demetrios - Something real

"I'm sitting here on the Kaye Gibbons show, and all I can think is that the whole country is sick. Sick with this idea that it's good to be known and seen by as many people as possible, to show every part of our lives to the public at large. Whether it's Facebook photos, blogs or reality TV, it's like nobody is content to just live life. The worth of our existence seems to be measured in pixels and megabytes and "likes."

Med Something real har Heather Demetrios skrivit berättelsen om vad som skulle hända om Big Brother startade en family edition. För vad skulle du tycka om att ha en kamera som följer efter dig dygnet runt. Att växa upp som en dokusåpakändis där hela landet följer ditt varje steg? För Chloe var det verklighet fram till för fyra år sedan. Som ett av tretton syskon i Baker´s dozen hade hon inte mycket till privatliv utan allt hamnade i medierna. Även sådant hon själv helst hade velat glömma.

Nu fyra år senare börjar hon äntligen känna att livet är normalt igen. Hon har riktiga vänner, kanske till och med en pojkvän (eventuellt, om allt går enligt planerna). Hon hade inte alls räknat med att komma hem till ett hus där det myllrar av kameramän och elkablar och där hon möts av sin mamma och produktionsteamet från MetaReel. Hennes mamma och styvpappa Kirk har skrivit på för en ny säsong av Baker’s dozen och Chloe, eller Bonnie Baker som hon egentligen heter, har ingenting att säga till om. Och snart är cirkusen igång igen.

Det här är en bok med så otroligt många vinklar och nivåer. Den berör sådant som familj, vänskap och kärlek men också betydligt djupare ämnen som homosexualitet, privatliv, självmord och mediers ständiga bevakning.

I fokus hittar vi som sagt Bonnie som numera kallar sig själv för Chloe. Fram till det hon var fjorton år levde Bonnie hela sitt liv framför en kamera. Något hon inte direkt var så förtjust i framåt slutet. Det hela slutade i katastrof då hon tömde föräldrarnas medicinskåp - och serien slutade sändas. Nu kör allting igång igen och livet går rakt utför för henne. Det är så otroligt smärtsamt att följa hennes kamp att få leva sitt eget liv, att få bestämma själv över vad som ska vara publikt eller privat. Mamman lever sin dröm - att ha tretton barn, "a baker's dozen" som det kallas - något som inte kunde ha blivit verklighet om det inte vore för MetaReel, företaget som sänder serien, men hur bra är det för barn att växa upp ständigt bevakade av kameror? Jag kom verkligen att hata mamman, hon är så otroligt egoistisk. Visst att hon måste försörja sina tretton barn men att göra det genom att manipulera sina barn, låta en tv-kanal regissera deras liv och dessutom inte bry sig ett dugg om hur barnen mår psykiskt? Fy! Att Chloe/Bonnie försökte ta livet av sig var enbart mamman egoistiskt, att hon inte längre vill vara med är själviskt och det förstör för resten av familjen. Att sedan Chloe har panikattacker och börjar må riktigt, riktigt dåligt, det kan inte mamman förstå. "Skärp dig" liksom, är mammans dom. Men hur gör man för att bli kvitt det hela? Ska man försöka rädda sig själv till varje pris, även om familjen kommer ta skada?

Att växa upp i direktsändning betyder också att minsta hemlighet befinner sig en googling bort och alla pinsamheter finns på band.Vissa saker går inte att glömma bort. Nationell förödmjukelse till exempel. Det är inte direkt kul att dra sig till minnes hur hela landet skrattade åt en yngre, mer naiv Bonnie som inte riktigt förstod den dubbla meningen om blommor och bin. Framför allt inte när minnet dyker upp just under den perfekta hångelstunden med finaste pojkvännen. Det är en av de scener i boken som får skrattet att fasta lite i halsen.

Med tolv syskon går det inte lära känna alla på ett djupare plan men jag är fullständigt nöjd med att få möta Benny, a.k.a. Benton Andrew Baker (samtliga namn i familjen är trademarks med ett TM efter sig, fånigt men intressant vinkling). Han är Chloes jämngamla bror, dock ej tvilling (han och systern Lexie kom till genom en surrogatmamma). Benny måste vara finaste bokbrorsan genom tiderna. Genomgod trots att han har sina egna demoner som han möter genom alkohol och cigaretter. Han har också sin Matt - sin väldigt hemliga pojkvän som kommer från ett väldigt religiöst hem. Bara en av alla anledningar till att killarna inte har kommit ut än. Det går inte ens säga att Benny är en sidokaraktär, många av de viktigaste scenerna i boken involverar honom. Säger bara cantaloupe och en röd t-shirt...

Relationen mellan Chloe och Patrick Sheldon är bara så fin. Och det säger en hel del att Chloe har svårt att inleda en relation på grund av att hon inte vill utsätta någon för de paparazzifotografer som förföljer familjen vart de än då. Hon vill offra sin egen lycka för andras välfärd, fint men smärtsamt! Det finns så många scener i den här boken att swoona över att jag blir varm bara av att tänka på det liksom. Perfekt bok om du vill känna det där pirret i magen. För boken är såklart inte helt igenom mörk, den är väldigt fin också.

Something real kan läsas som en lättsam contemporary men det är samtidigt en väldigt viktig samhällsskildring över vart vi är på väg. På ett lektion i boken vill läraren att eleverna ska jämföra Orwells 1984 med Big Brother och liknelserna med övervakning är många men diskussionerna glider vidare till att beröra Instagram och Facebook och det blir ganska skrämmande. Och mitt bland klasskamraterna sitter ju också Chloe - som lever mitt i den där mardrömmen.

Jag har letat efter författare som kan beröra mig på samma sätt som till exempel Stephanie Perkins och Gayle Forman. Jag behöver inte leta längre för Heather Demetrios har allt det jag letat efter och nästan lite till. Tur att hennes nya bok I'll meet you there redan ligger på skrivbordet på jobbet och väntar på att bli läst!

Titel: Something real

Författare: Heather Demetrios

Förlag: Henry Holt Company

Utgiven: 2014-02

Sidor: 406

Adlibris | Bokus

Ps. Hur Baker´s dozen ser ut? Jo:

Bonnie Baker, 17 år, USA (biologiskt barn)

Benton Baker, 17 år, USA (surrogatmamma)

Lexie Baker, 17 år, USA (surrogatmamma)

Farrow Baker, 15 år, Etiopien (adopterad)

Riley Baker, 14 år, Kambodja (adopterad)

Gavin Baker, 13 år, Peru (adopterad)

Tristan Baker, 12 år, Ryssland (adopterad)

DeShaun Baker, 10 år, USA (adopterad genom fosterhemsplacering)

Deston Baker, 9 år, USA (adopterad genom fosterhemsplacering)

Lark Baker, 8 år, Indien (adopterad)

Daisy Baker, 7 år, Kina (adopterad)

Violet Baker, 7 år, Kina (adopterad)

Jasmine Baker, 7 år, Kina (adopterad)

Pust, snacka om stor familj! Plus mamma, styvpappa och frånvarande pappa då också...

Sarah Dessen - Saint anything

Sarah Dessen är en författare jag har dubbla känslor till. Jag älskar att läsa Dessen på svenska och jublar varje sommar när en ny översatt bok kommer ut. Men på originalspråk har jag haft riktigt svårt för henne. Jag känner att språket flyter inte på alls lika bra, kanske för att jag är van vid att läsa det på svenska? Jag blev ändå nyfiken på hennes nya Saint anything eftersom jag läst att den skulle vara annorlunda och betydligt mörkare. Titta bara på omslaget, vilken kontrast till de vanligtvis somriga och pastelliga omslag vi är vana vid att se. Jag fick fortfarande kämpa med språket men jag kom att tycka väldigt mycket om Sydney och hennes liv.

I hela Sydneys liv har allt kretsat kring den äldre brodern Peyton. Han är snygg, populär och färgglad och tar upp hela rummet när han är i det. Men han har också problem med alkohol och i bokens inledning döms han till 18 månaders fängelse efter att ha kört rattfull och då kört på en kille som skadats allvarligt. Sydney känner det som att hon är den enda som tänker på den påkörda killen. Hennes mamma kan inte acceptera att hennes son sitter i fängelse, hon planerar och lägger sig i och lägger skulden på killen som inte borde varit ute och cyklat så sent... typ. Hon uppskattar alla som håller med henne, Peytons sliskiga kompis Ames till exempel som ger Sydney kalla kårar.

För att starta om på nytt har Sydney valt att byta high schol, från privatskolan där alla vet vem hon - och hennes bror - är, till den betydligt större Jackson High School där hon hoppas vara mer anonym. Det är där hon träffar Layla och hennes bror Mac och tas upp i den kaotiska och varma familjen Chatham. Layla som drar med henne in i gänget, som är helt tokig i pommes frites och som gör ätandet av dessa till en hel vetenskap. Och Mac, snygg, rolig och omtänksam och som får Sydney att känna sig sedd för första gången i sitt liv. Sedd för den hon är och inte för vem hennes bror är och vad han har gjort.

“I was used to being invisible. People rarely saw me, and if they did, they never looked close. I wasn't shiny and charming like my brother, stunning and graceful like my mother, or smart and dynamic like my friends. That's the thing, though. You always think you want to be noticed. Until you are.”

Att Sarah Dessen kan skriva småmysiga somriga berättelser om ung kärlek och vänskap är ingen hemlighet. Det har hon bevisat att hon kan. Därför tycker jag det är så spännande att läsa något nytt. Saint anything är som nämnt mörkare än Dessens tidigare böcker men hennes fantastiska förmåga att teckna levande karaktärer är densamma! Den här gången är det i första hand inte huvudkaraktären Sydney som är strulig som i många andra av Dessens böcker utan hennes familj och framför allt hennes bror. Sydney hamnar hela tiden i skymundan av sin bror så när han hamnar i fängelse blir hon nästan glad, kanske kan hon nu få lite av moderns uppmärksamhet men icke. Mamman är helt förlorad i kampen att få besöka och ringa till sin son, hon beter sig nästan som han är på läger och faktiskt inte sitter i fängelse för ett grovt brott. Jag blir så otroligt arg på henne och önskar i bland att jag kunde skrika åt henne att skärpa sig. Där har hon sin dotter som kämpar för att bli sedd, lyssnad på och så väljer hon att blunda. Hon väljer att göra saker för att de är för "Sydneys bästa" men utan att faktiskt ta in hur dottern känner. Morr, blir arg bara av att skriva det här. Jag blev som sagt arg när jag läste men kunde ändå inte låta bli att sitta och hoppas att Sydney och hennes mamma skulle lära sig komma överens innan boken tog slut.

Pappan stänger bara av och sluter in sig i sig själv, vågar inte säga emot sin fru och gör allt för att hon inte ska bli upprörd. Redan första gången Ames, kompisen brodern träffat på rehab, kommer in i bilden får jag rysningar längs ryggraden. Han är så otroligt behaglig att jag hela tiden bara sitter och väntar på att något allvarligt ska hända. Att mamman inte märker något tycker jag är fullständigt galet! Att skildra karaktärer en tycker om kan många författare göra men att skildra de där som verkligen totalt ger en rysningar längs hela ryggraden - det kräver en skicklig författare!

Dessen tar upp en hel del tunga ämnen i den här boken, framför allt i bokens andra hälft. Men jag ska inte avskräcka er med att skriva att det är helt och hållet en mörk bok. Den som är ute efter det klassiska Sarah Dessen, det vill säga vänskap och relationer, kommer definitivt att få sitt lystmäte mättat. Jag pratar om vänskapen mellan Layla och Sydney men så klart även om Mac. Det som ändå är väldigt härligt med den här boken är att även om det är fint att följa känslorna växa mellan Sydney och Mac - de är så söta ihop - är det vänskapen med Layla som betyder mest, som är mest utvecklande i berättelsen. Saint anything är en fin berättelse om vad sann vänskap verkligen handlar om.

Saint anything kan vara Dessens allra bästa, och det är ett gott betyg för jag har verkligen tyckt om samtliga av hennes tidigare böcker som jag har läst!

Titel: Saint anything
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Penguin books
Utgiven: 2015-05
Sidor: 417
Adlibris | Bokus

Annette Herzog & Katrine Clante - Pssst!

 

Ibland stöter man på en bok som går rakt in i hjärtat. Som påverkar en väldigt hårt och lämnar en med en känsla av att författaren har skrivit boken till precis just mig. Pssst! är precis en sådan bok.

Det är en bok om att växa upp, om att undra "Vem är jag?" Som tar upp funderingar om varför man inte känner sig själv bättre, man tillbringar ju trots allt dygnets alla 24 timmar med sig själv.

Jag köpte mitt ex av boken efter att ha lyssnat på ett seminarium på LitteraLund med Annette Herzog och Katrine Clante tillsammans med Julien Neel (skaparen av Lou!), ett samtal som leddes av Anna Hjerpe. Böckerna liknar varandra en hel del i det att både Pssst! och Lou!-böckerna handlar om identitetsfrågor i mellanåldern. Viktigt är också, vilket Julien Neel betonade, att det handlar OM tjejer, det är nödvändigtvis inte böcker enbart FÖR tjejer. Den missen gör många!

Pssst! kan tolkas som en dagbok men bör nog mest ses som en scrapbook, det finns många olika delar och varje kapitel utforskar nya sätt för texten och illustrationerna att samverka. Det är bland annat det jag tycker är så spännande. Vissa sidor består uteslutande av serierutor - med eller utan prat bubblor - medan andra består av löpande text med en bild eller illustration vid sidan om. Det hela är ett collage av olika tekniker och berättarsätt och det känns väldigt nytänkande och uppfriskande!

Ett uppslag som fastnade extra väl i mitt minne är det där Viola jämför sig själv med en citronfjäril - citronfjärilen genomgår faserna ägg, larv, puppa, vuxen citronfjäril medan Violas faser snarare är baby, liten flicka pubertetsflicka och vuxen. Liknelsen är så spot on och väldigt rolig.

Illustrationerna av Katrine Clante är lite sådär fulsnygga. De är inte alltid helt perfekta men det gör att jag bara gillar det mer. De förmedlar verkligen budskapet och kopplingen mellan text och bild känns helt klockrent. Det känns som att författare och illustratör har gjort det här tillsammans, det ena hade inte klarat sig utan det andra.

Pssst! är en fin bok och jag hoppas kunna sätta den i händerna på många läsare framöver, det är en bok som behövs och som dessutom är ett väldigt fint komplement till de helt sönderlästa exemplaren av Lou! på biblioteket!

Titel: Pssst!
Författare: Annette Herzog

Illustratör: Katrine Clante
Förlag: Wibom Books

Utgiven: 2015-03
Sidor: 95

Adlibris | Bokus

Att läsa Fangirl på svenska

Äntligen har Fangirl kommit ut på svenska. Som jag har längtat efter att kunna tipsa om denna även till dem som inte läser på engelska! Få läsare av den här bloggen kan ha missat exakt hur mycket jag fangirlar över den här boken. Jag gjorde en snabbsökning här och fick upp ett antal inlägg där jag babblar på om just denna. Första gången jag läste boken skrev jag till exempel följande recension och jag håller fortfarande med om vartenda ord. 

Så vad är nytt? 

Det är svårt att förklara varför jag tycker så mycket om Cath och hennes värld. Är det för att jag så tydligt känner igen mig i introverta, försiktiga Cath med hennes boknörderi och rädsla för det nya? Eller kanske för det magiska språket, de levande karaktärerna och en handling med fokus på böcker, vänskap och att växa upp? Jag vet inte. Jag läser Fangirl och känner det som om jag kommer hem. 

För att snabbt sammanfatta vad boken handlar om så möter vi här Cath. Hon ska precis börja på college och hon är orolig över allt nytt som hon inte känner till. Eftersom tvillingsystern Wren inte längre vill dela rum - hon vill lära känna nya människor, festa och ha kul - ska Cath nu dela rum med ettrige Reagan. Med Reagan kommer dessutom hennes kille/kompis Levi med ett ständigt leende på läpparna och positiv inställning till livet (när jag tänker på det påminner han lite om John Greens Augustus/Gus). Levi som dessutom inte lämnar Cath i fred. Cath skriver fanfiction om den mycket populära bokkaraktären Simon Snow. På internet vågar hon göra sig sedd och hörd och hennes texter läses av tusentals anda fans. Tänk om verkliga livet hade varit lika enkelt. 

Fangirl handlar om att växa upp, om livet, vänskap och kärlek. Det är en berättelse om av våga ta plats men också om att våga vara sig själv trots omgivningens förväntningar. Cath hade kunnat vara jag (även om jag skrev journalistiska texter, inte fanfiction) och jag känner verkligen med henne i de beslut hon tar, de tankar hon tänker. Kanske är det just därför jag älskar den här boken så otroligt mycket. 

Så vad kan jag då skriva om en bok jag redan rekommenderat varmt? Är den till exempel lika läsvärd på svenska som på originalspråk eller ställer översättningen till det? 

Översättningen är över all förväntan faktiskt. Carla Wiberg har precis som med Eleanor & Park gjort ett kanonjobb! Språket flyter på bra och jag kan fortfarande höra Rainbow Rowells karaktäristiska språk. På vissa ställen hänger jag dock upp mig och hajar till men jag tror inte att det beror på översättningen i sig utan på att några av mina favoritbokcitat kommer just från Fangirl. Jag kan dem med andra ord utantill och kan inte tänka mig dem på ett annat sätt. Jag har tidigare haft detta underbara citat publicerat på bloggen:

“You’ve read the books?”
“I’ve seen the movies.”
Cath rolled her eyes so hard, it hurt. (Actually.) (Maybe because she was still on the edge of tears. On the edge, period.) “So you haven’t read the books.”
“I’m not really a book person.”
“That might be the most idiotic thing you’ve ever said to me.”

Ett helt fantastiskt samtal om böcker vs. film och läsning. På svenska lyder samma citat:

"Har du läst böckerna?"

"Jag har sett filmerna."

Cath himlade med ögonen så att det gjorde ont. (På riktigt.) (Möjligen därför att hon fortfarande var gråtfärdig. Färdig. Punkt)

"Jag är ingen bokmal, precis."

"Det där var nog det mest idiotiska du någonsin har sagt till mig."

Det är absolut ingen dålig översättning. Faktiskt riktigt bra. Men "a book person" och "en bokmal" är inte samma sak för mig men hag kan samtidigt inte komma på en bättre översättning själv. Samma sak gäller på några andra ställen i boken men nu är jag inne på nörderinivå deluxe. Oavsett vilket språk du väljer att läsa boken på så kommer du få en väldigt positiv upplevelse, litterär såväl som språklig! 

Bild lånad från duktiga Nightowlin

Simon Snow då? Denna Harry Potter-liknande gosse som får lära sig magi och bekämpa ondska. Jag skrev sist att jag hoppades att Rainbow Rowell skulle skriva hans berättelse på riktigt och vet ni vad? Det är precis vad hon håller på med just nu. Boken Carry on beräknas komma i oktober - som jag längtar! 

Hur många exemplar behöver man förresten ha av en titel? Tja, minst tre anser uppenbarligen jag... :)

Titel: Fangirl

Författare: Rainbow Rowell

Förlag: Berghs förlag (rec-ex, tusen tack!)

Utgiven: 2015-03

Sidor: 429

Adlibris | Bokus

Diana Gabaldon - Främlingen

Det finns många anledningar till min ganska höga frånvaro här på bloggen. Mycket på jobbet, mycket på fritiden, skid-VM inte minst. Men sen finns det en anledning som är starkare än alla andra, nämligen Claire och Jamie.

Sent ska syndaren vakna men nu har även jag drabbats av Diana Gabaldon. Jag har nog befunnit mig mer i 1700-talets Skottland än vad jag varit 2010-talets Sverige den senaste veckan. Det sista jag tänker på varje kväll är hur det ska gå för Jamie och Claire och det är det första jag tänker på när jag vaknar. Det var väldigt länge sedan jag blev så uppslukad av en bokserie. 

Min historie-älskande sambo ser på mig med stora chockade ögon och menar på att det här är en syn han aldrig trodde han skulle få se. Mig, försjunken i en TJOCK historisk roman, inte min ordinarie genre direkt. Men det här är riktigt riktigt bra. Sjuksköterskan Claire är på en andra honey moon i Skottland med sin man Frank, efter att ha varit skilda åt av andra världskriget de senaste åren. De behöver lära känna varann igen efter tiden isär. Utanför byn där de bor ligger det en stenformation som ryktas ha magiska krafter. Och nog är de magiska alltid för när Claire beger sig dit själv för att plocka örter råkar hon komma åt en sten och plötsligt befinner hon sig i 1740-talets Skottland.

Det är stora kontraster mellan århundradena och mycket har hunnit hända med utvecklingen på 200 år, inte konstigt att Claire väcker uppmärksamhet i sin nya tid. Framför allt hos männen, inte alla uppskattar hennes rättframhet. Men det finns undantag. Där finns till exempel Jamie, den unge rödhårige skotten. Stor crush på honom! Jag har läst flera recensioner där recensenten anmärker på bokens sexscener och att våldtäkter romantiseras. Visst, jag kan förstå det men samtidigt är det tänkt att vara en annan tidsålder, jag tror inte att kvinnosynen var särdeles okej på 1700-talet direkt så frågan är om det kunnat skildras helt annorlunda. Men som sagt, visst reagerar även jag på detta.

Något jag verkligen tycker om är kemin mellan Jamie och Claire, den lyser verkligen upp från boksidorna. Det finns något som ligger och pockar där som gör att jag inte kan slita mig från boken. Att jag är inne på bok tre i serien just nu, en dryg vecka efter det att jag började med första boken säger nog en hel del. Jag vill bara ha mer och det händer inte jätteofta i min läsning. Jag var tvungen att fråga min kära vapendragare när det kommer till läsning när beroendet av serien avtar och fick svaret att det gör det inte så det är väl bara att kavla upp ärmarna och fortsätta läsa. Det här är helt klart en ny favoritserie!

Gud så smidigt det är med Storytel förresten. Började med att lyssna på ljudboken när jag åkte buss, men sen var det hur smidigt som helst att hoppa över till textboken och tillbaka igen när jag kände för det. Programmet kände helt enkelt av vart i texten jag befann mig och därifrån gick det att fortsätta läsa i valt format utan krångel. Så skulle jag vilja läsa alla sorters böcker, supersmidigt så stor tumme upp för den idén!

Titel: Främlingen
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: 2014-08 (1993)
Serie: Outlander #1
Sidor: 735
Adlibris | Bokus

David Levithan - Världens viktigaste kyss

Det är det enda vi begär av er. Var något mer än stoft.

Jag blev rekommenderad att läsa Världens viktigaste kyss av en kollega med orden att det här var en av de bästa böckerna hon någonsin hade läst. Starka ord och ord som hade kunnat leda till att boken blev en rejäl besvikelse för mig. Vilken bok kan liksom leva upp till det betyget? Uppenbarligen den här, den kommer i all fall bra nära.

Jag har alltid varit förtjust i unika berättarröster, de där rösterna som en inte kan glömma utan som lever kvar i bakhuvudet långt efter det att boken är utläst och satt i bokhyllan. Jag tänker till exempel på den unisona berättarrösten i Vi kom över havet som gav mig rysningar längs ryggraden. Berättarrösten/erna i Världens viktigaste kyss liknar den tidigare nämnda väldigt mycket. Här berättas historien av de homosexuella män som dog av aids under 80-talat. Tillbakablickar från den tiden varvas med skildringar av huvudhändelsen i nutid, där två unga killar bestämmer sig för att slå världsrekord i att kyssas. Under mer än 32 timmar måste deras läppar konstant röra vid varandras, och de måste stå upp enbart med stöd från den andre.

Harry och Craig har båda sina skäl till kyssen och för sina egna strider, kämpar med sina inre demoner. Kring dem samlas familj och vänner men även dem som vill dem illa, som ser kyssen som något vulgärt och ont. Där finns också andra unga män som kämpar med sin sexualitet och sina förhållande. Neil och Peter som umgås varje dag och blåhårige Avery och rosahårige Avery som precis träffats och ska ut på sin första dejt. Här finns också Cooper vars hela liv just fallit sönder.

Allt berättas som sagt av de män som inte finns kvar för att se händelsen, de som fick kämpa sina krig i det dolda, de som fick offra allt - till och med sina liv - för att få en chans till att vara den de ville vara. Det är en stark berättelse, den ger mig rysningar och tårar i ögonen men lämnar mig ändå med en smula känsla av hopp. Även om det går otroligt långsamt förändras ändå situationen för den man som väljer att vara med en annan man. Deras kärlek är, i alla fall på många platser, inte fullt lika förbjuden längre.

Det är väldigt svårt att läsa Världens viktigaste kyss och inte bli berörd. Den är dessutom skriven på ett helt fantastiskt språk. David Levithan har verkligen sitt eget sätt att skriva, han kan få fram så mycket med väldigt få ord. Han hittar alltid rätt i det stora virrvarr av ord som finns att välja mellan, kopplar försiktigt ihop dem och får till det till meningar som träffar precis rätt. Översättningen är genomförd med bravur av Helena Hansson som lyckats få till alla skiftningar i språket.

Världens viktigaste kyss borde läsas av alla, gammal som ung. Inför som kurslitteratur i skolan, köp hem till bokhyllan, ladda upp med en drös diskussionsfrågor och sätt igång och läs, nu!

Titel: Världens viktigaste kyss
Författare: David Levithan
Förlag: Gilla böcker
Utgiven: 2014-09
Sidor: 197
Adlibris | Bokus

Stephanie Perkins - Isla and the happily ever after

Det var nästan så att jag inte ville läsa denna boken, jag ville inte att serien skulle ta slut. Jag har verkligen njutit av att läsa om Annas ovilja att plugga i Paris, Lolas galna utseende kreativa ådra och här om försiktiga, blyga Isla som äntligen får en chans med killen och varit kär i så länge.

Isla (uttalas Eye-la, inte Izla) och framför allt Josh träffade vi redan i Anna and the french kiss men här får de en alldeles egen bok. En försiktig vänskap utvecklas till pirrig tonårskärlek där allt är på dödligt allvar men personliga problem ställer till det rejält, skulle man kunna sammanfatta handlingen med. Det är svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket, det här är en bok du bör läsa och uppleva själv.

Jag älskar miljöerna den här trilogin utspelar sig i; Paris, San Francisco, New York och Barcelona. Jag vill besöka alla platserna Perkins skriver om, vandra i karaktärernas fotspår. Stephanie Perkins är verkligen en otroligt skicklig författare. Språket är precis som i tidigare böcker målande och vackert och precis lagom sockersött.

Avslutningen på denna fantastiska serie kunde inte bli bättre och jag gillar verkligen Isla och Josh. Anna kändes lite för perfekt, Lola var lite för extrem men jag kände igen mig så totalt i Isla. Känslan av att vara betydelselös, osäkerheten kring framtiden, hoppet att någon annan ska bestämma åt en. Perkins fångar de känslorna så perfekt.

Och jag måste bara få nämna det. Sida 347 - OMG!!!

Titel: Isla and the happily ever after

Författare: Stephanie Perkins

Förlag: Usborne Publishing Ltd

Utgiven: 2014-08

Serie: Anna and the french kiss #3

Sidor: 375

Adlibris | Bokus

Stephanie Perkins - Anna and the french kiss

Den som följer mig på Instagram (jag heter Dunderskruttet där) vet att jag härom veckan fick en uppmaning jag inte kunde motstå. Inte när den var presenterad på sättet som den var, nämligen som en installation när jag kom till jobbet en tidig måndagsmorgon:

Klart jag gick hem och läste det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet, hade ju inget annat val! :)

Anna är inte direkt överförtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka henne till en internatskola i Paris för att läsa sista året på high school där. Hon har ju fullt upp med sitt liv i Atlanta. Där finns bästisten Bridge och den snygge medarbetaren på biografen. I Paris känner hon ingen och hjälp, typ alla pratar franska!

Men det blir ju inte så farligt ändå. I Paris får hon nya, coola vänner. Josh, Meredith, Rashmi och inte minst St Clair. Étienne St Clair, snyggaste, charmigaste och härliga St Clair som kommer att bli Annas bästa vän. Och biografer i varje hörn, Anna älskar film och har till och med en egen blogg där hon recenserar film. 

Det går inte att ogilla Anna and the french kiss. Jag tvivlade lite, inte kan en liten bok lyckas charma så många men jo, jag joinar hyllningskören. Annas vänskap med St Clair är så himla fin, den ges tid att mogna fram. St Clair är ju dessutom en så härlig karaktär! Åh, vad jag tycker om honom! Och Anna. De är mänskliga, får ha sina fel och brister men ändå vara fina. Och jag säger bara Thanksgiving-helgen! Älskade den delen! Stephanie Perkins är en riktigt skicklig författare, hon berörde mig!

Oj, vad mycket utropstecken det blev här ovan. Jag brukar vara sparsam med dem, men här var det svårt! Anna and the french kiss är boken för dig som letar efter en mysig YA om vänskap, kärlek och en stor dos Paris. Som jag började längta tillbaka till staden när jag läste om den! 

Boken kommer förövrigt på svenska i mars, självklart på Modernista som verkligen hittat rätt i utgivningen, de ger ut så mycket bra YA-litteratur!

Tack Matilda för uppmaningen att läsa (och för de sömnlösa nätterna...)!

Titel: Anna and the french kiss
Författare: Stephanie Perkins
Förlag: Speak
Utgiven: 2011-08
Sidor: 400
Adlibris | Bokus

Kristin Cashore - De utvalda: Tankeläsaren

Tröttheten som dök upp i samband med julens förkylning fick mig att äntligen starta min prenumeration på Storytel igen. Jag är helt enkelt för trött för att läsa på bussen till och från jobbet. Jag vet visserligen inte om det förbättrats av ljudböckerna, för nu ligger jag ju vaken allt för länge på kvällarna eftersom jag inte kan sluta lyssna! Den senaste veckan har jag lyssnat på hela Kristin Cashores trilogi De utvalda. Alla tre böckerna alltså. Sammanlagt sisådär 40 timmar ljudbok. Oj! 

Först ut är Tankeläsaren. En titel jag länge satt och var förbryllad över för bokens kvinnliga huvudkaraktär må ha övernaturliga egenskaper men inte tankeläsning utan dödandets gåva. Men lugn, så småningom lättar dimman.

Lady Katsa är sin morbror Kungens tortyrmaskin. Hennes olikfärgade ögon är ett tecken på att hon är en särling och då hon har dödandets gåva skickas hon ut på uppdrag att skada, hota och lemlästa kungens (och därför också Middluns) fiender, något hon inte alls är särskilt förtjust i eller nöjd över. Därför har hon startat Rådet, som försöker hjälpa utsatta i alla de sju kungarikena. I bokens inledning är det just ett sådant uppdrag hon är ute på, en gammal man från Lienid (ett annat av de sju kungarikena) sitter fängslad i ytterligare ett kungarikes fängelsehåla och honom ska de frita. Allt går enligt planerna, bortsett från den man som Katsa stöter på när hon springer över borggården. Mannen som senare dyker upp i Middluns, kungen av Lienids yngsta son - prins Po. 

Det är otroligt svårt att skriva och berätta om en fantasyserie som denna utan att avslöja för mycket eller för viktiga delar av berättelsen. Det är så många delar som man måste hålla reda på. Sju kungariken, kungar, prinsar och prinsessor, ladies och lorder. Det finns särlingar med olikfärgade ögon som fått olika färdigheter, vissa mer ovanliga än andra. Kunskap i att baka extra gott bröd eller laga jättegod mat är uppskattade vid kungarnas hov, jaktens gåva, dödandets gåva som i Katsas fall, konsten att simma som en fisk eller springa fort, you name it - det finns en särling för det mesta. Det är en rätt hemsk värld där dessa särlingar inte tillhör sig själva utan kungen äger rätten att bestämma över dem.

Tankeläsaren är ett otroligt spännande äventyr. Den innehåller onda planer, en kung med skrämmande makt, flykt och strapatser. Det är mycket detaljer, många namn att hålla reda på och vackra miljöer att färdas igenom. Jag blev verkligen helt golvad av berättelsen.

En märklig reflektion jag gjorde är att det är något speciellt med mig och det som kan kallas high fantasy/epic fantasy. Jag kan verkligen inte komma in i berättelserna om jag läser dem själv (Tankeläsaren har åkt med i ryggsäcken ett flertal tillfällen utan att jag kommit in i den) men när jag lyssnar på dem som ljudbok kan jag inte sluta lyssna. Så var till exempel fallet med Anders Björkelids Berättelsen om blodet-serie och så var det med De utvalda. Kanske har det att göra med att det är så många konstiga namn och platser som jag hakar upp mig på när jag inte vet hur de ska uttalas, kanske är det det invecklade händelseförloppet, jag vet inte. 

Hanna Schmitz gör ett kanonjobb med uppläsningen, hennes röst är behaglig att lyssna på och det känns inte konstlat. Hanna låter de olika karaktärerna få en egen röst utan att nyanserna blir allt för skarpa, vi pratar om uppläsning, inte skådespeleri vilket är en hårfin men ack så viktig skillnad!

Tankeläsaren är en bok som funkar lika bra att läsa för ung som gammal, man som kvinna och jag rekommenderar verkligen dig som gillar fantasy att läsa den här serien, den är så läsvärd!

Titel: De utvalda: Tankeläsaren
Författare: Kristin Cashore
Förlag: Storyside
Utgiven: 2014-08
Tid: 12 t, 12 min.
Inbunden: Adlibris | Bokus
Pocket: Adlibris | Bokus

De utvalda återfinns på plats 45 på Listan.

Att slukas av en serie - Cass x 3

Äntligen står jag på benen igen efter en minst sagt darrig inledning på nya året. Darrig genom förkylning men minst sagt positiv för läsningen för hittills i år har jag läst 6 böcker! De första höll mig klistrad vid sidorna tills sista meningen var läst...

OBS! Varning för spoilers från tidigare delar i serien!

The Elite

35 tjejer har blivit sex och intrigerna tätnar, tävlingen om prins Maxons hjärta är nu på blodigt allvar. Samtidigt börjar det gå upp för America att allting inte riktigt är som det ska med landet Illéa och sättet det styrs på...

Del två i en tänkt trilogi kan ofta råka ut för det klassiska mellanbokssyndromet, att det blir en transportsträcka. Så är definitivt inte fallet med The Elite. Det händer saker hela tiden och som läsare får man inte många lugna stunder. America fortsätter att vela mellan Maxon och Aspen vilket är något irriterande (är SÅ trött på kärlekstrianglar) men samtidigt växer en ny självsäkerhet fram hos henne.

Nya oväntade vändningar sker hela tiden och det går inte att slita sig från boken, knappt ens för att äta eller sova. Tur att jag läste under perioden med mest hosta och snuva som höll mig sömnlös på nätterna, haha.

Titel: The Elite
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2013-04
Sidor: 323
Adlibris | Bokus

The Selection stories: The Prince & The Guard

Jag brukar egentligen inte läsa mellanböcker, men när jag köpte serien hade cdon "2 för 100 kr" erbjudande vilket gjorde det billigare för mig att köpa alla 4 böckerna istället för de tre ordinarie böckerna i serien. Hur den logiken fungerar förstår inte jag men så är fallet med internetaffärer ibland.

I The Prince får vi följa Maxons PoW från livet innan The selection fram tills dess att tävlingen pågått ett tag. Det var trevligt att få lära känna honom lite närmre och få höra hans tankar om första träffen med America som ju var lite över det vanliga, haha.

The Guard handlar istället om Aspen och livet som vakt på palatset. Händelserna här sträcker sig genom både bok ett och två så jag rekommenderar dig att läsa de första två böckerna innan du läser denna långnovell. Jag blir här bara mer och mer irriterad över Aspen, jag tycker inte att han är särskilt schysst!

I boken finns även lite bonusinnehåll i from av intervju med Kiera Cass, huvudkaraktärernas släktträd och playlists. Lite smånördiga saker sådär för den äkte fangirlen. Just nu - jag med andra ord!

Titel: The Selection stories: The Prince & The Guard (+ massa extramaterial)
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2014-02
Sidor: 227
Adlibris | Bokus

The one

Slutet på The Selection närmar sig. Rebellernas anfall mot palatset intensifieras och det är en evig kamp för överlevnad. En natt blir America kallad till ett hemligt möte. Nu handlar det inte enbart om att bestämma sig vem hennes hjärta tillhör utan det handlar också om att rädda sig själv och landets säkerhet. 

The One kom att bli min favorit i trilogin. Det är inte ofta jag tycker sista delen är den starkaste men den här innehåller så mycket. Det är kämpaanda, action, kärlek och svek i en aldrig sinande ström. Dessutom älskar jag Americas utveckling, att hon mer och mer vågar stå upp för sig själv och inser att hon har oanade talanger. Ingenting är vad det först antas vara och livet råkar än en gång ut för oväntade vändningar. Superspännande med andra ord!

Titel: The One
Författare: Kiera Cass
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2014-05
Sidor: 323
Adlibris | Bokus

Det kommer mera!

I mars kommer ännu en mellanbok ut, The Queen & The favorite som handlar om drottning Amberly's selection och om Marlee. Jag brukar inte läsa mellanböcker men jag är riktigt, riktigt sugen på att köpa den här. Känns om den ultimata uppladdningen inför maj när del fyra i serien kommer. En fortsättning som var oväntad och som alla inte är helt överförtjusta i tanken på, men som jag ser fram emot med spänning. Det är en bok som utspelar sig 20 år framåt i tiden, The Heir. Än är inte sista ordet skrivet om Illéa och Keira Cass på den här bloggen, det kan jag utlova!

E. Lockhart - We were liars

WOW! Den här boken fick mig att tappa hakan av chock. Vad var det som hände egentligen? Det här är läsning som får en att vilja börja om från början så fort sista sidan är läst för att kanske se tecknen på det som komma skulle. Tänk wow-känslan till Melina Marchetta's Jellicoe Road men tänk bort de första hundra långtråkiga sidorna. Ungefär där hittar man We were liars.

Hur katten ska jag kunna recensera We were liars utan att avslöja någon viktig detalj i handlingen? Det går ju inte! Det här är en sådan bok man mår bäst av att inte ha läst någonting om alls innan man börjar läsa. Att gå ovetandes in i Cadence Sinclair Eastmans värld. Att själv få bege sig på färden mot Sinclair-familjens privata ö Beechwood Island och möta Harris och Tipper Sinclair och deras tre döttrar Carrie, Bess och Penny. De två första Cadence mostrar, den sistnämnda hennes mor. Att själv stifta bekantskap med "the Liars" och "the littles". Att själv ta reda på vad som hände summer fifteen och summer seventeen.

Det här är så sjukt genialt skrivet. Texten är rapp, språket fantastiskt och poetiskt. Det väcker känslor, irriterar, chockar ständigt och förvånar. Jag tror jag förstår men så PANG så är allt förändrat igen.

We were liars är en bok man behöver prata om, bokcirkla, diskutera. Det går vrida och vända på berättelsen hur mycket som helst. Jag uppmanade mina kära bokcirkelvänner i RoLiT att genast läsa och hoppas på en sammankomst inom kort för jag måste få prata om den här boken!

Det har oh:ats och ah:ats om den här boken hela sommaren och hösten och jag kan bara gratulera nystartade Lavender Lit till ett helt fantastiskt första val av bok. Kanske är det allt du behöver veta heter boken på svenska. Läs originalet, läs översättningen, LÄS!

Titel: We were liars
Författare: E. Lockhart
Förlag: Hot Key Books
Utgiven: 2014-05
Sidor: 225
Adlibris | Bokus
På svenska: Adlibris | Bokus

Betyg:

Kim Thúy - Ru

Det var min tur att välja bok i månadens Bloggdala och valet föll på en godbit som fått mogna ett tag i bokhyllan, Kim Thúys Ru, en bok som med sitt fina omslag och nätta format kan tas för enkel och snabbläst men som har många oväntade kvaliteter och ett stort djup.

Ru är författarens självbiografiska debutroman och berättar om hur det var att födas mitt under Tet-offensiven, att växa upp i ett splittrat Vietnam och att som båtflykting lämna sitt land bakom sig, börja om på nytt i ett främmande land där allt som är hemtamt betraktas som underliga seder. Det handlar om att växa upp, få barn, om kärleken till familjen och ett land. Om vad det innebär att bara en människa.

Senare förstod jag också att min mor förvisso hade drömmar för min räkning, men att hon framför allt gav mig redskap för att rota mig på nytt och börja drömma igen. 

Ru är skrivet i små korta brottstycken, minnen som tillsammans bildar en enhet. Det är tvära kast och inte alltid helt sammanhängande men det funkar! Det är just det korta, det förgängliga som gör boken så otroligt bra. Jag hörde en gång att Kim Thúy skrev boken på små papperslappar, lösa sidor och kvitton och att texterna sedan lades ihop som ett pussel. Jag minns att jag tyckte om den berättelsen, det visuella i det. För Ru är som en bunt papper som spridits ut och sedan samlats ihop huller och buller. Högt blandas med lågt, kärleken till barn blandas med sexuellt utnyttjande och misshandel, hungersnöd med dignande bord.

Nej, jag hade inte rätt att säga att vi var jämngamla; hennes ålder kunde räknas i antalet stjärnor hon sett när hon fått stryk och inte i år, månader och dagar.

När jag läste Mãn ifjol skrev jag att "Kim Thúys ord låter som poesi. Varje sida är en ren njutning och jag läste boken för mig väldigt långsamt. Läste, läste om, smakade på orden, tog in och bearbetade." Precis samma upplevelse får jag av Ru. Kim berör mig med sitt språk, det enkla och poetiska beskriver svåra ting på ett sätt som berör mig djupt. 

Ru är ingen tjock bok, de 154 sidorna är luftiga och layouten enkel. Men ibland kan skenet bedra och jag lämnas återigen med känslan av att detta är en bok som jag kommer minnas länge, Det här är en bok att läsa varligt, en sida i taget. Tyvärr tar den ändå slut allt för fort.  

Titel: Ru
Författare: Kim Thúy 

Förlag: Sekwa

Utgiven: 2012-03

Sidor: 154
Adlibris | Bokus

J.J. Abrams & Doug Dorst - S : en bok du bara inte får missa!

Titel: S
Författare: J.J. Abrams & Doug Dorst
Förlag: Mulholland books
Utgiven: 2013-10
Sidor: 472
Adlibris

Idag testar jag något nytt här på bloggen. Efter att ha läst en bok som känns helt omöjlig att skriva och recensera debuterar jag nu med ett videoinlägg! Med boken i högsta hugg och lätt förvirrad look ger jag er här: Kattugglan recenserar - med bild och ljud! Och yes, det är nog ganska lätt att gissa varifrån jag kommer, dialekter blir inte mindre påtagliga när man babblar på om böcker =) Hoppas ni orkar lyssna!

S är som sagt en helt fantastisk bok som är väl värd att lägga ner tid och pengar på! Funkar det med videoinlägg? Blir det mest bara rörigt? Tyck gärna till i kommentarfältet nedan, det är ju trots allt första gången jag försöker mig på något sånt här!

Betyg:

Tahereh Mafi - Sätt mig i brand!

Titel: Sätt mig i brand!

Författare: Tahereh Mafi

Förlag: B. Wahlströms

Utgiven: 2014-05

Sidor: 364

Adlibris | Bokus

Spoilervarning! Detta är tredje och sista delen i en serie, avslöjanden från tidigare delar kan förekomma.

Visste ni att det är I Read YA-week just den här veckan? Tänk vad de hittar på. Vad passar då inte bättre än att skriva om den så efterlängtade Sätt mig i brand! som passar klockrent in i den genren.

Jag blev så glad när den äntligen kom till bibblan att den följde med hem på en gång och jag fullständigt kastade mig över den. Framåt ett på natten var boken utläst efter ett antal "ska bara läsa ett kapitel till". 

Tahereh Mafi avslutar serien med bravur. Precis som i de flesta andra dystopiska trilogier väntar en storslagen slutstrid. Men vägen dit är lång för Juliette. Efter att ha överlevt en pistolkula i bröstkorgen vaknar hon upp och vet varken om rebellerna vann eller besegrades eller om Adam lever. Warner har smugglat in henne till sitt rum och liknar inte alls den hårda hatiska man han en gång gav bilden av att vara. Juliette har svårt att hålla sina känslor i styr, framför allt eftersom Warner själv är öppen med sina varma känslor. Och han vill strida vid hennes sida i kriget mot hans far och Återetablissemanget! 

Som jag gillar Tahereh Mafis språk. Det poetiska. Blandningen av kortkorta meningar och fragment med "normala" meningar. Det uttrycksfulla. Det tilltalar mig, får Juliettes berättelse att lyfta från pappret. 

Jag tycker också mycket om hur Juliette har vuxit genom bokserien, hur hon sakta hittar ur sitt skal - lär sig stå på egna ben. Lita på andra människor. Jag faller för Warner som blivit så missförstådd. Irriterar mig på Adam som kanske inte alls är den man först trodde, han kanske inte är så god jag trodde. 

Sätt mig i brand! håller hela vägen och lämnar mig inte besviken. Det känns lite sorgligt att lämna Taherehs värld bakom mig men jag gläds åt att jag har de båda mellannovellerna Bryta sönder och Falla sönder kvar att läsa. Passade på att ladda ner dem när nu B. Wahlströms delar dem gratis på Facebook. Ser framemot att få lära känna Warner (Falla sönder) och Adam (Bryta sönder) lite närmre. 

Hoppas på mer böcker från Tahereh Mafi snart. Tills dess får jag väl nöja mig med att följa henne på Twitter. Hon skriver underfundigt och hon och maken (tillika YA-författaren Ransom Riggs) är så söta tillsammans där. Det får bli dagens tips!

En liten fundering - den översatta titeln. Först kom Rör mig inte och Rädda mig inte, nu Sätt mig i brand! Jag tycker inte det passar in, även om jag verkligen kan koppla titeln till bokens handling. Men det är såklart föga av vikt, bara en liten detalj. 

Betyg:

Handling: 5/5

Karaktärer: 4/5

Språk: 5/5

Berättarteknik: 5/5