Shannon Hale - The Storybook of Legends

Shannon Hale gillar sagor. Så mycket förstod jag när jag läste The Goose Girl som är en retelling på en av bröderna Grimms mer okända sagor, Gåsflickan. Men i The Storybook of Legends blir det än mer tydligt. Här trängs sagokaraktärer med varandra, eller snarare, de klassiska sagokaraktärernas barn. På Ever After High går nämligen barnen till Snövit, Grodprinsen, den galne hattmakaren och Skönheten och Odjuret, för att bara nämna några. De går där för att lära sig sitt öde, som är att återuppleva föräldrarnas liv. Detta för att sagorna om dem ska fortsätta att berättas. 

Men vad händer om den onda häxan inte alls vill vara ond? Raven Queen, dotter till the Evil Queen är inte alls särskilt sugen på att bli ond. Hon vill inte följa i moderns fotspår för att försöka ta ihjäl Snow White (Snövit) eller Apple White som dottern heter. Hon bestämmer sig för att inte skriva under sitt öde i The Storybook of Legends och det startar en hel radda med händelser. På Apple Whites sida, med förhoppning om att få sina lyckliga i alla sina dagar står de kungliga och med sig får Raven rebellerna som också ifrågasätter varför de måste leva upp till föräldrarnas öde, om och om igen.

Det blir smått galet, det här med att bokens karaktärer är en skön blandning av alla de karaktärer en hörde sagor om som liten. Snövit och den onda häxan, häxan i Hans och Greta, prinsar och prinsessor, galna hattmakare och kortspelsdrottningar. Att deras avkommor går i samma skola för att lära sig sitt öde. Och vad händer egentligen om man inte vill leva upp till det som sägs vara ens öde. Om en vill ha rätt att själv bestämma över sitt eget liv. Roliga tankar, och en kul bok att läsa. Visst blir det lite barnsligt mellan varven, det är trots allt en bok för mellanåldern, men jag tycker ändå att det funkar väldigt bra. Jag kan mina sagor och jag ler igenkännande när det kommer till kommentarer och händelser. De kungliga får till exempel lära sig att rädda sig ur höga glastorn, att sova trots en ärta under de många madrasserna, att rädda prinsessor i nöd. Häxorna får lära sig att skratta elakt och kasta onda trollformler. Men hur lär en sig egentligen att bli ond? Spännande tankar!

Det här är kanske inte högkvalitativ litteratur men måste allt alltid vara det? Kan det inte få vara lite nördigt och flummigt ibland? Berättelser som spelar an mot klassiska sådana, som lyfter fram vårt kulturarv och faktiskt till och med förlöjligar det som är ganska märkligt i sagorna men utan att för den del vara negativ utan snarare roligt. Som till exempel jägaren som räddar Snövit i skogen och Rödluvan från vargen. Hans son är ständigt beredd att hjälpa till och varje gång han flexar musklerna hörs en trumpetfanfar lite out of no where så där. Jag kan se det framför mig. Törnrosas dotter som precis var som helst kan falla i sömn är också en kul personlighet. Jag kan fortsätta men jag tror ni förstår vart jag vill komma. Det här är helt enkelt rolig läsning för alla som gillar klassiska sagor men med en modern twist.

Boken är dessutom en fröjd att titta på, bara en sån sak. Ett omslag som bär drag av en klassisk saga med förgyllda hörn och ett nyckelhål i mitten och med rosalila bård på samtliga sidor. Nu försöker jag inbilla mig själv att jag inte gillar rosa men det börjar bli en övergående fas och rosa börjar till och med, till min gigantiska förvåning, flytta in i min garderob. Och den här hade gärna fått bo i min bokhylla! Nu får den göra låntagare glada på biblioteket istället :)

Jag hade aldrig hört talas om Ever After High innan jag läste en annan bok av Shannon Hale och ville få tag på mer i samma stil. Tydligen finns bokserien även som tv-serie i stil med Monsters High, det finns dockor och en hel massa tillbehör. Väldigt amerikanskt med andra ord!

Titel: The Storybook of Legends

Författare: Shannon Hale

Förlag: Little, Brown and Company

Utgiven: 2013-10

Serie: Ever After High #1

Sidor: 304

Boken: Adlibris | Bokus

Boxen: Adlibris | Bokus

Annette Herzog & Katrine Clante - Pssst!

 

Ibland stöter man på en bok som går rakt in i hjärtat. Som påverkar en väldigt hårt och lämnar en med en känsla av att författaren har skrivit boken till precis just mig. Pssst! är precis en sådan bok.

Det är en bok om att växa upp, om att undra "Vem är jag?" Som tar upp funderingar om varför man inte känner sig själv bättre, man tillbringar ju trots allt dygnets alla 24 timmar med sig själv.

Jag köpte mitt ex av boken efter att ha lyssnat på ett seminarium på LitteraLund med Annette Herzog och Katrine Clante tillsammans med Julien Neel (skaparen av Lou!), ett samtal som leddes av Anna Hjerpe. Böckerna liknar varandra en hel del i det att både Pssst! och Lou!-böckerna handlar om identitetsfrågor i mellanåldern. Viktigt är också, vilket Julien Neel betonade, att det handlar OM tjejer, det är nödvändigtvis inte böcker enbart FÖR tjejer. Den missen gör många!

Pssst! kan tolkas som en dagbok men bör nog mest ses som en scrapbook, det finns många olika delar och varje kapitel utforskar nya sätt för texten och illustrationerna att samverka. Det är bland annat det jag tycker är så spännande. Vissa sidor består uteslutande av serierutor - med eller utan prat bubblor - medan andra består av löpande text med en bild eller illustration vid sidan om. Det hela är ett collage av olika tekniker och berättarsätt och det känns väldigt nytänkande och uppfriskande!

Ett uppslag som fastnade extra väl i mitt minne är det där Viola jämför sig själv med en citronfjäril - citronfjärilen genomgår faserna ägg, larv, puppa, vuxen citronfjäril medan Violas faser snarare är baby, liten flicka pubertetsflicka och vuxen. Liknelsen är så spot on och väldigt rolig.

Illustrationerna av Katrine Clante är lite sådär fulsnygga. De är inte alltid helt perfekta men det gör att jag bara gillar det mer. De förmedlar verkligen budskapet och kopplingen mellan text och bild känns helt klockrent. Det känns som att författare och illustratör har gjort det här tillsammans, det ena hade inte klarat sig utan det andra.

Pssst! är en fin bok och jag hoppas kunna sätta den i händerna på många läsare framöver, det är en bok som behövs och som dessutom är ett väldigt fint komplement till de helt sönderlästa exemplaren av Lou! på biblioteket!

Titel: Pssst!
Författare: Annette Herzog

Illustratör: Katrine Clante
Förlag: Wibom Books

Utgiven: 2015-03
Sidor: 95

Adlibris | Bokus

Suzanne Collins - Gregor från ovanjord

Jag är inne i en bokpratar-period på jobbet just nu vilket gör att min läsning är väldigt fokuserad på böcker som passar årskurs 2 och årskurs 5. Det finns mycket bra och kul för de åldrarna. Bland annat läste jag Gregor från Ovanjord förra veckan och blev väldigt förtjust. Varför har jag inte börjat läsa denna serie tidigare?

De flesta av er har kanske hört talas om Hungerspelen, kanske till och med läst böckerna och sett filmerna? Det här är en "ny" bokserie (böckerna kom ut 2013-2014 på svenska men på originalspråk kom första delen redan 2003, hela 5 år innan Hunger Games) av samma författare men med ett helt annat innehåll.

11-årige Gregor har det tråkigt. Gregors pappa är försvunnen. Han försvann för 2 år, sju månader och 13 dagar sen. Inte för att Gregor räknar. Familjen har det därför inte så gott ställt och istället för att åka på sommarläger måste han nu vara hemma och passa sin 2-åriga lillasyster Boots. Till och med att tvätta ser han som ett nöje eftersom det bryter av tristessen.

I tvättstugan faller Boots ner i ett hål och Gregor beger sig efter henne. Hålet känns bottenlöst och när de väl landar är det till synen av kackerlackor. Stora kackerlackor, typ 120 cm höga... Kackerlackor som dessutom kan prata. De förs till en stor arena där människor spelar någon bollsport, uppflugna på gigantiska fladdermöss. Alla djur tycks vara ganska groteska på den här platsen. Människorna ser också annorlunda ut, bleka och med lila ögon.

Gregor och Boots har hamnat i Underjord och Gregors ankomst är inte bara välkomnad. Det råder fiendskap mellan de olika invånarna och snart kommer ett krig bryta ut. Det visar sig att hela Underjords öde ligger i en persons händer – Gregors. Det är bara det att Gregor vill ju bara komma hem! Men så får han beskedet om att en person har skådats, den person Gregor längtar efter mest av allting.

Första delen av fem i serien Krönikan om Underjord. Jag drog mig för att läsa den eftersom jag tycker så mycket om Hungerspelen men jag hade inte behövt oroa mig. Gregor från Underjord är både spännande och välskriven med spännande intriger och intressanta karaktärer. Vimsiga kackerlackor (som pratar som Yoda typ), ärrade mördarråttor och förrädiska människor. Gregor från Ovanjord innehåller det mesta. 

Att Suzanne Collins var en skicklig författare kände jag redan till, språket och den dramaturgiska uppbyggnaden är trots allt en av de stora anledningarna till att jag verkligen gillar The hunger games. Trots att Gregor från Ovanjord är Collins debutbok håller den väldigt hög kvalité och jag ser mycket fram emot att läsa resterande delar i serien. Ett extra plus till att boken är avslutande. Även om cliffhangers i slutet av böcker kan främja läsandet är det ibland skönt att kunna avsluta äventyret när man slår igen boken, vara redo för ett nytt äventyr i nästa bok istället.

Titel: Gregor från Ovanjord

Författare: Suzanne Collins

Förlag: Bonnier Carlsen

Utgiven: 2013-05

Serie: Krönikan om Ovanjord

Sidor: 328

Adlibris | Bokus

Petter Lidbeck - Men finns ändå

Petter Lidbeck är kanske mest känd för sin deckarserie Tre tjejer, spännande och välskrivna böcker för barn runt 9-12 år. Han är vad jag skulle kalla en pålitlig barnboksförfattare. Senaste boken ut är Men finns ändå som beskrivs som en thriller för ovan nämna åldersgrupp. 

Men finns ändå handlar om 11-åriga Bianca som precis fått reda på något som förändrar hennes liv totalt. Precis som alla andra kvinnor i sin släkt kan Bianca göra sig osynlig vilket givetvis är en jättehäftig upptäckt. Bianca måste dock lova att absolut inte berätta detta för någon, då kan farliga saker hända. Det finns människor där ute som skulle kunna döda för att ta reda på Biancas hemlighet. Men det är såklart inte lätt att vara elva år med en otroligt ovanlig förmåga. Så plötsligt står Bianca där på scenen på skolans talangjakt, under premissen att hon kan göra sig själv osynlig. Då händer det som absolut inte får hända!

Själva osynligheten är faktiskt väldigt trovärdig. Bianca och hennes mamma och mormor kan göra sig osynliga, försvinna, men de finns där ändå. Skulle någon gå emot dem skulle de märka att det finns en materia där, det är inte så att de blir till luft när de blir osynliga, bara oerhört väl kamouflerade. En kul grej är att de inte kan vara osynliga i kombination med vatten, då fräser det och de blir synliga igen. Inte alltid så bra, för regn eller fumliga kompisar kan man inte styra över...

Det här är en actionfylld berättelse som tar oss ända över till USA och Vita huset. Det är också en historia där allting inte är vad det först utger sig för att vara. Handlingen känns lite väl tunn emellanåt och jag hade gärna sett en fördjupning av vissa delar i berättelsen men överlag är det här en bra och spännande bok för mellanåldern. Hade gärna sett en fortsättning, för det här kan locka många läsare.

Titel: Men finns ändå

Författare: Petter Lidbeck

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 2015-01

Sidor: 151

Adlibris | Bokus

Johanna Lindbäck - Kanske ihop

I Lite ihop mötte vi Majken för första gången. Då övertygade hon den nya killen Ivan i parallellklassen att de skulle låtsas typ vara lite ihop, sådär så Majken återigen blev någon att räkna med av bästisen Tessan som nu bara bryr sig om killar. Det funkade jättebra och nu i Kanske ihop är "projektet" i hamn. Men vad händer när Majken fortfarande blir alldeles pirrig av att vänta utanför Ivans klassrum på rasten, inte kan sluta tänka på honom och pratet funkar så himla bra? När Majken börjar inse att hon kanske vill vara ihop, på riktigt!

Fantastiska, fantastiska Johanna Lindbäck! Hon lyckas alltid få till det där pirret jag eftersöker i barnlitteratur, beskriver känslor på ett helt unikt sätt. Jag satt och mös under hela läsningen, fnissade och kände mig lika pirrig som bokens Majken gör. Jag hittade hela tiden nya stycken att läsa högt för sambon som försökte fokusera på sin egen bok... Allt är så otroligt träffsäkert. Första kärlekspirret, fnurran på tråden med forna bästa kompisen Tessan, det där att växa ifrån varann - och kanske växa ihop. Det är helt enkelt en bok jag önskar hade funnits när jag gick i sexan.

Det är även så skönt med trygga, stabila vuxengestalter. Både föräldrar men även Izzy såklart, Majkens fiollärare som även förekom i Lite ihop. Som har sina sporrande samtal, som finns där och ger tips och råd. Jag gillar sånt, i allt för många ungdomsböcker idag möter vi trassliga vuxna som inte har tid för barnen i sin närhet, ibland behöver jag bara få läsa om det normala.

Det enda negativa med Kanske ihop är att den tar slut allt för fort! Jag vill läsa mer! Får jag lägga in eget önskemål så vill jag att Ivan ska få en egen bok, för vilken mysig kille han verkar vara. Samtidigt vill jag gärna fortsätta få följa Majken, hon är verkligen en helmysig berättarröst!

Tror minsann att det är dags för en Lindbäck-drive på jobbet igen! =)

Titel: Kanske ihop
Författare: Johanna Lindbäck
Serie: Lite ihop #2
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgiven: 2014-10
Sidor: 187
Adlibris | Bokus

Betyg:

Soman Chaimani - The School For Good and Evil

Det finns oräkneligt många anledningar till att jag älskar att jobba som barnbibliotekarie. En av dem är när mina låntagare kommer och ger inköpsförslag och tipsar om bra böcker de läst. En av de böcker jag köpt in till biblioteket på detta sätt är Soman Chainanis The School for Good and Evil. En till att börja med väldigt vacker bok med tydliga sagoanspelningar och mitt exemplar hade dessutom deckled edges - ojämna kanter - vilket jag tycker är så fint! Boken innehåller dessutom sagolika illustrationer av Iacobo Bruno. Från den fantastiska kartan som boken inleds med till de bilder som inleder varje kapitel - illustrationerna ökar på känslan av att läsa en traditionell sagobok.

Fin karta över skolan. Kartor tilltalar alltid mig!

Handlingen då, är detta en sagobok? På sätt och vis. Byn Gavaldon ligger mitt i den djupaste skogen, och hur invånarna än försöker går det inte att ta sig igenom skogen och vidare bort. På något sätt kommer de alltid tillbaka till Gavaldon hur långt de än går. Men det finns ett sätt att lämna byn för gott. Vart fjärde år försvinner två barn (över 12 år), och sägen säger att det är "The Storymaster" som kommer för att föra dem till "The School for Good and Evil", ett barn till varje skola.

Sophie är helt bombsäker på att hon är den utvalde för den goda skolan. Med sina fina klänningar, blonda lockar och glasskor är hon som gjord för att bli prinsessa. Kompisen Agatha däremot skulle ju vara perfekt för den onda skolan enligt Sophie. Agatha med sitt svarta stripiga hår, sitt ointresse för kläder och som bor på kyrkogården. Och visst är det de båda flickorna som blir ivägförda, MEN... Sophie dumpas ner i den stinkande "School for Evil" med "uglification", "curses & death traps" och "History of villainy" på schemat medan Agatha placeras på "The School for Good där hon ska drillas i "Beautification", "Princess etiquette"och "animal communication". Ett enormt misstag med andra ord! Något måste göras! 

Upplägget bådar gott. Idén bakom berättelsen är rent genial, att personerna som förekommer i sagorna måste komma någonstans i från. Och i The school for Good and Evil får du lära dig allt du behöver kunna för att ta plats i en riktig saga, det enda sättet du för övrigt kan lämna skolan på. Jag älskar tanken på varifrån Sophie och Agathas klasskompisar kommer ifrån (ledtråd - vad hände efter "och så levde de lyckliga...) och deras unika egenskaper. Det är även kul att läsa om skillnaderna mellan de olika skolorna. Men... det blir lite väl klyschigt. De blonda, söta flickorna ska bli prinsessor, pojkarna som ser lite vilda ut är dömda att bli monster eller rövare. Fast det finns såklart en twist.

Stundtals blir läsningen lite tråkig, det är väldigt uppenbart för mig som läsare om vad som ska hända härnäst medan Agatha och Sophie inte förstår någonting. Det blir lite tjatigt att läsa om Sophie som det är så synd om, som har hamnat fel, såklart att hon egentligen är en prinsessa, hon som är SÅÅÅÅ god... jomenvisst... Agatha utvecklas också åt fel håll, hon ska vara så himla god och givetvis väldigt missförstådd. Det blev däremot aldrig så illa så att jag ville sluta läsa (vilket jag gör om jag lessnar för mycket) och det väldigt öppna slutet fick mig nyfiken på vad som händer härnäst. Tur att fortsättningen ligger och väntar på mig!

Fina illustrationer inleder varje kapitel.

Jag velade länge mellan en 3:a och en 4:a i betyg men här var det illustrationerna som fick vara den övervägande faktorn för jag blev verkligen helt förälskad i bokens utseende med illustrationer, vackert omslag och broken edges. Ett utseende som verkligen talar emot ordspråket "Don't judge a book by it's cover"...

Titel: The School for Good and Evil
Författare: Soman Chainani
Förlag: Harper Collins Publishers
Utgiven: 2013-05
Sidor: 488
Adlibris | Bokus

Betyg:

Läs ett år: Augustinatt

Jag ligger efter lite med recensionerna känner jag. Ska försöka finna tiden att återigen skriva ikapp, det är stressande när böckerna hamnar på hög.

I Läs ett år-utmaningen har vi nu kommit till oktober men redan i augusti läste jag Maud Mangolds bok Augustinatt, skrivet för barn i slukaråldern. Här möter vi Nora och hennes storebror Alfons. De är ensamma ute på landet då deras föräldrar är utomlands. Nora får mest vara själv hemma för Alfons har träffat en tjej och är jättekär. En kväll hör Nora ett ljud i trädgården. I hopp om att det är katten Felix som varit försvunnen några dagar går hon ut. Men det är inte Felix utan ett bylte med en bebis i. Eller är det verkligen en bebis? Nora tar med sig den in och när Alfons kommer hem ser han att den lilla pojken har en svans - det är ett troll! En bortbyting!

Men hur sköter man ett troll? Äter de samma sak som människobarn? Och hur katten tvättar man en liten bebis som inte tål vatten? Och vart har egentligen Felix tagit vägen?

Nora och Alfons får verkligen en hel del att fungera över i den här spännande och lätt knasiga bok. Maud Mangold lyckas fånga min uppmärksamhet och det dröjer faktiskt rätt länge innan jag lyckas klura ut hur det ska sluta. Det blir en del cliffhangers i slutet av kapitlen vilket jag tror lockar många barn att vilja läsa ett kapitel till - och det är såklart ett gott betyg.

Jag blir kanske inte helt såld på Augustinatt men sen är jag ju inte helt och hållet bokens målgrupp... Det är i alla fall en perfekt bok att tipsa om för den 9-11-åring om vill ha en lagom spännande bok som inte är så tjock.

Titel: Augustinatt

Författare: Maud Mangold

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 2013-06

Sidor: 127

Adlibris | Bokus

Mårten Melin - Lite mer än en kram

Jag trodde inte jag skulle kunna bli generad av att läsa en bok som riktar sig till 9-12-åringar, men det är precis vad jag blir av Mårten Melins bok Lite mer än en kram. En bok som snarare handlar om mycket mer än en kram. Trettonårige Manne har en två år äldre syrra. Något som kan vara en pina. Värre ändå blir det när syrran har snygga tjejkompisar, för vart ska man vända blicken. Men vad händer när en av kompisarna börjar visa sig intresserad - av honom?! Amanda pratar allt mer med honom och ställer intima frågor. Och när hon bjuder upp Manne till sitt rum när han cyklar förbi med en bok blir det nervöst. För Amanda vill göra saker med honom, saker Manne tidigare bara har drömt om.

"Du kan få kyssa mig om du vill." Jo, jag hade hört första gången. Men det hade inte trängt in riktigt. Eller skojade hon med mig? "Om du lovar att inte berätta det för någon", la hon till. "Lever du?" Hon såg väldigt allvarlig ut för en som skojade. Jag nickade. Det var inte riktigt läge att gå ut genom dörren nu. Mina fötter var som fastväxta i golvet. Jag skulle kyssa en tjej för första gången.

Fast det där med känslor är ju inte så lätt. Framför allt inte när tjejen är två år äldre, nästan byxmyndig (använder man fortfarande det begreppet?), och dessutom kompis med ens storasyster. När det är viktigt att absolut ingen får reda på allt det där stora som händer.

Som vanligt skriver Mårten Melin bra, han är väldigt duktig på det här med känslor. Han beskriver trovärdigt om hur en ung kille upptäcker sin egen sexualitet, och vilka konflikter det kan innebära. Både inom killen själv och gentemot omvärlden. Och det är verkligen inget hymlande, Melin ryggar inte för att skriva om onani, tankar om pornografi, hångel, sex. Om det fina och det skamfyllda. Boken får som sagt mig att rodna lätt när jag läser, och yes, jag blir även överraskad (och lite chockad). För det är inte vanligt med böcker om sex för den här åldern.

Boken klassas som Hcg, riktad mot barn mellan 9-12 år alltså. Ännu ett tecken på att den gränsdragningen är lite för generell. Jag har bokpratat för många 9-10-åringar och jag skulle inte kunna sätta den här boken i mångas händer. Den kräver sin läsare och en viss mognad. Jag vet många elever i årskurs 4 och fem som skulle tycka den här boken är näst intill äcklig. Däremot är det en tacksam bok för barn i äldre mellanåldern, framför allt killar. De där som börjar bli nyfikna på kroppen och sex och vad som händer, som fnissar åt böckerna i hyllan men samtidigt så gärna vill veta mer. För det saknas böcker om det där. Om hur det är när kroppen förändras och det andra könet blir superintressant. Om onani, att ta på sig själv och på varandra. Få känna på tjejers bröst, något man som ung kille förmodligen fantiserar om en hel del. Och det är väldigt mycket bättre om att få läsa om det i en sån här bok där det finns en eftertanke, än att få informationen via porrmagasin och internetsurfning.

Titel: Lite mer än en kram
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2014-08
Sidor: 144
Adlibris | Bokus

Långt nere på havets botten...

... är det inte bara fina fiskar som simmar. Eftersom jag de senaste månaderna har läst två böcker som båda handlar om havet och båda är första delen i serier för slukaråldern tänkte jag det var passande att slå ihop recensionerna till ett inlägg.

Titel: Ingo: en värld under ytan
Författare: Helen Dunmore
Förlag: Damm
Utgiven: 2007-01
Sidor: 283
Adlibris | Bokus

Sapphires pappa försvinner under en fisketur - trots havet är lugnt den dagen och han är en kunnig simmare. Alla tror att han är död men Sapphire tvivlar. Tänk om legenden om havsjungfrun är sann, så måste hennes pappa finnas någonstans därute. För det är något märkligt med havet. Sapphires mamma har förbjudit Sapphire och hennes bror att själva gå ner till vattnet. Men havet kallar på henne. Och en dag ser hon en pojke sitta på en klippa i vattnet. Han måste ha simmat för medan han har bar överkropp ser det ut som han har en nedrullad våtdräkt på sig...

Ingo förvirrar mig. den handlar inte alls om det jag förväntade mig, och jag får inte helt grepp om berättelsen. Sapphire är en svår karaktär, jag tänker hela tiden att hon borde vara i 16-års åldern men det verkar som att hon inte är mycket äldre än 11 år. Det händer egentligen inte så mycket i boken, utan den känns delvis som en presentation av havsriket Ingo, inför kommande delar i serien. Det finns självklart spännande inslag och jag är nyfiken på vad som kommer hända med Sapphire men jag tror ändå att det kommer dröja innan jag läser nästa del i serien som heter Tidvatten: när jorden svämmar över.

Betyg:

Titel: Mörkt liv
Författare: Kat Falls
Förlag: B. Wahlströms
Utgiven: 2011-04
Sidor: 234
Adlibris | Bokus

Våldsamma jordbävningar har fått större delen av jordens landyta att hamna under vatten. Kvar finns bara små landsnuttar bebyggda med överbefolkade höghus. För ca 16 år sedan lyckades några forskare komma på ett sätt att bosätta sig på havets botten, där finns det gott om plats.

Ty är det första barnen som fötts under ytan. Han drömmer om att få muta in sin egen mark när han fyller arton och kan inte med sin vildaste fantasi föreställa sig hur det skulle vara att leva på ytan. Så en dag hittar han en övergiven ubåt på en av sina upptäcktsfärder. Väl inne i den märker han förskräckt att väggarna är täckta av blod och att han inte är ensam där inne. Han möter Gemma, en tjej från ovansidan som letar efter sin bror. Så skakar ubåten till - piraterna som härjar omkring bland nybyggarnas gårdar har också upptäckt ubåten...

Mörkt liv innehåller en hel del intressanta tankegångar. Går det leva under vattnet och hur skulle det påverka oss? Vart skulle människor ta vägen om vattennivåerna skulle höjas, vår planet består ju redan av en hel del vatten om man säger så. Det är spännande att se nybyggarnas värld målas upp, med sina gårdar, luftbubbel-staket, fiskar som husdjur och stora undervattensplantager. Ty är en intressant karaktär men min bild av hans utseende är lite vagt, jag får nämligen inte till det med hans skimrande hud - den beskrivs som näst självlysande beroende på den mat han äter. Gemma är väldigt dumdristig och naiv, fast sån kanske man blir av att tillbringa större delen av sitt liv i en trång, överbebodd internatskola.

Mysteriet de har att lösa är långt ifrån enkelt och jag överraskas av slutet för det var oväntat. En kul bok men den fristående fortsättningen Farlig ström får nog vänta ett tag den med.

Betyg:

Lina Stoltz - Imorgon är allt som vanligt

Titel: Imorgon är allt som vanligt

Författare: Lina Stoltz

Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)

Utgiven: 2014-03

Sidor:115

Adlibris | Bokus

Lilian är trött på att bli kallad för Lillan. Hon är också less på läraren Victor som hela tiden tjatar om utvecklingssamtal, som gång på gång ber henne stanna kvar i klassrummet efter lektionen. "Vi ser ju att någonting är fel, kan du inte berätta" och en rad andra jobbiga frågor som Lilian inte vill svara på. Frågor som får henne bli aggressiv och springa ut på skolgården, dra av Kim mössan på bandyplanen och hoppa rakt ner i snöhögen där tjejerna i klassen håller på att bygga en snöskulptur.

Framförallt är Lilian trött på att alltid vara rädd. Rädslan över att mamman ska vara full när Lilian kommer hem från skolan. De olika stadierna av fullhet. Det pinsamma, det jobbiga. Och det är en sak när mamman håller sig hemma innanför dörrarna och super, men när hon går ut bland folk... Tänk om någon får veta! Därav även oron i hela kroppen när Lilian blir vald till klassens lucia, för tänk om mamman kommer dit full. Eller om hon inte kommer alls?

Imorgon är allt som vanligt är en rätt ovanlig bok för sin åldersgenre, en bok som tar upp det svåra ämnet föräldrar som dricker. Om hur det känns som om man är helt ensam om det, att det skulle vara pinsamt om någon fick veta. Lilian har inte ens berättat det för sin bästis Nina, även om Nina börjar undra varför mamman är sjuk så ofta, varför Lilian kan byta humör på en handvändning.

Lina Stoltz berättelse är trots allt inte allt igenom mörk. Lilian har ju sina två storasyskon. Tanja som förvisso mest är sur, som struntar i ifall mamman sitter nere i källaren och super, hon har lessnat. Tintin har flyttat hemifrån och är konststuderande. Men när Lilian ringer dröjer det inte länge förrän han dyker upp, säger åt henne att packa en väska och så försvinner han ner i källaren till mamman en stund. Att läsa om syskonkärleken värmer. Och trots allt det dystra så sår ändå boken ett frö av hopp, allt behöver kanske inte vara helt nattsvart.

Det är svårt att inte bli berörd av Lilian och hennes liv. Boken är inte så lång med sina 115 sidor men den lämnar ändå spår efter sig. Bokens lärdom känns viktig, att vissa hemligheter gör sig bättre när man delar med sig av dem. Klumpen i bröstet känns inte lika stor då. 

Betyg:

Barnboksfrukost på Rabén & Sjögren

Idag bjöd Rabén & Sjögren in till barnboksfrukost på vackra Riddarholmen i Stockholm. De senaste månaderna har jag haft annat inbokat varje gång det varit frukost på förlag så nu när det var tomt i kalendern passade jag på att åka ner.

Först ut var Clara Lidström och Annakarin Nyberg som i maj kommer ut med första delen i en ny "gör det själv"-serie för barn, böcker barn kan använda utan inblandning från föräldrar. Böckerna är könsneutrala, inga prinsessor och glittriga cupcakes (tack och lov). De kommer också ha ett miljötänk, ekotänkt och inte innehålla en massa dyra och krångliga ingredienser. Baka är precis som det låter en bakbok, anpassad för lågstadiebarn. Den innehåller härliga lekfulla illustrationer av Katy Kimbell och Li Söderberg, bland annat steg för steg-guider hur barnet ska gå till väga. Även barn som inte är starka läsare ska kunna klara av att baka själva för här är det barnet som ska bestämma! "Släpp loss barnen i köket" som de så fint säger. Jag gillar verkligen tänket som Clara och Annakarin la fram att barn måste få prova sig fram och att det är minst lika viktigt med resan mot målet. Spana in den fina boktrailern här.

Sofia Nordin och Kajsa Gordon är ju båda två välkända barnboksförfattare och nu ger de tillsammans ut boken Harry, Gunnar och presenten. Den här riktar sig mot lågstadiebarn och handlar om syskonen Harry och Gunnar som på en friluftsdag i skolan upptäcker att deras mamma är riktigt duktig på att klättra i berg. De vill ge henne en exklusiv klättringsutrustning i födelsedagspresent men en sådan kostar pengar och det är en bristvara i deras lilla familj. Genom olika påhitt försöker sedan pojkarna att tjäna ihop tillräckligt mycket för att kunna köpa mammans present. Låter som en gullig berättelse som jag blir sugen på att köpa in till bibblan och läsa.

Jag har själv inte läst Den första flickan skogen möter men jag har förstått att den är populär bland tjejerna som kommer och lånar. Nu återvänder Moa Eriksson Sandberg till Hanna och Rydöbruk med Flickan i de vindlande gångarna. Jag känner mig hopplöst efter som inte har läst någon av böckerna, framför allt eftersom de låter väldigt spännande, Moa beskriver dem som "rysare för barn med deckarinslag" och det låter onekligen intressant!

Spännande trilogier med magiska inslag kan jag nog aldrig få nog av. Därför tycker jag Pascale Vallin Johanssons Amargitrilogi låter hur spännande som helst. Första delen i serien, Dömd, utkommer faktiskt i morgon. Lo,  Amir och Vidar kommer som fosterbarn till gården Himmelsfrid som trots namnet är ett riktigt hemskt ställe. Fostermodern har hemska uppfostringsmetoder för att "göra folk av dömda mördare". Alla barnens mammor är nämligen dömda för mord, oskyldigt dömda tror Lo, Amir och Vidar. Frågan är hur de ska bevisa det. De kan ju inte ens ta sig från gården som är inringad med en hög mur med elstängsel. Kanske kan dolda krafter hjälpa dem? Åh, jag tror det här kan bli en riktigt läsvärd serie! Boktrailern kan du förresten se här.

Sist ut var Eva Susso vars Två städer är ett måste på min läslista i vår. En dystopisk postapokalyptisk berättelse för 11-14-åringar, om en kille som är ensam efter att ha överlevt något otäckt. Ett ödsligt landskap där enda sällskapet är en hundvalp, fram tills dess han träffar en lika ensam tjej vill säga. Att plötsligt hitta en hög mur som döljer två städer och en helt segregerad värld. Det känns långt till maj! 

Eva sa förresten något så bra om ålderssättning på böcker "Varför begränsa, de får väl läsa vad de vill?" Jag håller med, bokbranschen men även vi på biblioteken ska alltid vara så duktiga att sortera in böckerna i något slags åldersfack men är det ändå inte innehållet och individen som ska styra?

Det är så kul att det kommer ut så mycket bra barnlitteratur just nu. Underbart härligt säger barnbibliotekarien i mig! Att höra författare prata om sina böcker gör mig inte bara sugen på att läsa mer, jag blir också sugen på att bokprata inför andra så att jag i min tur kan inspirera till läsning! 

Tack Rabén & Sjögren för en trevlig frukost!

Liksom helt magiskt, Mårten!

Titel: Liksom helt magiskt : 12 berättelser
Författare: Mårten Melin
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2014-01
Sidor: 148
Adlibris | Bokus | cdon

Jag vet inte om jag tidigare nämnt det men jag i stort sett avgudar Mårten Melin. Hans böcker för slukaråldern är helt fantastiska och håller riktigt hög kvalité. Mina favoriter är trilogin som utspelar sig på Skogsbingelseskolan, fantasy möter humor möter vardagsliv - kan det bli bättre?

Mårtens nya novellsamling, hans första faktiskt, består av tolv noveller som innehåller just ovan; fantasy, magi och övernaturligheter mitt ibland oss. Alla noveller kretsar kring trettonåringar, men sen är ämnena brett spridda.

Vi möter Amor, pappan i Jag är Love ni vet som är i kärleksbranschen. Kanske är det inte helt lyckat att han övergått från pilbåge till pistol. Kompisen Elina som träffat en ny kille som inte visar sig vara som alla andra. Elina får erbjudande att följa med honom, men då kan hon inte komma tillbaka. Han är nämligen en sjöjungfru - eller vad heter de manliga? Sjömän? Tove som firar jul i sommarstugan och familjen får hjälp från oväntat håll. Hjälp som vill ha betalt i form av julskinka och en kyss. Lara som råkar ut för spökbarn. Killen som stöter på en äkta ande i flaskan.

Mårten Melin kan det där med att uttrycka sig, även om novellerna är korta säger de så mycket. Det är berättelser om kärlek. Kärlek till det övernaturliga, till killar, tjejer. Gay eller straight, Mårten gör ingen skillnad. Jag tycker så mycket om! Det är synd att jag inte har några bokprat inplanerade den närmsta tiden för den här vill jag sprida till många!

Betyg:
Handling: 4/5
Språk: 5/5
Berättarteknik: 4/5

Kristina Ohlsson - Silverpojken

Titel: Silverpojken
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Lilla Piratförlaget (Rec-ex, tack så jättemycket!)
Utgiven: 2014-01
Sidor: 267
Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning: Vintern har kommit till Åhus och det var länge sedan snön och isen la sig så tidigt. Därför är det inte konstigt att Aladdin blir nyfiken när han ser en mystisk pojke klädd i bara kortbyxor och en stickad tröja. Aladdin försöker prata med honom, men får inget svar. Pojken bara försvinner utan ett ord, och utan att lämna några spår i snön. Vem är pojken och varför är det bara Aladdin som ser honom? Kommer han från flyktingbåten nere i hamnen? Den som plötsligt bara dök upp en dag och sedan blev kvar. Eller kan pojken ha något samband med berättelsen som Silverpojken - han som i hundra år försökt hitta det försvunna kyrksilvret?

Tillsammans med Billie och Simona som vi också lär känna i Glasbarnen försöker Aladdin lösa mysteriet.

Egna noteringar: Åh så mycket bra böcker som väntar barn i slukaråldern i vår. Först ut är Silverpojken som är en fristående fortsättning på förra årets succé Glasbarnen, som tilldelades Barnens Romanpris 2013. Och vilken fortsättning sen!

I Glasbarnen får vi följa Billie när hon först flyttar till Åhus. I Silverpojken däremot flyttas fokuset över till Aladdin som med sina föräldrar nu tvingats flyttat ifrån sin husbåt och sitt hus och flyttat in i vattentornet där deras restaurang "Turken i tornet" ligger. Jag tycker det ligger något magiskt i att familjen bor i ett vattentorn, även om det såklart är tragiskt att de tvingas flytta dit på grund av dålig ekonomi.

Här någonstans ligger Kristina Ohlssons styrka. För inte nog med att hon ger oss en spännande och mysrysig spökhistoria och deckargåta, hon beskriver familjelivet och omvärlden så bra. Aladdin och hans familj är en riktig kärnfamilj, Billie tycker hans föräldrar alltid ser så kära ut. Men i Åhus precis som i resten av landet kan ekonomin bli dålig och få allt att kärva. Samhället beskrivs främst genom flyktingbåten med alla flyktingar som lägger till. Vilka är människorna ombord? Varifrån kommer de och vart ska de ta vägen? Frågor som många barn har och som här uppmärksammas, men som något i bakgrunden - utanför själva ramhistorien.

Jag har faktiskt inte läst Kristina Ohlssons vuxendeckare men jag börja känna att det är dags, för vilken mästarinna hon är på att bygga upp spänning! Den här kommer jag rekommendera till många barn under året!

Betyg:

Mini-rec: Flickan på tavlan

Titel: Flickan på tavlan
Författare: Rebecka Åhlund
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2013-04
Sidor: 145

Ellas föräldrar bestämmer sig för att köpa ett litet torp utanför stan. Ella tycker dock att mäklaren och säljaren ler lite för glatt när kontraktet är påskrivet och de lämnar över nycklarna. Så fort Ellas familj kommer till torpet för sin första helg där börjar det hända märkliga saker. Hyllorna de monterar upp i köket efter alla konstens regler har ramlat ner nästa gång de kommer dit. Saker flyttas och slås sönder och det är något konstigt med flickan på tavlan i Ellas rum. Flickans blick följer Ella, oavsett var i rummet hon befinner sig är flickans ögon riktade mot henne.

Flickan på tavlan är en spökhistoria men också en bok om vardagens orättvisor, om kompisar och avundsjuka och om alkoholiserade föräldrar. Det var faktiskt några tjejer i en fjärdeklass som tipsade mig om boken, vilket var lite kul. Jag förstår tjusningen i boken, för den är både spännande, lite läskig och sorglig. Jag kände dock att det var lite för lång startsträcka så första halvan av boken var lite seg. Helt klart är det dock en bok att rekommendera till barn i 10-12-års åldern.

Jan Henrik Nielsen - Som om hösten kom på sommaren

Titel: Som om hösten kom på sommaren
Författare: Jan Henrik Nielsen
Förlag: Opal
Utgiven: 2013-05
Sidor: 280

Beskrivning: Nanna och hennes lillasyster Fride lever tillsammans med sin pappa i en bunker under ett hus på en liten skärgårdsö. Utomhus har de inte varit på flera år, Fride som är 6 år var bara en bebis när de stängde in sig. Utomhus har en sjukdom härjat som tagit död på naturen och nästan alla människor.

Så blir deras pappa sjuk just som han ska ge sig in till stan för att skaffa mat. Istället skickar han iväg Nanna och Fride för att hämta mat och medicin. På vägen mot stan inser de att platsen omkring dem inte är fullt så ödslig som de först trodde.

Egna noteringar: Jag missade Som om hösten kom på sommaren totalt när den kom i maj men jag är glad över att den hittade fram till mig till sist. Jan Henrik Nielsen har skrivit en fängslande dystopi om ett samhälle som utplånats av sjukdom, lite i stil med Sofia Nordins En sekund i taget. Vad gör man när först naturen blir sjuk och dör, sedan smittas människorna som bor där? Frågan verkar populär hos författare och vi möter den hos både barn- och vuxenförfattare. Stephen Kings Pestens tid är väl ett ypperligt exempel på det. Som om hösten... känns dock fräsch och fängslar mig direkt. 

Handlingen är sorglig och jag ser livet i bunkern framför mig, hur det är att växa upp utan att känna solljus på kroppen, där det enda djuret är en låtsasfjäril målad på en vägg. Samtidigt är det en berättelse om kärlek, att hålla ihop, om hopp. 12-årige Nanna tar hand om sin sex år yngre syster och även om hon ledsnar ibland agerar hon med ett stort tålamod. Jag blir alltid varm av att läsa om syskonkärlek.

Boken riktar sig till barn i åldrarna 9-12 år men hade lika gärna kunnat ha en vuxen målgrupp. Karaktärernas handlingar är i mycket långt ifrån barnsliga och språket är vackert och poetiskt. Viss läsvana krävs, annars blir boken förmodligen svårläst och tungmatad. Är läskoden knäckt väntar en finstämd berättelse om två barn som möter en stor utmaning: att överleva i en totalförändrad värld.

Boken är norske Jan Henrik Nielsens första och förärades med NBUs debutantpris Trollkrittet när den gavs ut i grannlandet 2011. Målgruppen hos norska förlaget skrivs förresten till 12-16 år och det låter mer trovärdigt. Jamg hoppas att detta inte blir den enda boken av Nielsen. Han har potential att bli något!

Katarina von Bredow - Du & jag

Titel: Du & jag
Författare: Katarina von Bredow
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2013-08
Sidor: 320

Beskrivning: På morgonen brukar Andreas hålla utkik genom fönstret efter Alicia så de kan få sällskap till skolan. De brukar alltid ha så mycket att prata om och Andreas känslor växer. Väl på skolan blir dock Alicia en annan, den coola tjejen med läppglans. Coola tjejer umgås inte med sådana som Andreas. De håller sig till tuffa killar som Kevin och till tjejer som Ida och Olivia. 

Hemma är det inte heller lätt att vara. Framför allt inte efter det att Andreas läser ett sms på pappans telefon, ett sms från en annan kvinna än Andreas mamma. Kanske är det därför Andreas följer med när det tuffa gänget bestämmer sig för att måla graffiti på en vägg vid skolan. Eller är det för att imponera på Alicia? 

Egna noteringar: Att Katarina von Bredow är duktig på att skriva om känslor är det få som tvivlar på. I bok efter bok har hon skildrat tonårsångest, stora känslor och trassliga relationer. Nu har hon tagit steget och breddat sitt åldersspann till mellanstadiet och som hon gör det! Hon går in under huden på personerna i den femteklass som är utgångspunkten i denna tänkta trilogi som börjar med Du & jag.

Han fattar inte. Om man tycker väldigt mycket om någon kanske man kysser den personen. Det betyder väl något? Kanske till och med mer än "tycker om"? Kanske till och med "är kär i"? Och då kysser man väl inte någon annan tio minuter senare? Om man inte är personen Christer.

Familjesituationen är fint beskriven med alla trassligheter som finns där. Det kan inte vara lätt att som tolvåring läsa ett sms som aldrig borde ha skickats. Ett sms som man inte vet hur man ska hantera. Pappans affär är riktigt ful, att ha en relation med en annan kvinna men samtidigt fortsätta sitt familjeliv som förr. Andreas vet inte hur han ska berätta att han ska berätta för pappan att han vet. Då går det bättre att ignorera honom och i tanken kalla honom för "personen Christer" istället. För pappor sviker ju inte. Föräldrarnas engagemang i Andreas är dock fin. Väggmålningen han får inspiration till och får genomföra är en fin tanke och den i sig skildrar Andreas utveckling som person.

Persongalleriet är välarbetat och dynamiken i femteklassen speglar rätt bra hur det ser ut i verkligheten. Klassen har sin kung och drottning som är de som bestämmer, det finns nörden och wannabe-personerna. Andreas hamnar någonstans i ingenmansland. Han kallas professorn eftersom han är påläst och med på lektionerna (har man två lärare till föräldrar så har man) men klasskamraterna är inte uttalat elaka mot honom. Värre har kompisen Edvin det, Edvin som skrattar och pratar för mycket. Jag tycker Andreas är lite väl elak mot honom ibland.

Alicia är en riktigt feg människa som går in i en annan roll när hon är bland folk bara för att göra ett intryck och vara "korrekt". Jag förstår faktiskt inte hur Andreas intresse kan kvarstå. Hur givande kan det egentligen vara att föra ett intressant samtal ena stunden för att i nästa bli totalignorerad och ifrånsprungen för att de absolut inte kan anlända till klassrummet samtidigt.

Jag gillar Du & jag. Det finns så många bottnar och då har jag bara nämnt en bråkdel ovan. Graffitidelen kvarstår men den låter jag er läsa om själva. Böcker om det vanliga livet i mellanstadiet behövs. Böcker om klassers uppbyggnad med olika personligheter, böcker om familjetrubbel och första förälskelsen. Böcker som talar om för barn att de är inte ensamma om att känna sig lite vilsna. Jag ser med spänning fram emot nästa del i serien som kommer ha en ny huvudperson.

Cathryn Constable - Vargprinsessan

Titel: Vargprinsessan
Författare: Cathryn Constable
Förlag: Opal
Utgiven: 2013-09
Sidor: 284

Beskrivning: Den föräldralösa Sophie Smith bor på en internatskola där hon delar rum med vännerna Delphine och Marianne. Hon drömmer om att få resa till det Ryssland som figurerat i den bortgångne faderns berättelser men inser att hon får nöja sig med att åka på matlagningskurs i Hardy Country på lovet. Ödet vill dock annorlunda.

Efter ett möte med en rysk kvinna i skolkorridoren blir Sophie med vänner ombedda att åka till Ryssland för att där göra reklam för skolan. Resan går inte riktigt som planerat. Istället för att stanna i St. Petersburg som planerat blir de placerade på ett tåg och sedan övergivna på en öde station ute i den ryska vinterskogen, mitt under en snöstorm. De räddas av den vackra men gåtfulle prinsessan Anna Volkonskaya och blir inbjudna till hennes stora, en gång vackra men nu förfallna slott. Ett slott bevakat av vita vargar. Prinsessan Anna har ett speciellt intresse för Sophie och hennes humör är väldigt oberäkneligt.

Sakta träder en fantastisk berättelse om slottets tidigare invånare fram. En berättelse som sträcker sig ända fram till nuet.

Egna noteringar: Vargprinsessan är en riktig saga. Miljöerna, handlingen, personerna - allt passar in. Cathryn Constable har med sin debutbok skapat en klassiker som jag tror kommer leva kvar länge.

Omslaget är otroligt vackert, med sin mystik och sina milda färger och komma locka många tjejer att plocka upp boken. Är jag stereotyp som säger tjejer och utesluter killarna? Helt ärligt är detta en typisk "tjejbok", prinsessa, sagoslott, vackra vita vargar...

Jag har inte varit i Ryssland och har heller inte så stor bild av hur det kan se ut där. Miljöerna som målas upp av Cathryn Constable känns dock väldigt trovärdiga och jag kan tydligt se dem framför mig. Tågstationen i St. Petersburg, tågen som tuffar fram, det förfallna slottet med sina vargdetaljer.

Handlingen är väluppbyggd och jag dras omedelbart in i boken som inleds med en av Sophies drömmar om en flykt genom ett snölandskap. Berättelsen kan kanske vara lite väl uppenbar på sina ställen och som vanligt är det huvudpersonen som kopplar ihop de olika ledtrådarna sist av alla men det är bara smådetaljer.

Det finns dock ett par saker som jag kan störa mig på. Det känns till exempel som att Sophie har ett väldigt konstigt förhållande med sina vänner Delphine och Marianne. De känns inte jämställda. Följande dialog äger rum mellan tjejerna när de kommit till prinsessans vinterpalats, där Sophie är den som fångar prinsessan Annas intresse.

"Kanske... kanske prinsessan ser något i dig som andra inte ser..." Hon [Delphine] skakade på huvudet. "Men vad skulle det vara? Vad är det som gör dig så speciell?" "Jag är inte speciell", sa Sophie. "Det vet vi ju!" Men... sedan hon kommit till Ryssland var det som om en gnista hade tänts i henne. Hon kanske inte var speciell, men hon kände sig i alla fall mer levande nu, som om det plötsligt fanns oanade möjligheter i hennes liv. Marianne tog av sig glasögonen, vilket var ett säkert tecken på att hon var trött. "Det kanske handlar om samma sak som för den där kvinnan som liknade dr Starova - hon som hälsade på i skolan och övertalade rektorn att skicka med dig på resan", gäspade hon. "Hon kanske tycker synd om dig." Sophie nickade. Så var det nog.

Tjejerna sitter alltså och försöka hitta en anledning till varför Sophie får uppmärksamhet, som att det måste finnas en anledning. Det känns som om kompisarna tycker att Sophie ligger lite lägre på skalan, att hon inte har samma värde. En annan fundering är om Sophies mamma. Hennes pappa nämns på flera ställen i boken och hon har ett inramat fotografi på sin pappa på nattduksbordet. Mamman däremot nämns ytterst lite. Vad hände med mamman? Var finns hon i den här berättelsen?

Vargprinsessan är som sagt Cathryn Constables debutbok och jag hoppas att det kommer mer i samma stil!

Mini-rec - Skräck och spänning

Det kommer en del spännande för mellanåldern i höst. Här är två av dem.

Titel: Anden i glaset

Författare: Ewa Christina Johansson

Utgiven: 2013-

Sidor: 128

Språk: svenska

Spänningsmästaren Ewa Christina Johansson kommer här med ytterligare en hårresande berättelse. I Anden i glaset är kompisarna Juni, Fanny och nyinflyttade Stella ensamma hemma hos Fanny. Ute mullrar åskan och i vardagsrummet håller tjejerna på att förbereda för att testa anden i glaset, leken där man skriver alfabetet på ett papper, värmer ett glas och åkallar en ande. Efter en plötslig åskknall blir allt mörkt och när strömmen kommer tillbaka är Stella försvunnen. På golvet finns glaset och pappret med bokstäver, på det har någon hårdhänt ringat in bokstaven C men blodröd penna. 

Anden i glaset är inte hacka tänder-läskig men den innehåller ett smygande obehag och jag undrar när handlingen ska kulminera. Författaren är duktig på att fånga läsaren och skiftningarna i handlingen är oväntade. Nu när halloween närmar sig passar den här bra att sätta i händerna på en ung läsare i din närhet. Den passar för den mer läskunnige mellanstadieeleven då det är rätt mycket text per sida. 

Titel: Monster och mörker

Författare: Katarina Mazetti

Utgiven: 2013

Sidor: 140

Serie: Kusinerna Karlsson #4

Språk: svenska

Katarina Mazetti producerar böcker på löpande band. De senaste är serien om kusinerna Karlsson, en svensk version av Enid Blytons Fem-böcker. Monster och mörker är den fjärde boken i ordningen och de fyra kusinerna Karlsson och katten Kattrackan befinner sig återigen ute på moster Fridas skärgårdsö Doppingön. Det är höstlov och halloween. Från land hör de plötsligt rapporter om att en stöldligan är i farten och har stulit elektronikutrustning från flertalet ställen. Samtidigt har flera utklädda personer med djurhuvuden synts till. Kusinerna blir nyfikna på vad som kan ha hänt. Samtidigt kommer ett mystiskt ljus från den gamla fyren på Doppingön och stora leriga fotspår leder dit...

Mazetti skriver i sann Blyton-anda och levererar mysiga och spännande deckare. Nu är jag uppvuxen med Fem-böckerna och inte mycket kan slå dem vad gäller ungdomsdeckare i mina ögon men kusinerna Karlsson kommer en god bit på vägen. Det är kluriga fall med lite övernaturlig betoning och språket flyter på bra. Jag tycker moster Frida verkar vara en härlig personlighet, hon är verkligen egen och gör vad hon tycker är bra för stunden. Alla böcker behöver en udda fågel, så är det bara! :)

Cecilia Lidbäck - Barnhemmet

Titel: Barnhemmet
Författare: Cecilia Lidbäck
Utgiven: 2013-09
Sidor: 270
Språk: Svenska

Beskrivning: På Edgar & Tekla Bjelkes Skolhem för vanartiga barn är det ord och inga visor som gäller. Lärarna är stenhårda och rent av elaka. Barnen har absolut ingenting att säga till om och olydnad eller som i Fransciskas fall - rymningsförsök - bestraffas enligt tidsandan kollektivt.

En dag är Kasper, en av de yngsta barnen på skolhemmet, spårlöst försvunnen men ingen av lärarna verkar särskilt oroade. När sedan fler och fler försvinner inser barnen att det är något hemskt som pågår inom barnhemmets murar. De tror inte på rektorns gråtmilda förklaring att eleverna funnits drunknade i en damm på skolområdet. Vem står näst i tur att försvinna? Till slut bestämmer barnen som är kvar sig för att lösa mysteriet och hitta de försvunna kompisarna. En och en kommer de inte långt, det har Fransciska med sina sju misslyckade rymningsförsök fått erfara. Tillsammans är de dock starka och genom att hjälpas åt påbörjar de en jakt som innebär spioneri, råttgift i fröken Olgas praliner, en uppdragbar leksaksfågel och framförallt mod. Det är dags att stoppa lärarna en gång för alla och gemensamt lyckas de lösa mysteriet med de försvunna kamraterna.

Egna noteringar: Handlingen är en klassisk internatskoleskildring på många sätt; oönskade barn, elaka lärare, kalla och dragiga rum och ett spännande mysterium att lösa. Klassiskt är däremot inte detsamma tråkigt. Cecilia Lidbäck har lyckats skapa en thriller för slukaråldern som fångar läsaren med en gång och genom oväntade tvistar behåller hon den i sitt grepp. Däremot tror jag att språket i boken ibland är lite för svårt för den tilltänkta målgruppen.

Sedan är det rörigt med alla barn som berättelsen skildrar, vem är vem? Som det är nu nämns namn och bakgrund på samtliga 14 elever som bor på skolhemmet och de är svåra att hålla isär. Vissa har föräldrar, andra är föräldralösa. Vissa försöker rymma, andra har gett upp. Gemensamt för alla är dock att de vantrivs på skolan och drömmer sig därifrån. Det hade kanske varit enklare om historien berättats utifrån en eller ett par barns perspektiv istället för en allvetande berättarröst.

Omslaget till Barnhemmet ger mig nästan lite fantasykänsla, det är oerhört lockande och illustrationen av Robert Vallmark ger ett kusligt och spännande intryck. Även inne i boken finns illustrationer av Vallmark. Bilderna är välgjorda och vackra, samtidigt skrämmande och djupa. De höjer helt klart läsningen en nivå eller till och med två. Illustrationerna var också den avgörande faktorn för att jag plockade upp boken.

I slutändan erbjuder Barnhemmet mig en trevlig lässtund även om jag tyckte den var lite intetsägande. Jag uppskattade att läsa om en annan tidsanda och det var kul att som omväxling läsa en bok utan magiska inslag. Jag ska bokprata för en fjärdeklass nästa vecka och jag tror att den här boken kan vara ett bra komplement till de fantasyböcker, deckare och nutidsromaner jag redan planerat in.

Johanna Lindbäck - Lite ihop

Titel: Lite ihop 
Författare: Johanna Lindbäck
Utgiven: 2013-09
Sidor: 238
Språk: Svenska

Beskrivning: Majken är en tänkande tjej som går i sexan. Helst hänger hon med bästisen Tessan eller spelar fiol med coola läraren Izzy. Men något har ändrats, plötsligt vill Tessan bara prata om killar och börjar hänga allt mer med en annan tjej i klassen. Killar intresserar inte Majken det minsta, det finns väl roligare saker att prata om.

Men så börjar Ivan i parallellklassen och han har dessutom musiklektion samma tid som Majken, fast han spelar gitarr och inte fiol. Majken, som har funderat på hur hon ska vinna tillbaka Tessans vänskap, vaknar en natt upp med en strålande idé. Tänk om hon skulle fråga Ivan om de kan låtsas att de är "lite ihop". Om Ivan kommer fram några gånger på rasterna och pratar med Majken, och om de umgås lite på fritiden, då tror ju Tessan att Majken också skaffat kille och tar in henne i gemenskapen.

Som alltid så är kanske inte idéer man vaknar med mitt i natten lika lysande dagen efter men Majken ställer ändå frågan till Ivan...

Egna noteringar: Jag hade ju turen att vinna ett eget exemplar av Lite ihop i Bokhoras tävling. Det gällde att svara på vem som gjort det fina omslaget och det är ingen mindre än Anna Winberg. Jag diggar omslaget, det är så lockande, som smågodis ungefär!

Lite ihop är en fin berättelse om att växa upp. När vänner glider isär för att nya intressen utvecklas. Vi har alla varit där. Som alltid har Johanna Lindbäck ett härligt personalgalleri. Majken är en skön tänkare, jag gillar hennes lösningsinriktade sätt. Börjar Tessan intressera sig för killar, ja, då får väl Majken låtsas göra det för att "få tillbaka" henne som vän. Det är också tråkigt att hon tror att Ivan bara umgås med henne på grund av dealen, inte för att han gillar att hänga med henne. Vad jag dock tycker är konstigt är att Majken inte reflekterar över hur hon sedan ska få Tessan att umgås på det gamla sättet igen. De nya intressena kommer ju finnas kvar.

Tänk om jag hade haft någon som Izzy som tvärflöjtslärare. Då hade jag kanske fortfarande kunna spela... Eller? Undrar hur mycket fiol Majken lär sig. Izzy ser Majken, pratar med henne som en jämlike och är en allmänt god vuxenförebild.

Ivan är ändå min, och många andras, favorit. Han är så cool. Många i den åldern hade nog blivit skrämda om en tjej kommer fram och frågar om man kan låtsas vara ihop. Inte Ivan. Han går all in även om det blir lite tokigt i början när han spelar teater. I Majken finner han en bundsförvant där han också vågar erkänna att han saknar sin gamla klass.

Johanna är lika duktig att skriva för slukaråldern som hon är att skriva för ungdomar. Jag satt och myste när jag läste och fler än en gång skrattade jag högt och igenkännande. Jag hoppas på en fortsättning om Majken och Ivan. Jag vill veta hur det går för dem när de slutar att låtsas vara "lite ihop".

Slutligen - ett stort grattis till Johanna som blev utsedd till Sveriges nya läsambassadör. Helt rätt val tycker jag! Det går läsa ett jättebra inlägg om detta på Bokhora.