Bokbloggsjerka 31 januari - 3 februari - Förlagsfavoriter

Veckorna rusar som vanligt iväg och det är fredag och bokbloggsjerka igen. Sitter på bussen ner till Stockholm för att sent om sider gå på bio o se The Hobbit så då passar det lägligt att svara på veckans fråga: Vilket förlag tycker du släpper flest bra böcker per år?

Ingen lätt fråga det där. När jag försökte skriva upp vilka böcker och författare jag vill läsa dök flera namn upp. Modernista ligger bra till, om det håller jag med om. De har ju till exempel den goda smaken att ge ut Divergent-serien på svenska!

Lilla Piratförlaget ger inte ut så många böcker per år men håller ständigt hög nivå och på ett eller annat sätt läser jag allt de ger ut. B. Wahlströms är alltid pålitliga med många bra titlar både för barn och ungdomar. 

Om förstaplatsen just nu tävlar dock Rabén&Sjögren och Bonnier Carlsen som är boksprutande monster med mängder av bra litteratur som jag vill läsa. Rabén&Sjögren stoltserar med författare som Lisa Bjärbo, Sarah Dessen, Allie Condy och Rick Yancey, inte helt fel med andra ord. 

Men de kan nog inte slå Bonnier Carlsen som de senaste åren stått för ett riktigt bra YA-utbud. Angelinis Stsrcrossed, P.C. Cast & Kristin Casts House of night (som jag tyckte tappade nångång vid bok sju), Jay Asher, fantastiska Suzanne Collins, Cassandra Clare och otroliga John Green med underbara Förr eller senare exploderar jag, nu aktuell med Pappersstäder. 

Det är svårt att utse en favorit för jag älskar ju böckerna oberoende av vem som ger ut men ovan ger i alla fall en liten bild. :)

Dag 04 – Favoritbok i din favoritserie

Nu kunde jag förvisso inte välja en enda serie som min favorit så egentligen blir det svårt att svara på följdfrågan men nja, jag tror svaret är väldigt givet. Min favoritbok i en serie måste nästan vara Insurgent! Nedan tre citat från min recension, böcker som gör mig lyrisk bör hamna högt upp på listor tycker jag!

"Det räcker att jag näst intill grät då jag insåg att det var långa 2 1/2 månader kvar till den 22 oktober då avslutande Allegiant kommer."

"Det är svårt att recensera en bok som gjort en lyrisk. Det här är så bra skrivet!"

"Slutligen, slutet! Slutet! Vilken cliffhanger! Allt ställs på sin spets och jag säger bara en sak - WOW!"

Lucy Dillon - Tango för vilsna själar

Titel: Tango för vilsna själar

Författare: Lucy Dillon

Förlag: Forum (rec-ex, tusen tack!)

Utgiven: 2014-01

Sidor: 512

Adlibris | Bokus | cdon

Äntligen finns det en ny Lucy Dillon-bok på marknaden. Både jag och många med mig har väntat! Tango för vilsna själar är egentligen Lucys debut men den fjärde att översättas till svenska. 

I de tre föregående böckerna är det hundar som är samlingspunkten i handlingen men Tango för vilsna själar stoltserar inte (nästan iaf) med några hundar.  Här är det sällskapsdans som gäller. Inledningsvis får vi följa kvinnan Angelica som kommer in i en gammal danslokal, Longhamptons Memorial Hall, där hon tillbringat många kvällar i sin ungdom. Som hemvändande, före detta professionell dansare har hon bestämt sig för att starta en nybörjarkurs i sällskapsdans.

Dit kommer ett gäng udda människor av den ena eller andra anledningen. Det är Katie och Ross vars äktenskap är rejält i darrning. De måste göra något för att finna tillbaka till varandra och deras terapeut rekommenderade en gemensam aktivitet. Dit kommer också Lauren med sin fästman Chris för att lära sig sin bröllopsvals, ett måste för drömbröllopet. Laurens föräldrar är också med för att bättra på sina ringrostiga färdigheter. Tillsammans med några andra personer bildar de en brokig klass men Angelica tror på deras kapaciteter.

Lucy Dillon varken blundar för eller förskönar vardagslivet, vi får komma riktigt nära människorna i kursen. Katie som jobbar långa dagar som stadsplanerare, längtar mest hem till familjen men stör sig på att maken Ross som är hemmapappa inte städar och plockar undan. Vardagsstress och bråk tär på deras förhållande och Katie saknar pirret. Lauren drömmer om det perfekta bröllopet men glömmer på vägen bort att inkludera Chris i planerna. Laurens föräldrar Frank och Bridgett lika kära nu som då men här är det med ekonomin. 

Karaktärerna genomgår personlig utveckling och deras fel och brister gör dem mänskliga. Det problematiska är väl trovärdigheten i alla problem. Sammanlagt deltar tio personer i kursen och det är väldig hög procent däri som har familjestrul på ett eller annat sätt. Men det är en petitess.

Jag känner så väl igen mig i beskrivningen av Lauren. Sina 178 cm uppnådde hon som 14-åring, precis som jag, och i likhet med mig har hon ännu inte helt fixat det där med armar och ben som flaxar omkring. Hon framstår med andra ord som ganska fumlig, och jag vet precis hur det känns! Åh vad jag önskar att mina fötter hade kunnat samarbeta lite mer med varandra (och inte enbart varit i vägen för varann) för den här boken får mig danssugen! Lucy Dillon själv älskar att dansa och har sagt att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla. Någon champagne är kanske inte Tango för vilsna själar men likväl ett riktigt bra mousserande vin!

Betyg: 

Handling: 4/4

Karaktärer: 4/4

Språk: 4/4

Berättarteknik: 4/4

Dag 03 – Din favoritserie

Alltså, är det ens möjligt att välja ut en enda serie som min favorit? Det beror ju på sinnesstämning, dag, tid på dygnet... Jag älskar serier gillar det där att i bok efter bok få följa en person, en släkt, en stad. Få veta vad som händer, få fördjupningar i händelser.

En av de första serierna jag älskade var Lilla huset på prärien som fortfarande står mig varm om hjärtat. Harry Potter är oförglömlig, hur mycket längtade man inte efter varje ny release? Twilight kommer alltid ha en speciell plats eftersom den öppnade upp en hel värld av young adult böcker för mig. The Chemical Garden-trilogin är nog första stora bokbloggpåverkningen - tack alla ni som tipsade om denna på era bloggar. The Hunger Games är så fruktansvärt bra och filmatiseringarna är SÅÅÅÅ lyckade hittills!

Men, det finns ju en serie i en klass för sig just nu, det händer inte ofta att jag gråter i frustration när jag läst ut en bok enbart på grund av att jag måste vänta så länge på nästa bok.... Tusen tack Veronica Roth för att du gav oss Divergent.

Dag 02 – En bok som du har läst mer än tre gånger

Inget nytt under solen här inte. Som jag nämnt vid flera tillfällen hamnar Michelle Magorians böcker ohotat i topp på antal omläsningar. Mina pocketupplagor är vällästa och jag borde verkligen ta tag i det där att få tag i inbundna exemplar. För läsa om dem kommer jag fortsätta att göra. Om och om igen! :)

Dag 01 – Bästa boken du läste förra året

Jag läste väldigt många bra böcker 2013 så det är inte helt lätt att välja. Så här i efterhand inser jag såklart att det finns en given favorit. Det finns ingen annan bok jag går och kramar på jobbet ibland bara för att den är så fin. Nu i slutet av månaden kommer den ut i Storbritannien och jag är riktigt sugen på att nu köpa mig ett eget ex. Den innehåller nämligen tidigare ej publicerat material och även en tecknad serie, låter oemotståndligt! Jag pratar såklart om Fangirl.

Och igår fick jag stora nyheter berättade för mig. Berghs förlag som i vår ger ut Rainbow Rowells Eleanor & Park har även köpt rättigheterna till Fangirl! Lyllo alla er som ännu inte klivit in i Cath, Simon och Baz underbara värld!

Top Ten Tuesday - Tio bokvärldar jag INTE vill besöka

Förra veckan valde jag att hoppa över Top Ten Tuesday då jag helt ärligt inte kunde komma på något att svara på frågan. Den här veckan är jag all in igen, jag har trots allt funderat på den här frågan med jämna mellanrum. Långt ifrån alla världar jag läser om känns särskilt lockande. Äventyret är fascinerande men jag skulle själv aldrig vilja vara där på riktigt. Den här veckan undrar nämligen The Brooke and The Bookish:

Top Ten Worlds I'd Never Want To Live In OR (since some of you might not read stuff with different worlds) Top Ten Characters I'd NEVER Want To Trade Places With.

1. Suzanne Collins Panem

Hur bra Hungerspelen än är så skulle jag själv inte vilja leva i Panem. Tänk ångesten över att själv bli utvald att delta i Hungerspelen, eller att ens närstående skulle bli det. Att tvingas se på när ens barn tävlar i en direktsänd tävling, se hur den dödar eller dödas. Fy vad hemskt! I de sämre ställda sektionerna känns väl inte livet så kanon annars heller direkt...

2. Lauren DeStefanos The Chemical Garden-USA

Hade jag bott i denna värld hade jag inte ens levt idag eftersom kvinnor död innan de fyllt 21 som en bieffekt av lite för mycket mixande med gener. Verkar vara rätt mörk värld, framför allt om man är kvinna.

3. Marie Lu's Republiken (Legend)
USA finns inte längre och redan som tioåring ska din framtid avgöras i enlighet vad en rad tester visar. En dålig dag kan innebära att du blir försökskanin och sedan dödad. Inte direkt en höjdare...

4. Veronica Roth's Chicago
Jag avgudar böckerna men nja, vill själv inte leva i världen. Att tvingas välja ett sätt att se på världen, vill jag vara osjälvisk, smart, våghalsig... Tufft val!

5. Sofia Nordins dystopiska Sverige & Jan Henrik Nielsens Norge
Känns inte lockande alls att tillbringa tid i ett Sverige/Norge där alla nära och kära, jobbarkompisar och skolkamrater hux flux dör i ett virus och lämnar mig själv kvar. Kanske med någon enstaka person att prata med.

6. Lauren Olivers Delirium-värld
Fy för att leva i en värld där kärlek anses vara en sjukdom!

7. Ally Condies Matched-värld
Jag vet inte om det är så mycket bättre att staten bestämmer vem du ska gifta dig med efter helt andra parametrar än kärlek...

8. Världen i Rick Yanceys Den femte vågen
Det låter inte direkt som en höjdare att jorden blir attackerad av utomjordingar, i alla fall inte så som det sker i Yanceys dystopi

9. Jorden i Tid för Mirakel
Karen Thompson Walker målar upp en skrämmande värld där jorden hamnar ut fas och dagarna och nätterna blir allt längre. Att leva med den ångesten låter inte särskilt kul va?

10. Valfri Stephen King-värld
Jag har kanske inte läst så många Stephen King men ingen av de miljöer och världar jag stött på har varit särskilt lockande direkt...

Ett tydligt sammanhang går att ana. Det jag fasar mest verkar vara dystopiska framtidsskildringar av vår egen värld. Att något ska slås fullständigt ur balans och förändra den bekanta miljö jag är van vid. Kanske är det det man fasar mest över och absolut själv inte vill uppleva?

Historien om Leon - låt oss aldrig glömma!

Titel: Historien om Leon - Schindlers yngste arbetare
Författare: Leon Leyson
Förlag: B. Wahlströms (Rec-ex, stort tack!)
Utgiven: 2014-01
Sidor: 189
Adlibris | Bokus | cdon

2005 deklarerade FN att den 27 januari är en internationell minnesdag för Förintelsens offer. En minnesdag för att lyfta fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism, i Sverige såväl som i världen.

Idag har det gått exakt 69 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945. Leon Leyson eller Leib Lejzon som han hette på den tiden kom aldrig till Auschwitz. Han hade den ofattbara turen att hamna på Oscar Schindlers lista. 

Men vi tar det från början. Leon skulle precis fylla tio när tyska trupper belägrade Polen under hösten 1939. Leon, hans mamma och hans syskon hade precis lämnat landsbygden och födelseorten Narewka och flyttat efter fadern som fått jobb i Kraków. Levnadsförhållandena blev dock allt svårare som jude. Leons pappa var en av få som fick behålla jobbet, det hade han sin tyska att tacka för. Efter att ha blivit ivägforslad av tyska soldater förlorade även han jobbet. Så blev han dock kallad till ett företag för att hjälpa till att få upp ett kassaskåp, vilket var snabbt avklarat. Den tyske nazist som nu ägde företaget erbjöd honom ett jobb och fadern visste bättre än att tacka nej. Mannen hette Oscar Schindler. 

Tack vare faderns arbetstillstånd fick Leon och hans familj stanna kvar i Kraków medan tusentals andra judar sändes mot sin död. Det dröjde inte länge innan familjen blev tvångsflyttade till Krakóws ghetto och därifrån kom de senare till arbets- och koncentrationslägret Plaszów. Först pappan och Leons syster och ena bror som jobbade åt nazisterna, därefter modern och Leon. 

Förhållandena var gräsliga och det dröjde, men så småningom lyckades fadern få upp även moderns och Leons namn på listan. Schindler's lista, den där som fått en egen film. Den som räddade livet på åtskilliga judar, däribland Leon Leyson. Livet var fortfarande extremt tufft men "Schindlers judar" kunde ändå se en liten ljusglimt vid horisonten. Leon är en av dem som här fick möjligheten att berätta om det för eftervärlden. Du måste själv läsa boken för att förstå, det går inte sammanfatta med få ord. 

Leons egna berättelse är intressant, spännande och gripande. Tyvärr är boken, framför allt inledningsvis, tungläst. Boken är riktad mot barn vilket framför allt märkts på layouten men språket är lite för avancerat och lite väl vuxet för att vara helt anpassat till målgruppen. De första 40 sidorna var rejält tungrodda med därefter flyter både språk och berättelse på bättre. 

Historien om Leon är en viktig bok. Vi får lära känna den unge judiska pojkens vedermödor i en värld där hans närvaro inte är önskvärd, enbart på grund av den tro han blivit född in i. Leon berättar även om sin personliga bild av Oscar Schindler på ett varmt, pojkaktigt sätt. Läsningen framkallar rysningar längs ryggraden men också en tro på framtiden. 

Det har gått 69 år sedan Auschwitz befriades. 69 år är en lång tid, mycket har hunnit hända i vår värld, men vi får inte glömma händelserna under Andra världskriget. Vi får inte glömma alla de människor som tvingades betala med sina liv på grund av sitt ursprung. Vi måste fortsätta kämpa för allas rätt till att leva - utan hot och förtryck. Det finns de som tvivlar, som förtränger och förringar händelserna i Auschwitz och alla de andra koncentrations- och arbetsläger runt om i Europa och resten av världen. Det är upp till dig och mig att bevisa dem fel. Vi får inte glömma! Låt oss hjälpas åt att minnas!

30 inlägg på 30 dagar

Återigen har helgen flugit förbi. Tiden har mestadels gått åt att fira sambon med släkt och vänner. Igår stod sällskapsspel i fokus. Vi hade både turnering i Sport Championship 2 på PS3:an och spelade Bondespelet. Kul! Inspirerades även av min väggkalender från Linda Lomelino som hänger på jobbet och bakade den godaste tårtan jag nånsin gjort. Chokladbottnar kombinerat med choklad- och lakritskräm, täckt med vaniljsmörkräm. Så gott!

Anna på Sagan om sagorna skrev i torsdags om en utmaning hon körde 2011 och som hon först nu kommer sig för att avsluta - nämligen 30 dagar-utmaningen. Det har inspirerat flera andra bloggar att hoppa på, däribland I min bokhylla, Bokfrossa och Pocketlover. Jag har lite skrivkramp just nu så känner att detta kanske är ett sätt att komma igång med skrivandet igen. Perfekt sätt att få lite ruljans på inläggen igen, även om det givetvis väntas en hel del recensioner också den närmsta månaden. Kanske kan ni även lära känna lite nya sidor i mitt läsande också. =)

Med start i morgon är detta frågorna jag kommer försöka svara på:

Dag 01 – Bästa boken du läste förra året
Dag 02 – En bok som du har läst mer än tre gånger
Dag 03 – Din favoritserie
Dag 04 – Favoritbok i din favoritserie
Dag 05 – En bok som gör dig glad
Dag 06 – En bok som gör dig ledsen
Dag 07 – Den mest underskattade boken
Dag 08 – Den mest överskattade boken
Dag 09 – En bok som du inte trodde att du skulle gilla men som du älskade
Dag 10 – Favoritklassiker
Dag 11 – En bok som du hatade
Dag 12 – En bok som du brukade älska
Dag 13 – Din favoritförfattare
Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare
Dag 15 – Favoritkaraktär: manlig
Dag 16 – Favoritkaraktär: kvinnlig
Dag 17 – Favoritcitat från din favoritbok
Dag 18 – En bok som gjorde dig besviken
Dag 19 – En favoritbok som blev film
Dag 20 – Den bästa romantiska boken
Dag 21 – Favoritbok från din barndom
Dag 22 – Den bästa boken du äger
Dag 23 – En bok som du har velat läsa en längre tid
Dag 24 – En bok som du önskar att flera hade läst
Dag 25 – En karaktär som du kan relatera dig själv till
Dag 26 – En bok som ändrade din åsikt om något
Dag 27 – Det konstigaste/mest överraskande handlingen/slutet
Dag 28 – Favorittitel
Dag 29 – En bok som alla hatade men som du älskade
Dag 30 – Din favoritbok – always

Catharina Ingelman-Sungberg - Kaffe med rån

Titel: Kaffe med rån
Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Förlag: Forum
Utgiven: 2012-08
Sidor: 365
Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning (från förlaget): Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt - de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

Egna noteringar: Den här månaden är det Catharina som har valt bok till Bloggdalas bokcirkel och hennes val föll på Kaffe med rån. Jag hade bläddrat lite i boken då och då när jag har satt upp den på hyllan och har även rekommenderat den till flera låntagare men har själv inte haft något större behöv att läsa den. Det visade sig att den var oväntat lätt att ta sig igenom.

Ni är säkert alla bekanta med Jönssonligan? Det här är Jönssonligan som pensionärer. Vi möter Märtha, a.k.a. Sickan, som knäcker idéer som ingen annan, hjärnan bakom pensionärsligan. Snillet a.k.a. Harry, som hittar på uppfinningar du inte visste du behövde. Krattan - det är Vanheden det. Snusnäsduk runt halsen och en riktig kvinnotjusare. Stina och Anna-Greta kombinerat skulle nog passa in i rollen som Doris...

Precis som i Jönssonligan blir det här lätt krystat. Visst, idén är jättesmart och en dänga till äldrevården, tyvärr kommer ju rapporter lite nu och då om dålig äldrevård. De äldre i den här boken får nog, och inser att det nog är bättre i fängelset. De begår ursprungligen inte ens rånet för pengarnas skull utan för att få sitta i fängelse... Märkligt men sant.

Även när det gäller själva brotten går det dra tydliga liknelser till Jönssonligan. Ursprungsidén går inte riktigt som de tänker sig med Sickan, eller jag menar Märtha, kommer på en lösning på detta också med en ny plan såklart. Givetvis (ni som är rädda för spoilers, titta bort) går allt vägen i slutändan och de sitter där med storkovan, så klart.

Kaffe med rån är ingen högkvalitativ roman men den har sina poänger. I vår kommer fortsättningen som fått namnet Låna är silver, råna är guld. Jag tror jag återgår till att rekommendera boken till andra och överlåter läsandet till dem.

Betyg:

Lauren Morrill - Being Sloane Jacobs

Titel: Being Sloane Jacobs

Författare: Lauren Morrill

Förlag: Delacorte Press

Utgiven: 2014-01

Sidor: 330

Adlibris | Bokus | The Bookdepository

Det här är något så unikt som en ungdomsbok med konståkning och ishockey i fokus. Det hör inte till vanligheterna. Lägg till ett förväxlingsdrama och förutsättningarna för att kunna bli något bra ökar än mer. Being Sloane Jacobs var en av mina "längtar efter-böcker" som kommer ut 2014 och det känns fint att redan nu kunna pricka av den från listan.

Jag har alltid fascinerats av förväxlingsdraman. Tvillingar som splittras vid födseln och möts först senare och byter plats med varandra är väl den vanligaste varianten jag stött på. Här möter vi istället två kvinnliga atleter; Sloane Emily som är en högpresterade konståkningsprinsessa från en välbärgad familj där fadern är en otrogen senator och Sloane Devon, en bråkstake till hockeyspelare vars mamma är på rehab någonstans för sin alkoholism. Det enda tjejerna har gemensamt, utöver sitt namn, träning och trassliga familjer är sitt mörka hår och sina bruna ögon. Och lite jävla anamma. 

När de av en slump ramlar in i varandra utanför ett hotell och väskorna förväxlas på grund av samma namn börjar tjejerna snacka. Bägge har anledningar att inte vilja vara på sitt träningsläger över sommaren så efter ett infall bestämmer de sig för att byta plats med varandra. Hur svårt kan det vara? Bägge kan ju uppenbarligen det där med att stå på ett par skridskor. 

Lauren Morrill kan sin sak. Det märks att hon är påläst om både ishockey och konståkning. Både i användandet av terminologi och tänket bakom sporterna. Jag älskar hockey även om jag föredrar stå på läktaren så det här värmer mitt hjärta. Jag gillar att Sloane Emily använder sina piruettkunskaper i närkamp med andra spelare, kan se det framför mig. Frågan är vad som är svårast, att som konståkare spela hockey eller att lära sig konståkning med piruetter och hopp. Lutar lite åt det sistnämnda. 

Även om Being Sloane Jacobs är en aning förutsägbar och boken stundom var lite väl långsam är det här härlig underhållning. De båda berättarrösterna är trovärdiga, roliga och jag fnissade ibland högt åt deras tankegångar. Boken innehåller såklart lite snygga killar, missförstånd och det problematiska i att dela rum med minst sagt speciella tjejer. Och det där i att vara någon annan än sig själv, det måste vara rätt svårt!

Det här var mitt första möte med Lauren Morrill men jag hoppas verkligen inte att det blir det sista. Språket är fint och jag gillar hennes berättarstil skarpt.

Betyg: 

Handling: 4/5

Karaktärer: 4/5

Språk: 4/5

Berättarteknik: 4/5

Bokbloggsjerka 24-27 januari - Goodreads i mitt hjärta

Happy friday! Efter en härlig kortvecka (var ledig i onsdags och var på shoppingäventyr i Stockholm) är det snart helg igen. Jag kommer ägna den åt tårtbakning och kalas då herrn i hushållet fyller år. Lite bokläsning ska jag dock hinna klämma in. 

Bokbloggsjerka har blivit tradition så klart jag måste svara även den här helgen:) Nu vill Annika veta:

Har du ett konto på Boktipset, Goodreads eller båda? Vilken av dem är bäst och varför?

Jag tror faktiskt att jag skapade ett konto på Boktipset men jag har aldrig kommit att använda det. Goodreads däremot är jag inne på i stort sett dagligen och älskar det mer och mer för varje dag. Även om jag skaffade mitt konto i oktober 2012 så är det först sedan omstarten av bloggen för ett halvår sedan jag upptäckt alla fördelar på allvar.

- ha koll på vilka böcker jag läst och mina omdömen

- hitta nya intressanta böcker, kan sitta i timmar och bara hoppa runt mellan olika böcker och listor.

- kolla omdömen på en bok jag är sugen på, se om den är värd att läsa

- finns inte boken inne är det ju kanonenkelt att själv lägga in den. Perfekt då långt ifrån alla svenska titlar är inlagda.

- höll på att glömma, nyhetsbreven! Hur bra är inte de? Jag får bland annat Young Adult Newsletter varje månad och utöver intervjuer med aktuella författare innehåller det boktips och avslutas med fina, härliga bokcitat!

Den senaste upptäckten är vänfunktionen. Kul att följa vad vänner och andra bloggare läser och vill läsa. På så sätt blir det än mer tips ju :-)

Mig hittar ni här.

Senaste fina citatet från January Young Adult Newsletter. Hittat här.

En snabbis: För dig blottad

Titel: För dig blottad
Författare: Sylvia Day
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2013-03
Sidor: 322 
Serie: Crossfire #1

En serie som lånas rätt frekvent på bibblan just nu är Sylvia Days Crossfire-serie. Erotisk litteratur har fått sin plats i samhället, så även på biblioteken. Jag blev tillslut nyfiken på att läsa och se vad folk pratade om, på samma sätt kom jag att läsa Femtio nyanser... i våras, så boken fick följa med hem i veckan.

Crossfire-serien är en av alla de serierna som följde i Femtio nyanser-trilogins fotspår. Här möter vi Eva. Tillsammans med vännen Cary har hon flyttat tvärs över kontinenten och bosatt sig i New York. Eva ska precis påbörja sitt nya jobb som assistent på en reklambyrå.  I samma höghus som där kontoret ligger arbetar också den otroligt snygge, attraktive och hete Gideon som också råkar vara en av världens allra rikaste män. Låter handlingen bekant? En stor skillnad från Femtio nyanser... är dock att även Eva är relativt välbärgad i och med sin miljardär till styvfar. Hon är också betydligt mer världsvan än stackars Anastasia.

Eva och Gideon dras till varandra som två magneter. Det osar sex när de är i varandras närhet. Men båda är skadade, båda har upplevt saker i barndomen som gjort dem illa. Det gör givetvis att det blir fnurror på tråden, vad annars.

För dig blottad är betydligt "snällare" än dess föregångare. Här möter vi inga röda rum med kedjor och konstiga sexleksaker. Men det känns också som en blekare kopia. Det är lite tröttsamt att läsa om att de är så mörka, och allt är så problematiskt. För er som inte är rädda för spoilers kan jag ju avslöja att jag idag skummade sista kapitlet i del tre (som jag faktiskt trodde var den avslutande delen, men icke) och hör och häpna, alla problem och fnurror är fortfarande kvar! Nja, det här var nog inte en bok för mig, men nu vet jag i alla fall vad den handlar om så jag hänger med i snacket igen. Så går dagarna som bibliotekarie sin gilla gång, alltid till låntagarnas service... =)

10 handfasta tips för blivande läsare

Rubriken ovan kommer från ett i lägg på Bonniers hemsida, signerat barnboksförfattarna Helena Bross och Magnus Ljunggren som bägge skriver bra och vettiga böcker för nybörjaren. Tillsammans har de satt ihop en lista med tio tips över hur man som vuxen kan få det icke-läsande barnet att börja läsa. Hela listan kan du hitta här, jag har plockat ut några av punkterna att fokusera på.

1. Barn gör som vi vuxna gör - läs själv för det är så mysigt!

Så sant! Hur ska vi få motvilliga barn att börja läsa om vi själv inte föregår med gott exempel? Som lärare - se till att själv ha en bok att läsa när ni har lästid. Som förälder - visa era barn att ni också läser, läs inte enbart när barnen somnat och ni själva egentligen är för trötta. Som inspiratör - läs överallt, närsomhelst. På bussen, på T-banan, på bänken, på fiket. Visa glädjen och det mysiga i att vara försjunken i en bok. Kanske inte en allt för stor utmaning för dig som läser det här. ;)

2. Skapa trevliga högläsningsstunder redan när barnen är små. Då lär sig barnen att det finns så mycket roligt och spännande i bokens värld. Och sluta inte läsa högt när barnet lärt sig läsa själv!

Det som för mig är en självklarhet är kanske inte det för alla. Inte nog med att ni får en mysig stund ihop, barnens bokintresse väcks och dessutom är det mycket utvecklande för barnens språkutveckling. 

Jag uppmuntrar verkligen till högläsning, oavsett ålder. Det är mysigt att även som vuxen lyssna när någon annan läser för en, att dela berättelsen. Även om barnen själva kan läsa är det inte fel att tillsammans läsa en bok. Varför inte variera och låta hen läsa för dig?

5. Skapa sug efter mer genom att läsa början på en spännande bok. Låt sedan barnet fortsätta själv. 

En enkel men så smart idé. Välj ut en bok du själv tycker är spännande eller har läst positivt om. Börja läs och väck intresset. 

7. Läs boken, se filmen! Och prata om skillnader och likheter, vad ni gillade och inte gillade. 

Funkar för alla alla åldrar. Jag är sugen på att köra på samma koncept min föregångare startade upp på jobbet - Bok och film! Att bokpratsböcker om böcker och samtidigt ha med filmen. Visa klipp från filmen och läsa samma händelse ur boken. Roligt och interaktivt sätt att prata om böcker. 

8. Gå till biblioteket tillsammans! Be bibliotekarien om boktips, de vet mycket!

Klart vi vet! :) Jag har kanske inte läst alla böckerna på barnavdelningen men bra många och jag vet också vilka böcker som är populära. Extra roligt är det när barn kommer och tipsar mig om böcker eller ber mig köpa in en viss titel. Då försöker jag göra mitt bästa, även jag har en stor roll i att uppmuntra till läsning. 

Den blonda vargen imponerar inte helt

Eftersom jag skrev om serien måste jag ju också utvärdera vad jag tyckte. :) Nu har jag sett de första två avsnitten av Bitten och känner mig redo för ett första omdöme av tv-serien. 

Själva grundstoryn är, precis som i boken, riktigt spännande. Varulvar känns ändå som det minst utforskade området. Elena är i stort sett den enda kvinna som överlevt förvandlingen till varulv. Det gör hennes situation lite speciellt. Det dröjer dock till slutet av andra avsnittet innan det avslöjas varför hon lämnade flocken för att leva ett "normalt" människoliv i Toronto. En aning för lång tid kan jag tycka. 

Jag känner verkligen igen grundstoryn från Kelley Armstrongs bok. TV-serien fallerar tyvärr lite på skådespelarna. Inte hade jag föreställt mig Clayton så... mesig... så valpig. Greyston Holt känns lite som fel man för jobbet. Blev förresten chockad när jag läste vi var jämngamla, han ser så valpig ut... 

Laura Vandervoort som Elena funkar lite bättre men det känns ändå lite krystat. Överhuvud taget känns aktörerna en aning för stereotypa och de känns på sina håll som andra klassens skådespelare. Det är synd för miljöerna är riktigt snygga, storyn är bra och upplägget intressant. Fokusering på sex, våld och blod tar jag med jämnmod, det är ju en amerikansk serie... ;) 

Sammanfattningavis är Bitten aningens medioker i min mening men den har helt klart sina fördelar och jag har ännu inte gett upp hoppet. Söndagar får förbli Bitten-dagar ett tag till. 

Kristian Gidlund - I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början

Titel: I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början
Författare: Kristian Gidlund
Förlag: Forum
Utgiven: 2013-04
Sidor: 330

Beskrivning: Våren 2011 tvingas Kristian Gidlund uppsöka läkare då magsmärtorna blir värre och energin allt mer vacklande. Beskedet han får är magcancer. I mars samma år fick han sin första cellgiftsbehandling och i samma veva startade han sin blogg, I kroppen min. I slutet av året tackade han för sig på bloggen, cancern verkade bekämpad.

I augusti 2012 kom så ett nytt blogg inlägg. Cancern var tillbaka - nu obotlig. Men sina starkt berörande texter berörde Kristian många läsare och nu har texterna från bloggen blivit sammanställda i den här boken.

Egna noteringar: Hur recenserar man en bok som denna? Det sista året följde jag Kristian Gidlunds blogg och undrade som så många andra med bävan vilket som skulle bli det sista inlägget. Kristians sommarprat var det enda jag på förhand visste säkert att jag ville lyssna på, och många tårar har fallit, både vid bloggläsning, lyssning och omlyssning av sommarprat och nu medan jag läste den första av de två böcker som publicerats. 

I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början väcker många känslor till liv. Sorg men också ilska. Ilska över den där jäkla sjukdomen cancer som tar så många nära och kära ifrån oss, som gör så att så många tvingas lämna den här världen i förtid, på ett i många fall allt för plågsamt sätt. Men också glädje över att jag själv är frisk, vilket i sig tär på ens samvete.

Jag lider med Kristian som har så många drömmar som han nu ser gå upp i rök. En mening han sa i en intervju jag lyssnade på (tror det var i podden Värvet) gjorde rent ont i bröstet på mig "Jag har slutat att drömma". Så länge han kunnat minnas drömde och fantiserade han om sin framtid, vilket hus han och hans familj skulle bo i, om barnen han skulle ha, frun han skulle dela allt med. De drömmarna tvingades han ge upp. Ett visst kapitel har gjort ett stort intryck på mig. Först när jag läste det på bloggen, sedan när Kristian läste upp det i sitt sommarprogram och nu återigen när jag löste boken. Det är ett inlägg som får klumpen växa i magen och tårarna att rinna längs kinderna. Det är vackert, sorgligt och så oerhört tragiskt. Jag pratar om Till mitt barn i drömmarna.

Det känns så oerhört fel att betygsätta Kristians ord, böcker som denna går utöver all betygsättning. Det är ett så oerhört sorgligt livsöde, berättat så naket, med en så stor öppenhet. Kristian hade en berättelse att berätta och han ägde orden att berätta med. Orden har berört mig, påverkat mig på djupet. Hans ord kommer bli ihågkomna, jag kommer bära dem med mig och vårda dem. Tack Kristian för att du delande dina ord med oss!

Bokbloggsjerka 17-20 januari - tv-serier

Äntligen fredag och en jerka att svara på:) Helg tar jag dock inte riktigt än eftersom jobb står på schemat även i morgon.

Den här veckan lämnar vi bokvärlden för en liten stund men vi reser inte särskilt långt. Istället hamnar vi bland tv-serier och film. Annika vill nämligen veta: Vilken är den absolut bästa tv-serie/film du sett i din genre? Serien eller filmen behöver inte vara en filmatisering av en författare du har läst men den/de ska ha en stark anknytning till din favoritgenre. 

Ingen lätt fråga. Jag tittar gärna på tv-serier men vilken är den bästa? Den andra funderingen är vilket som är min genre. Jag läser ju både vuxen och barn även om fokus hamnar på unga vuxna. Det är både comtemporary och fantasy/dystopier med fokus på det sistnämnda. 

När det gäller filmer står det just nu helt still i mitt huvud. Det finns så många jag tycker väldigt mycket om. De hittills  filmatiserade delarna av The Hunger Games är exempel på riktigt bra filmatiserade böcker, likaså närmast avgudar jag typ all filmatisering av Nicolas Sparks böcker. Det är faktiskt i mångt och mycket just filmatiserade böcker som dyker upp i huvudet när jag ska tänka på favoritfilmer. 

När det kommer till serier är det konstigt nog är det inte alls ungdoms- eller fantasyserier. Jag faller istället för utan jag älskar tv-serier som utspelar sig förr i tiden, vilket är så långt från det jag läser till vardags som det går... Här är några älskade favoriter:

Anne på Grönkulla. Vår älskade Anne med e med sitt röda hår, hetsiga temperament och sin stora kärlek för böcker och ord. 

Stolthet och fördom. BBC-versionen så klart, som går se om och om igen utan att man tröttnar. 

The house of Elliot som handlar om två systrar som efter faderns död är barskrapade men som trotsar tidens ideal och startar ett eget modehus.

Little House on the Prairie var det evigheter sedan jag såg men första säsongen står i filmskåpet och väntar på att bli sedd igen. Fantastisk serie!

Downtown Abbey kanske skulle vara något för mig eller vad tror ni? Har inte riktigt tagit tag i den serien än. 

Inte alls i samma stil men lika älskade är Band of brothers och The Pasific. Den senare kommer alltid stå mig extra kär då det var just den serien som inledde den djupa vänskap som senare skulle visa sig bli mitt livs stora kärlek. Onsdagskvällarna med Micke och The Pasific blev ett allmänt känt begrepp den där våren när den sändes i SVT. 

Save Libraries Campain 1914...

Har ni någonsin tänkt tanken om vad som skulle hända ifall det skulle hållas kampanjer om att rädda biblioteken under första världskriget?

Inte? Det har inte jag heller. Men Phil Bradley började fundera och har skapat en hel bunt med posters baserat på posters från första och andra världskrigen. Gå in och titta, en del är riktigt bra!

Bild lånad härifrån.

Kristina Ohlsson - Silverpojken

Titel: Silverpojken
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Lilla Piratförlaget (Rec-ex, tack så jättemycket!)
Utgiven: 2014-01
Sidor: 267
Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning: Vintern har kommit till Åhus och det var länge sedan snön och isen la sig så tidigt. Därför är det inte konstigt att Aladdin blir nyfiken när han ser en mystisk pojke klädd i bara kortbyxor och en stickad tröja. Aladdin försöker prata med honom, men får inget svar. Pojken bara försvinner utan ett ord, och utan att lämna några spår i snön. Vem är pojken och varför är det bara Aladdin som ser honom? Kommer han från flyktingbåten nere i hamnen? Den som plötsligt bara dök upp en dag och sedan blev kvar. Eller kan pojken ha något samband med berättelsen som Silverpojken - han som i hundra år försökt hitta det försvunna kyrksilvret?

Tillsammans med Billie och Simona som vi också lär känna i Glasbarnen försöker Aladdin lösa mysteriet.

Egna noteringar: Åh så mycket bra böcker som väntar barn i slukaråldern i vår. Först ut är Silverpojken som är en fristående fortsättning på förra årets succé Glasbarnen, som tilldelades Barnens Romanpris 2013. Och vilken fortsättning sen!

I Glasbarnen får vi följa Billie när hon först flyttar till Åhus. I Silverpojken däremot flyttas fokuset över till Aladdin som med sina föräldrar nu tvingats flyttat ifrån sin husbåt och sitt hus och flyttat in i vattentornet där deras restaurang "Turken i tornet" ligger. Jag tycker det ligger något magiskt i att familjen bor i ett vattentorn, även om det såklart är tragiskt att de tvingas flytta dit på grund av dålig ekonomi.

Här någonstans ligger Kristina Ohlssons styrka. För inte nog med att hon ger oss en spännande och mysrysig spökhistoria och deckargåta, hon beskriver familjelivet och omvärlden så bra. Aladdin och hans familj är en riktig kärnfamilj, Billie tycker hans föräldrar alltid ser så kära ut. Men i Åhus precis som i resten av landet kan ekonomin bli dålig och få allt att kärva. Samhället beskrivs främst genom flyktingbåten med alla flyktingar som lägger till. Vilka är människorna ombord? Varifrån kommer de och vart ska de ta vägen? Frågor som många barn har och som här uppmärksammas, men som något i bakgrunden - utanför själva ramhistorien.

Jag har faktiskt inte läst Kristina Ohlssons vuxendeckare men jag börja känna att det är dags, för vilken mästarinna hon är på att bygga upp spänning! Den här kommer jag rekommendera till många barn under året!

Betyg:

John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle - Let it snow

Titel: Let it snow: three holiday romances

Författare: John Green, Maureen Johnson & Lauren Myracle

Utgiven: 2008-10

Sidor: 352

Språk: Engelska
Adlibris | Bokus | cdon

Jag fortsätter lite till på jultemat. Eftersom vi firade en andra jul förra helgen så är jag ju inte helt ute och cyklar. 

I Let it snow bjuds vi på tre romantiska berättelser som alla tre utspelar sig i samma stad, Gracetown, under en och samma julhelg. Maureen Johnson, John Green och Lauren Myracle är alla ungdomsförfattare som här samarbetar för att skapa julstämning. 

I Maureen Johnsons The Jubilee Express möter vi Jubilee (ja, det är faktiskt hennes riktiga namn) som är uppkallad efter en byggnad i Flobie Santa Village, ett miniatyrsamhälle vars hus är av samlarvärde. Just Flobie har betydelse i den här berättelsen eftersom Jubilees föräldrar hamnar mitt i ett upplopp när de ska köpa ett av årets mycket begränsade antal byggnader och hamnar i häktet - på själva julafton. Jag fascineras av en sådan samlarmani måste jag säga (skriva). Jubilee blir av familjens advokat satt på ett tåg till farföräldrarna i Florida, alla flyg är inställda på grund av en gigantisk snöstorm. En stöstorm som även får tåget att stanna, en kort bit från Gracetown. Jag funderar på varför de sätter henne på ett tåg i århundradets värsta snöstorm, men det är jag det.

Genom rutan får Jubilee syn på ett The Waffle house och då värmen och lyset på tåget stängs av smiter hon helt enkelt av, korsar den öde, sexfiliga motorvägen och går in på the Waffle House. Där träffar hon bland annat Stuart och detta sätter igång en rad oväntade händelser. Jag har tidigare läst Mauren Johnsons 13 Little Blue Envelopes och jag kände snabbt igen Maureens sätt att skriva. Det är mysigt, roligt och tokigt. Jag älskar Stuarts mamma. Hon må vara superpinsam men scenerna med henne inbjuder till en hel del fniss! Och vem kan ogilla Harry Potter-referenser?

The Waffle House har även en central roll i A Cheertastic Christmas Miracle. På ovan nämnda tåg befinner sig nämligen även ett 15-tal cheerleaders på väg till ett mästerskap i Florida. De beger sig också till the Waffle House i hopp om att hitta träningsutrymme. Killen bakom disken, Keun, ringer sina kompisar och ber dem komma dit - men det finns ett ultimatum. Hans kollegor ringer också de sina kompisar och det är bara ett sällskap som släpps in - men enbart om de har med spelet Twister. 

Tobin och hans kompisar JP och the Duke (som egentligen heter Angie) är mitt uppe i ett James Bond-maraton när Keun ringer. Ett gäng cheerleaders är uppenbarligen för svårt att motstå så de ger sig ut i snöstormen för att ta sig mot the Waffle house. Det blir ett nattligt äventyr de sent kommer glömma. Jag har en delad uppfattning om John Green. Älskar The Fault in our stars och tyckte mycket om Var är Alaska? men har ännu inte lyckats ta mig igenom Den andre Will Greyson. Det här tycker jag om, på ett långsamt sätt om det låter förståeligt? Det händer lite för lite för att vara riktigt bra men som förströelse fungerar det alldeles utmärkt!

Avslutande The Patron Saint of Pigs av för mig okända Lauren Myracle är bokens svaga länk. Här deppar den egoistiska tjejen Addie för att hon gjort slut med killen Jeb (vänta nu, tänkte jag här, den där Jeb har jag stött på tidigare i den här boken). Hon ignorerar kompisarnas problem men lovar i alla fall att hämta upp en av vännernas minigris som hon fått i julklapp. Minigrisen låter ofantligt söt men resten är mest fånigt, irriterande och dumt. 

Betyg: Från riktigt bra till mediokert, synd, det här hade kunnat vara en fullpoängare!

Lust att läsa eller läsning på gott och ont?

Carro på romeoandjuliet skrev häromdagen ett väldigt intressant inlägg om läslust och problematiken kring att vårda den och hålla läsningen igång. Jag funderade på om jag skulle svara i en kommentar men insåg rätt snabbt att det skulle passa bättre med ett eget inlägg.

Läslust. Lust att läsa. Vad innebär egentligen dessa ord? För mig är det suget efter en bok, behovet att ha något att läsa. Att känna, precis som när godissuget sätter in att jag vill läsa - nu, fort, på direkten! Precis som med godis kan suget variera mellan salt lakrits, mörk och fyllig choklad eller sött och sliskigt smågodis. Problemet, som också Carro uppmärksammar (se nedan), är att det finns så många "vill" när det kommer till läsning:

"Jag vill läsa det som är nyutgivet och jag vill läsa det som hamnar i debatterna i media och jag vill läsa för att lära och jag vill läsa det som verkar gå hem hos andra bokbloggare och jag vill läsa allt det som jag vill läsa för min egen skull. Det är svårt att kombinera med läslusten."

Jag vet inte om vi bokbloggare har ett extra tydligt behov av att vara uppdaterade, att hänga med i svängarna. Förlagen gör sitt bästa med att nå ut och jag tror att vi är en väldigt tacksam målgrupp. Läsningen är ett intresse, något som går djupare än att bara läsa för läsandets skull. Jag vill läsa för att få uppleva njutningen av en riktigt bra bok, men jag vill också sprida det jag upplever, få andra att inse att de också kan uppleva det.

För mig är böcker och läsning dessutom tudelat. Inte nog med att det är mitt största fritidsintresse, det är också mitt jobb. Förvisso bara en bråkdel av vad mina arbetsuppgifter går ut på, men likväl. Jag hade inte varit lika bra på mitt jobb om jag inte la ner en stor del av min fritid på att läsa böcker, läsa bokbloggar, följa med i nyhetsuppdateringar och kikat runt på förlags hemsidor.

Min läslust finns inom mig hela tiden, men den måste ändå vårdas. Ibland kryper den ihop och gömmer sig nånstans i en liten vrå och det krävs en del ansträngning för att väcka den. Det är då tur att det finns så stor variation av böcker att välja mellan. Ett av mina favoritsätt att vårda en tillbakadragen läslust är bilderböcker. Lite text, härliga bilder, mysiga historier. Nonsensläsning funkar också bra; chick lit, feel good-böcker... Böcker med garanterat lyckligt slut, där man slipper lägga ner supermycket hjärnverksamhet för att hänga med i handlingen.

Att sålla är också ett måste för mig om jag ska hålla läslusten vid liv. För mig fungerar det inte att läsa ut en bok bara för att jag måste, för att kunna säga att jag har läst den. Jag förstår absolut er som gör det, men jag har insett att för mig känns det inte värt det. Det passerar så oerhört mycket böcker i min vardag, jag vet att jag varken kan eller hinner läsa allt så jag vill känna att jag får ut något när jag läser. Jag vill inte ödsla tid på att plåga mig i genom flera hundra sidor bara för att komma till punkt. Samtidigt vill jag inte ha ett fast regelverk för hur många sidor jag ska läsa innan jag ger upp. Retar jag mig på språk eller handling kan jag lägga i från mig boken efter bara någon sida - samtidigt kan jag kämpa på i flera hundra sidor med en bok där jag ändå ser en liten glimrande tråd glimta till.

"Handlar läsningen bara om avkoppling för er eller ser ni den lite mer som jag gör, som ett intresse som ibland kan kräva lite uppoffringar för att man ska kunna ta sig framåt?" undrar Carro i slutet av sitt inlägg. Jag vet inte om jag ser det som så svart och vitt. Uppoffringar känner jag definitivt att jag gör, att utmana mig att läsa genrer jag har lite svårt för är en av dem, men att plåga mig igenom upp emot 500 sidor av en bok som jag inte förstår eller uppskattar vare sig handling eller språk är för mig ingen uppoffring. Det är ett rent slöseri med tid som jag kan lägga på att uppleva en ny fantastisk värld eller en underbar historia.

Hur ser ni andra på det här med läslust, uppoffringar och läsning på gott och ont? Dela gärna med er!

Debbie Macomber - A Merry Little Christmas

Titel: A merry little christmas

Författare: Debbie Macomber

Förlag: Harlequin Mira

Utgiven: 2012-08

Sidor: 379

Beskrivning: A merry little christmas är en samlingsvolym bestående av två böcker; 1225 Christmas Tree Lane och 5-B Poppy Lane som bägge utspelar sig i Cedar Cove. 

I den första möter vi Beth Morehouse som äger en julgransodling. När nu julafton bara är någon dag bort förbereder hon sig på ett lugnt firande med de bägge döttrarna. Inte i sin vildaste fantasi trodde hon julen skulle innebära 10 herrelösa valpar på förstukvisten att hitta hem till innan sin och döttrarnas skidresa den 26 december. Dessutom har döttrarna bjudit in sin pappa, Beths stiliga exman, att fira jul med dem. Döttrarna hoppas på att återförena föräldrarna igen. De hade inte räknat med faderns nya, unga och blonda flickvän som stiger ur bilens passagerarsäte...

I 5-B Poppy Lane möter vi Helen Shelton som minns tillbaka hur barnbarnet Ruth träffade sin marinsoldat Paul och tog med honom hem till Helen. Helen såg omedelbart likheter till en man hon en gång kände och kände att det nog var dags att berätta om vad som egentligen hände under kriget i Europa. En gripande och sorglig historia. 

Egna noteringar: Det tog lite längre tid än beräknat att komma in i och läsa ut den här boken men när jag väl började fastnade jag direkt. Debbie Macomber skriver fina berättelser om människor, i sann Harlequin-anda. 

Jag köpte boken på the Bookdepositorys 25h sale där en ny bok presenterades i halvtimmen. Omslaget lockade mig och jag läste inte på så noga innan jag slog till. När jag skulle läsa upptäckte jag att 1225 Christmas Tree Lane är del 12 i serien om invånarna i Cedar Cove. 

Även om boken går läsa fristående hade jag tjänat på att läsa de andra 11 delarna först. Boken innehåller namedropping utan dess like och i kapitel inflikade här och där får vi följa hur de andra invånarna i Cedar Cove förbereder sig inför julafton. När jag inte har de tidigare böckernas berättelser i bagaget blir det otroligt svårt att hålla isär alla karaktärer. 

5-B Poppy Lane däremot är mer fristående och bokens stora vinning. Även om också den är Harlequin-söt (absolut inget ont menat med det) har den ett djup och jag fällde en och annan tår under läsningen. Tur att det var relativt tomt på bussen hem från jobbet... Farmor Helens berättelse är otroligt sorglig och jag beundrar verkligen hennes ork och mod att leva vidare efter några tuffa år under kriget. Det är också Helens historia som gör boken läsvärd. 

Måste bara få nämna omslaget, hur fint är inte det? Det glittrar och gnistrar och är härligt pastelligt. Över huvud taget älskar jag Debbie Macombers omslag, de är som små tavlor!

Jag uppskattar verkligen att läsa böcker utgivna av Harlequin lite då och då. Ibland är det så skönt att läsa en bok där man vet att utgången är lycklig. Vägen dit kan variera stort men utgången är nästan alltid densamma. En fundering jag dock har när jag läser sådana här böcker är om det verkligen går så fort i verkligheten som i dessa böcker. Personerna träffas, attraheras av varandra, det blir fnurror/de stöter på hinder men i slutändan blir det frierier och giftemål, allt inom ramen för några månader till ett år. Skiljer sig amerikansk kultur så mycket från vår?

Betyg:
Handling: 3/5
Karaktärer: 3/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 3/5

Fredagsglädje/I min brevlåda #1 2014

Happy friday! Så härligt med lite helg. Det har varit en intensiv första arbetsvecka på det nya året men en rolig sådan. Den började dessutom med det fina i att skriva på en nytt anställningsavtal. Skulle gått på ett nytt vikariat i onsdags på bara 70% men istället förlängdes mitt nuvarande med ytterligare ett år, hejaheja! En liten extra twist blev det eftersom jag även kommer ha hand om unga vuxna-avdelningen på bibblan. SÅ OTROLIGT ROLIGT! Nu är det jag som har koll på böcker från 0-26 år, ler bara jag tänker på det=) Har firat genom att göra årets första bokbeställning. Kan utlova många härliga böcker på bibblan framöver!

Fredag brukar innebära bokbloggsjerka och idag är den tillbaka efter juluppehåll. Eftersom frågan handlar om vilka läsutmaningar jag tänker haka på i år och jag skrev om detta så sent som i tisdags hoppar jag jerkan den här gången. I stället tänkte jag visa upp lite nyheter i bokhyllan. Det har varit några lugna veckor på bokfronten men nu börjar det hända lite igen. Senaste veckan har fyra böcker trillat ner i brevlådan här hemma. Kul att kunna sätta brevbäraren i arbete igen =)

Leon Leyson - Historien om Leon: Schindlers yngste medarbetare

Årets första recensionsex är en oerhört viktigt bok som tyvärr fortfarande är ytterst aktuell. Jag uppskattar B. Wahlströms satsning på att uppmärksamma förintelsen och andra världskrigen. Vi får aldrig glömma!

Kristina Ohlsson - Silverpojken

Äntligen är den här. Glasbarnen vann Barnens Romanpris 2013. Jag håller tummarna för att den här är lika bra. Förvänta er en recension på onsdag. Recensionsex från Lilla Piratförlaget.

Hugh Howey - Dust

Den avslutande delen i Hugh Howeys dystopiska trilogi köpte jag i en auktion som Marcus på Marcusbliblioteket la upp där all förtjänst gick till Musikhjälpen. Jag har fortfarande inte läst Wool som inleder serien än men jag hoppas och tror att jag kommer älska serien. Boken är dessutom fint signerat av författaren:

Ninni Schulman - Flickan med snö i håret

En riktigt spännande deckare som det är några år sedan jag läste nu. Julklapp till Books&Dreams prenumeranter, jag var lite sen med att beställa.

Lucy Dillon - Tango för vilsna själar

Lucy Dillon har hittills hållit hög klass med sina böcker så mina förväntningar på denna är höga. Omslaget har stjärnor som gnistrar, bokgodis med andra ord! Tack till Forum för recensionsexet.

Jag märker att mitt goda humör lyser igenom i det här inlägget, oj vad mycket roligt, härligt och utropstecken det blev idag. Trevlig helg på er!

Vem är rädd för den stora blonda vargen?

Jag är ett stort fan av HBOs tv-serier, tycker de har kommit med mycket bra de senaste åren. Därför är jag förvånad över hur jag har kunnat missa serien Bitten som har premiär i helgen. 

HBO, varulvar, baserat på en bok... Visst låter det som det skulle kunna vara något? 

Bitten är baserad på Kelley Armstrongs Women of the Otherworld-serie där första boken heter just Bitten (gavs ut på svenska med titeln Biten 2003) och handlar om Elena som efter en tuff uppväxt bara vill leva ett normalt liv med pojkvännen Clayton. Så blir hon biten av och förvandlad till en varulv och allting förändras.

Jag läste boken för några år sedan och tyckte den var helt okej, men kanske inte så mycket mer eftersom jag inte läste fortsättningen. Baserat på trailers för HBOs produktion verkar filmatiseringen skilja sig en del från Armstrongs ursprungliga berättelse men jag blir ändå sugen på att se första avsnittet för att se om det kan vara något för mig.

Känner ni till serien? Tänker ni titta?

Alice Munro - För mycket lycka

Titel: För mycket lycka

Författare: Alice Munro

Förlag: Atlas

Utgiven: 2010-08

Sidor: 343

Inbunden Bokus | cdon
Pocket Adlibris |

Jag brukar i regel inte läsa nobelpristagare. Att de får priset brukar snarare indikera att det inte är en bok för mig. Inte heller har jag för vana att läsa noveller. Därför var det lite oväntat att Alice Munros För mycket lycka fick följa med hem i väskan härom veckan.

Jag tänkte dock att om jag nån gång skulle ta mig igenom ett verk skrivet av en nobelpristagare så är det en bra start att läsa noveller. Jag hade rätt. Munros ord flyter lätt fram över sidorna och bildar fina och enkla berättelser om människor och händelser i deras liv. Det är lätt att ta till sig och jag var hela tiden nyfiken på mer. 

Ett slutligt allmänt konstaterande är att det inte i förväg går förutse vart en novell är på väg. Ett inledande minne kan bära iväg till helt annat och sluta på ett tredje. Det är kanske lite förvirrande men jag tycker om det. 

Kort om novellerna:

Dimensioner 

En ung kvinna gör en lång bussresa för att ta sig till ett fängelse. Vem är hon? Vem ska hon besöka och varför? Jag dras genast in i handlingen och vill veta mer. 

I Skönlitterärt får vi följa kvinnan Joyce som i inledningen är på väg hem från jobbet som musiklärare till sin man Joe och deras renoveringsobjekt utanför staden. I kortare svep följer vi sedan en rad händelseförlopp som i slutet vävs samman. Jag blev inte helt förtjust i upplägget. 

Wenlock edge

En tjej börjar på college, äter middagar med sin mammas ogifta kusin och får plötsligt en ny rumskompis, Nina. Denne har ett dramatisk livsöde att berätta. Plötsligt får jag lite Fifty shades-vibbar mitt i alltihop... 

Sprick-hål

På en familjeutflykt ramlar en av Sallys söner, Kent, ner i ett sprick-hål och klarar sig undan med några brutna ben. Efter att ha börjat college försvinner Kent spårlöst. Jag blir bara arg när jag läser om Kents syn på livet. Stackars Sally! 

Fria radikaler

Hur går man vidare om man plötsligt förlorar sin älskade make och själv har en dödlig sjukdom? Det handlar den här novellen om. Den visade sig bli riktigt spännnande. 

Ansikte

Märklig berättelse som mest fokuserar på berättarens missfärgade ansikte - han har ett stort rödlila födelsemärke som täcker ena halvan av ansikte - och vänskapen med en flicka under ett par år i barndomen. Den novell som föll mig minst i smaken. 

Vissa kvinnor

Gammal dam berättar om sitt första jobb, att passa upp på en man som är döende i leukemi. Centrala i handlingen är också mannens fru, mannens gamla styvmor och dennes massör, Roxanne. 

Det är mycket som är skrivet mellan raderna i Munros texter, den här är inget undantag. 

Barnlek

En spännande handling om barns sätt att se på barn som inte är som andra, förmedlar av handlingen utspelar sig på ett läger en sommar i berättarens barndom. Alice Munro leker med språket och redan de första meningarna väcker min nyfikenhet. 

"Det pratades väl hemma hos oss, efteråt.

Så sorgligt, så hemskt. (Mamma.)

Man borde ha sett upp. Var fanns lägerledarna? (Pappa.)" 

Trä

En novell om en man som har huvudet fullt med tankar på ved. Att hugga träden (vilket träslag ser man på barken), såga isär och hugga till ved. Mina tankar går flera gånger till Lars Mytlings bok Ved, det hade varit en bok för Roy det!

För mycket lycka

För mycket lycka berättar om Sofia Kovalevsky, en matematikerna slutet av 1800-talet som faktiskt funnits på riktigt. Det är en berättelse om Ryssland, om kvinnlig frigörelse och om kärlek. Finstämt och intressant.

Betyg:
Välarbetade noveller jag är glad att jag har läst, men inte fullt min stil.

Julie Kagawa - De odödligas regler

Titel: De odödligas regler
Författare: Julie Kagawa
Översättare: Helena Johansson
Förlag: Harlequin (rec-ex, tack så jättemycket!)
Utgiven: 2013-06
Sidor: 464 
Serie: Edens blod #1
Adlibris | Bokus | cdon | Harlequin

Beskrivning (från Harlquin): I en framtida värld styr vampyrerna.
Människorna är föda.
Och en person kommer att söka efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten.

Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne – vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras – och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen.

Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend – ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad – och vem – hon skulle kunna dö för.

Egna noteringar: Vissa böcker är svårare att skriva om än andra. De odödligas regler är en av dem. Det är inte så att det är jättedålig, inte heller är det den bästa bok jag har läst. Jag har bara så otroligt svårt att komma fram till vad jag egentligen tycker.

Jag hade medvetet valt att inte läsa så mycket om boken innan jag läste den av rädsla att råka ut för några spoilers så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. En bok om en tjej som går från att sky vampyrer till att själv bli en, det var ungefär där jag befann nig.

Kagawa målar upp en intressant värld, där det inte bara är människor som blir sjuka utan även vampyrerna. Det blir en intressant twist, inte bara människor är svaga även om de helt klart lyder under vampyrerna.

Karaktärerna är trovärdiga även om jag tycker de ibland blir för svartvita, det är toppar och dalar utan upp- och nedförsbackar. Allie försöker verkligen anpassa sig till sitt nya liv, även om hon inte vill vara ett blodtörstigt monster. Jag beundrar hennes ork att stå emot alla de människor hon färdas med längs okända vägar.

En stor i vändning - Kanin?! Vad är det för namn egentligen. Fungerar kanske på engelska men på svenska blir det skrattretande med en vampyr som heter Kanin. Bara jag som ser den här bilden framför mig:

De odödligas regler är en helt okej bok i vampyrgenren och vinner på sin ovanliga approach. Med sitt öppna slut hoppas jag på att bok nummer två i serien snart kommer på svenska. Jag vill veta hur det går för Allie.

Betyg:
Handling: 4/5
Karaktärer: 3/5
Språk: 3/5
Berättarteknik: 3/5
Översättning: 4/5