lördag 25 juli 2015

Anne Cassidy - Se dig inte om


Se dig inte om är en fristående fortsättning på En andra chans men precis som med många andra "fristående" böcker skulle jag inte läsa den här utan att ha läst den tidigare boken först.

Vi fortsätta följa Jennifer/Alice/Katie som gör sitt bästa för att leva ett normalt liv. Plugga, jobba extra på en turistbyrå, träffa killar. Men tankarna på det förflutna, vad som hände nere vid sjön när hon var 12 och hon slog ihjäl sin bästis med ett baseballträ, kan inte lämna henne i fred och Katie börjar tröttna på att leva i en lögn. 

Se dig inte om handlar om att leva med att som tioåring ha dödat ett annat barn. Att samhället har en sådan total misstro till dig och tillåts behandla dig som skrutt även om brottet är avtjänat. Att aldrig anse sig behöva be om ursäkt för att de behandlar dig illa. Det är bara så sjukt. 

Tycker annars att boken känns lite händelselös. Det handlar främst om Kate/Jennifers inre resa och det kan bli lite väl segt faktiskt. Det går så himla långsamt och när det väl händer något har jag börjat tröttna. Boken är ett bra inlägg i debatten om barn som mördar/döms till fängelse men det är helt enkelt ingenting för mig. 

Språkligt är jag inte heller helt övertygad. Jag tror inte jag är särdeles förtjust i Anne Cassidys sätt att skriva, det har jag tänkt på förr. Det finns dessutom lite översättningsmissar som jag hakar upp mig på så tyvärr, Anne Cassidy, jag tror jag gör slut med dig. 

Titel: Se dig inte om
Författare: Anne Cassidy
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2015-06
Serie: Looking for JJ #2
Sidor: 287 sidor

torsdag 23 juli 2015

Unboxing video: Book(ish) Box juli 2015

Tjohoo! Äntligen kom juli månads Book(ish) Box, som jag gått runt och väntat på den. Vet ni hur svårt det är att hålla sig från att ta reda på innehållet i den och dessutom undvika spoilers på t.ex. Twitter och Instagram?! (Sjukt svårt!!!)

Men här är den nuJag kämpar vidare med att lära mig att filma och att klippa ihop videos i iMovie. Tar tacksamt emot feedback om vad som är bra eller vad jag kan göra bättre:)


Nu startar väntan på min Owlcrate som borde dyka upp i slutet på den här veckan eller i nästa vecka.

onsdag 22 juli 2015

Johan Persson & Martin Schibbye - 438 dagar


Efter att i bibblanbokcirkeln ha läst En hemstad av Kristian Lundberg kände samtliga deltagare att vi behövde läsa något mer handfast. Eftersom vi inte hade läst någon faktabok än, kombinerat med att kommunens bibliotek satt på en hel hög av 438 dagar föll valet på Martin Schibbye och Johan Perssons reportagebok om deras resa till Etiopiens gränstrakter, sedermera deras tid i landets stränga fängelse. Handfast så det står härliga till, absolut. Också en bok som bjuder in till diskussion med väldigt många infallsvinklar. Vi kom dels att prata om det som hände Johan och Martin men lika mycket om mänskliga rättigheter, humanism och hur långt en journalist kan tillåtas gå för att berätta om världens orättvisor. Får en bryta mot hur många lagar som helst bara för att kunna berätta för omvärlden att exempelvis ett land bryter mot de mänskliga rättigheterna? 

438 dagar är sjukligt bra läsning. Så har jag det sagt. Helt klart den bästa reportagebok jag läst på senare år. Faktum är att jag läste hela boken på en och samma dag. Att för ovanlighetens skull först få tid för lite läsning på arbetstid (just den här cirkeln håller jag i på arbetstid) och sedan ha en lång skön kväll hemma där jag kunde ha fullt fokus på läsningen. Kunde inte slita mig, det var spännande och fängslande och även om jag såklart visste att Johan och Martin blev frisläppta till sist var resan dit otroligt intressant. 

Jag har så lite kunskap om hur läget är i Etiopien, Somalia och gränslandet däremellan. Jag läser förstås i tidningarna om den aldrig sinande flyktingströmmen och förstår att förhållandena måste vara fruktansvärda, men varför? Det är svårare att sätta sig in i det. Därför blev 438 dagar på flera sätt en aha-upplevelse och en ögonöppnare. Bara en sådan sak att mer än fem år senare få en förklaring till varför det satt beväpnade män längs hela landningsbanan när jag och en kompis mellanlandade i Addis Abeba på vår väg ner till Malawi. Vi undrade då över anledningen och att i boken kunna läsa att det är för att vakta flygplatsen och att flera hundra män har dött medan de gjort det, det ger mig helt klart nya perspektiv på saker och ting. Orden blir till bilder och på något sätt tar jag till mig mer av hela berättelsen. Jag har varit där, om än bara på flygplatsen. Taxfree-shoppade handvävda sjalar gjorda i landet av invånare som på ett ställe beskrivs som fångar de också.

Visst måste man ta en del av det som går att läsa med en nypa salt. Det här är trots allt Martin Schibbye och Johan Perssons personliga upplevelser. Hade det berättats av någon annan hade kanske vissa saker låtit annorlunda. Objektivitet är A och O för en journalist, det fick jag inpräntat i mig under journalistutbildningen, men hur kan en vara objektiv i Martin och Johans fall. De berättar om sitt eget öde. 

Det här känns som obligatorisk läsning på journalistutbildningar runt om i landet. Det finns mycket att prata och diskutera om mediers rapportering i den här boken. Fast boken har större täckningsområde än så. Det är ett inlägg i medie- och flyktingdebatten, om storpolitik och diplomati. Det Johan och Martin var med om utspelade sig i ett land långt från Sveriges gränser men det berör helt klart även oss som bor här i trygga Sverige. Jag är tacksam över att ha fått ta del av vad de har varit med om. 

Titel: 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar
Författare: Johan Persson & Martin Schibbye
Förlag: Offside Press
Utgiven: 2014-09
Sidor: 471
Adlibris | Bokus

måndag 20 juli 2015

Fanfiction på Stolthet och fördom


Här kommer ett erkännande - jag har inte läst Jane Austens Stolthet och fördom, ändå säger jag mig älska den. Ja, för BBC:s kostymdrama med Collin Firth som Mr. Darcy och Jennifer Ehle som miss Elizabeth Bennet är ju så otroligt fantastisk och jag har sett den många gånger om (in facto måste jag nog tillåta mig själv att se om den nu under semestern!). Det kan därför ses som lite märkligt att jag inte kunde låta bli att klicka hem den första delen i Elizabeth Ann Wests fanfiction-serie om karaktärerna i just Stolthet och fördom men jag kunde inte låta bli, plotten lät rolig och fantasieggande.

Ni som kan er Stolthet och fördom. Föreställ er att förkylningen Jane insjuknar i inte bara är en förkylning utan en epidemi som drar fram genom Hertfordshire. Bland de som insjuknar och dör är Mr Bennet, Lizzie och Janes pappa. Eftersom Longbourn är ett fideikommiss kan egendomen inte gå i arv till döttrarna utan Mr. Collins kommer och tar över och det dröjer inte länge innan familjen blir utkörd... Vad händer då med Mr. Darcy som Lizzie har mångsidiga känslor inför och med Janes älskade Mr. Bingley? 

A Winter Wrong visade sig faktiskt vara en ganska trevlig läsning med mycket igenkänning och roliga twistar. Även i Elizabeth Ann Wests version är dialogerna mellan Lizzie och Mr. Darcy komiska och kemin finns där helt klart. Jag är en person som ofta tänker tanken "Tänk om..." och det var kul att läsa hur författaren som själv är ett stort fan av Pride and Prejudice föreställer sig ett "tänk om..."-senario. Nej, det är kanske inte lysande författarskap men jag kan likväl förstå att boken är en finalist i "2015 Best Novella and Best Literary Fiction in the eFestival of Words". Det måste finnas en stor marknad att skriva fanfiction om Jane Austens älskade värld. 

Jag blev faktiskt lite sugen på att läsa Stolthet och fördom, kanske har jag kommit så långt i min läsutveckling att jag kan komma att uppskatta Jane Austens egna ord och inte bara filmatiseringen av dem. Under kan ju ske, menar hon som säger sig sky de stora klassikerna. Det här läste jag ju i ett nafs!

Titel: A Winter Wrong: a Pride and Prejudice novella
Författare: Elizabeth Ann West
Förlag: Pemberley Possibilities
Utgiven: 2014-07
Serie: Seasons of Serendipity #1
Sidor: 177 sidor
Ladda ner e-boken gratis på Amazon

lördag 18 juli 2015

Katie Cotugno - 99 days


I 99 dagar måste Molly återvända till sin hemstad innan hon kan lämna den igen för college. I 99 dagar måste hon stå ut med att få sitt hus äggat, höra hårda ord och få onda blickar mot sig. I 99 dagar måste hon återigen på nära håll röra sig bland de människor hon sårade djupt, och som hon lämnade bakom sig när hon bara packade en väska och drog iväg till ett internat på en high school på andra sidan landet. 99 dagar, en sommar, och tusen anledningar till att vilja försvinna från jordens yta.

Molly gjorde ett grovt misstag när hon efter ett bråk med sin pojkvän Patrick fick ihop det med hans bror Gabe. Ett misstag vars proportioner blev enorma när hennes mamma författaren använde hennes upplevelse som inspiration till sin nya och nu bästsäljande roman. Molly hade chansen att fly till en skola långt borta men nu är det sommar och hon måste tillbringa den hemma i sin hemstad, med mamman hon inte längre kan kommunicera med och där allt och alla påminner henne om vad hon gjorde och att hon inte längre är välkommen. Alla utan Gabe som faktiskt verkar glad över att se henne.

Katie Cotugno är en ny bekantskap för mig men en väldigt trevlig sådan. Jag gillar sättet boken är uppbyggt på. 99 dagar, där varje kapitel får symbolisera en dag, nedräkningen till Molly kan sticka igen, till college den här gången. Vissa kapitel/dagar är långa och händelserika, andra består av enbart några rader. Och så ser ju dagarna i våra liv ut, vissa dagar känns som en evighet, andra händer verkligen ingenting alls. Katie har dessutom ett härligt språk med fina nyanser och skriver gripande så att jag tar karaktärerna till mig.

Det negativa då? Jag blir lite less på de ständiga kärlekstrianglarna, jag har skrivit det innan och kan skriva det igen. När de båda killarna i det här fallet dessutom är bröder blir det hela lite extra konstigt. Jag förstår helt enkelt inte hur Molly tänker. Eller hur grabbarna låter samhället lägga all skuld på Molly och inget på Gabe. Och där är återigen något bra för Katie Cotugno har tagit till vara på och lyfter fram väldigt tydligt det sjuka i att det oftast blir tjejen som är syndabocken. Ligger en tjej runt är hon direkt en hora, en kille har större friheter där. Hela stans tonåringar vänder sig mot Molly men Gabe som ändå har minst lika stor del i det hela kommer väldigt obemärkt undan.

Omslaget slutligen är lite konstigt och mystiskt – det ser ut som personerna har fyra ben var. Märkligt ihopklippt kan jag tycka, det hade kunnat göras mycket bättre!

Titel: 99 days
Författare: Katie Cotugno
Förlag: Balzer + Bray
Utgiven: 2015-04
Sidor: 372 sidor
Adlibris | Bokus

torsdag 16 juli 2015

Shannon Hale - The Storybook of Legends


Shannon Hale gillar sagor. Så mycket förstod jag när jag läste The Goose Girl som är en retelling på en av bröderna Grimms mer okända sagor, Gåsflickan. Men i The Storybook of Legends blir det än mer tydligt. Här trängs sagokaraktärer med varandra, eller snarare, de klassiska sagokaraktärernas barn. På Ever After High går nämligen barnen till Snövit, Grodprinsen, den galne hattmakaren och Skönheten och Odjuret, för att bara nämna några. De går där för att lära sig sitt öde, som är att återuppleva föräldrarnas liv. Detta för att sagorna om dem ska fortsätta att berättas. 

Men vad händer om den onda häxan inte alls vill vara ond? Raven Queen, dotter till the Evil Queen är inte alls särskilt sugen på att bli ond. Hon vill inte följa i moderns fotspår för att försöka ta ihjäl Snow White (Snövit) eller Apple White som dottern heter. Hon bestämmer sig för att inte skriva under sitt öde i The Storybook of Legends och det startar en hel radda med händelser. På Apple Whites sida, med förhoppning om att få sina lyckliga i alla sina dagar står de kungliga och med sig får Raven rebellerna som också ifrågasätter varför de måste leva upp till föräldrarnas öde, om och om igen.

Det blir smått galet, det här med att bokens karaktärer är en skön blandning av alla de karaktärer en hörde sagor om som liten. Snövit och den onda häxan, häxan i Hans och Greta, prinsar och prinsessor, galna hattmakare och kortspelsdrottningar. Att deras avkommor går i samma skola för att lära sig sitt öde. Och vad händer egentligen om man inte vill leva upp till det som sägs vara ens öde. Om en vill ha rätt att själv bestämma över sitt eget liv. Roliga tankar, och en kul bok att läsa. Visst blir det lite barnsligt mellan varven, det är trots allt en bok för mellanåldern, men jag tycker ändå att det funkar väldigt bra. Jag kan mina sagor och jag ler igenkännande när det kommer till kommentarer och händelser. De kungliga får till exempel lära sig att rädda sig ur höga glastorn, att sova trots en ärta under de många madrasserna, att rädda prinsessor i nöd. Häxorna får lära sig att skratta elakt och kasta onda trollformler. Men hur lär en sig egentligen att bli ond? Spännande tankar!

Det här är kanske inte högkvalitativ litteratur men måste allt alltid vara det? Kan det inte få vara lite nördigt och flummigt ibland? Berättelser som spelar an mot klassiska sådana, som lyfter fram vårt kulturarv och faktiskt till och med förlöjligar det som är ganska märkligt i sagorna men utan att för den del vara negativ utan snarare roligt. Som till exempel jägaren som räddar Snövit i skogen och Rödluvan från vargen. Hans son är ständigt beredd att hjälpa till och varje gång han flexar musklerna hörs en trumpetfanfar lite out of no where så där. Jag kan se det framför mig. Törnrosas dotter som precis var som helst kan falla i sömn är också en kul personlighet. Jag kan fortsätta men jag tror ni förstår vart jag vill komma. Det här är helt enkelt rolig läsning för alla som gillar klassiska sagor men med en modern twist.

Boken är dessutom en fröjd att titta på, bara en sån sak. Ett omslag som bär drag av en klassisk saga med förgyllda hörn och ett nyckelhål i mitten och med rosalila bård på samtliga sidor. Nu försöker jag inbilla mig själv att jag inte gillar rosa men det börjar bli en övergående fas och rosa börjar till och med, till min gigantiska förvåning, flytta in i min garderob. Och den här hade gärna fått bo i min bokhylla! Nu får den göra låntagare glada på biblioteket istället :)


Jag hade aldrig hört talas om Ever After High innan jag läste en annan bok av Shannon Hale och ville få tag på mer i samma stil. Tydligen finns bokserien även som tv-serie i stil med Monsters High, det finns dockor och en hel massa tillbehör. Väldigt amerikanskt med andra ord!

Titel: The Storybook of Legends
Författare: Shannon Hale
Förlag: Little, Brown and Company
Utgiven: 2013-10
Serie: Ever After High #1
Sidor: 304
Boken: Adlibris | Bokus
Boxen: Adlibris | Bokus

tisdag 14 juli 2015

Sommarläsningstaggen

SEMESTER!!! Smaka på det underbara ordet. Sista arbetsdagen var i fredags och semestern hade inte kunnat komma mer lägligt för sista veckan slocknade jag på sängen varje kväll när jag kom hem, för trött för att orka någonting alls. Därav tystnaden här på bloggen.

Men nu väntar långa, sköna och oplanerade dagar. Ska bli så skönt! Tänkte börja med en liten tag. Jag har nämligen blivit taggad av Cassandra på C.R.M. Nilsson. En tagg om sommarläsning när semestern precis startat kan väl inte bli lämpligare?

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinnas läsas i sommar?
- Shantaram av Gregory David Roberts - sommarens bokcirkelläsning, en extrem utmaning för min del)
- Clockwork angel av Clarissa Clare - Ska jag nån gång få läsa sista delen i The mortal instruments så vill jag läsa i rätt ordning och Clockwork angel står näst i tur.
- Love, Lucy av April Lindner - som jag aldrig hann läsa på Italien-resan men nu finns det ingenting som stoppar mig!
- Pensionatet vid vägens slut av Camilla Davidsson som hon var så snäll att skicka mig. Vill veta hur det går för Emma.
- More happy than not av Adam Silvera som jag fick i min första fina Owlcrate-box. Låter så intressant och bra!



2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att tag i?
- Wool av Hugh Howey som jag verkligen tror att jag kommer gilla men som jag drar mig nått så enormt för att börja läsa.

3. Var är bästa stället att läsa på i sommar?
I min älskade hängmatta på vår lilla uteplats. Det är lummigt och grönt och alldeles underbart. Och idag får jag hem mitt äppelträd att ligga och titta på dessutom!



4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommet läsa någonstans?Beror väl helt på väder och vind men hängmattan blandat med soffa och säng låter väl troligt.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?
Hoppas på att More happy than not lever upp till förväntningarna.

6. Vilken bok borde alla läsa i sommar?
Det är svårt att rekommendera en bok, det handlar ju mycket om tycke och smak men jag skulle verkligen vilja sätta Something real av Heather Demetrios i händerna på alla som gillar amerikansk contemporary och som läser på engelska. Den är SÅ bra!!!

7. Strand eller hängmatta?
Älskar stranden på västkusten men här på ostkusten är det ju mest klippor så föredrar nog min mjuka goa hängmatta.

8. Deckare eller roman?
Roman. Deckare har jag lagt ner läsningen av. Kanske kommer en sådan period igen.

9. Favoritgenre?
Har alltid sagt urban fantasy men det var länge sedan jag typ läste det alls så amerikansk contemporary blir nog ett mer ärligt svar.

10. Tagga 3 andra:
Finns det någon alls som inte har gjort denna? I så fall är du, du och du taggade! :)

onsdag 8 juli 2015

Vilken Fangirl-karaktär är du?

Okej, det här inlägget vänder sig nog främst till er som liksom jag läst och älskar Fangirl. Jag hittade ett test där man kunde ta reda på vilken karaktär i Fangirl man är mest lik. Vilken karaktär är ni?


Mitt resultat var föga förvånande och varje ord passar in på mig! Jag känner verkligen igen mig i bokens huvudkaraktär och det är förmodligen också därför jag älskar boken så otroligt mycket!

tisdag 7 juli 2015

Marita Conlon-McKenna - Den glömda rosenträdgården


Marita Conlon-McKenna är en av mina absoluta favoriter när det kommer till feelgood. Självklart blev jag jätteglad när hon nu kommer med en ny bok. Den glömda rosenträdgården utspelar sig på den irländska landsbygden utanför Dublin.

Molly Hennessy lämnas ensam när hennes make David oväntat dör i hjärtinfarkt. Deras hus i byn Kilfinn är charmigt men befinner sig till stora delar i förfall. Till Mollys förskräckelse hör dessutom banken av sig och vill att hon betalar av lånen på huset.

Hennes brorsdotter Kim behöver en ny start i livet. När Molly får en idé om hur Mossbawn House ska räddas gör de båda Gina, som jobbar i byns kafé, delaktig i planerna. (text från bokens säljsida på Bokus)


Tyvärr blev jag ganska besviken på den här boken. Språket är inte lika wow, berättandet känns hackigt och redogörande och jag får aldrig riktigt några känslor för karaktärerna. Att det dessutom förekommer flera grova missar underlättar inte. Molly ska till exempel på semester till Italien. På en sida står det att hon ska resa några dygn. Nästa gång står det att hon ska vara borta två veckor och vid ett tredje tillfälle står det att hon är borta en vecka. Va?! liksom. Korrläsning tycks ha fallerat där, och ganska rejält. Självklart älskar jag de härliga beskrivningarna av den irländska landsbygden. Irland har alltid varit så exotiskt för mig och jag hoppas att jag kommer dit en vacker dag, det hade varit en dröm. Men även här blir det styltigt den här gången. Jag försökte verkligen tycka om men det blev svårt.

Nu är det absolut ingen dålig bok, jag gillar relationsbygget även om karaktärerna kanske inte är lika underbara som de brukar i Conlon-McKennas böcker. Det är en fin kamp om att lyckas behålla det gamla godset från att hamna i stora byggpampars händer. Det är också en mysig skildring om att gå vidare när en älskad anhörig lämnar en allt för hastigt och/eller när allt går åt skogen med jobb och privatliv.

Nej. Den glömda rosenträdgården blev ingen ny favorit hos mig. Vill du läsa Conlon-McKenna när hon är som allra bäst skulle jag hellre rekommendera En liten hattaffär på hörnet eller Kockskola för ensamma hjärtan. Jag tror dock med största säkerhet att det här kommer gå hem hos andra läsare, så bli inte allt för avskräckt av min recension. Jag har helt enkelt blivit lite för bortskämd och kräsen...


Titel: Den glömda rosenträdgården
Författare: Marita Conlon-McKenna
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2015-04
Sidor: 328
Adlibris | Bokus

måndag 6 juli 2015

Gayle Forman - I was here


Inför sommarn och semestern försöker jag minska ner på bokhögarna hemma och betar mig igenom låneböckerna som blivit liggande alldeles för länge. En av böckerna var I was here av Gayle Forman som hade försvunnit i högarna i flera månader – lite pinsamt, ja! Nu hamnade jag dock i en bokplöjarperiod, tre böcker på två dagar säger det mesta, så plockade upp den och satte igång.

Jag har tidigare läst Om jag stannar och När jag lät dig gå av Forman – både på svenska och engelska faktiskt – och verkligen gillat så jag förstår inte varför jag väntade så länge med den här. Cody’s bästa kompis sedan alltid, Meg, tar livet av sig, utan att ha antytt någonting om att hon mår dåligt, och Cody kan inte förstå varför. De delade ju på allt, hur kunde Meg låta bli att säga någonting om det här? När Megs föräldrar ber Cody att åka och hämta Megs tillhörigheter i hennes studenthem säger hon okej. Väl där ställs allt till sin spets när Cody inser att det är mycket som Meg inte har berättat. Om Ben till exempel, eller de två små kattungarna, eller om innehållet i en krypterad fil på Megs dator... Allt Cody trodde att hon visste om Meg är plötsligt satt ur spel.

Jag var bekant med att Forman gärna skriver lite mörka böcker. Temat i Om jag stannar handlar trots allt om en tjej vars hela familj dör i en trafikolycka och hon själv svävar mellan liv och död där hennes val handlar om att stanna kvar eller ge efter av smärtan. I Formans nya bok är det självmord som står i fokus. Vi får inte följa den som tar livet av sig utan de som stannar kvar och det är väldigt uppriktigt skrivit. Cody är arg och förbryllad över sin bästa väns självmord och rannsakar sig själv väldigt mycket - kunde hon ha gjort något annorlunda? Och hemligheten hon får reda på, oj, där blev det mörkt på allvar!

Självmord är fortfarande ett relativt outforskat ämne i ungdomsböcker. Visst finns det böcker men förvånansvärt få i en tid där just självmord faktiskt är den vanligast förekommande dödsorsaken bland ungdomar mellan 15 och 26 år. (källa) Därför är I was here ett väldigt välkommet tillskott. Inte enbart för att det passar in i genren utan för att Gayle Forman är så otroligt duktig på att skriva och gestalta verklighetstrogna karaktärer. Hon är dessutom otroligt bra på att bygga upp stämningar. Vissa saker i boken är riktigt geniala och ger lite rysningar i ryggraden. Till exempel när Cody precis i bokens inledning får ett mail från Meg om att hon har tagit livet av sig, skickat med fördröjning - med andra ord skrev hon texten, ställde in tid och datum och tryckte på skicka i god tid innan hon tog livet av sig. Det var alltså ingen ögonblicksidé - det blir jag som läsare insatt i direkt. Alla trådar som Cody följer är också riktigt bra dragna och jag som läsare blir hela tiden förvånad över vart de leder.

Jag gillade verkligen den här boken men det finns ett stort MEN. Bokens kärlekshistoria hade jag nämligen kunnat vara utan. Den är bara märklig och känns krystad, rent av störande. Det hade faktiskt varit trevligt att för en gång skull bara läsa en bok som hanterar vänskap utan att det obligatoriska, struliga kärleksspåret är med. Hellre hade jag sett en fördjupning i vänskapen som fanns mellan Cody och Meg som visade sig ha så otroligt många bottnar. Det handlar till exempel både om den som gav upp och den som tvingas leva med konsekvenserna av detta och deras gemensamma bakgrund. Nu blev det istället fokus på en märklig bihistoria som inte kändes trovärdig för fem öre, något som drar ner boken från absolut toppbetyg.

Modernista som de senaste åren har kommit att bli ett av mitt favoritförlag när det kommer till översatta YA-böcker är så klart snabba på bollen även med I was here. Jag var här som boken kommer att heta på svenska når affärerna lagom till bokmässan i september. Bra tycker jag för den här boken förtjänar en större publik!

Titel: I was here
Författare: Gayle Forman
Förlag: Viking
Utgiven: 2015-01
Sidor: 270
Adlibris | Bokus
svenska: Adlibris | Bokus

torsdag 2 juli 2015

Bokhylle-fix

Ute är det årets varmaste dag. Värmen fick jag dock nog av efter en dag på jobbet där hela bibblan höll minst 28 grader... Därför hänger jag i sovrummet och försöker få ordning på mina böcker (förvisso med vidöppet fönster). Skylthyllan i min älskade string-hylla får ge vika för ytterligare ett hyllplan, jag fick helt enkelt inte plats och är less på att ha böcker i drivor överallt! 

Kommer bli kanonfint ändå tror jag! :)

onsdag 1 juli 2015

Unboxing: Owlcrate juni 2015

Tjohoo! Äntligen fick jag min Owlcrate-box! Det tog lite tid i och med att den fastnade i tullen - surt! - men nu är den här och jag passade på att filma när jag packade upp den :)


Owlcrate hittar du här: www.owlcrate.com

Det är lite småsvårt att hinna subscriba så man får en bok. De två senaste månaderna har boxarna släppts klockan 8 p.m. pacific time, dvs klockan fem på morgonen här i Sverige. Inte en tid jag direkt brukar vara vaken. I april försov jag mig, i maj kände jag att det inte var värt det eftersom boxen släpptes på min födelsedag och sätta larmet på 5 då kändes lite väl tufft. Men när jag ändå vaknade strax efter fem på grund av min nedrans förkylning kunde jag inte låta bli att sträcka mig efter telefonen och vips hade jag startat en prenumeration, yay!

Pris: $29.99 USD + frakt $19.99 (räkna även med tullavgift, jag sa fel i videon, i de 188 kr ingick även de 63 kr)

Boxen innehåller en nyutgiven YA bok på ett specifikt tema och sedan några bokrelaterade prylar på samma tema. Jag tycker det är en kul grej eftersom det är ett sätt att upptäcka böcker jag kanske inte hade upptäckt annars och dessutom för att få lite boknördiga saker.

Tyvärr var ett par örhängen trasiga i min box. Jag har mailat till supporten för att reklamera dem - frågade om jag kunde få ett par nya/rabatt på nästa box. Återkommer när/om jag får svar. Service är ju en viktig del i en sådan här prenumeration tycker jag.

Sammanfattningsvis en kul bok med en bok jag inte hade väntat mig. Älskar att få en överraskning på posten vars innehåll jag inte känner till. Så spännande att öppna. Ett minus för att det blev lite väl dyrt, ska testa någon månad till så får jag se hur jag gör.

Men är du nyfiken kan jag definitivt rekommendera Owlcrate!

Vimpeln kommer från Appraising pages (som gör The Book(ish) Box)
Örhängena från Snark Factory

Update: fick svar nästan direkt från Korrina på Owlcrate när jag reklamerade örhängena och kommer få nya - bra och snabb service är ett stort plus!