Språk: Engelska
Författare: Veronica Roth
Sidor: 576
Utgivningsår: 2011
Ni känner säkert till den för känslan när man börjar läsa en bok, och sen bara vill läsa mer och mer. Känslan av att veta att boken man läser är den första i en serie och man bara inte kan vänta med att fortsätta med nästa bok i serien. Lägg till känslan av att inte få behovet tillgodosett med en gång då boken inte finns i ens närhet, varken i bokhyllan eller biblioteket... Divergent av Veronica Roth väcker alla dessa känslor hos mig.
Divergent är, hör och häpna, ännu en dystopisk berättelse med en ung kvinna i huvudrollen. Berättelsen utspelar sig i Chicago där samhället är uppdelat i fem falanger/inriktningar; Candor (De ärliga), Abnegation (De osjälviska), Dauntless (De tappra), Amity (De fridfulla) och Erudite (De lärda). En dag om året måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet, vilken falang som ska bli deras förlängda familj. De flesta brukar stanna kvar hos den falang de är uppvuxna i men så finns det de som väljer att byta.
För Beatrice Pryor är valet av falang inte helt enkelt. Ska hon stanna kvar med familjen hos Abnegation och spendera sitt liv med att genomföra osjälviska handlingar eller ska hon följa sin inre röst? Beslutet försvåras av att hon i testet inför valet får reda på att hon är divergent, hon har anlag för att höra till flera falanger, en detalj som måste hållas hemlig. Beatrice överraskar sig själv och alla andra när hon väljer att joina Dauntless. För att än mer förtydliga sitt val meddelar hon att hon heter Tris. Under den hårda initieringsfas som inleder Tris liv som Dauntless tvingas hon utkämpa strider mot sina motkandidater för att kunna upptas i falangen. Bara de tio bästa släpps in. Under extrema fysiska såväl som psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vem hon egentligen kan lita på.
Divergent är spännande och välskriven och när jag väl började läsa kunde jag inte lägga ifrån mig boken. Tris berättarröst är fantastisk och jag gillar verkligen hennes karaktär. Hon är cool men samtidigt väldigt tafatt, något som har sitt ursprung i hennes uppväxt som osjälvisk. Boken inleds till exempel med att man får reda på att hon bara fått se sig själv i spegeln en gång om året. Tris växer verkligen i boken och i mina ögon. En annan karaktär som är helt fantastisk är Tris mamma som verkligen förvånar under bokens gång. Four är en annan kakartär som tar stor plats i boken. Han är instruktör under initieringsfasen och Tris dras till honom redan från början. På ett sett blir Four en stereotyp, ni vet den där hårda, coola killen som samtidigt är riktigt snygg och mystisk, han som sedan visar sig ha en mjuk insida och som verkligen bryr sig om dem han tycker om.
Veronica Roth har gjort ett fantastiskt jobb med sitt persongalleri och även om inte alla karaktärer beskrivs lika djupgående så är det mycket personkemin och kommunikationen mellan hennes karaktärer som gör boken riktigt läsvärd och driver den framåt.
Jag läste ut Divergent förra veckan och som ni kunde läsa i inledningen ville jag genast läsa fortsättningen. Igår fick jag äntligen hem Insurgent. Jag vet precis vad kvällens sysselsättning kommer bli, när nu snöstormen fortfarande yr utanför mitt fönster.
Intressant fakta: Veronica Roth är bara 24 år gammal, och tydligen har Divergent tillsammans med Insurgent sålts i över en och en halv miljon exemplar världen över. Jag blir inte förvånad när jag läser att filmrättigheterna är sålda och att Divergent kommer komma upp på biograferna våren 2014.