Minirecension: Mattias Edvardsson - April, April

Om boken:
Hugo planerar att stå vid fönstret i skolan och skjuta sig i huvudet med ett hagelgevär. På så vis kommer han att slippa från sig själv samtidigt som han hämnas på mobbarna och hela systemet. Men han blir upptäckt och skickad till ett behandlingshem. Här träffar han Julie, Nico och April. Tillsammans med dem förändras Hugo.

Jag tycker:
En bok om psykisk ohälsa, att hitta sig själv och om oväntad vänskap. Boken har goda förutsättningar för att lyckas men tyvärr tilltalas jag varken av handling eller språket. I det här fallet tror jag inte det var boken, det var jag.

Det är dock en viktig bok, som tar upp det där med psykisk ohälsa. Ett särskilt citat beskriver nog ganska bra hur det kan kännas. Det är när en tjej berättar om varför hon skär sig i armarna.

"Du fattar väl att det här inte är riktigt smärta?" sa hon och pekade mot armen. "Det som gör riktigt ont sitter nån helt annanstans, mycket längre in."

Titel: April, April

Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Opal
Utgiven: 2015-08

Sidor: 264
Adlibris | Bokus

Anne Cassidy - Se dig inte om

Se dig inte om är en fristående fortsättning på En andra chans men precis som med många andra "fristående" böcker skulle jag inte läsa den här utan att ha läst den tidigare boken först.

Vi fortsätta följa Jennifer/Alice/Katie som gör sitt bästa för att leva ett normalt liv. Plugga, jobba extra på en turistbyrå, träffa killar. Men tankarna på det förflutna, vad som hände nere vid sjön när hon var 12 och hon slog ihjäl sin bästis med ett baseballträ, kan inte lämna henne i fred och Katie börjar tröttna på att leva i en lögn. 

Se dig inte om handlar om att leva med att som tioåring ha dödat ett annat barn. Att samhället har en sådan total misstro till dig och tillåts behandla dig som skrutt även om brottet är avtjänat. Att aldrig anse sig behöva be om ursäkt för att de behandlar dig illa. Det är bara så sjukt. 

Tycker annars att boken känns lite händelselös. Det handlar främst om Kate/Jennifers inre resa och det kan bli lite väl segt faktiskt. Det går så himla långsamt och när det väl händer något har jag börjat tröttna. Boken är ett bra inlägg i debatten om barn som mördar/döms till fängelse men det är helt enkelt ingenting för mig. 

Språkligt är jag inte heller helt övertygad. Jag tror inte jag är särdeles förtjust i Anne Cassidys sätt att skriva, det har jag tänkt på förr. Det finns dessutom lite översättningsmissar som jag hakar upp mig på så tyvärr, Anne Cassidy, jag tror jag gör slut med dig. 

Titel: Se dig inte om
Författare: Anne Cassidy
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2015-06

Serie: Looking for JJ #2

Sidor: 287 sidor

Aisha Saeed - Written in the stars

Naila är född i USA men av pakistanska föräldrar. De säger sig vara moderna – de låter henne välja vilka kläder hon ska ha på sig, vilka vänner hon ska umgås med och vilken utbildning hon ska ha. Men de har ett krav – de väljer vem hon ska gifta sig med och pojkvänner innan det är totalt tabu. Men Naila förälskar sig i Saif – som dessutom kommer från fel familj – och föräldrarna blir rasande. De bestämmer sig för att resa hem till Pakistan över sommaren för att Naila ska ”hitta tillbaka till sina rötter”. Naila tvingas genomlida en massa kontiga besök och allt för sent inser hon – hennes föräldrar har hittat en man åt henne – och nu ska hon gifta sig. Chanserna att få återvända hem till USA är ytterst små. Kan hon ändra på sitt öde eller är det helt enkelt skrivet i stjärnorna?

När jag läste om boken kom jag att tänka på Christina Wahldéns Ingen du känner som berör samma ämne, en ung tjej som reser till föräldrarnas hemland (Turkiet i det fallet) och blir bortgift. Medan jag blev ytterst berörd av Wahldéns bok lämnar Written in the stars mig tyvärr ganska oberörd. Språket kändes lite styltigt och berättelsen var lite för ”bam-bam-bam” det vill säga saknade lite av de nyanser jag hade hoppats på.

Jag blir i alla fall riktigt förbannad på Nailas föräldrar och jag kan bara inte förstå mig på dem. De säger att det är av kärlek till sin dotter som de tvingar henne att gifta sig med någon hon inte ens har en aning om vem det är. De ger henne droger för att hon inte ska kunna protestera och hotar i stort sett henne med att de ska ta livet av henne om hon inte gör som de säger och ställer till med problem, Kärlek? Pyttsan! Det där är inte kärlek oavsett vilket land, kultur eller religion du kommer i från. Visst kan jag förstå idéen med arrangerade äktenskap, författaren skriver själv att hon själv har ett semi-arrangerat äktenskap och på så sätt hittade sitt livs kärlek men där hade hon ändå en möjlighet att själv delta i beslutet. Så som det är i Naivas fall, fy sjutton!

Trots ett ämne som berör och som är jätteviktigt når inte Aisha Saeed hela vägen fram med Written in the stars. Lite för taffligt språk, saknad av viktiga detaljer och ett för hastigt händelseförlopp fick mig att tappa intresset för boken. Den var okej men inte särskilt mycket mer än så. Faktum är att den så här i efterhand har åkt ner från en trea till en tvåa i betyg.

Tur i alla fall att omslaget är så fint att titta på :)

Titel: Written in the stars
Författare: Aisha Saeed
Förlag: Nancy Paulsen Books
Utgiven: 2015-03
Sidor: 277
Adlibris | Bokus

Katerina Janouch - Babyrace

Matstylisten Sandra och hennes bästis Emily börjar längta efter barn. De har ju fyllt 30 och nu tickar den biologiska klockan högljutt. Efter en blöt fest skriver de ett slags babymanifest med fem regler över hur det så kallade babyracet ska gå till. Den som först blir gravid vinner:

Babyracets 5 Viktiga Regler - att följas lojalt och ovillkorligt! Obs! Viktigt! 

1. Barnanskaffandet måste innehålla ett element av kärlek. (Love... and understanding.) 

2. Blivande fadern får inte vara homosexuell (=icke intresserad av dig som väsen av kvinnligt kön). Bög=fusk. 

3. Killen får inte vara äldre än 45. (Liggsår går bort!) 

4. Han får inte ha barn sen tidigare. (Styvsyskon & exfru=trubbel.) 

5. Killen får inte vara en loser. (Han måste kunna bli en duktig ensamstående förälder om mamman tröttnar.)

Vägen till att bli gravid inkluderar erbjudande från ett homosexuellt par, one night stands på krogen och att få ett nytt jobb bland annat på premissen av ett påhittat barn och ett moderskap som inte existerar. Ja, ni förstår. 

Jag försöker läsa boken med humor i sinnet men för mig blir Babyrace mest en tragisk läsning. Sandra och Emily ska föreställa vara i min ålder men de känns så otroligt omogna. Visst kan jag förstå att den biologiska klockan börjar ticka men det känns väldigt omoget och oansvarigt att ha en tävling om vem som först blir gravid. Inte många tankar läggs på den blivande pappan. Han ska så klart vara med i tillverkningsprocessen (inklusive känslor) och kunna ta hand om barnet själv ifall modern i frågan tröttnar på barnet (han får inte vara en looser) men hans vilja tas inte ens med i beräkningarna. Jo, man kan väl se det som positivt att det är omvänt verkligheten – att tjejerna sonderar terrängen, spanar in köttmarknaden och att de inte skäms för det – men jag tycker det känns väldigt tragiskt. 

Jag läste mest boken då karaktärerna skulle vara jämngamla med mig. Något jag innan läsning nämligen först reagerade över med ett "vuxna tjejer igen, tur jag inte är där än" för att sedan konstatera att "oj, jag är ju lika gammal jag".  Jag har absolut ingen 30-årskris inför min stundande dag men jag känner mig inte så gammal som ordet trettio låter heller. 

Det enda son räddar upp boken från totalt bottenbetyg - jag läste ju faktiskt ut den även om jag erkänner att jag mest skummade slutet - är att Janouch språk är lättläst och flyter på bra. Boken är tänkt att utspela sig i början av 2000-talet och det märks förvisso både på omgivning och begrepp. Mina jämngamla vänner idag skulle inte alltid välja att uttala sig på samma sätt. Men med tidsplaceribg kan det kanske ursäktas. 

Nog om detta. Söker du enbart förströelse och vill vila hjärnan för ett tag kan kanske Babyrace passa dig men vill du få ut något meningsfullt av din läsning skulle jag rekommendera dig att välja en annan bok. 

Titel: Babyrace

Författare: Katerina Janouch

Förlag: Bokfabriken

Utgiven: 2015-01

Serie: Babyrace #1

Sidor: 284

Adlibris | Bokus 

Gillian Flynn - Gone girl

I höstas såg jag ett lockande inlägg i en lokal köp- och säljgrupp på Facebook. Medlemmar söktes till att starta upp en bokcirkel i min stad. Jag var inte sen att joina och som första bok föll valet på Gone girl, denna omskrivna och i bloggsammanhang älskade thriller med det omtalade men hemliga twist som skulle göra den så speciell. Boken som dessutom blivit film. Jag gick in i projektet "läsa Gone girl" men mild optimism, kanske skulle detta vara boken som väckte mitt sedan länge slumrande intresse för deckare och thrillers till liv igen.

På deras femte bröllopsdag försvinner Nick's fru Amy spårlöst. Deras hem visar tecken på våldsam strid och grannar vittnar om ett kraftfullt gräl kvällen innan. Misstankarna faller snart på Nick som bedyrar sin oskuld. Han ger sig själv in i detektivarbetet och försöker spåra rätt på sin fru. Parallellt med hans berättelse får vi läsa utdrag från Amy's dagbok, anteckningar som lämnar en allt annat än fin bild av maken Nick. Frågan är vart Amy tagit vägen och om Nick är så oskyldig som han själv bedyrar.

Tyvärr missade jag bokcirkelträffen där vi skulle diskutera boken. Bilen strulade och då jag dessutom var tokförkyld orkade jag inte ta mig in till centrum på annat sätt. Så synd, för den här boken behöver diskuteras i grupp. Om jag gillade den? Nej, faktiskt inte det minsta. Jag tycker att den var svår att komma in i och inte en enda karaktär var särdeles sympatisk. Faktiskt fick jag inte några som helst varma känslor för någon karaktär. Nu behöver det inte betyda något, vissa karaktärer är inte till för att tycka om men i det här fallet var det väsentligt. Sista hundra sidorna eller nått sånt satt jag mest och sa högt "det här är så sjukt!" Ja, twisten är sjukt oväntad och vänder på hela steken men den gör inte att jag gillar boken mer.

Just den totala bristen på sympati till samtliga karaktärer gjorde det svårt för mig att gilla boken. Jag tilltalades inte heller av handlingen utan tyckte den var rätt trist, ursäkta min uppriktighet. Språket var det inget som helst fel på, det var delvis att det flöt på bra som gjorde att jag kunde läsa till punkt. Jag läste boken på originalspråk så kan inte uttala mig om eventuell översättning dock. 

Nej, jag förstår faktiskt inte alls hur boken kunnat bli en sådan succé. Visst, vändningen var totalt oväntad, jag förstår att twister är omtyckta men nej, på mig funkar det inte alls. Eftersom jag trots allt lyckades läsa ut boken ger jag den inte totalt bottenbetyg men det är en väldigt svag två jag tilldelar den. Glad att ha lyckats läsa ut den och glad över att kunna lägga den till handlingen.

Nästa bokcirkelbok är To kill a Mpckingbird/Dödssynden, en bok jag har betydligt högre förväntningar på. Fortsättning följer...

Titel: Gone girl

Författare: Gillian Flynn

Förlag: Phoenix

Utgiven: 2012-11

Sidor: 463

Adlibris | Bokus

Läs ett år: September girls

Jag har inte glömt bort september-boken, däremot har jag glömt bort att blogga om den. Det blev lite rörigt i mitt huvud av att vara bortrest över månadsskiftet. =)

September girls är namnet på september månads Läs ett år-bok. I handlingens centrum hittar vi Sam, en kille på väg in i vuxenlivet. Han ska tillbringa sommaren tillsammans med pappan och sin äldre bror i en avlägsen strandstad, en stad som visar sig vara allt annat än ordinär. Vart Sam än vänder sig ser han vackra blonda tjejer, tjejer som dessutom verkar vara intresserade av honom! Men det är något som inte stämmer med staden och med tjejerna. Vad är det egentligen de döljer? Så träffar Sam DeeDee, hon tillhör de blonda tjejerna men sticker ändå ut i mängden. Men just som de börjar komma varandra nära drar sig DeeDee tillbaka och lämnar Sam mer förvirrad än nånsin förut.

En av anledningarna till att jag valde just September girls till månadens bok var dess omslag. Visst är det för fint? En undervattensbild av ett kyssande par i motljus, snyggt! Tyvärr är det en av bokens starkaste kort. Det här är helt enkelt inte en vidare bra bok. Handlingen låter kanske spännande på pappret men vid en närmare granskning är den rätt tarvlig. Själva fokuset ligger på mysteriet kring de blonda tjejerna. Varför är de så märkliga och hur kommer det sig att de visar intresse för den spinkiga Sam och inte hans vältränade storebror? Jag hörde ryktas i förväg att det skulle vara ett sjöjungfru-äventyr men jag blev helt klart besviken. Det hela var väldigt otydligt och hade jag inte hört ryktet innan hade jag inte förstått mycket!

Bennett Madisons språk då? Jag har sällan stött på någon bok, ungdoms- som vuxenbok, med ett mer frekvent användande av olika böjningar av ordet "fuck". Utöver det är det här en väldigt sexistisk bok, det är mycket prat och tankar om att få ligga, bli av med oskulden, vem de (främst brorsan men även Sam) ska välja. Tjejerna beskrivs som sexobjekt, både med utseende och beteende. Jag har svårt för det där grabbiga, kan inte se det läsvärda i det.

Det är inte en helt igenom usel bok. Jag gillar historien kring tjejerna, Att de får en egen röst, sina egna kursiverade kapitel. Lite i stil med Vi kom över havet i och med att det är skrivet i vi-form men givetvis inte lika bra. Just mysteriet med tjejerna var det som fick mig att faktiskt läsa klart boken. Så ingen höjdare direkt men inte ett totalt bottennapp, Ungefär sådär.

Titel: September Girls
Författare: Bennett Madison
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2013-04
Sidor: 342
Adlibris | Bokus

Betyg:

Minirecensioner - swingers och ett märkligt drömrum

Titel: Swing

Författare: Bengt Ohlsson

Förlag: Albert Bonniers förlag

Utgiven: 2014-01

Sidor: 267

Adlibris | Bokus

Så har jag då också läst den sista skönlitterära boken det pratades om på Books & Dreams författarkväll i mars. Swing har ett minst sagt ovanligt tema, om när frun i huset en kväll föreslår att de ska prova på att gå på swingerklubb. Om tankarna innan, besöket och vad som hände efteråt. 

Jag har inte läst något av Ohlsson innan och är inte så jättesugen på att läsa något mer. Boken beskrivs som "komisk, ömsint och gripande" men jag tycker att den var för långsam och handlingen ointressant. Att jag verkligen inte kan förstå det här med swingerklubbar bidrar nog också en hel del. Jag stör mig för mycket på hela grejen, tror alldeles för mycket på monogami för att ens vilja läsa om något annat. Swing har säkert sina poänger och skildrar det trygga förhållandet kontra jakten på spänning och fantasi i sexlivet rätt bra men nej, absolut ingenting för mig.

Betyg: 

Titel: John Dreamer

Författare: Elise Celine

Förlag: Authorbuzz (ännu en bok från Netgalley)

Utgiven: 2014-02

Sidor: 203

“The only thing in this place that’s true: You will not return to the life you knew” 

Andy wasn’t usually sure about much, but she was absolutely certain this was the weirdest day of her life as she stood stranded in the middle of a great white room with six strangers. Well, they were mostly strangers. She could have sworn she’d seen the guy with the green eyes before, and maybe that was why he kept staring at her. When a man calling himself the Guardian appeared and said they had come to make their deepest dreams come true, they embark on an adventure none of them ever imagined—where anything is possible—and the consequences of their actions would change them forever. 

Vissa böcker är mest märkliga. John Dreamer är en sådan bok. Beskrivningen låter rätt lovande och väckte min nyfikenhet med resultatet är mest... ja, märklig! Den verkar vara väldigt svår att få tag på dessutom. Nu efter mycket letande (finns varken på svenska nätbokhandlar eller Book Depository) hittade jag att den finns att köpa på Amazon... Fast, jag vet inte om jag tycker boken är värd mödan att köpa.

Jag hade vissa svårigheter att förstå den här boken, jag måste ha missat symboliken. Jag förstår att det är en berättelse om att växa upp, att släppa taget om sin svaghet, sin osäkerhet för att något stort. The Guardian måste föreställa någon slags Gud-symbol (han är roligt förresten, har väldigt udda entréer). Men för mig historien blir vanligt, det är för långsamt, för förutsägbar. Jag gillar språket dock, och Elise Celine höll mitt intresse till slutet - jag är som ni vet en "quitter" om jag inte ser några fördelar av boken alls.

Betyg:

Ray Bradbury - Fahrenheit 451

Titel: Fahrenheit 451

Författare: Ray Bradbury

Förlag: Norstedts

Utgiven: 1958 (mitt ex 1997)

Sidor: 210

Adlibris | Bokus

Ska försöka beta av den stora högen med utlästa böcker som bara längtar efter att bli recenserade. Överst hittar jag Fahrenheit 451, denna storslagna klassiker av Ray Bradbury. Boken var månadens val i RoLiT i april så den har fått vila ett bra tag nu.

Fahrenheit 451 hade letat sig in på Listan så mina förväntningar var höga när jag först öppnade den. De föll ganska fort platt som en pannkaka. För ärligt talat, det här är inte särskilt bra. 

Vi möter här brandmannen Guy Montag vars jobb går ut på att rycka ut och tända på hus. Ja, ni läste rätt. I denna dystopi släcker inte brandmännen några bränder - husen har nämligen blivit brandsäkra. Istället rycker de ut med sina fotogenfyllda bilar och tänder på de hus där det ryktas finnas böcker. Böcker är nämligen, hemska tanke, förbjudna. Innehav betyder samma sak som att få huset nerbränt. Att själv forslas bort för att man gjort något olagligt. 

Guy njuter av att se lågorna flamma upp. Men så händer något, en serie av händelser, som får Guy att tänka om. Kan det vara mötet med den unga grannen Clarisse, den gamla kvinnan som vägrar lämna sitt hem och sina böcker och som brinner inne eller kanske böckernas säregna lockelser? Guy börjar i alla fall stjäla med sig böcker hem vilket förändrar hela hans världsbild.

Fahrenheit 451 innehåller alla de ingredienser som skulle kunnat resultera i ett mästerverk men tyvärr faller det ganska platt. Det är lite för omständigt, lite för plottrigt. Det är dessutom en bok som fungerar mycket bättre i uppläst format då man behöver höra vissa saker för att hänga med. Jag lyssnade på delar av boken som brittisk ljudbok och där hängde jag bättre med. Låter det märkligt? Det är en märklig bok!

Förklaringen till varför böcker blev förbjudna, återberättad av Guys chef Beatty, är central i boken men den försvinner lätt i allt annat. Böckerna blev förbjudna eftersom ingen skulle få vara missnöjd med eller ogilla något. Allt skulle dessutom gå fortare och fortare att tillägna sig så långa romaner blev till kortare och kortare sammanfattningar tills bara ett par meningar återstod. Visst låter det helt ofattbart hemskt? Men ligger det samtidigt inte lite sanning i det eftersom dagens ungdomar påstår sig inte orka ta till sig långa romaner utan "det går läsa om dem på nätet".

Det finns som sagt många intressanta element i Bradburys bok men den är sam
tidigt väldigt händelsefattig. När det äntligen börjar hända något är det bara tiotalet sidor kvar och jag lämnas med mer frågor än vad jag hade när jag började läsa. Fahrenheit 451 var med andra ord ingen bok i min smak men jag är ändå glad att jag lyckades beta mig igenom den. Det känns som en bok som man ska ha läst.

Betyg:

Fahrenheit 451 återfinns på Listan där den har plats 8.

Christine Seifert - The Predicteds

Titel: The Predicteds
Författare: Christine Seifert
Förlag: Sourcebooks Fire
Utgiven: 2011-09
Sidor: 340
Adlibris | Bokus

Om ett psykologiskt test skulle visa att din bästa vän förutspås att bli en mördare, hur skulle du agera då? Eller att din tonårsdotter kommer få alkoholproblem och/eller bli gravid? Skulle du se på dem annorlunda? I The Predicteds är det här sanning.

Daphne kommer ny till Quiet High. Redan första veckan får hon vara med om en skolskjutning där den beväpnade killen slutligen begår självmord i den skrubb där hon och en kille som heter Jesse gömt sig. Överallt talas det om PROFILE, ett test som talar om dina framtidsutsikter. Alla oroar dessutom sig för vilka som är "Predicted", det vill säga förutspådda att råka illa ut, bli kriminella eller dylikt.

Jesse verkar såklart vara en jättemysig kille och Daphne håller på att falla för honom men det är något han inte berättar, han är också predicted. När så en tjej blir attackerad bestämmer sig skolan att nu får det vara nog, nu offentliggör vi alla dem som är förutspådda att begå brott! Det utlöser en rad händelser som får mig som läsare att tänka till, både en och flera gånger.

The Predicteds var stundom riktigt tråkig. Det var flera gånger nära att jag lade ifrån mig boken. Jag hade förväntat mig mer av storyn då baksidetexten är riktigt lockande. Teasern på framsidan väckte också mitt intresse: "Thief... addict... delinquent... murderer... Your future is not your own"  Tyvärr var innehållet tamt och inte alls lika lockande. Samtidigt hade den sina poänger vilket räddade upp den från totalt bottenbetyg. Den tar upp en del viktiga frågor som är värda att diskutera. Vad baserar vi vår vänskap på? Vår syn på andra människor? Det är värt att fundera på. Skulle du "göra slut" med din bästa vän om hen var förutbestämd att begå ett grovt brott? Själv tror jag på att allt det vi gör i nuet påverkar framtiden så bokens scenarier blir lite för extrema för mig. Det är nog också där det faller för mig, att nästan alla bara accepterar att vissa elever i skolan är onda och förtjänar att särbehandla.

Nej, den här boken var inte alls något för mig. Dags att lägga den till handlingarna och hoppas på bättre lycka nästa gång!

Betyg:

Läs ett år: Vanlig som ett munsår i februari

Titel: Vanlig som ett munsår i februari
Författare: Fred Forsell
Förlag: PQR Kultur
Utgiven: 2011-07
Sidor: 192
Adlibris

Jag hade verkligen svårt att hitta en läsvärd bok för februari i min Läs ett år-utmaningen. Det verkar inte vara lika populärt att använda månader som boktitlar som jag trodde.

Vanlig som ett munsår i februari är någon slags kombination av självbiografi och kåserier skriven av Fred Forsell, som är journalist och krönikör som synts bland annat i tidningen Amelia. Här skriver han om att bli pappa, om giftermål och radhusköp, SJ-strul och nyhetsrapportering. Allt med glimten i ögat såklart.

Jag kan tycka att ett kåseri/en krönika i ett magasin kan vara lite småroligt att läsa, en händelse fångad i några rader längst bak kan lätta upp stämningen efter att ha läst om sjukdom och elände eller sett allt för många tunna hålögda modeller i modereportagen. Men som hel bok med texter samlade på rad blir det helt enkelt lite för mycket. På baksidan går det att läsa att "Boken är dessutom mycket, mycket rolig", men nej jag förstår helt enkelt inte det roliga. Även om vissa tankar/texter har sina roliga poänger och är väldigt träffsäkra så faller det lite för platt ner för min smak. Det blir lite medelålders vit man över det hela, trots att Fred Forsell inte undviker att visa känslor och inte framstår som särskilt macho. Jag brukar vara lite avig när det gäller sånt som många andra tycker är roligt så jag fortsätter på det spåret ännu ett tag.

Man kan ju dock inte gilla allt. Nu hoppas jag på att hitta något riktigt guldkorn i mars! Hos Ulrica på Västmanländskans bokblogg brukar även andra rapporter i Läs ett år samlas så spana gärna in hennes blogg vettja!

Betyg: 

Catharina Ingelman-Sungberg - Kaffe med rån

Titel: Kaffe med rån
Författare: Catharina Ingelman-Sundberg
Förlag: Forum
Utgiven: 2012-08
Sidor: 365
Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning (från förlaget): Märtha, Snillet, Krattan, Stina och Anna-Greta har det långtråkigt där de bor på servicehuset Diamanten. Dålig mat och trist bemötande, för lite motion och ständiga besparingar. Antagligen skulle de ha det mycket bättre i fängelse!

Märtha får en snilleblixt - de ska begå ett brott och se till att de blir dömda. Någon typ av ekonomisk brottslighet, en liten kupp av något slag. Bytet ska de skänka till fattiga och gamla. Kunde Robin Hood så kan väl vi!

Med rollatorerna i högsta hugg tar gänget in på lyxhotell där det finns gott om förmögna gäster. Men allt går inte som planerat. För att lyckas måste de tänka ut det perfekta brottet. Äventyret tar fart. Snart finner sig Pensionärsligan indragen i den undre världen och vad som helst kan hända.

Egna noteringar: Den här månaden är det Catharina som har valt bok till Bloggdalas bokcirkel och hennes val föll på Kaffe med rån. Jag hade bläddrat lite i boken då och då när jag har satt upp den på hyllan och har även rekommenderat den till flera låntagare men har själv inte haft något större behöv att läsa den. Det visade sig att den var oväntat lätt att ta sig igenom.

Ni är säkert alla bekanta med Jönssonligan? Det här är Jönssonligan som pensionärer. Vi möter Märtha, a.k.a. Sickan, som knäcker idéer som ingen annan, hjärnan bakom pensionärsligan. Snillet a.k.a. Harry, som hittar på uppfinningar du inte visste du behövde. Krattan - det är Vanheden det. Snusnäsduk runt halsen och en riktig kvinnotjusare. Stina och Anna-Greta kombinerat skulle nog passa in i rollen som Doris...

Precis som i Jönssonligan blir det här lätt krystat. Visst, idén är jättesmart och en dänga till äldrevården, tyvärr kommer ju rapporter lite nu och då om dålig äldrevård. De äldre i den här boken får nog, och inser att det nog är bättre i fängelset. De begår ursprungligen inte ens rånet för pengarnas skull utan för att få sitta i fängelse... Märkligt men sant.

Även när det gäller själva brotten går det dra tydliga liknelser till Jönssonligan. Ursprungsidén går inte riktigt som de tänker sig med Sickan, eller jag menar Märtha, kommer på en lösning på detta också med en ny plan såklart. Givetvis (ni som är rädda för spoilers, titta bort) går allt vägen i slutändan och de sitter där med storkovan, så klart.

Kaffe med rån är ingen högkvalitativ roman men den har sina poänger. I vår kommer fortsättningen som fått namnet Låna är silver, råna är guld. Jag tror jag återgår till att rekommendera boken till andra och överlåter läsandet till dem.

Betyg:

Kjersti Annesdatter Skomsvold - Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Titel: Ju fortare jag går, desto mindre är jag

Författare: Kjersti Annesdatter Skomsvold

Förlag: Gilla böcker

Utgiven: 2010-08

Sidor: 140

Adlibris | Bokus | cdon

Årets första bok blev en snabbläst liten roman av norskan Kjersti Annesdatter Skomsvold som tyvärr stått lite för länge i bokhyllan. Nu måste den tillbaka till bibblan så jag bestämde mig för att läsa.

Beskrivning: Mathea Martinsen är en ensam kvinna som bor tillsammans med maken Epsilon. Han är den ende hon nånsin känner att hon behöver, och det enda hon längtar efter är att han ska gå i pension så de kan tillbringa all tid tillsammans.

Under tiden går hon sina dagliga turer till affären där hon köper messmör eftersom det är det pålägg som Epsilon föredrar och sylt till sina egna mackor. Tyvärr lyckas hon aldrig själv få upp syltburken trots alla tänkbara knep så de oöppnade burkarna hamnar på hög i skafferiet. Kanske skulle hon kunna fråga expediten i affären om han kan hjälpa henne få upp burken men hon vill inte ställa till med besvär.

Egna noteringar:  Den här boken liknade inte alls andra böcker jag läst från Gilla böcker. Den är skriven i monologform där Mathea berättar om sin vardag och sitt liv tillsammans med Epsilon. Epsilon själv lyser med sin frånvaro i texten och man börjar tidigt ana att något inte är som det ska, kvällar som nätter pysslar Mathea med sitt men vart har Epsilon tagit vägen?

Det här är en bok som är svår att recensera. Vad handlade den om egentligen? Rädslan för att dö, eller för att leva? Om kärlek, vänskap eller ensamhet? Jag vet inte riktigt.

Boken är sorglig på ett sätt men samtidigt väldigt rolig. Matheas tankegångar är inte helt som hos alla andra. Hon ringer till exempel gång på gång till nummerupplysningen för att fråga om numret till Mathea Martinsen. Ringer hon tillräckligt många gånger och föreställer rösten olika gånger varje gång, kanske personalen sprider ryktet vidare att den där Mathea måste vara efterfrågad.

Jag funderade många gånger på att lägga ifrån mig boken, men är ändå glad att jag tog mig igenom den. Den är inte lång men lämnar ändå ett varmt avtryck. Den får mig också att känna mig oerhört tacksam över att jag har en familj och vänner som finns där, det finns så många ensamma människor där ute.

Betyg: