Annette Herzog & Katrine Clante - Pssst!

 

Ibland stöter man på en bok som går rakt in i hjärtat. Som påverkar en väldigt hårt och lämnar en med en känsla av att författaren har skrivit boken till precis just mig. Pssst! är precis en sådan bok.

Det är en bok om att växa upp, om att undra "Vem är jag?" Som tar upp funderingar om varför man inte känner sig själv bättre, man tillbringar ju trots allt dygnets alla 24 timmar med sig själv.

Jag köpte mitt ex av boken efter att ha lyssnat på ett seminarium på LitteraLund med Annette Herzog och Katrine Clante tillsammans med Julien Neel (skaparen av Lou!), ett samtal som leddes av Anna Hjerpe. Böckerna liknar varandra en hel del i det att både Pssst! och Lou!-böckerna handlar om identitetsfrågor i mellanåldern. Viktigt är också, vilket Julien Neel betonade, att det handlar OM tjejer, det är nödvändigtvis inte böcker enbart FÖR tjejer. Den missen gör många!

Pssst! kan tolkas som en dagbok men bör nog mest ses som en scrapbook, det finns många olika delar och varje kapitel utforskar nya sätt för texten och illustrationerna att samverka. Det är bland annat det jag tycker är så spännande. Vissa sidor består uteslutande av serierutor - med eller utan prat bubblor - medan andra består av löpande text med en bild eller illustration vid sidan om. Det hela är ett collage av olika tekniker och berättarsätt och det känns väldigt nytänkande och uppfriskande!

Ett uppslag som fastnade extra väl i mitt minne är det där Viola jämför sig själv med en citronfjäril - citronfjärilen genomgår faserna ägg, larv, puppa, vuxen citronfjäril medan Violas faser snarare är baby, liten flicka pubertetsflicka och vuxen. Liknelsen är så spot on och väldigt rolig.

Illustrationerna av Katrine Clante är lite sådär fulsnygga. De är inte alltid helt perfekta men det gör att jag bara gillar det mer. De förmedlar verkligen budskapet och kopplingen mellan text och bild känns helt klockrent. Det känns som att författare och illustratör har gjort det här tillsammans, det ena hade inte klarat sig utan det andra.

Pssst! är en fin bok och jag hoppas kunna sätta den i händerna på många läsare framöver, det är en bok som behövs och som dessutom är ett väldigt fint komplement till de helt sönderlästa exemplaren av Lou! på biblioteket!

Titel: Pssst!
Författare: Annette Herzog

Illustratör: Katrine Clante
Förlag: Wibom Books

Utgiven: 2015-03
Sidor: 95

Adlibris | Bokus

Halli hallå - här kommer Lilian Brøgger

Jag är hopplöst obevandrad när det gäller illustratörer. Jag känner såklart till de största svenska, och ett fåtal internationella som jag håller varmt om hjärtat men i övrigt - ett svart hål. Framför allt när det gäller våra nordiska grannländer. Kan knappt nämna en enda. Därför var det riktigt spännande att höra Erik Titussons samtal med den danske illustratören Lilian Brøgger på LitteraLund. Det var ett spontant samtal då Lilian hoppade in med väldigt kort varsel då Roger Mello som var inbokad var tvungen att ställa in i sista stund. Men spontant kan vara riktigt givande och intressant!

På svenska kan man ta del av Lilian Brøggers illustrationer i den finurliga lilla bilderboken Sally hittar en sax (Lilla Piratförlaget) men på originalspråk finns det betydligt mer att hitta.

Tillsammans med författaren Louis Jensen håller Lilian Brøgger på med vad hon själv kallar sitt livsverk. "Fyrkantiga berättelser" är väl det närmsta man kan komma om man översätter det till svenska. Sammanlagt är det tänkt att bli 1001 berättelser som berättas i en fyrkant. Hittills har de under 25 år gett ut 9 band.

Genom att följa projektet kan man också följa Lilian Brøggers utveckling som illustratör. Hon har använt sig av många olika tekniker under åren. Grafik, akvarell, collage. Inför varje projekt väljer hon den teknik hon har svårast för så att hon kan utveckla sig själv, de fyrkantiga historierna är Lilians egen utbildningresa, visst låter det spännande? I det senaste bandet, det nionde, är samtliga av Brøggers illustrationer handtecknade, tidigare har hon delvis använt datorteknik.

Tyvärr fick vi aldrig se någon bild under samtalet hur de fyrkantiga historierna såg ut, däremot flertalet bilder. Det är nämligen inte så enkelt som att det är en bild per historia. Nej, Lilian kombinerar tio berättelser och gör det till en enda. Hon läser berättelserna och gör en skiss med det som har fastat, det är inte säkert att det kommer med något från varje historia ens en gång. Bilden fångar upp innehållet med startar också en ny historia. 

Visst låter det intressant? Jag blev riktigt nyfiken på det här projektet och funderar faktiskt på om jag skulle köpa mig ett av dessa band. Kan vara bra träning att öva sig lite på danskan också, det lilla jag lärde mig på den kurs jag läste börjar falla rejält i glömska!

Tycker du också att det låter spännande? Du hittar några av böckerna här, här, här och här.

Den fascinerande Ilon Wikland

Det finns nog inte många personer idag som inte någon gång har sett illustrationer gjorda av Ilon Wikland. Det är ju Ilon som gav utseende till de flesta av Astrid Lindgrens karaktärer. En av höjdpunkterna på LitteraLund var att höra Ilon Wikland samtala med Mark Levengood. Vilken fascinerande dam hon är!

De pratade om Ilons uppväxt i Estland, hur hon bara korta stunder bodde tillsammans med föräldrarna och framför allt växte upp hos sina mor- och farföräldrar. Hur hennes farmor satte den då 14 år gamla Ilon på den sista flyktingbåten som lämnade Estland med destination Sverige. När hon kom fram hamnade hon ganska snart på sjukhus med gulsot. Det var dit Ilons faster kom med papper och färger. ”Ritandet gjorde mig frisk. Så var det då och så är det fortfarande.”

Hon utbildade sig på Konstfack och på Signe Barths målarskola och så en dag hände det där som skulle få så stor betydelse i hennes liv. Hon var hemma med sina barn och behövde lite fickpengar. Genom en vän fick hon komma upp på Rabén & Sjögren för att träffa Astrid Lindgren. Med sig hem fick hon ett par sidor manuskript att provteckna. Året var 1954, boken hette Mio, min Mio och resten är så att säga historia.

I samtalet med Mark Levengood berättade Ilon att hon fick helt fria händer i tecknandet av Astrid Lindgrens figurer. Hon fick ställa frågor till Astrid så att Astrid fick förklara och utveckla men annars kom Ilon på karaktärer och miljöerna själv. Den enda egentliga konflikten hade de egentligen om Karlsson på taket. Ilon ritade honom som en gammal tjock gubbe med glasögon men där höll inte Astrid med. Så kom det sig att Ilon tillbringade ett halvår i Paris på ett stipendium och där på en marknad fick hon syn på en liten gubbe i blåa byxor, rutig skjorta och håret åt alla håll. Det var alltså Karlsson. Så Karlsson på taket är fransman för er som inte visste det!

Jag fick lära mig en hel del om bilderböcker i samtalet. En sak jag ofta slarvar med är titeluppslaget i böckerna men här menade Ilon på att det är bland det viktigaste i hela boken. Det är här hon försöker måla upp miljön som vi kommer möta i hela boken så barnen kan så sätta sagan i ett sammanhang. När jag så tittar i fler bilderböcker ser jag samma sak där. Spännande!

Jag blev så otroligt imponerad av Ilon Wiklands energi. Till LitteraLund kom hon från Berlin där hon deltagit på invigningen av en stor utställning med hennes bilder. Uppslutningen var så stor att insläpp fick ske i omgångar så att Ilon kunde ta alla i hand.

Trots sina värdiga 85 år finns det inga planer på att sluta illustrera böcker. När pågående projekt är klara ska hon dock ta timeout och rita för sig själv ett tag. Och just det där fascinerade mig nästan allra mest. Ilon Wikland är en av Sveriges allra största barnboksillustratörer – och allt hon vill är att ”få rita”.