Stephanie Perkins - Isla and the happily ever after

Det var nästan så att jag inte ville läsa denna boken, jag ville inte att serien skulle ta slut. Jag har verkligen njutit av att läsa om Annas ovilja att plugga i Paris, Lolas galna utseende kreativa ådra och här om försiktiga, blyga Isla som äntligen får en chans med killen och varit kär i så länge.

Isla (uttalas Eye-la, inte Izla) och framför allt Josh träffade vi redan i Anna and the french kiss men här får de en alldeles egen bok. En försiktig vänskap utvecklas till pirrig tonårskärlek där allt är på dödligt allvar men personliga problem ställer till det rejält, skulle man kunna sammanfatta handlingen med. Det är svårt att skriva om boken utan att avslöja för mycket, det här är en bok du bör läsa och uppleva själv.

Jag älskar miljöerna den här trilogin utspelar sig i; Paris, San Francisco, New York och Barcelona. Jag vill besöka alla platserna Perkins skriver om, vandra i karaktärernas fotspår. Stephanie Perkins är verkligen en otroligt skicklig författare. Språket är precis som i tidigare böcker målande och vackert och precis lagom sockersött.

Avslutningen på denna fantastiska serie kunde inte bli bättre och jag gillar verkligen Isla och Josh. Anna kändes lite för perfekt, Lola var lite för extrem men jag kände igen mig så totalt i Isla. Känslan av att vara betydelselös, osäkerheten kring framtiden, hoppet att någon annan ska bestämma åt en. Perkins fångar de känslorna så perfekt.

Och jag måste bara få nämna det. Sida 347 - OMG!!!

Titel: Isla and the happily ever after

Författare: Stephanie Perkins

Förlag: Usborne Publishing Ltd

Utgiven: 2014-08

Serie: Anna and the french kiss #3

Sidor: 375

Adlibris | Bokus

Stephanie Perkins - Anna and the french kiss

Den som följer mig på Instagram (jag heter Dunderskruttet där) vet att jag härom veckan fick en uppmaning jag inte kunde motstå. Inte när den var presenterad på sättet som den var, nämligen som en installation när jag kom till jobbet en tidig måndagsmorgon:

Klart jag gick hem och läste det första jag gjorde när jag kom hem från jobbet, hade ju inget annat val! :)

Anna är inte direkt överförtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka henne till en internatskola i Paris för att läsa sista året på high school där. Hon har ju fullt upp med sitt liv i Atlanta. Där finns bästisten Bridge och den snygge medarbetaren på biografen. I Paris känner hon ingen och hjälp, typ alla pratar franska!

Men det blir ju inte så farligt ändå. I Paris får hon nya, coola vänner. Josh, Meredith, Rashmi och inte minst St Clair. Étienne St Clair, snyggaste, charmigaste och härliga St Clair som kommer att bli Annas bästa vän. Och biografer i varje hörn, Anna älskar film och har till och med en egen blogg där hon recenserar film. 

Det går inte att ogilla Anna and the french kiss. Jag tvivlade lite, inte kan en liten bok lyckas charma så många men jo, jag joinar hyllningskören. Annas vänskap med St Clair är så himla fin, den ges tid att mogna fram. St Clair är ju dessutom en så härlig karaktär! Åh, vad jag tycker om honom! Och Anna. De är mänskliga, får ha sina fel och brister men ändå vara fina. Och jag säger bara Thanksgiving-helgen! Älskade den delen! Stephanie Perkins är en riktigt skicklig författare, hon berörde mig!

Oj, vad mycket utropstecken det blev här ovan. Jag brukar vara sparsam med dem, men här var det svårt! Anna and the french kiss är boken för dig som letar efter en mysig YA om vänskap, kärlek och en stor dos Paris. Som jag började längta tillbaka till staden när jag läste om den! 

Boken kommer förövrigt på svenska i mars, självklart på Modernista som verkligen hittat rätt i utgivningen, de ger ut så mycket bra YA-litteratur!

Tack Matilda för uppmaningen att läsa (och för de sömnlösa nätterna...)!

Titel: Anna and the french kiss
Författare: Stephanie Perkins
Förlag: Speak
Utgiven: 2011-08
Sidor: 400
Adlibris | Bokus

Harper Lee - To kill a mockingbird

Många är böckerna som på ett eller annat sätt hänvisar till Harper Lees To kill a mockingbird. Denna klassiker gavs ut så tidigt som 1960 och blev genast en succé, den vann till och med Pulitzer priset. Det blev Harper Lees enda publicerade bok trots påtryckningar från allmänheten och sedan 1964 har hon inte velat ställa upp i någon intervju som handlar om henne själv. Snacka om integritet! 

Det här är en berättelse om rasism och våldtäkt, sett ur ögonen på en nioårig flicka, Scout eller Jean Louise som hon egentligen heter. Historien tar sin plats mitt i den amerikanska södern - Maycomb, Alabama - på 30-talet, en tid där rasismen frodades och där det alltid var den färgade mannen som var den skyldige. Här blir en ung svart man anhållen och misstänkt för våldtäkt på en vit kvinna. Scouts pappa Atticus blir utsedd till hans försvarare, och Atticus är fast besluten att få mannen frikänd. Samhället vänder sig emot familjen, för det är synd och skam att försvara en svart brottsling.

Kring allt detta är det en uppväxtskildring i en småstad. Scout, hennes bror Jem och deras sommarkompis Dill springer fritt i kvarteren där de bor och upptäcker sin värld. Det är en värld jag känner igen mig i, trots att det gått över 50 år då jag växte upp. Springa fritt över grannars trädgårdar, alla kände alla, det fanns spännande gömställen, upptäcktsfärder och mystiska grannar att smyga på. Så som det är i ett litet samhälle.

To kill a mockingbird var inte alls vad jag hade väntat mig. Det är en långsam berättelse, mycket beskrivningar. Jag hade förväntat mig ett totalt fokus på rättegången mot den svarta mannen, det är till och med fokus i baksidetexten, men det dröjer långt in i boken innan vi riktigt kommer dit, först byggs omvärlden långsamt upp. Det här är en bok om rasism och det är en modig bok, skriven långt före sin tid. Harper Lee har verkligen skapat många hjältar bland sina karaktärer. Fadern Atticus Finch som står upp för vad som är rätt, oavsett ras och klass på den misstänkte mannen, inger stor respekt. Scout och den äldre brodern Jem tvivlar inte på vad de anser vara rätt och fel. Mannen som låtsas att han är full så att han kan få leva det liv han vill, utan att få allas hat kastat i ansiktet. 

Det är skrämmande att läsa om den extrema rasismen i den amerikanska södern, hur utbredd den var, och förmodligen fortfarande är till viss mån. Tankarna går osökt till Mississippi som jag läste i höstas, stämningarna påminner om varandra, trots att den senare utspelar sig 20 år senare. To kill a mockingbird saknade kanske den största wow-känslan men Harper Lees karaktärer satte djupa spår i mig och jag kommer bära med mig känslan av den här boken länge! Jag kan förstå att den hamnade på plats 3 på Listan. Jag är tacksam över att vi läste den i min bokcirkel för läsningen satt långt inne. Tack Elin för valet!

Titel: To kill a mockingbird

Författare: Harper Lee

Förlag: Vintage

Utgiven: 2004 (1960)

Sidor: 307

Adlibris | Bokus

Kristin Cashore - De utvalda: Tankeläsaren

Tröttheten som dök upp i samband med julens förkylning fick mig att äntligen starta min prenumeration på Storytel igen. Jag är helt enkelt för trött för att läsa på bussen till och från jobbet. Jag vet visserligen inte om det förbättrats av ljudböckerna, för nu ligger jag ju vaken allt för länge på kvällarna eftersom jag inte kan sluta lyssna! Den senaste veckan har jag lyssnat på hela Kristin Cashores trilogi De utvalda. Alla tre böckerna alltså. Sammanlagt sisådär 40 timmar ljudbok. Oj! 

Först ut är Tankeläsaren. En titel jag länge satt och var förbryllad över för bokens kvinnliga huvudkaraktär må ha övernaturliga egenskaper men inte tankeläsning utan dödandets gåva. Men lugn, så småningom lättar dimman.

Lady Katsa är sin morbror Kungens tortyrmaskin. Hennes olikfärgade ögon är ett tecken på att hon är en särling och då hon har dödandets gåva skickas hon ut på uppdrag att skada, hota och lemlästa kungens (och därför också Middluns) fiender, något hon inte alls är särskilt förtjust i eller nöjd över. Därför har hon startat Rådet, som försöker hjälpa utsatta i alla de sju kungarikena. I bokens inledning är det just ett sådant uppdrag hon är ute på, en gammal man från Lienid (ett annat av de sju kungarikena) sitter fängslad i ytterligare ett kungarikes fängelsehåla och honom ska de frita. Allt går enligt planerna, bortsett från den man som Katsa stöter på när hon springer över borggården. Mannen som senare dyker upp i Middluns, kungen av Lienids yngsta son - prins Po. 

Det är otroligt svårt att skriva och berätta om en fantasyserie som denna utan att avslöja för mycket eller för viktiga delar av berättelsen. Det är så många delar som man måste hålla reda på. Sju kungariken, kungar, prinsar och prinsessor, ladies och lorder. Det finns särlingar med olikfärgade ögon som fått olika färdigheter, vissa mer ovanliga än andra. Kunskap i att baka extra gott bröd eller laga jättegod mat är uppskattade vid kungarnas hov, jaktens gåva, dödandets gåva som i Katsas fall, konsten att simma som en fisk eller springa fort, you name it - det finns en särling för det mesta. Det är en rätt hemsk värld där dessa särlingar inte tillhör sig själva utan kungen äger rätten att bestämma över dem.

Tankeläsaren är ett otroligt spännande äventyr. Den innehåller onda planer, en kung med skrämmande makt, flykt och strapatser. Det är mycket detaljer, många namn att hålla reda på och vackra miljöer att färdas igenom. Jag blev verkligen helt golvad av berättelsen.

En märklig reflektion jag gjorde är att det är något speciellt med mig och det som kan kallas high fantasy/epic fantasy. Jag kan verkligen inte komma in i berättelserna om jag läser dem själv (Tankeläsaren har åkt med i ryggsäcken ett flertal tillfällen utan att jag kommit in i den) men när jag lyssnar på dem som ljudbok kan jag inte sluta lyssna. Så var till exempel fallet med Anders Björkelids Berättelsen om blodet-serie och så var det med De utvalda. Kanske har det att göra med att det är så många konstiga namn och platser som jag hakar upp mig på när jag inte vet hur de ska uttalas, kanske är det det invecklade händelseförloppet, jag vet inte. 

Hanna Schmitz gör ett kanonjobb med uppläsningen, hennes röst är behaglig att lyssna på och det känns inte konstlat. Hanna låter de olika karaktärerna få en egen röst utan att nyanserna blir allt för skarpa, vi pratar om uppläsning, inte skådespeleri vilket är en hårfin men ack så viktig skillnad!

Tankeläsaren är en bok som funkar lika bra att läsa för ung som gammal, man som kvinna och jag rekommenderar verkligen dig som gillar fantasy att läsa den här serien, den är så läsvärd!

Titel: De utvalda: Tankeläsaren
Författare: Kristin Cashore
Förlag: Storyside
Utgiven: 2014-08
Tid: 12 t, 12 min.
Inbunden: Adlibris | Bokus
Pocket: Adlibris | Bokus

De utvalda återfinns på plats 45 på Listan.

Shannon Hale - The Goose Girl

Vissa böcker behöver god tid på sig för att mogna. The Goose girl är en av dem. Jag köpte bokboxen med böckerna i The Books of Bayern i samband med att jag startade bloggen eftersom de fanns med på den omtalade Listan - därefter har boxen blivit stående i hyllan. När jag så i fredags kväll var ensam hemma och på jakt efter nån skön mysläsning fastnade blicken på den här - och sedan var jag som uppslukad!

The Goose girl är en retelling på bröderna Grimms berättelse med samma namn. I kungariket Kildenree föds det en dag en prinsessa som får namnet Anidori-Kiladra Talianna Isilee, kort Ani. Hon föds med slutna ögon och ett ord på sin tunga. Ett ord på ett främmande språk som hon ännu inte bemästrar. Hon växer upp och hennes moster lär henne att prata med svanar och andra fåglar. När sedan ett föl föds med ett ord på sin tunga, Falada, lär sig Ani även hans språk. Men att sticka ut och kunna prata med djur är ingen attraktiv egenskap hos en blivande drottning, så Anis mor bestämmer sig för att gifta bort Ani till kronprinsen i grannlandet Bayern. 

Problemet är att Anis "waiting maid" Selia är trött på att vänta. Under den långa vägen till Bayern begår Anis medföljande vakter myteri och Ani tvingas fly för sitt liv. Selia är helt enkelt ute efter att stjäla hennes identitet. För att överleva tvingas nu Ani ta jobb som gåsaflicka ihop om att kunna komma in i kungahuset och övertyga kungen om sin rätta identitet.

The Goose girl är verkligen ett urexempel på en klassisk saga. Fagra prinsessor, vakter och spännande äventyr. Shannon Hale gör det riktigt, riktigt bra. Jag har inte läst bröderna Grimms THe goose girl, eller Gåsflickan som den uppenbarligen heter på svenska, men jag är riktigt sugen på att försöka leta rätt på den. Det är spännande helt igenom och även om man redan inledningsvis anar hur det ska sluta förtar det inte spänningen. 

Ani är en härlig huvudkaraktär som verkligen genomgår en förändring genom boken. Från en osäker och bortskämd prinsessa till en stark och modig kvinna. Hon tar verkligen tillvara på sin tid i flykt och utvecklas på ett fint sätt. Jag gillar det här med att hon kan prata med fåglar, det är ett kul inslag i boken. 

Även om jag köpte hem boxen efter att ha hittat den på Listan och jag därmed måste ha tyckt att det lät som bra böcker hade jag inte höga förhoppningar på boken. Jag älskar att ha fel! Det här är underbar läsning, tiden bara rusade iväg och jag glömde bort allt, inklusive att jag skulle upp tidigt dagen efter för att jobba... Att The Goose girl hamnat på Listan förvånar mig inte det minsta. Hög kvalitet och underhållande läsning - ge den ett försök, det är boken värd!

The Goose girl återfinns på plats 80 på Listan.

Titel: The Goose girl

Författare: Shannon Hale

Serie: The Books of Bayern #1

Förlag: Bloomsbury

Utgiven: 2005-05

Sidor: 383

Adlibris | Bokus

Betyg: 

Ray Bradbury - Fahrenheit 451

Titel: Fahrenheit 451

Författare: Ray Bradbury

Förlag: Norstedts

Utgiven: 1958 (mitt ex 1997)

Sidor: 210

Adlibris | Bokus

Ska försöka beta av den stora högen med utlästa böcker som bara längtar efter att bli recenserade. Överst hittar jag Fahrenheit 451, denna storslagna klassiker av Ray Bradbury. Boken var månadens val i RoLiT i april så den har fått vila ett bra tag nu.

Fahrenheit 451 hade letat sig in på Listan så mina förväntningar var höga när jag först öppnade den. De föll ganska fort platt som en pannkaka. För ärligt talat, det här är inte särskilt bra. 

Vi möter här brandmannen Guy Montag vars jobb går ut på att rycka ut och tända på hus. Ja, ni läste rätt. I denna dystopi släcker inte brandmännen några bränder - husen har nämligen blivit brandsäkra. Istället rycker de ut med sina fotogenfyllda bilar och tänder på de hus där det ryktas finnas böcker. Böcker är nämligen, hemska tanke, förbjudna. Innehav betyder samma sak som att få huset nerbränt. Att själv forslas bort för att man gjort något olagligt. 

Guy njuter av att se lågorna flamma upp. Men så händer något, en serie av händelser, som får Guy att tänka om. Kan det vara mötet med den unga grannen Clarisse, den gamla kvinnan som vägrar lämna sitt hem och sina böcker och som brinner inne eller kanske böckernas säregna lockelser? Guy börjar i alla fall stjäla med sig böcker hem vilket förändrar hela hans världsbild.

Fahrenheit 451 innehåller alla de ingredienser som skulle kunnat resultera i ett mästerverk men tyvärr faller det ganska platt. Det är lite för omständigt, lite för plottrigt. Det är dessutom en bok som fungerar mycket bättre i uppläst format då man behöver höra vissa saker för att hänga med. Jag lyssnade på delar av boken som brittisk ljudbok och där hängde jag bättre med. Låter det märkligt? Det är en märklig bok!

Förklaringen till varför böcker blev förbjudna, återberättad av Guys chef Beatty, är central i boken men den försvinner lätt i allt annat. Böckerna blev förbjudna eftersom ingen skulle få vara missnöjd med eller ogilla något. Allt skulle dessutom gå fortare och fortare att tillägna sig så långa romaner blev till kortare och kortare sammanfattningar tills bara ett par meningar återstod. Visst låter det helt ofattbart hemskt? Men ligger det samtidigt inte lite sanning i det eftersom dagens ungdomar påstår sig inte orka ta till sig långa romaner utan "det går läsa om dem på nätet".

Det finns som sagt många intressanta element i Bradburys bok men den är sam
tidigt väldigt händelsefattig. När det äntligen börjar hända något är det bara tiotalet sidor kvar och jag lämnas med mer frågor än vad jag hade när jag började läsa. Fahrenheit 451 var med andra ord ingen bok i min smak men jag är ändå glad att jag lyckades beta mig igenom den. Det känns som en bok som man ska ha läst.

Betyg:

Fahrenheit 451 återfinns på Listan där den har plats 8.

John Green - Pappersstäder

Titel: Pappersstäder
Författare: John Green
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2014-01
Sidor: 363

OBS! Det här inlägget innehåller vissa avslöjande om bokens handling. Det är inte så mycket en recension som en filosofisk analys.

Vid första anblick kan Pappersstäder ses som en relativt lättsam bok om en kille som letar efter sin försvunne vän. Vid närmare granskning döljer sig så mycket mer i detta John Green-verk som såg dagens ljus 2004 (alltså hela tio år innan den kom på svenska).

I söndags träffades jag och två vänner för att för första gången bokcirkla tillsammans. Vårt bokval var just Pappersstäder, en bok vi alla tre länge velat läsa men inte tagit oss för. Ett bra val visade det sig för boken har många bottnar, inte minst på det filosofiska planet.

Boken är indelad i tre olika delar, utöver en prolog. Strängarna, Gräset och Kärlet. Under läsning såg jag främst denna indelning som en naturlig paus i handlingen, ett skifte i berättelsen. Men ju mer vi pratade i bokcirkeln, desto mer urskilde sig tre olika livsfilosofier, som förvisso nämns i slutet av boken men som jag missade där:

Strängar - Människor består av strängar. När strängarna brister känner vi oss helt tomma, det är de som håller oss samman.
Gräset - vi är alla sammanlänkade med rötterna, så beroende av varandra att ingen är död så länge den andra lever. Vi använder rotsystemet inte bara för att förstå varandra utan till att bli varandra.
Kärlet - Alla är vi ett kärl. Ett nytt kärl må hålla tätt men man ser inte mycket av innehållet. Det är först när kärlet börjar krackelera och spricka som vi kan se ut från oss själva och in i andras sprickor.

Tolkar man bokens gång genom de olika filosofierna så förstår vi så mycket mer av boken. Inledningsvis tror Quentin att Margo tagit sitt liv eftersom hon pratar om strängar som brister. Det är därför han förväntar sig att hitta Margos döda kropp när han åker till de olika pappersstäderna. TIll det här kan man också koppla "pappersmänniskor", man håller ihop eller rivs isär.

När Margo försvinner faller Quentins världsbild ihop. Hans värld är på sätt och vis bilden av Margo. Kompisarna har sin bandövning men Quentin verkar inte ha något direkt fokus, annat än att ständigt ha koll på vad Margo gör. Genom att leta efter Margo, vilket delvis sker genom Whitmans dikt där Gräset behandlas, börjar Quentin förstå att världen inte är så svart och vit som han har sett den. Sakta kommer han till insikt att vi alla är beroende av varandra för att det ska fungera. Han förstår också att det inte går att bli besviken för att vänner inte lever upp till den bild han har av dem. Först när han accepterar dem för vilka de är kan sann vänskap formas.

I Kärlet ger vännerna sig ut på den slutgiltiga jakten efter Margo. De kommer fram, hinner till henne i tid men det blir ändå inte som Quentin velat och hoppats. Plötsligt förstår han hur det hela fungerar. Han inser att bilden han haft av Margo är just en bild, eftersom Margo inte visat vem hon innerst inte är. Först när hennes fasad har krackelerat visar hon sitt sanna jag och det är också först nu som Margo kan läsa av Quentin.

Boken är med andra ord inte bara en jakt efter "drömtjejen" utan en skildring av hur det är att bli vuxen, över att komma till insikt över vad det innebär att vara en människa. Han gör det riktigt, riktigt bra, den där John Green. Jag blir mer och mer imponerad av hans författarskap.

Jag fascineras också av den dubbelsidiga betydelsen av pappersstäder. Rent bokstavligt är pappersstäder punkter på en karta som kartmakare lade till som copyrightskydd av kartorna. Om spökstaden skulle dyka upp på en annan karta visste de om att den var plagierad. Idag finns tryggare sätt att försäkra sig mot plagiat men faktum kvarstår att de finns, på riktigt, på professionella kartor. Häftigt tycker jag.

Margo pratar också om pappersstäder under natten hon och Quentin är ute på äventyr och det säger låter så sorgligt. Jag avslutar den här lilla analysen med ett litet stycke från sida 69. Visst har tjejen en dyster världsbild? Men likväl är den vacker på något konstigt sätt:

"Här uppifrån kan man inte se rosten eller den flagnande färgen och sådant, men man ser vad det egentligen är för ett ställe. Man ser hur falskt det är alltihop. Det är inte ens så hårt att det är gjort av plats. Det är en pappersstad. För titta på den Q. Titta på alla de där återvändsgatorna, gatorna som svänger in i sig själva, alla husen som är byggda för att rasa. Alla de där pappersmänniskorna som bor i sina pappershus och bränner sin framtid för att hålla värmen. Alla pappersungarna som dricker öl som någon lodis har köpt åt dem i pappersbutiken. Alla lika sinnessjukt maniska efter att äga saker, saker som är papperstunna och papperssköra. Människor också. Jag har bott här i arton år och aldrig i hela mitt liv har jag stött på någon som bryr sig om saker som betyder något."

Till bokcirklande hör såklart något gott att smaska på.
Här banantårta med kolafrosting. Riktigt mumsigt!

Det här inlägget är en del av Bonnier Carlsens bloggstafett om boken Pappersstäder. Jag tar över stafettpinnen från Breakfast Book Club och på måndag går turen vidare till Lexie läser. Än finns det tid att haka på stafetten. Maila fredrik.green@bonnierforlagen.se om du vill veta mer!

Pappersstäder hittar jag för övrigt på plats 20 på Listan. Härligt att kunna pricka av lite. =)

Diana Wynne Jones - Det levande slottet

Titel: Det levande slottet
Originaltitel: Howl's Moving Castle
Författare: Diana Wynne Jones
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2005-08
Sidor: 346

Beskrivning: Sofia Hattman är äldst av tre systrar. Eftersom hon bor i landet Ingary där det inte är märkvärdigt med trollkarlar, häxor och sjumilastövlar betyder detta, att vara äldst, att hon kommer misslyckas mest och värst av systrarna.

När en häxa som besöker familjens hattaffären familjen förvandlar Sofie till en gammal gumma beger hon sig iväg ut på vägarna. Hon hamnar i det stora svarta slottet som svävar fram runt omkring staden där Sofie är uppvuxen. Slottet hör till Howl, den läskiga trollkarlen som äter unga flickors hjärtan...

Egna noteringar: Vad passar bättre än att påbörja det nya året med en bok från Listan. Det levande slottet visar sig dessutom vara både spännande och rolig, en modern saga.

Det som gör hela den här boken är karaktärerna. Howl är till exempel en riktigt rolig figur. Han är enormt utseendefixerad och tillbringar timmar varje morgon på badrummet. Trots magiska kunskaper måste han färga håret på vanligt sätt och när Sofie av misstag rört hans burkar så håret blir lätt rosa är katastrofen ett faktum. Det hysteriska anfallet får en hel by att reagera och slottet fylls av stinkande, grönt slem.

Det mesta Sofie gör går faktiskt lite snett även om hon verkligen vill väl. Givetvis skyller hon på sin roll som äldsta syster. Det är förresten kul att föreställa sig den unga Sofie i en gammal krum gummas kropp. Tänk er att ni plötsligt har en kropp som värker och knarrar, hur skulle ni reagera?

Kapitlet där Howl tar med Sofie och Mike till sin syster är riktigt roligt. Helt plötsligt möter Sofie magiska lådor med glasframsida som visar skrift och diagram. Alla lådor växte ut från en "lång vit stjälk som tycktes vara fastrotad i väggen". En dator alltså :) Hon får också möta en tv-apparat och åka i en bil. Allt detta är helt främmande för Sofie och Mike för något sådant finns inte i landet/världen de kommer i från.

Det känns som om jag använder orden roligt och kul en hel del men de sammanfattar Det levande slottet så bra. En skön paus i alla mörka dystopier!

Betyg:

Handling: 3/5

Karaktärer: 4/5

Språk: 3/5

Berättarteknik: 3/5

Det levande slottet återfinns på plats nummer 36 på Listan. 

John Green - Förr eller senare exploderar jag

Titel: Förr eller senare exploderar jag
Författare: John Green
Originaltitel: The fault in our stars
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2013-01
Sidor: 308

OBS! Den här recensionen kommer innehålla spoilers om handlingen. Har du inte läst boken rekommenderar jag dig att läsa den här recensionen istället.

Beskrivning: Förr eller senare exploderar jag är en mycket stark skildring om 17-åriga Hazel som lever med obotlig lungcancer. Med hjälp av en ny slags medicin kan hon hålla cancertumörerna i styr men hon är beroende av syrgas dygnet runt då lungorna inte längre orkar syresätta hennes kropp.

På ett stödgruppsmöte för ungdomar med cancer, dit Hazel mycket motvilligt begett sig (mamman tror att hon är deprimerad - en vanlig biverkning av cancer - men Hazel menar på att det är en biverkning av själva döendet), träffar hon Augustus. Han är en jämngammal kille som återhämtar sig från bencancer och som därför varit tvungen att amputera ett ben. Redan vid första ögonkastet känner de att det är något speciellt på gång och medan känslorna djupnar kommer de varandra väldigt nära.

Boken kretsar även kring en bok, Ett storslaget lidande, som är Hazels bibel. Den handlar om en cancersjuk tjej och slutar mitt i en mening. Hazel har alltid undrat vad som händer med bokens karaktärer och har utan framgång försökt få tag i författaren Peter Van Houten för att få reda på svaret. Plötsligt får Augustus svar på ett mail han skickat...

Egna noteringar: På min inrådan har den här boken varit månadens bok i Bloggdala, den lilla bokbloggsbokcirkeln jag är med i. Jag har tidigare läst boken på engelska och även (upptäckte jag nu) recenserat den här.

Det känns alltid speciellt att läsa om en älskad bok, men Förr eller senare exploderar jag är lätt värt det! Jag dras omedelbart in i handlingen och tårarna börjar tidigt rinna eftersom jag vet vad som komma skall. Jag imponeras redan från början av Ylva Stålmarcks översättning då hon lyckats få med de språkskiftningar och den humor jag uppskattade så mycket på originalspråket. Översatta böcker brukar annars förlora mitt intresse då språket inte flyter. Men här är det mästerligt gjort!

Jag har saknat de fina karaktärsskildringarna John Green ger oss; Hazel som ser ironiskt på det mesta och typ alltid kan ge svar på tal, fantastiske Augustus som får mig bli smått förälskad, Isaac med sin förlorade syn... Jag stör mig återigen på Peter Van Houten för att han är så försupen och elak men har vid omläsningen en aning större förståelse för honom då jag vet vad han har varit med om. Alla föräldrar som finns där och lider då de vet att deras barn kommer dö innan de själva gör det. Kemin personerna emellan, framför allt mellan Hazel och Augustus är så fint skildrad.

Precis som när jag läste boken första gången skrattar och gråter jag om vart annat. Sambon kom in när jag var i slutet av boken och jag snyftade fram med rinnande tårar att "han dog den här gången med!" Vem har sagt att böcker inte frammanar känslor?

Jag har svårt att hitta något negativt med den här boken. Det blir ju lätt så med en av ens favoriter, man blir blind för dess eventuella brister. Det ska bli spännande att se vad mina bokcirkelvänner tycker om mitt val. 

Betyg:
Handling: 5/5

Karaktärer: 5/5

Språk: 5/5

Berättarteknik (bokens struktur): 5/5

Karaktärerna, kärlekshistorien, resan, den oväntade vändningen. Går inte ge något annat betyg.

Laini Taylor - Mörk ängel

Titel: Mörk ängel

Originaltitel: Daughter of smoke and bone

Förlag: Bazar förlag (Rec-ex, tack!)

Utgiven: 2013-08

Sidor: 376

Beskrivning: Karou lever ett till synes normalt liv i Prag. Hon går på konstskola, träffar vänner och killar. Men så är det de där avvikande sakerna. Hon har azurblått hår - av naturen, inte färgat - ett halsband med pärlor som egentligen är småönskningar, talar hur många språk som helst flytande och är en mästare i kampsport... Sist men inte minst springer hon ärenden i världens alla hörn åt en mystisk varelse som heter Brimstone.

När hon är ute på ett av dessa ärenden i Marrakesh möter hon den vackre Akiva vilket gör att Karou plötsligt befinner sig mitt i en strid mellan änglar och demoner. Karou vet inte vem hon är och varifrån hon kommer. Hon är fast besluten att ta reda på svaret.

Egna noteringar: Äntligen dags att återigen pricka av en bok från Listan. Jag har inte glömt bort mitt mission!

Mörk ängel är en märklig bok. Berättarrösten är allvetande, vi följer än Karou, än Akiva. Händelser skildras av först den ena, sen den andre. Inledningsvis är information staplad kaka på kaka vilket blir lite långdraget och smått förvirrande men samtidigt är boken verkligen rolig. Det är många träffsäkra repliker och meningar. 

Jag glömmer ibland bort att Karou är så ung som hon är, men just med hennes småönskningar framkommer det så tydligt. Buskiga ögonbryn på en tjej hon kallar slampa, obekväm klåda på olämpliga ställen till sina ex... Ja, ni förstår :)

Karou är en riktigt skön karaktär. Konststuderande känd för sitt ritblock med fantasifulla varelser, varelser som visar sig vara nära vänner/familj. Hon är ständigt ironisk så hon kommer undan med att alltid säga sanningen eftersom alla tror hon skämtar. Jag fullständigt älskade krokiscenen när hennes ex ställer upp som modell. Små elaka önskningar om klåda, kommentarer om "oväsentliga penisar", jag skrattar högt!

Det blir krångligt, det blir lite väl invecklat på sina ställen men ändå kommer jag på mig själv att gilla det här. Det liknar helt klart ingen bok jag tidigare läst. Då boken avslutas med en cliffhanger och orden "fortsättning följer..." så håller jag nu båda tummarna för att det inte dröjer allt för länge innan uppföljaren blir översatt. Nästa år kanske, Bazar?

Uppdatering: Uppföljaren kommer låter Bazar hälsa, bara att vänta och se med andra ord! :-)

Mörk ängel hittar du på plats nummer 87 på listan. 

Sarah Dessen - Blunda och hoppa

Titel: Blunda och hoppa
Orig.titel: This lullaby
Författare: Sarah Dessen
Utgiven: 2013
Sidor: 365

Språk: Svenska

Beskrivning: Remy har en rätt kass syn på kärlek. Hennes pappa lämnade familjen redan innan hon föddes och det enda minnet hon har av honom är en låt, This lullaby, som är en storsäljare och en klassiker. Hennes mamma ska precis gifta om sig för fjärde gången och Remy undrar hur länge det ska hålla den här gången. Sina egna förhållande har hon strikt koll på - så fort det börjat bli för mycket känslor inblandade är det tack och adjö som gäller. Nu väntar sista sommaren innan college och till hösten ska hon börja på Stanford, någon hon slitit hårt för.

Men så en dag träffar Remy Dexter. Han är inte lik någon annan kille hon träffat och han vägrar spela efter Remy's regler. Dessutom är Dexter klumpig, impulsiv och drar fram som en stormvind, tvärtemot hur hennes tidigare killar har varit. Sakta börjar någonting hända men frågan är - vågar Remy tro på kärleken?

Egna noteringar: Det här är Sarah Dessen när hon är som bäst, klassisk sommarläsning. Det är den lite struliga tonårstjejen med ett trassligt familjeliv. Släng in en kille som sticker ut från mängden och som sakta hjälper tjejen att lösa sina problem. Låter det som jag tycker det är en klyscha? Må så vara men det är en bra klyscha.

Sarah Dessen skriver fina berättelser med de lite mer oväntade tjejerna i huvudrollen. Glöm de perfekta tjejerna med den perfekta familjen, vännerna, utseendet och livet i stort. Relationen med de vuxna, främst föräldrarna/föräldern är ofta svårt. Vi möter egoistiska föräldrar, med egna trassliga liv, skilsmässor och kärleksstrul. Trasiga tjejer med bristande tro på kärlek, trohet och vänskap. Men Sarah Dessens böcker handlar också om hopp, om att livet går att förändra till det bättre.

Jag blir lite lessen över att läsa om Remy's bristande tro på kärlek. Hon vågar inte lita på någon, knappt ens sig själv och det är svårt att låta någon komma nära. Samtidigt har hon en fin relation till sina tjejkompisar och de finns där och stöttar varandra, även om det känns som en nackdel ibland. Remy's kompisar låter fortsätta strula runt utan att protestera allt för högljutt. Det blir inte helt trovärdigt. Dessutom förstår jag inte vad alla ser hos Remy och att de accepterar hennes attityd. Hon är rent otrevlig och får hon inte sin vilja igenom eller något inte är som hon anser att det ska vara beter hon sig som en riktig bitch. Jag skulle inte vilja vara hennes vän!

Dexter däremot, vilken skön kille! Han skiter i vad andra tycker om honom och gör sin grej. Han är visserligen lite av en slacker som lever för dagen men han har ändå en skön inställning till livet och får därför vänner vart han än kommer.

Kan man sin Sarah Dessen är det inte svårt att lista ut hur det hela slutar. Samtidigt är det det som är det fina med hennes böcker, man vet vad som komma skall och att det slutar på ett visst sätt. Jag kallade boken för klassisk sommarläsning och jag tror inte att det är ogenomtänkt att böckerna kommer ut i Sverige lagom till sommarlovet. Den här boken passar utmärkt på stranden eller i hängmattan.

Jag har lite svårt för de svenska omslagen till Sarah Dessens böcker. De är så puttinuttiga och ser ut som snälla söta kärleksböcker. Att det på insidan av pärmarna döljer sig rätt trasiga tjejer är svårt att lista ut. När jag läst Blunda och hoppa undrar jag också vart stranden kommer ifrån... Någon som vet? Jag kan inte ens erinra mig att det utspelar sig någon scen på en strand. Skulle jag göra ett omslag till boken skulle det bli en bild på några tjejer sittande på en motorhuv vid en mack. Det hade varit mer passande eftersom platsen är återkommande i handlingen.

Blunda och hoppa kan nu prickas av på Listan där den hamnade på plats 95.

Listan - återkomsten

Inspirationen till att jag började blogga förra hösten kom från en framröstad lista med de 100 bästa tonårsromanerna. Om det går det läsa mer om här.

Listan, som jag kort och gott döpte den till, låg sedan i träda under mitt långa blogguppehåll men nu har jag glädjen att meddela att den är tillbaka! Dagen till ära har den fått en alldeles egen sida här på bloggen. Listan hittar du här och tanken är att den ska uppdateras regelbundet. Det är kul att vara på gång igen :)

En hemlighet kan förändra allt

Titel: Insurgent
Författare: Veronica Roth
Utgiven: 2012
Sidor: 525
Genre: Dystopi
Serie: Divergent #2
Språk: engelska

Obs! Recensionen innehåller spoilers från tidigare delar.

Beskrivning: Insurgent börjar där Divergent slutade. Tris, Four, Caleb, Marcus och Peter befinner sig på flykt bort från Erudite. De flesta ur Abnegation och Dauntless är döda eller splittrade, Will är död, Tris föräldrar likaså och staden är i kaos.
De hamnar ute på landet hos de fridfulla Amity. De får tillåtelse att stanna, Amitys samhälle får bli en fristad från all osämja. Vapen och bråk är inte tillåtet och Tris och Four vet att de inte kommer kunna stanna där länge.

Trots fristaden är stämningen ostabil bland flyktingarna från Dauntless och Abnegation som samlats där. Efter övertalningsförsök lyckas Tris till slut få reda på varför hennes föräldrar dog. De hade som uppgift att skydda en hemlighet som absolut inte fick hamna i Erudites händer. En hemlighet som kan komma att förändra precis allting om den kommer ut.

Egna noteringar: Jag vet inte om det var så många som läste min recension av Divergent som publicerades här i december men den som gör det upptäcker snart att jag blev helt såld. Det var en av de bästa böckerna jag läste 2012. Även om jag fick hem Insurgent då i december blev det dock aldrig att jag läste den. Många uppföljare är så mycket sämre och jag klarade verkligen inte av att få min läsupplevelse förstörd. Sista veckan på semestern var det så dags. På sätt och vis är jag tacksam för att jag väntade så länge. Jag vet inte om jag psykiskt hade klarat att vänta på en avslutande bok i serien i nära ett år. Det räcker att jag näst intill grät då jag insåg att det var långa 2 1/2 månader kvar till den 22 oktober då avslutande Allegiant kommer.

Det är svårt att recensera en bok som gjort en lyrisk. Det här är så bra skrivet! Det går inte att klaga på att läsningen är långtråkig, boken är så späckad med action att det knappt får plats på sidorna. Samhället är i kaos, falangerna är splittrade, ord står mot ord, handling mot handling. Handlingen förs framemot till det ofrånkomliga. Kommer Tris få tag i informationen hennes föräldrar har beskyddat med sitt liv. Vad kan det vara för information som är så farlig att den absolut inte får delas och spridas? Spänningen är olidlig boken igenom och det går inte att lägga den ifrån sig.

Jag vill återigen lyfta fram Veronica Roths persongalleri. Hon är så fantastisk på att göra sina karaktärer levande. Ingen är helt igenom ond eller god. Det är svårt att känna igen Tris som hon var i första boken, men om jag skulle ha sett mina föräldrar bli mördade och själv hade skjutit ihjäl en av mina bästa vänner hade jag också förändrats. Tris genomgår en känslomässig berg- och dalbana och som följd både tar och genomför hon en rad impulsiva och ogenomtänkta beslut. Sorgen och frustrationen framstår så tydligt, det gör ont att läsa om hennes lidande. Någonstans i grunden finns dock den gamla Tris kvar och hon har en styrka och beslutsamhet som är beundransvärd.

Kärleksrelationen mellan Tris och Four påverkas självklart av allt som har hänt. Four har dessutom egna bekymmer. De kämpade hårt för att få varandra men kommer deras kärlek att överleva alla motgångar? De har bägge två gått igenom så mycket, för det dem närmre varann eller är deras relations dödsdömd redan från start? Veronica Roth har verkligen skapat ett dynamiskt kärlekspar i Tris och Four. De har med- och motgångar och lycka varvas med trubbel i paradiset. En sak jag är otroligt tacksam över att det är dessa två i fokus, bokens totala avsaknad av triangeldrama är uppfriskande!

En annan viktig frågeställning i boken är hur Tris vänner, då främst Christina, ska reagera när de får reda på att det är Tris som sköt Will. Hur ska hon kunna någonsin våga se dem i ögonen och berätta? Tris håller denna information inom sig och det bland annat det som får henne att freaka ut, det är en hemlighet för stor för att bära själv.

I Insurgent ges en mer nyanserad bild av de olika falangerna, även de falanger som får ytterst lite utrymme i Divergent närmas och vi lär känna de olika egenskaperna. Jag fascineras till exempel väldigt av Candors sanningsserum, men också av Amitys fridfulla leverne.

Slutligen, slutet! Slutet! Vilken cliffhanger! Allt ställs på sin spets och jag säger bara en sak - WOW! Det är helt omöjligt att inte längta efter Allegiant. För den som undrar så är det idag 48 dagar kvar tills boken släpps och vi äntligen kan få reda på vad som händer. Nån mer än jag som har nedräkning?

19. Divergent - Veronica Roth

Titel: Divergent
Språk: Engelska
Författare: Veronica Roth
Sidor: 576
Utgivningsår: 2011

Ni känner säkert till den för känslan när man börjar läsa en bok, och sen bara vill läsa mer och mer. Känslan av att veta att boken man läser är den första i en serie och man bara inte kan vänta med att fortsätta med nästa bok i serien. Lägg till känslan av att inte få behovet tillgodosett med en gång då boken inte finns i ens närhet, varken i bokhyllan eller biblioteket... Divergent av Veronica Roth väcker alla dessa känslor hos mig.

Divergent är, hör och häpna, ännu en dystopisk berättelse med en ung kvinna i huvudrollen. Berättelsen utspelar sig i Chicago där samhället är uppdelat i fem falanger/inriktningar; Candor (De ärliga), Abnegation (De osjälviska), Dauntless (De tappra), Amity (De fridfulla) och Erudite (De lärda). En dag om året måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet, vilken falang som ska bli deras förlängda familj. De flesta brukar stanna kvar hos den falang de är uppvuxna i men så finns det de som väljer att byta.

För Beatrice Pryor är valet av falang inte helt enkelt. Ska hon stanna kvar med familjen hos Abnegation och spendera sitt liv med att genomföra osjälviska handlingar eller ska hon följa sin inre röst? Beslutet försvåras av att hon i testet inför valet får reda på att hon är divergent, hon har anlag för att höra till flera falanger, en detalj som måste hållas hemlig. Beatrice överraskar sig själv och alla andra när hon väljer att joina Dauntless. För att än mer förtydliga sitt val meddelar hon att hon heter Tris. Under den hårda initieringsfas som inleder Tris liv som Dauntless tvingas hon utkämpa strider mot sina motkandidater för att kunna upptas i falangen. Bara de tio bästa släpps in. Under extrema fysiska såväl som psykiska prövningar måste Tris avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vem hon egentligen kan lita på.

Divergent är spännande och välskriven och när jag väl började läsa kunde jag inte lägga ifrån mig boken. Tris berättarröst är fantastisk och jag gillar verkligen hennes karaktär. Hon är cool men samtidigt väldigt tafatt, något som har sitt ursprung i hennes uppväxt som osjälvisk. Boken inleds till exempel med att man får reda på att hon bara fått se sig själv i spegeln en gång om året. Tris växer verkligen i boken och i mina ögon. En annan karaktär som är helt fantastisk är Tris mamma som verkligen förvånar under bokens gång. Four är en annan kakartär som tar stor plats i boken. Han är instruktör under initieringsfasen och Tris dras till honom redan från början. På ett sett blir Four en stereotyp, ni vet den där hårda, coola killen som samtidigt är riktigt snygg och mystisk, han som sedan visar sig ha en mjuk insida och som verkligen bryr sig om dem han tycker om.

Veronica Roth har gjort ett fantastiskt jobb med sitt persongalleri och även om inte alla karaktärer beskrivs lika djupgående så är det mycket personkemin och kommunikationen mellan hennes karaktärer som gör boken riktigt läsvärd och driver den framåt.

Jag läste ut Divergent förra veckan och som ni kunde läsa i inledningen ville jag genast läsa fortsättningen. Igår fick jag äntligen hem Insurgent. Jag vet precis vad kvällens sysselsättning kommer bli, när nu snöstormen fortfarande yr utanför mitt fönster.

Intressant fakta: Veronica Roth är bara 24 år gammal, och tydligen har Divergent tillsammans med Insurgent sålts i över en och en halv miljon exemplar världen över. Jag blir inte förvånad när jag läser att filmrättigheterna är sålda och att Divergent kommer komma upp på biograferna våren 2014.

28. Ful - Scott Westerfeld

Tally har länge drömt om sin sextonde födelsedag. Då ska hon äntligen få bli vacker. Hon lever i en värld där alla över 16 år opereras till oigenkännlighet för att bli perfekta. Det normala, så som vi ser det idag, är fult. Ungdomarna kallas för fulingar i allmänhet och ger varandra smeknamn så som Spinkis, Vindöga och så vidare.

Sedan Tallys bäste vän Peris fått sin operation och försvunnit till Snyggstaden känner Tally sig ensam och går bara och väntar på att få följa efter. Efter en förbjuden utflykt till Snyggstaden träffar hon Shay, en tjej som liksom hon ännu inte blivit snygg. De upptäcker att de är likasinnade och ett starkt vänskapsband växer fram dem emellan. Men till skillnad från Tally är Shay inte alls så säker på att hon vill bli snygg. Hon är rätt så nöjd med sig själv precis så som hon ser ut nu. och så, bara en vecka innan de båda ska fylla sexton berättar Shay för Tally om en plats som heter Smoke, dit flera ungdomar rymt innan de fyller sexton för att slippa operationen. Shay vill ge sig av dit, och hon vill att Tally ska följa med.

Scott Westerfelds "Uglies"-serie speglar ännu en dystopisk framtidsvärld som kontrolleras av ett "elakt" styre. Tally är en härlig huvudperson och det känns ännu fräscht med en kvinnlig hjältinna. Ful och de två andra böckerna i trilogin, Ful eller snygg? och De rätta, är skrivna med stor fantasi och jag gillar verkligen vissa av uttrycken, så som att det är bubbligt eller isigt.

Men en flytt till ny lägenhet inom räckhåll fastnar jag mest i inredningtidningar och böcker just nu men efter en spontanbeställning från bokus väntar en härlig hög på mig här hemma.

Personer du kanske känner - Jay Asher & Carolyn Mackler

I'm back, efter en tid med mycket på jobbet och en skön weekendresa till familjen.

För ett tag sedan läste jag Tretton skäl varför av Jay Asher, då denna fanns med på Listan (nummer 24). Den handlar om en kille som när han en dag kommer hem från skolan hittar ett paket med 7 kassettband i på farstu-kvisten. Banden är inlästa av en tjej på skolan som bara några veckor tidigare tog sitt liv. På banden berättar hon anledningen bakom självmordet, och väver på så sätt in ett antal ungdomar i berättelsen, varav alla i tur och ordning ska få kassettbanden. Med banden i öronen transporterar killen sig runt i staden där han bor, till de ställen tjejen pratar om på banden.
Det var ett lite annorlunda koncept men jag gillade verkligen boken och den var svår att lägga i från sig.

Nu har Jay Asher kommit ut med en ny bok, Personer du kanske känner, som han skrivit tillsammans med Carolyn Mackler.

Boken utspelar sig 1996, i Internets barndom. Som en slags prolog till boken står det:
"1996 hade mindre än hälften av alla amerikanska high school-elever någon gång använt Internet.
Facebook skulle inte uppfinnas förrän flera år senare.
Emma & Josh kommer snart att logga in i framtiden."

Boken handlar om Emma som precis har fått en egen dator av sin pappa. Hennes kompis tillika granne, Josh, kommer över med en skiva med programmet AOL (America Online) så hon kan börja maila och chatta med sina vänner. Men när hon loggar in för första gången dyker en annan logga upp. Något som heter Facebook. Bland det första Emma ser är en bild på en kvinna i 30 års-åldern som skulle kunna vara hennes dubbelgångare fast äldre. Och vad märkligt, kvinnan heter också Emma med samma efternamn fast där ytterligare ett efternamn har smugit sig in.

Det visar sig att Emma loggat in sig i framtiden, till sitt framtida Facebook-konto. Även om hon tycker att det är spännande så stör hon sig på något. Framtida Emma verkar vara allt annat än lycklig. Josh däremot, upptäcker de, verkar gå en ljus framtid till mötes. Hur ser egentligen framtiden ut? Och hur påverkar det som händer nu hur framtiden blir?

Alla som en gång har upplevt 90-talet kan verkligen känna igen sig i den här boken. Jag kommer på mig själv med att nicka instämmande och le åt vissa beskrivningar. Precis i inledningen av boken beskrivs det bland annat hur nöjd Emma är med att den nya datorn har Windows 95 och färgskärm. Hon sitter även och försöker bestämma sig för vilken skärmsläckare hon ska välja, den med tegelstenslabyrinten eller gyttret av rörledningar... Låter det bekant? Och alla vi som var unga på 90-talet känner väl igen känslan av att koppla upp sig på det där långsamma modemet, för att när man väl kommit någonstans vara tvungen att koppla ner för att en förälder vill ringa ett samtal.

Det är en minneskavalkad utan like, men det slutar ju inte där. Asher och Mackler har skrivit en rolig bok med fullt tänkbara scenarier. Det är lite så att man undrar om de är ute efter att ge en känga till facebookanvändning och vårt ständiga behov av att vara uppkopplade. Jag får, inte för första gången, en tankeställare över hur mycket information och statusuppdateringar man egentligen bör publicera.

Kan jag då rekommendera den här boken? Absolut! Jag tror att många skulle finna den här boken läsvärd. Men jag undrar ändå lite över om inte min egen generation, 80-talisterna, skulle ha ännu mer njutning av den. Det var en härlig stund att återuppleva åren då Internet och datorer var så nytt och häftigt. 

52. Delirium - Lauren Oliver

På tal om Lauren Oliver. Ytterligare en av hennes böcker går att finna på Listan. Delirium som kom ut på svenska i maj, är den första delen i en planerad dystopisk triologi.

Kärlek är ett brott. Regeringen kontrollerar allt. Skulle du ge upp eller kämpa emot?

Delirium är en bok i samma anda som Hungerspelen och Matchad, en dystopi om ett kontrollerad och styrd värld där invånarna får privilegier så länge de bara följer de strikta lagar och regler som samhället satt upp.

Lena har länge gått och väntat på den dagen hon fyller 18 år. Det är då hon ska få botemedlet. Botemedlet som gör att hon blir skyddad från att smittas med deliria eller kärlek som det också kallas. Nu är det bara 95 dagar kvar.

Men så händer något som vänder upp och ner på hela Lenas värld.

Det finns saker i Delirium som jag störde mig på, jag tycker inte storyn håller fullt ut. Samtidigt är det en riktigt bra bok. Dystopier är som sagt inne just nu och fler är på väg. Jag tycker om huvudpersonen Lena. Hon har fighting spirit, och växer under bokens gång. Det kan inte vara lätt att växa upp i en värld där allt är styrt, där kärlek och att älska sina nära och kära beskrivs som en dödssynd.

Del två i Delirium-triologin, Pandemonium kom ut i februari i år och beräknas släppas på svenska nästa år. Den tredje och avslutande delen, Requim, är under arbete. Intressant är att filmrättigheterna till Delirium redan är sålda. Jag ser med spänning fram emot filmen, jag tror att handlingen kan göra sig riktigt bra på film!

För egen del? Jag är nog att anses som dödsdömd, smittad - ett hopplöst fall =)

71. Resten får du ta reda på själv - Lauren Oliver

Vad skulle du göra om du bara hade en dag kvar att leva?

Ny bok att pricka av på listan. Gick hem krasslig från jobbet igår, med mig i väskan följde Lauren Olivers bok Resten får du ta redan på själv. En relativt bastant bok på 475 sidor men med en spännande handling tog det bara några timmar att läsa igenom den.

Resten får du ta reda på själv utspelar sig under den 12 februari, då Thomas Jefferson High School firar "Cupid Day". Cupid day innebär att eleverna på skolan skickar rosor till varandra. Ju fler rosor du får desto populärare är du. (Som uppbyggt för mobbning om ni frågar mig). För Sam och hennes vänner, innegänget på skolan, är Cupid day en toppendag.

Dagen avslutas med en stor fest. Allt går dock inte helt enligt planerna. På vägen hem från festen, just när klockan ska slå 00.40 dör Sam och allt blir svart. Men snart ringer väckarklockan. Det är den 12 februari, igen. Likt Groundhog Day, Måndag hela veckan får Sam sju gånger på sig att påverka den allra sista dagen, för att göra allt rätt på sin dödsdag.

Eftersom jag är hopplöst förtjust i amerikanska high school-böcker föll den här boken mig i smaken. Om man bara ser till handlingen som den beskrivs ovan kan man tro att det är en rätt sorglig bok. Innerst inne känns det här dock som en bok om livet. Det handlar om att få en ny chans att ställa allt till rätta, en chans att påverka sitt och andra människors liv.

Det är intressant att läsa en bok där huvudpersonen inte beskrivs som en helt igenom god människa utan faktiskt är rätt elak. Sam är en i innegänget, och de som är utanför ses inte med allt för blida ögon. Resten får du ta reda på själv är trots ämnet inte jättedjup, men den lämnar ändå kvar en tanke i bakhuvudet på mig när jag lägger den ifrån mig.

Nr. 11: Den utvalde - Lois Lowry

I väntan på midnatt och nya iPhonesläppet (nördigt, I know, men eftersom min älskade iPhone blev stulen för en månad sen är längtan efter en ny extremt stor) tänkte jag passa på att skriva några rader om Lois Lowrys Den utvalde som jag äntligen tagit mig igenom.

Jag vet egentligen inte varför det har tagit sådan tid att läsa den här boken. Den är inte på något sätt dålig och med sina 176 sidor i pocketformat är den inte ens särskilt lång. Trots det kom jag aldrig riktigt in i läsningen.

Den utvalde verkar på ytan vara en utopisk framtidsbeskrivning, en berättelse om en framtid där människor lever i fred med varandra, där ingen fattigdom eller brottslighet existerar. Allt är ordnat enligt alla konstens regler. Ganska snart visar det sig dock att samhället snarare är uppbyggd på en lögn.

Den snart tolvårige Jonas förbereder sig inför den årliga ceremonin där samhällets tolvåringar ska lämna barndomen och tilldelas sitt framtida yrke, sin livsuppgift. I år händer dock något mycket ovanligt. Jonas blir tilldelad uppgiften att bli den nya minnesbevararen, ett mycket respekt-givande uppdrag. Det visar sig snart att minnesbevararen är den som sitter inne på alla minnen från alla tider, både positiva och negativa. Allt från hur en kälkfärd i fallande snö känns till krig och ond bråd död - minnen som är som bortblåsta för alla andra.

I samtal med den tidigare minnesbevararen, nu kallad Givaren, börjar Jonas sakta undra om allt verkligen är som det ska i samhället. Ska Jonas vara den enda som har riktiga känslor, den ende som ser färger och hör musik? Något verkar vara fasansfullt fel!

På ett sätt kan jag förstå att Den utvalde tar sig in på Listan, det är en intressant berättelse och när den kom ut 1993 var den unik av sitt slag. Men idag, 2012, har flera liknande utopier blivit utgivna. Man kan till exempel jämföra med Ally Condies Matchad (2012)  som på många sätt påminner om Den utvalde (för övrigt också med på Listan). I Matchad är människorna kontrollerade av samhället, får sina mediciner, det bestäms vad de ska göra och vem de ska gifta sig med. Jag föredrar nog Matchad i det här läget, men frågan är hur objektiv jag är. I en jämförelse av två liknande scenarier, oavsett om det handlar om böcker med liknande handling eller en bok/filmatiserad bok, brukar det jag först läser/ser vara det som gillas mest.

För att sammanfatta tycker jag att Den utvalde är en bitvis spännande roman som målar upp ett skrämmande framtidsscenarier som jag verkligen hoppas inte kommer förverkligas, aldrig någonsin. Jag läste mig till att en fristående fortsättning på boken har getts ut på engelska men den finns inte översatt till svenska. Det skulle vara intressant att få reda på den klassiska frågan - vad hände sen?

Listan

Här kommer listan på de 100 bästa ungdomsromanerna. De fetmarkerade är de böcker/serier jag har läst.

26 av 100 känns inte helt illa. Nu börjar resan med resten!

1. Harry Potter (series), by J.K. Rowling
2. The Hunger Games (series), by Suzanne Collins
3. To Kill a Mockingbird, by Harper Lee
4. The Fault in Our Stars, by John Green
5. The Hobbit, by J.R.R. Tolkien
6. The Catcher in the Rye, by J.D. Salinger
7. The Lord of the Rings (series), by J.R.R. Tolkien
8. Fahrenheit 451, by Ray Bradbury
9. Looking for Alaska, by John Green
10. The Book Thief, by Markus Zusak
11. The Giver (series), by Lois Lowry
12. The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy (series), by Douglas Adams
13. The Outsiders, by S.E. Hinton
14. Anne of Green Gables (series), by Lucy Maud Montgomery
15. His Dark Materials (series), by Philip Pullman
16. The Perks of Being a Wallflower, by Stephen Chbosky
17. The Princess Bride, by William Goldman
18. Lord of the Flies, by William Golding
19. Divergent (series), by Veronica Roth
20. Paper Towns, by John Green
21. The Mortal Instruments (series), by Cassandra Clare
22. An Abundance of Katherines, by John Green
23. Flowers for Algernon, by Daniel Keyes
24. Thirteen Reasons Why, by Jay Asher
25. The Curious Incident of the Dog in the Night-Time, by Mark Haddon
26. Speak, by Laurie Halse Anderson
27. Twilight (series), by Stephenie Meyer
28. Uglies (series), by Scott Westerfeld
29. The Infernal Devices (series), by Cassandra Clare
30. Tuck Everlasting, by Natalie Babbitt
31. The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian, by Sherman Alexie
32. The Sisterhood of the Traveling Pants (series), by Anne Brashares
33. The Call of the Wild, by Jack London
34. Will Grayson, Will Grayson, by John Green, David Levithan
35. Go Ask Alice, by Anonymous
36. Howl’s Moving Castle, by Diana Wynne Jones
37. Stargirl, by Jerry Spinelli
38. A Separate Peace, by John Knowles
39. Vampire Academy (series), by Richelle Mead
40. Abhorsen Trilogy / Old Kingdom Trilogy (series), by Garth Nix
41. Dune, by Frank Herbert
42. Discworld / Tiffany Aching (series), by Terry Pratchett
43. My Sister’s Keeper, by Jodi Picoult
44. The Dark is Rising (series), by Susan Cooper
45. Graceling (series), Kristin Cashore
46. Forever…, by Judy Blume
47. Earthsea (series), by Ursula K. Le Guin
48. Inheritance Cycle (series), by Christopher Paolini
49. The Princess Diaries (series), by Meg Cabot
50. The Song of the Lioness (series), by Tamora Pierce
51. Treasure Island, by Robert Louis Stevenson
52. Delirium (series), by Lauren Oliver
53. Anna and the French Kiss, by Stephanie Perkins
54. Hush, Hush Saga (series), by Becca Fitzpatrick
55. 13 Little Blue Envelopes, by Maureen Johnson
56. It’s Kind of a Funny Story, by Ned Vizzini
57. The Gemma Doyle Trilogy (series), by Libba Bray
58. Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children, by Ransom Riggs
59. The House on Mango Street, by Sandra Cisneros
60. Something Wicked This Way Comes, by Ray Bradbury
61. The Chocolate War, by Robert Cormier
62. Just Listen, by Sarah Dessen
63. A Ring of Endless Light, by Madeleine L’Engle
64. The Truth About Forever, by Sarah Dessen
65. The Bartimaeus Trilogy (series), by Jonathan Stroud
66. Bloodlines (series), by Richelle Mead
67. Fallen (series), by Lauren Kate
68. House of Night (series), by P.C. Cast, Kristin Cast
69. I Capture the Castle, by Dodie Smith
70. Nick & Norah’s Infinite Playlsit, by Rachel Cohn, David Levithan
71. Before I Fall, by Lauren Oliver
72. Unwind, by Neal Shusterman
73. The Last Unicorn, by Peter S. Beagle
74. The Maze Runner Trilogy (series), by James Dashner
75. If I Stay, by Gayle Forman
76. The Blue Sword, by Robin McKinley
77. Crank (series), by Ellen Hopkins
78. Matched (series), by Allie Condie
79. Gallagher Girls (series), by Ally Carter
80. The Goose Girl, by Shannon Hale
81. Daughter of the Lioness / Tricksters (series), by Tamora Pierce
82. I Am the Messenger, by Markus Zusak
83. The Immortals (series), by Tamora Pierce
84. The Enchanted Forest Chronicles (series), by Patricia C. Wrede
85. Chaos Walking (series), by Patrick Ness
86. Circle of Magic (series), by Tamora Pierce
87. Daughter of Smoke & Bone, by Laini Taylor
88. Feed, by M.T. Anderson
89. Weetzie Bat (series), by Francesca Lia Block
90. Along for the Ride, by Sarah Dessen
91. Confessions of Georgia Nicolson (series), by Louise Rennison
92. Leviathan (series), by Scott Westerfeld
93. The House of the Scorpion, by Nancy Farmer
94. The Chronicles of Chrestomanci (series), by Diana Wynne Jones
95. The Lullaby, by Sarah Dessen
96. Gone (series), by Michael Grant
97. The Shiver Trilogy (series), by Maggie Stiefvater
98. The Hero and the Crown, by Robin McKinley
99. Wintergirls, by Laurie Halse Anderson
100. Betsy-Tacy Books (series), by Maud Hart Lovelace