Petter Lidbeck - Men finns ändå

Petter Lidbeck är kanske mest känd för sin deckarserie Tre tjejer, spännande och välskrivna böcker för barn runt 9-12 år. Han är vad jag skulle kalla en pålitlig barnboksförfattare. Senaste boken ut är Men finns ändå som beskrivs som en thriller för ovan nämna åldersgrupp. 

Men finns ändå handlar om 11-åriga Bianca som precis fått reda på något som förändrar hennes liv totalt. Precis som alla andra kvinnor i sin släkt kan Bianca göra sig osynlig vilket givetvis är en jättehäftig upptäckt. Bianca måste dock lova att absolut inte berätta detta för någon, då kan farliga saker hända. Det finns människor där ute som skulle kunna döda för att ta reda på Biancas hemlighet. Men det är såklart inte lätt att vara elva år med en otroligt ovanlig förmåga. Så plötsligt står Bianca där på scenen på skolans talangjakt, under premissen att hon kan göra sig själv osynlig. Då händer det som absolut inte får hända!

Själva osynligheten är faktiskt väldigt trovärdig. Bianca och hennes mamma och mormor kan göra sig osynliga, försvinna, men de finns där ändå. Skulle någon gå emot dem skulle de märka att det finns en materia där, det är inte så att de blir till luft när de blir osynliga, bara oerhört väl kamouflerade. En kul grej är att de inte kan vara osynliga i kombination med vatten, då fräser det och de blir synliga igen. Inte alltid så bra, för regn eller fumliga kompisar kan man inte styra över...

Det här är en actionfylld berättelse som tar oss ända över till USA och Vita huset. Det är också en historia där allting inte är vad det först utger sig för att vara. Handlingen känns lite väl tunn emellanåt och jag hade gärna sett en fördjupning av vissa delar i berättelsen men överlag är det här en bra och spännande bok för mellanåldern. Hade gärna sett en fortsättning, för det här kan locka många läsare.

Titel: Men finns ändå

Författare: Petter Lidbeck

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 2015-01

Sidor: 151

Adlibris | Bokus

Läs ett år: Sent i november

Det svaga suset av regn och rinnande vatten hade inte förändrat sig, 

det hade samma milda ton av ensamhet och fulländning.

Men vad brydde han sig om regnet så länge han inte kunde göra en visa som handlade om regn.

Sent i november började vi läsa boken med samma namn. Vi ja, för när det kommer till Tove Jansson innebär det högläsning för mig och sambon. Toves böcker förtjänas att läsas högt och Mumin är lite vår grej, Mickes och min. Dessvärre har kalendrarna, som alltid så här års, varit fullbokade så det dröjde till december innan vi hann läsa ut boken. Passande när även boken sträcker sig en bra bit in i december.

Sent i november är den sista boken i serien om Mumintrollen och Mumindalen. Här och var vaknar det ett sug hos boende runt dalen att de vill eller behöver besöka Muminfamiljen. En och en söker de sig till dalen och väl där inser de att hela familjen är som bortblåsta. De finns ingenstans. De sex figurerna; Filifjonkan, homsan Toft, Hemulen, Snusmumriken, Onkelskruttet och Mymlan är helt och hållet hänvisade till varandra. Till en början ser var och en enbart till sitt eget bästa men så sakta börjar de inse att det är betydligt enklare att vara ensamma tillsammans.

Tove Jansson är i en klass för sig. Sidorna fylls med underfundigheter och jag slås ofta av att "ja just det, precis så är det!". Det är egentligen synd och skam att böckerna har hamnat på bibliotekens barnavdelningar och klassas som barnböcker för det är den vuxne läsaren som får ut mest av böckerna. 

Han var hemskt gammal och hade lätt för att glömma. En mörk höstmorgon vaknade han och hade glömt vad han hette. Det är lite melankoliskt att glömma de andras namn men bara skönt att kunna glömma sitt eget.

Muminfigurer som tidigare mest funnits i utkanten av böckerna får i Sent i november ta plats och introducera sig ordentligt. Det är trevliga bekantskaper. Även om de flesta kommer in i berättelsen som otroligt egoistiska personer så växer de faktiskt och utvecklas under bokens gång. Det är fina tankar Tove Jansson delar med sig av. 

Vi avslutade hösten med att läsa Tove Jansson i bibblobokcirkeln och samtalen om litteraturen och människan Tove fick mig att återigen bli nyfiken på personen bakom berättelserna om Muminvärlden. På läslistan har därför Tove Jansson: arbeta och älska hamnat då flera i cirkeln hade läst och kunde rekommendera just denna biografi. En person att förundra sig över, en värld helt sin egen. Mumintrollen och dess dal är helt klart värd att upptäcka och återupptäcka.

Titel: Sent i november

Författare: Tove Jansson

Förlag: Alfabeta

Utgiven: 2010 (1970)

Sidor: 170

Johanna Lindbäck - Kanske ihop

I Lite ihop mötte vi Majken för första gången. Då övertygade hon den nya killen Ivan i parallellklassen att de skulle låtsas typ vara lite ihop, sådär så Majken återigen blev någon att räkna med av bästisen Tessan som nu bara bryr sig om killar. Det funkade jättebra och nu i Kanske ihop är "projektet" i hamn. Men vad händer när Majken fortfarande blir alldeles pirrig av att vänta utanför Ivans klassrum på rasten, inte kan sluta tänka på honom och pratet funkar så himla bra? När Majken börjar inse att hon kanske vill vara ihop, på riktigt!

Fantastiska, fantastiska Johanna Lindbäck! Hon lyckas alltid få till det där pirret jag eftersöker i barnlitteratur, beskriver känslor på ett helt unikt sätt. Jag satt och mös under hela läsningen, fnissade och kände mig lika pirrig som bokens Majken gör. Jag hittade hela tiden nya stycken att läsa högt för sambon som försökte fokusera på sin egen bok... Allt är så otroligt träffsäkert. Första kärlekspirret, fnurran på tråden med forna bästa kompisen Tessan, det där att växa ifrån varann - och kanske växa ihop. Det är helt enkelt en bok jag önskar hade funnits när jag gick i sexan.

Det är även så skönt med trygga, stabila vuxengestalter. Både föräldrar men även Izzy såklart, Majkens fiollärare som även förekom i Lite ihop. Som har sina sporrande samtal, som finns där och ger tips och råd. Jag gillar sånt, i allt för många ungdomsböcker idag möter vi trassliga vuxna som inte har tid för barnen i sin närhet, ibland behöver jag bara få läsa om det normala.

Det enda negativa med Kanske ihop är att den tar slut allt för fort! Jag vill läsa mer! Får jag lägga in eget önskemål så vill jag att Ivan ska få en egen bok, för vilken mysig kille han verkar vara. Samtidigt vill jag gärna fortsätta få följa Majken, hon är verkligen en helmysig berättarröst!

Tror minsann att det är dags för en Lindbäck-drive på jobbet igen! =)

Titel: Kanske ihop
Författare: Johanna Lindbäck
Serie: Lite ihop #2
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgiven: 2014-10
Sidor: 187
Adlibris | Bokus

Betyg:

Soman Chaimani - The School For Good and Evil

Det finns oräkneligt många anledningar till att jag älskar att jobba som barnbibliotekarie. En av dem är när mina låntagare kommer och ger inköpsförslag och tipsar om bra böcker de läst. En av de böcker jag köpt in till biblioteket på detta sätt är Soman Chainanis The School for Good and Evil. En till att börja med väldigt vacker bok med tydliga sagoanspelningar och mitt exemplar hade dessutom deckled edges - ojämna kanter - vilket jag tycker är så fint! Boken innehåller dessutom sagolika illustrationer av Iacobo Bruno. Från den fantastiska kartan som boken inleds med till de bilder som inleder varje kapitel - illustrationerna ökar på känslan av att läsa en traditionell sagobok.

Fin karta över skolan. Kartor tilltalar alltid mig!

Handlingen då, är detta en sagobok? På sätt och vis. Byn Gavaldon ligger mitt i den djupaste skogen, och hur invånarna än försöker går det inte att ta sig igenom skogen och vidare bort. På något sätt kommer de alltid tillbaka till Gavaldon hur långt de än går. Men det finns ett sätt att lämna byn för gott. Vart fjärde år försvinner två barn (över 12 år), och sägen säger att det är "The Storymaster" som kommer för att föra dem till "The School for Good and Evil", ett barn till varje skola.

Sophie är helt bombsäker på att hon är den utvalde för den goda skolan. Med sina fina klänningar, blonda lockar och glasskor är hon som gjord för att bli prinsessa. Kompisen Agatha däremot skulle ju vara perfekt för den onda skolan enligt Sophie. Agatha med sitt svarta stripiga hår, sitt ointresse för kläder och som bor på kyrkogården. Och visst är det de båda flickorna som blir ivägförda, MEN... Sophie dumpas ner i den stinkande "School for Evil" med "uglification", "curses & death traps" och "History of villainy" på schemat medan Agatha placeras på "The School for Good där hon ska drillas i "Beautification", "Princess etiquette"och "animal communication". Ett enormt misstag med andra ord! Något måste göras! 

Upplägget bådar gott. Idén bakom berättelsen är rent genial, att personerna som förekommer i sagorna måste komma någonstans i från. Och i The school for Good and Evil får du lära dig allt du behöver kunna för att ta plats i en riktig saga, det enda sättet du för övrigt kan lämna skolan på. Jag älskar tanken på varifrån Sophie och Agathas klasskompisar kommer ifrån (ledtråd - vad hände efter "och så levde de lyckliga...) och deras unika egenskaper. Det är även kul att läsa om skillnaderna mellan de olika skolorna. Men... det blir lite väl klyschigt. De blonda, söta flickorna ska bli prinsessor, pojkarna som ser lite vilda ut är dömda att bli monster eller rövare. Fast det finns såklart en twist.

Stundtals blir läsningen lite tråkig, det är väldigt uppenbart för mig som läsare om vad som ska hända härnäst medan Agatha och Sophie inte förstår någonting. Det blir lite tjatigt att läsa om Sophie som det är så synd om, som har hamnat fel, såklart att hon egentligen är en prinsessa, hon som är SÅÅÅÅ god... jomenvisst... Agatha utvecklas också åt fel håll, hon ska vara så himla god och givetvis väldigt missförstådd. Det blev däremot aldrig så illa så att jag ville sluta läsa (vilket jag gör om jag lessnar för mycket) och det väldigt öppna slutet fick mig nyfiken på vad som händer härnäst. Tur att fortsättningen ligger och väntar på mig!

Fina illustrationer inleder varje kapitel.

Jag velade länge mellan en 3:a och en 4:a i betyg men här var det illustrationerna som fick vara den övervägande faktorn för jag blev verkligen helt förälskad i bokens utseende med illustrationer, vackert omslag och broken edges. Ett utseende som verkligen talar emot ordspråket "Don't judge a book by it's cover"...

Titel: The School for Good and Evil
Författare: Soman Chainani
Förlag: Harper Collins Publishers
Utgiven: 2013-05
Sidor: 488
Adlibris | Bokus

Betyg:

Lisa Moroni - Loka och monsterspegeln

Titel: Loka och monsterspegeln

Författare: Lisa Moroni

Förlag: Rabèn&Sjögren

Utgiven: 2014-04

Sidor: 67

Adlibris | Bokus

En av mina favoriter förra året för unga läsare var Lokas monsterglasögon. Inte nog med att det handlar om att få glasögon - det innebär också något positivt i att Loka då börjar se en massa monster hon inte hade en aning om fanns. I hissen, i trafikljusen, i papperskorgen.

I Loka och monsterspegeln fyller Loka år och mormor och morfar kommer på besök. Med sig har de bland annat en antik fickspegel i present men vad är det som dyker upp i spegeln? Loka ser inte enbart sig själv utan även ett monster som framträder mer och mer. Men... monster har ju ingen spegelbild! Någonting är väldigt fel och Loka bestämmer sig för att ta reda på vad. 

Det här är en bok jag önskar fanns när jag var liten. En fin och stundom småläskig berättelse ramas in av underbara och färgglada illustrationer av Lisa Moroni själv. En bok att fnissa åt och sträckläsa, studera bildernas detaljrikedom och jämföra med egna fantasin. En välbehövligt tillskott helt enkelt bland de relativt få böcker för de som befinner sig mellan börja läsa och lite tjockare kapitelböcker. 

Jag vill också ha snälla monster i min hiss!

R.J. Palacio - Undret

Titel: Undret
Författare: R.J. Palacio
Uppläsare: Johan Svensson, Peter Öberg, Susanne Karlsson, Ester Claesson och Hanna Sjögren
Förlag: Storyside
Utgiven: 2013-03
Längd: 8 CD, ca. 10 h
CD: Bokus
Pocket: Adlibris | Bokus
Den enda anledningen till att jag inte är vanlig är att ingen annan tycker att jag är det.De senaste veckorna har jag levt i en ljudboksbubbla där en liten kille vid namn August Pullman har varit i fokus. Jag har skrattat, gråtit, ilsknat till och känt härlig värme sprida sig i bröstet. Undret kan vara den bästa bok jag läst i år, ja, jag törs säga att den kommer ligga i topp även när året går mot sitt slut. Det är sällan jag blir så berörd av en bok som jag blir av den här.

August, eller Auggie som han också kallas, föddes med ett gravt deformerat ansikte. Nu pratar vi inte gomspalt utan betydligt värre saker. Han har blivit kallad monster och orc och betydligt värre saker därtill. Eftersom han har fått genomgå många och långa operationer har han undervisats i hemmet av sin mamma. När han nu ska fylla tio tycker dock föräldrarna att det är dags för Auggie att börja en riktig skola. I Undret får vi följa hans första trevande veckor i skolan och därefter de berg och dalar som kallas femte klass.

Boken är indelad i kapitel där de viktigaste karaktärerna berättar de olika händelserna från sitt perspektiv. Vi möter, utöver August själv, bland annat storasystern Via, bästa kompisen Jack, och Vias pojkvän Justin. Även om jag gärna hade läst mer av Augusts egna tankar ger det delade berättarskapet ett djup till boken och gör den än mer gripande. 

R.J. Palacio väcker verkligen känslor till liv med sin berättelse. Redan första kapitlet får mig att haja till och väcker massa tankar. Det är därifrån det inledande citatet är hämtat som slog emot mig som ett knytnävsslag. Det är så sant det Auggie säger. Han är som vilken annan tioåring som helst men andra dömer enbart efter hans yttre och placerar honom i facket kallat "udda". Precis som i verkliga livet.

Undret är som sagt en bok som väcker många tankar och känslor. Vissa elevers beteenden får mig att koka av vrede medan andra stycken går mig att skratta högt eller snyfta. Och vad är det som gör en så blödig när djur är inblandade? Vid ett särskilt sorgligt ställe där August hund Daisy var involverad var jag tvungen att stanna bilen eftersom tårarna bara sprutade, det gick inte fortsätta köra.

Ett särskilt plus när det gäller ljudboken är att den är inläst av hela fem olika uppläsare som representerar de olika berättarrösterna. Det gav också ljudboken ett driv framåt som jag ibland saknar när en uppläsare ska stå för flera "röster". 

I biblioteksvärlden klassas Undret som en Hcg-bok, dvs riktad till barn mellan 9-12 år. Jag vet dock inte om jag skulle sticka den i handen på vilken tioåring som helst, Undret kräver sin läsare. Jag kan däremot rekommendera boken till alla er som vill läsa en underbar historia. 

Betyg:
Handling: 5/5
Karaktärer: 5/5
Språk: 5/5
Berättarteknik: 5/5

Fina lästips till unga läsare: Jakten på böcker och samurajsvärd

Titel: Syskonen Tilly: Bibliotekskuppen

Författare: Lisa Hyder

Förlag: Opal

Utgiven: 2014-03

Sidor: 76

Adlibris | Bokus

Bibliotekskuppen är en helt genial bok för unga läsare (typ 6-9 år). Den uppmuntrar verkligen till läsande av böcker och är härligt nördig. Syskonen Lottie, Axel och Oliver Tilly går på internatskolan Fjärilshaga. Snart är det dock dags för sportlov och då ska de ut och campa med föräldrarna. Det stora problemet är att under sportlovet kommer nya boken om William Storm, Drakryttaren ut. En bokserie alla tre syskonen älskar. Ute i skogen finns det ingen bokaffär och den elake skolkamraten Frank hotar med att efter lovet återigen avslöja vad som händer i boken - en bokälskares värsta mardröm.

Den här gången smider dock Lottie en klurig plan. Det är nämligen så att skolans rektor är släkt med författaren och redan nu så finns fyra exemplar av nya boken inlåsta i skolans bibliotek - redo att ställas ut efter lovet. Och även om biblioteket är ständigt övervakat och rektorn har samlat in alla nycklar till förrådet där böckerna står har Lottie kommit på hur de ska kunna ta sig in och läsa böckerna - för att sedan obemärkt ta sig ut och låtsas som ingenting. Det är svårt, nästintill omöjligt så ska syskonen klara av det?

Hur smart är det inte att skriva en bok om bokälskande ungar som med hjälp av den livliga fantasi och uppfinningsrikedom de fått av att läsa böcker listar ut hur de ska få läsa sin efterlängtade bok?! Att bråken med den tuffe killen på skolan ligger i att berätta eller inte berätta slutet på boken. Syskonen Tilly: Bibliotekskuppen är så himla bra och jag kommer satsa stenhårt på att få mina små biblioteksbesökare att läsa den. Funkar även prima för högläsning!

Titel: Samurajens förbannelse
Författare: Henrietta Wich
Förlag: Opal
Utgiven: 2014-03
Sidor: 71
Serie: De osynliga 4 #2
Adlibris | Bokus

De tre killarna Anton, Ben och Max och hunden Watson kan göra sig osynliga med hjälp av tre föremål de fått av sin morfar. Tillsammans har de startat detektivbyrån "De osynliga fyra" och hjälper till att lösa brott. Den här gången blir ett samuraj-svärd stulet rakt framför ögonen på dem. Men vem är tjuven? Kan det ha något att göra med den samuraj-film som håller på att spelas in i stan?

Samurajens förbannelse är en lagom lättläst bok till barn i åldrarna 6-9 år. En deckargåta, ett försvunnet samurajsvärd och osynlighetsföremål är spännande saker som lockar till läsning. I slutet finns även lite fakta med om hur det går till när man letar efter fingeravtryck. Alexander Ruxs illustrationer passar fint in till texten. Det är en fin bok och jag hoppas att den kommer hitta sin väg till sina läsare.

Lina Stoltz - Imorgon är allt som vanligt

Titel: Imorgon är allt som vanligt

Författare: Lina Stoltz

Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)

Utgiven: 2014-03

Sidor:115

Adlibris | Bokus

Lilian är trött på att bli kallad för Lillan. Hon är också less på läraren Victor som hela tiden tjatar om utvecklingssamtal, som gång på gång ber henne stanna kvar i klassrummet efter lektionen. "Vi ser ju att någonting är fel, kan du inte berätta" och en rad andra jobbiga frågor som Lilian inte vill svara på. Frågor som får henne bli aggressiv och springa ut på skolgården, dra av Kim mössan på bandyplanen och hoppa rakt ner i snöhögen där tjejerna i klassen håller på att bygga en snöskulptur.

Framförallt är Lilian trött på att alltid vara rädd. Rädslan över att mamman ska vara full när Lilian kommer hem från skolan. De olika stadierna av fullhet. Det pinsamma, det jobbiga. Och det är en sak när mamman håller sig hemma innanför dörrarna och super, men när hon går ut bland folk... Tänk om någon får veta! Därav även oron i hela kroppen när Lilian blir vald till klassens lucia, för tänk om mamman kommer dit full. Eller om hon inte kommer alls?

Imorgon är allt som vanligt är en rätt ovanlig bok för sin åldersgenre, en bok som tar upp det svåra ämnet föräldrar som dricker. Om hur det känns som om man är helt ensam om det, att det skulle vara pinsamt om någon fick veta. Lilian har inte ens berättat det för sin bästis Nina, även om Nina börjar undra varför mamman är sjuk så ofta, varför Lilian kan byta humör på en handvändning.

Lina Stoltz berättelse är trots allt inte allt igenom mörk. Lilian har ju sina två storasyskon. Tanja som förvisso mest är sur, som struntar i ifall mamman sitter nere i källaren och super, hon har lessnat. Tintin har flyttat hemifrån och är konststuderande. Men när Lilian ringer dröjer det inte länge förrän han dyker upp, säger åt henne att packa en väska och så försvinner han ner i källaren till mamman en stund. Att läsa om syskonkärleken värmer. Och trots allt det dystra så sår ändå boken ett frö av hopp, allt behöver kanske inte vara helt nattsvart.

Det är svårt att inte bli berörd av Lilian och hennes liv. Boken är inte så lång med sina 115 sidor men den lämnar ändå spår efter sig. Bokens lärdom känns viktig, att vissa hemligheter gör sig bättre när man delar med sig av dem. Klumpen i bröstet känns inte lika stor då. 

Betyg:

Barnboksfrukost på Rabén & Sjögren

Idag bjöd Rabén & Sjögren in till barnboksfrukost på vackra Riddarholmen i Stockholm. De senaste månaderna har jag haft annat inbokat varje gång det varit frukost på förlag så nu när det var tomt i kalendern passade jag på att åka ner.

Först ut var Clara Lidström och Annakarin Nyberg som i maj kommer ut med första delen i en ny "gör det själv"-serie för barn, böcker barn kan använda utan inblandning från föräldrar. Böckerna är könsneutrala, inga prinsessor och glittriga cupcakes (tack och lov). De kommer också ha ett miljötänk, ekotänkt och inte innehålla en massa dyra och krångliga ingredienser. Baka är precis som det låter en bakbok, anpassad för lågstadiebarn. Den innehåller härliga lekfulla illustrationer av Katy Kimbell och Li Söderberg, bland annat steg för steg-guider hur barnet ska gå till väga. Även barn som inte är starka läsare ska kunna klara av att baka själva för här är det barnet som ska bestämma! "Släpp loss barnen i köket" som de så fint säger. Jag gillar verkligen tänket som Clara och Annakarin la fram att barn måste få prova sig fram och att det är minst lika viktigt med resan mot målet. Spana in den fina boktrailern här.

Sofia Nordin och Kajsa Gordon är ju båda två välkända barnboksförfattare och nu ger de tillsammans ut boken Harry, Gunnar och presenten. Den här riktar sig mot lågstadiebarn och handlar om syskonen Harry och Gunnar som på en friluftsdag i skolan upptäcker att deras mamma är riktigt duktig på att klättra i berg. De vill ge henne en exklusiv klättringsutrustning i födelsedagspresent men en sådan kostar pengar och det är en bristvara i deras lilla familj. Genom olika påhitt försöker sedan pojkarna att tjäna ihop tillräckligt mycket för att kunna köpa mammans present. Låter som en gullig berättelse som jag blir sugen på att köpa in till bibblan och läsa.

Jag har själv inte läst Den första flickan skogen möter men jag har förstått att den är populär bland tjejerna som kommer och lånar. Nu återvänder Moa Eriksson Sandberg till Hanna och Rydöbruk med Flickan i de vindlande gångarna. Jag känner mig hopplöst efter som inte har läst någon av böckerna, framför allt eftersom de låter väldigt spännande, Moa beskriver dem som "rysare för barn med deckarinslag" och det låter onekligen intressant!

Spännande trilogier med magiska inslag kan jag nog aldrig få nog av. Därför tycker jag Pascale Vallin Johanssons Amargitrilogi låter hur spännande som helst. Första delen i serien, Dömd, utkommer faktiskt i morgon. Lo,  Amir och Vidar kommer som fosterbarn till gården Himmelsfrid som trots namnet är ett riktigt hemskt ställe. Fostermodern har hemska uppfostringsmetoder för att "göra folk av dömda mördare". Alla barnens mammor är nämligen dömda för mord, oskyldigt dömda tror Lo, Amir och Vidar. Frågan är hur de ska bevisa det. De kan ju inte ens ta sig från gården som är inringad med en hög mur med elstängsel. Kanske kan dolda krafter hjälpa dem? Åh, jag tror det här kan bli en riktigt läsvärd serie! Boktrailern kan du förresten se här.

Sist ut var Eva Susso vars Två städer är ett måste på min läslista i vår. En dystopisk postapokalyptisk berättelse för 11-14-åringar, om en kille som är ensam efter att ha överlevt något otäckt. Ett ödsligt landskap där enda sällskapet är en hundvalp, fram tills dess han träffar en lika ensam tjej vill säga. Att plötsligt hitta en hög mur som döljer två städer och en helt segregerad värld. Det känns långt till maj! 

Eva sa förresten något så bra om ålderssättning på böcker "Varför begränsa, de får väl läsa vad de vill?" Jag håller med, bokbranschen men även vi på biblioteken ska alltid vara så duktiga att sortera in böckerna i något slags åldersfack men är det ändå inte innehållet och individen som ska styra?

Det är så kul att det kommer ut så mycket bra barnlitteratur just nu. Underbart härligt säger barnbibliotekarien i mig! Att höra författare prata om sina böcker gör mig inte bara sugen på att läsa mer, jag blir också sugen på att bokprata inför andra så att jag i min tur kan inspirera till läsning! 

Tack Rabén & Sjögren för en trevlig frukost!

Kristina Ohlsson - Silverpojken

Titel: Silverpojken
Författare: Kristina Ohlsson
Förlag: Lilla Piratförlaget (Rec-ex, tack så jättemycket!)
Utgiven: 2014-01
Sidor: 267
Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning: Vintern har kommit till Åhus och det var länge sedan snön och isen la sig så tidigt. Därför är det inte konstigt att Aladdin blir nyfiken när han ser en mystisk pojke klädd i bara kortbyxor och en stickad tröja. Aladdin försöker prata med honom, men får inget svar. Pojken bara försvinner utan ett ord, och utan att lämna några spår i snön. Vem är pojken och varför är det bara Aladdin som ser honom? Kommer han från flyktingbåten nere i hamnen? Den som plötsligt bara dök upp en dag och sedan blev kvar. Eller kan pojken ha något samband med berättelsen som Silverpojken - han som i hundra år försökt hitta det försvunna kyrksilvret?

Tillsammans med Billie och Simona som vi också lär känna i Glasbarnen försöker Aladdin lösa mysteriet.

Egna noteringar: Åh så mycket bra böcker som väntar barn i slukaråldern i vår. Först ut är Silverpojken som är en fristående fortsättning på förra årets succé Glasbarnen, som tilldelades Barnens Romanpris 2013. Och vilken fortsättning sen!

I Glasbarnen får vi följa Billie när hon först flyttar till Åhus. I Silverpojken däremot flyttas fokuset över till Aladdin som med sina föräldrar nu tvingats flyttat ifrån sin husbåt och sitt hus och flyttat in i vattentornet där deras restaurang "Turken i tornet" ligger. Jag tycker det ligger något magiskt i att familjen bor i ett vattentorn, även om det såklart är tragiskt att de tvingas flytta dit på grund av dålig ekonomi.

Här någonstans ligger Kristina Ohlssons styrka. För inte nog med att hon ger oss en spännande och mysrysig spökhistoria och deckargåta, hon beskriver familjelivet och omvärlden så bra. Aladdin och hans familj är en riktig kärnfamilj, Billie tycker hans föräldrar alltid ser så kära ut. Men i Åhus precis som i resten av landet kan ekonomin bli dålig och få allt att kärva. Samhället beskrivs främst genom flyktingbåten med alla flyktingar som lägger till. Vilka är människorna ombord? Varifrån kommer de och vart ska de ta vägen? Frågor som många barn har och som här uppmärksammas, men som något i bakgrunden - utanför själva ramhistorien.

Jag har faktiskt inte läst Kristina Ohlssons vuxendeckare men jag börja känna att det är dags, för vilken mästarinna hon är på att bygga upp spänning! Den här kommer jag rekommendera till många barn under året!

Betyg:

Lotta Olsson - Tro på tomten

Titel: Tro på tomten
Författare: Lotta Olsson
Illustratör: Benjamin Chaud
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2013-10
Sidor: 101

Beskrivning: Det är något skumt med julen det här året. Adventsljusen går inte att tända, julgranarna tappar alla barr så fort de blir sålda, julpyntet förvandlas till sand och något bakom spegeln skrattar ett dystert skratt medan han iakttar människorna. Kan flickan Tilda reda ut vad det är som är fel?

Egna noteringar: Jag älskar Lotta Olssons böcker om jättemyrsloken och hasselmusen i Konstiga djur och En annan resa. Jag är som ni också vet väldigt förtjust i Benjamin Chauds illustrationer. Det här tycker jag dock inte håller hela vägen. Berättelsen känns krysta och bilderna lockar mig inte såsom Chauds bilder brukar. Tro på tomten handlar just om tro. Jultomten, JT, är ledsen ör att ingen längre tror på honom så han bestämmer sig helt enkelt för att se till att det inte blir någon jul. Jag vet dock inte om det är åldersrelaterat, jag har tyvärr inga barn i min direkta närhet som jag kan läsa boken för så kan bara bedöma efter egen åsikt. Bokens målgrupp är barn 3-6 år och jag kan tycka att handlingen är lite för avancerad. Lågstadiet är kanske mer korrekt inriktning. Vem vet, kanske en perfekt bok att läsa varje morgon i skolan?

Tro på tomten är årets adventsbok från Rabén & Sjögren. Den har 24 godnattsage-långa kapitel, ett för varje kväll under advent. Förra året gav de ut Jul i stora skogen av Ulf Stark och den kan jag verkligen rekommendera som läsning inför julen för det är en jättesöt berättelse om hur djuren i skogen förbereder julen. Bilderna i den är dessutom helt fantastiska!