Vänskap och magi i Boken om Mademoiselle Oiseau

Titel: Boken om Mademoiselle Oiseau

Författare: Andrea de La Barre de Nanteuil

Illustratör: Lovisa Burfitt

Förlag: Rabén&Sjögren

Utgiven: 2014-03

Sidor: 139

Adlibris | Bokus

Jag jublade av glädje när jag fann den här godbiten på mitt skrivbord igår och var snabb att låna med den hem. Vad passar nämligen bättre en snöig, ledig onsdag än att drömma sig bort till ett magiskt Paris? För det är där den mystiska och glamorösa Mademoiselle Oiseau bor med alla sina katter, fåglar och vackra ting, högst upp i ett gammalt hus på avenue dra Temps Perdus. 

Nioåriga Isabella bor våningen under i samma hus. Hon är inte alls lika färgglad och egendomlig, mest grå:

Isabella Artioli är det ingen som lyssnar på. Hon varken syns eller hörs. Hon känns knappt. /.../ Inuti Isabella Artioli finns ett tomt rum. Det är så stort och tomt att det liksom skaver i henne. Ibland försöker Isabella svälja hårt och så många gånger att rummet inte längre får plats. Men sväljningarna  bara fastnar i halsen. Och det skaver ännu mer. 

En dag går Isabella av misstag ur hissen på fel våning och innan hon hinner ila ner till sig blir hon indragen i Mademoiselle Oiseaus sagolika våning där rum tycks framtrollade ur tomma intet. Det blir inledningen på en magisk sommar, där Isabella spenderar mer och mer tid en trappa upp. Hon får ta simturer i swimmingpoolen där man inte behöver vara orolig för att sjunka, komma upp på pianovinden för att klä ut sig och så får hon en magisk panterknapp som ger henne mod och kraft...

Boken om Mademoiselle Oiseau marknadsförs till barn mellan sex och nio år, men jag skulle snarare säga att den är en allåldersbok. Alla kan fängslas av den magiska och underfundiga berättelsen, Andrea de La Barre de Nanteuil lyckas verkligen med att ge liv till karaktärerna och jag fullständigt älskar den egocentriska Mademoiselle Oiseau. Även Isabella beskrivs på bästa sätt och hon har många vettiga funderingar och tankar. Sådana tankar man får när man ofta sitter själv och försvinner bort i grubblerier. Hur bra är inte uttrycket "gå-i-trappor-tid"? Jag förstår precis vad hon menar!

På eftermiddagen tar Isabella trapporna. Innan hon hälsar på hos Mademoiselle Oiseau måste hon gå lite gå-i-trappor-tid för att tänka på dagen som gått. 

Sen har vi ju de sagolika illustrationerna av Lovisa Burfitt som faktiskt är kärnan till hela boken. Rörstrands underbara porslinskollektion där vi för första gången möter Mademoiselle Oiseau började produceras 2011. Den servicen hade gärna fått bo hemma hos mig. Burfitts illustrationer är på samma gång enkla och detaljrika. Jag vill riva ut och rama in sidorna, titta på dem om och om igen, krama boken och hålla i den hårt.

Boken om Mademoiselle Oiseau är ett måste för alla er som älskar vackra böcker, magiska berättelser, Paris och macarons! Och ja, man får faktiskt riva ur och sätta upp på väggen, fast köp då två exemplar av boken, så du kan läsa den samtidigt. Och försök att låta sidorna vara kvar i bibliotekets exemplar...

- Jag vet, säger Isabella och ler lite förläget. Men ibland känns det som om jag går omkring och drömmer.

- Vad är problemet? säger Mademoiselle. Låt drömmarna vara, om de nu råkar vara drömmar. De har väl också rätt att vara med på ett hörn?

Till min glädje hittade jag även en liten uggla!

Betyg: 
Handling: 5/5
Karaktärer: 5/5
Språk: 5/5
Berättarteknik: 5/5
Illustrationer: 5/5

Boktips på en onsdag - Fyra dagar fyra nätter

Onsdag igen och därmed dags för Boktips på en onsdag. Eftersom jag i detta nu sitter på bussen ner till Stockholm finns det väl inget som passar bättre än en bok om en road trip (finns det egentligen någon bra svensk översättning för det begreppet?).

Fyra dagar fyra nätter av Morgan Matson handlar om en road trip genom USA men också om en inre resa. Amy har inte suttit bakom ratten sedan hennes pappa dog i en bilolycka tre månader tidigare. Nu har Amys mamma bestämt att de ska flytta från Kalifornien till Connecticut - från västkust till östkust med andra ord. Att både betala för att få dit bilen och för Amys flygbiljett blir för dyrt så mamman vill att Amy själv ska köra bilen tvärs över landet. Som sällskap får hon Roger; nitton år och ursnygg.

Resan är tänkt som en enda lång transportsträcka men allt eftersom Amy och Roger lär känna varandra utvecklas den till något helt annat. Amy börjar också att inse att livet kan gå vidare, trots faderns död. 

Jag gillar verkligen upplägget i Fyra dagar och fyra nätter. Brödtexten blandas med utdrag från den resedagbok Amy fått av sin mamma och med Rogers spellistor med finurliga namn, utöver den nedan på bilden hittar vi bland andra "'Hillary & Edmund Hit the Highway' alias 'People Who Take Pictures of Trees'". Det är riktigt bra musik på listorna. När jag läste boken härom året kunde jag inte låta bli utan gjorde en "Fyra dagar fyra nätter"-playlist på Spotify. Lyssna och njut!

På tal om musik så inleds i stort sett alla kapitel med ett citat, i många fall från låttexter. I övriga fall är det mest delstatsmotton. Kul idé som bidrar än mer till min förtjusning. För det här gillar jag.

Fyra dagar fyra nätter är godis i bokform. Den handlar om glädje och sorg, humor, kärlek, vänskap. Liv och död. Allt fint förpackat i en resa, bildligt och bokstavligt. Det är en bok att le och kanske även att snyfta till. En fin bok att läsa en regnig onsdagskväll i oktober. 

För mig blir det ingen bokläsning än på några timmar men bokinspiration tänkte jag skaffa mig. Är på väg till Mellan radernas (Rabén & Sjögrens mötesplats på Facebook) bokprat. Där efter blir det kanske en sväng till Kulturhuset och Release me som idag gästas av bl.a. Sara Kadefors och Johanna Wester. Det låter så trevligt men får se hur orken är efter bokpratet. 

Boktips på en onsdag - Lilla Björn på semester

Den här onsdagen blir det en relativt ny bok jag tipsar om, nämligen Lilla björn på semester av Benjamin Chaud som kom ut 27 maj i år (vilken födelsedagspresent!).

Benjamin Chaud placerade sig bland mina favoritillustratörer när hans Björnens sång gavs ut på svenska förra året. Jag pratade mig till och med så varm om boken att jag fick den i julklapp av svärföräldrarna, en väldigt bra julklapp:-)

I Lilla björn på semester har det blivit vinter i Paris. Operataket har blivit för kallt så Pappa björn och Lilla björn går i ide i ett varuhus. Lilla björn blir dock misstagen för ett gosedjur och blir såld till en liten pojke. Plötsligt vaknar Pappa björn och upptäcker att Lilla björn är borta igen. Han följer efter i folkvimlet, de hamnar på en kryssningsfartyg och plötsligt befinner sig björnarna på en exotisk ö.

Boken har ett ytterst generöst format och stora detaljrika uppslag. Det finns en utmaning i att på varje uppslag hitta lilla Björn, precis som i Björnens sång. På vissa uppslag är lilla Björn lättfunnen men på andra får man leta både en och två gånger innan man upptäcker honom.

Det går inte att lessna på Chauds illustrationer. De är så detaljrika att jag varje gång jag bläddrar i boken hittar något nytt. Texten är lättsam och är väl synkad med bilderna. Jag gillar att texten är separerad från bilderna och finns längst ner på varje uppslag.

"Men sen blir det tvärstopp i röran av tutande bilar och avgaser. Då förstår Pappa björn hur mycket lugnare och skönare det faktiskt var hemma i skogen."

Enkla och fina texter som berättar det som berättas ska. Lilla björn på semester är den ultimata julklappen till alla 3-6-åringar i din närhet. Vill du ge ett bokpaket kan du slå in den tillsammans med Björnens sång och även Min kanin Sockan är Benjamin Chauds debutbok. Vad väntar du på? Löp och köp! (Ja, jag är lite beroende av Benjamin Chauds böcker...)

Boktips på en onsdag - Vi kom över havet

Det finns så många fina och läsvärda böcker. Böcker som lämnar små spår efter sig som inte är lätta att tvätta bort. Min tanke är att försöka gå tillbaka i min läshistoria och tipsa om böcker som på ett eller annat sätt stannat kvar.

Titel: Vi kom över havet
Författare: Julie Otsuka
Utgiven: 2012-10
Sidor: 171
Språk: svenska

En bok som gjort stort intryck på mig är Vi kom över havet av Julie Otsuka. Boken är skrivet i något så unikt som vi-form och berättar den unisona historien om de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet. Otsuka berättar den för mig okända historien om hur det var att komma till ett nytt land, om förtrycket, sorgen och glädjen, om övergrepp och hårt slit. Slutligen vad som hände med de japanerna efter Pearl Harbor – när de alla unisont utpekades som förrädare.

Språket är vackert och poetiskt och det unisona berättandet tilltalar mig då det är så annorlunda och känns unikt. Jag flöt fram över sidorna men ville inte läsa för fort, i Vi kom över havet vill man smaka på orden. Ett annat litterärt grepp är att upprepa:

 ”Vi födde sommartid under ekar i fyrtiofem graders värme. Vi födde under årets kallaste nätter bredvid vedeldade kaminer i enrumsbaracker. Vi födde på vindpinade öar i deltat, sex månader efter vår ankomst, och barnen var små och genomskinliga och efter tre dagar dog de. Vi födde nio månader efter vår ankomst och barnen var fulländade med massor av svart hår.”

Det blev nog inte som kvinnorna – och flickorna – drömde om där på båten på väg över Stilla havet. Drömmännen var just bara en dröm, det fattiga livet i Japan byttes allt som oftast mot ett liv i fattigdom i USA. När de väl anpassat sig till det Amerikanska samhället, barnen såg sig helt och hållet som amerikanare, blir de uppryckta, misstrodda och bortforslade.

Vi kom över havet är ingen bok med lyckligt slut. Det är en liten bok (171 sidor lång och enbart 17x12 cm stor) med en viktig historia som glömts bort i historieböckerna. Läs och njut av det vackra språket och berättelsen om kvinnorna som lämnade allt bakom sig och for över havet i hopp om ett bättre liv.