Annabel Pitcher - Tusen och en chans

Titel: Tusen och en chans
Författare: Annabel Pitcher
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2014-02
Sidor: 332
Adlibris | Bokus

Yes, jag lever! Det är inte ens så att jag inte läser - jag är snarare inne i ett rätt skönt läsflow - men bloggandet har fått ge vika för livet för ett tag. I helgen var jag hemma i mitt älskade Småland och samlade krafter och är nu tillbaka med nya krafter. En av de böcker jag ännu inte skrivit om är Tusen och en chans. En ungdomsbok som kom ut i våras med målgruppen 12-15 år.

En femtonårig tjej sitter i ett trädgårdsskjul mitt i natten och börja skriva på ett brev till en dödsdömd fånge i USA, Stu. Hon vill inte uppge sitt riktiga namn utan avslutar brevet "hälsningar Zoe". Hon måste få berätta sin hemlighet för någon och hon tänker att en dödsdömd mördare borde förstå. Zoe har nämligen också ond bråd död på sitt samvete och ingen får någonsin veta. 

Under nio månader får vi följa Zoe medan hon i brev berättar för Stu om vad det är som hände henne. Om det dåliga samvetet, ångesten, att ingen vet vad som hände. Bilden klarnar långsamt men slutet överraskade ändå mig, då det inte gick att lista ut vem pojken hon skriver om är förrän precis i slutet. Det är bitvis mörkt med tunga känslor men Annabel Pitcher förvånar mig med att även bjuda på humor. Zoe har en vass penna och en hel det tragikomisk bitterhet. 

Jag fastade dock inte helt för Tusen och en chans. Jag saknade lite driv i berättelsen, det var lite för händelsefattigt, lite för långsamt i min smak. Det är en helt okej ungdomsroman och jag kan tänka mig att tipsa om den på bibblan men det är inget som kommer lämna ett beständigt minne i min redan (rätt) fulla bokbank. 

Betyg: