söndag 22 september 2013

En liten smula underbar - en ickerecension

Titel: En liten smula underbar
Författare: Dawn French
Utvigen: 2011
Sidor: 379
Språk: Svenska

Handling: Alla avskyr den perfekta familjen. Så du kommer att älska familjen Battle. Mo Battle ska fylla femtio och är mamma till två hormonstinna tonåringar. Sjuttonåriga dottern Dora anklagar Mo för typ ALLTING, och Peter, 16 år, känner att han faktiskt är lika underbar som sin hjälte Oscar Wilde. Och så är det pappa, som ... tja, bara är pappa. Hursomhelst, Mo har en kris. Hon är på väg att göra något ovanligt galet och själviskt, något som kommer att få hela familjen att balansera på avgrundens rand. Kommer familjen att falla? Eller kommer de, när det verkligen gäller, att finnas där för varandra?

Egna noteringar: När jag hoppade runt på en av Bokbloggsjerkorna stötte jag på bokcirkeln Bloggdala och tyckte den lät så trevlig att jag plötsligt var en av medlemmarna. Första boken för min del blev En liten smula underbar av Dawn French. Boken både låter och ser trevlig ut med ett omslag som är enkelt och lockande. Tyvärr är det också allt.

Här kommer ett erkännande: jag har inte läst ut boken. Jag har verkligen försökt. Åtskilliga gånger har jag öppnat boken och börjat läsa men jag kommer verkligen ingenstans. Jag hänger upp mig på språket och på personerna. Dottern Dora varken låter eller beter sig som den 18-åring hon är. Peter - vars kapitel envisas kallas Oscar - är smårolig men ytterst märklig, och Mo låter väldigt oförstående. Jag faller inte för berättarrösterna, de tilltalar inte mig.

Jag kom till sidan 55, sedan lät jag mig själv ge upp. Jag har ett avtal med mig själv förstår ni - livet är allt för kort och böckerna är allt för många. Läsningen är min njutning och jag vill därför inte plåga mig igenom böcker bara för saks skull. Tidigare har jag läst klart böcker oavsett vad jag tycker om dem men inte nu längre.

Jag har hunnit skumma igenom några av de övriga deltagarna i Bloggdalas bokcirkel och då ingen har varit övertalande entusiastisk över En liten smula underbar sätter jag faktiskt punkt här och ger mig på nästa bok på listan istället. Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar har jag varit sugen på ett tag så det ska bli spännande läsning. Nu får jag bara hålla tummarna att man inte blir utkastad om man inte läser klart boken...

4 kommentarer:

  1. Av oss som hittills har recenserat verkar vi relativt eniga.
    Boken lovade mer än den höll.
    Förutom att jag kände stor förståelse och sympati för mamma Mo.
    Kram på dej.

    SvaraRadera
  2. Hahaha, vi tycker så lika! Jag tyckte personerna var endimensionella och orealistiska och hade oerhört svårt för deras olika språk. Men jag är envis, jag läser ut de böcker jag påbörjat, sen läser jag rätt snabbt, den här tog 6 timmar och då hann jag göra lite annat under de timmarna oxå...

    SvaraRadera
  3. *ler* Jag läser också alltid klart de böcker jag påbörjat men det är nog mest för att jag är så satans pliktrogen (en pliktrogenhet som för övrigt drev mig rätt in i utbrändhet!!) så det är inget att eftersträva. Vi tyckte ganska likt - jag måste i alla fall försvara French med att boken ÄR bättre på originalspråk, men trots det kommer jag undvika fler böcker av henne. Mest för att jag vill kunna "tillbe" hennes komiska ådra ett tag till...

    Kram

    SvaraRadera
  4. Sonen Peter har kanaliserat Oscar Wildes ande - i vart fall enligt vad jag förstår.... Men för övrigt håller jag med, boken var ett klart felköp endast införskaffad på grund av författaren.

    SvaraRadera