Rainbow Rowell - Landline

Titel: Landline
Författare: Rainbow Rowell
Förlag: St. Martin’s Press
Utgiven: 2014-07
Sidor: 308
Amerikanskt omslag: Adlibris | Bokus

Brittiskt omslag: Adlibris | Bokus

Om du kunde ringa tillbaka i tiden, vem skulle du då ringa till? Och hur skulle du egentligen reagera om ditt nutida jag fick kontakt med en dåtida vän/familjemedlem/kärlek?

Rainbow Rowell. Jag har skrivit det tidigare och lär nog skriva det igen – vilken författare! När jag var iväg på semester landade Landline i min brevlåda och den tog sig genast högst upp i läshögen. Så efterlängtad och så fin! Hur lyckas människan få till det så bra med omslagsmakare? Både de amerikanska och brittiska omslagen är oemotståndliga. Den här gången föll slutligen valet på det amerikanska (Ryggen är så härligt randig!) men ack så svårt det var att välja.

I likhet med Attachments (Jag måste verkligen se till att även få den i min ägo, gärna pronto!) riktar sig Landline till en vuxen läsarskara. Det gör såklart att den skiljer sig från succén Eleonor & Park och min favorit Fangirl men det betyder inte att det här är sämre kvalitet. Snarare visar det på Rainbow Rowells skicklighet som författare. För det här är också riktigt bra! Det är något visst med Rainbows skrivsätt för hon får mig verkligen att leva mig in i hennes böcker, att falla för hennes karaktärer. Georgie McCool är inget undantag.

Duktiga, högpresterande Georgie som slagit sig in bland alla män i komedibranschen, som tillsammans med bäste vännen Seth (det perfekta teamet) skriver manus till roliga tv-shower. Hon som trivs med livet i Los Angeles, trots den gnagande känslan att det inte riktigt är som det ska mellan henne och maken Neal. Dagarna innan jul får hon och Seth ett glädjande samtal - deras drömshow ska bli verklighet. Kruxet är att de måste kunna presentera manus till fyra avsnitt om mindre än en vecka, julhelgen inräknad. Ooops! Georgie beger sig hem med dubbla känslor för att meddela sin man Neal att familjen måste ställa in sin julresa hem till hans mamma i Omaha, Nebraska. De kan väl åka efter jul istället? Hon hade inte räknat med att han skulle ta flickorna med sig och åka utan henne. Inte heller att han därefter skulle låta bli att svara i sin telefon.

Det är här twisten kommer in, den som Rainbow Rowell alltid tycks lyckas med. När Georgie bestämmer sig för att sova över hemma hos sin minst sagt specielle mamma och hennes nya familj (det egna hemmet känns för tomt utan familjen) beslutar hon sig för att försöka få tag i Neal på den fasta telefonen. Hon letar reda sin sin gamla hederliga gula snurrtelefon och slår numret (ni hör väl ljudet nu, det där surrande som uppstod när man snurrande på "knappsatsen"?). Mannen som svarar är mycket riktigt Neal. Men han är inte sig lik och låter förvånad att höra hennes röst. Den Neal hon har i luren är nämligen inte hennes make - eller jo, på sätt och vis är det ju det - men hos honom är det 1998. Den julen då det nästan tog slut mellan dem och som slutade med ett frieri...

Dagarna som följer innebär ett virrvarr av tankar för stackars Georgie. det får henne att tänka igenom livet - hur det blev som det blev, hur allting började och vad hon vill ska hända i framtiden. Samtalen mellan nutida Geogrie och dåtida Neal är intressanta att följa både för henne själv och för oss som läsare. De leder till återblickar från förr, till tiden då de träffades på college. Till hur de blev just dem, Georgie & Neal. Och det är genuint. Jag älskar verkligen när kärleken i böckerna är verklig, inte perfekt utan med fläckar, med upp och nedgångar. När det som beskrivs är det som händer efter "och så levde de lyckliga". När kärleken är på svaj, men det samtidigt finns en stabil grund, den där anledningen till att de blev till. Rainbow Rowell beskriver den kärleken så fint:

Neal didn't take Georgie's breath away. maybe the opposite. But that was okay - that was really good, actually, to be near someone who filled your lungs with air.

Eller som Neal säger när Georgie är osäker på om de passar ihop:

"Fitting together is something you work at. It's something you make happen - because you love each other."

Frågan som ställs i boken, under de känslofyllda dagarna precis innan jul, är såklart mycket logisk, kan Georgie genom samtal till det förflutna fixa deras trassliga äktenskap redan innan det började? Eller är det kanske till och med bättre om deras äktenskap aldrig ägde rum? 

Jag gillar hur Rainbow använder sig av olika berättartekniker. Ett fint flöde av parenteser (för att förtydliga uttalanden) (ibland till och med två parenteser efter varandra, när parentesen behöver ett fördjupande) borde kanske störa mer men får mig att dra på smilbanden. Kursiverad text när Georgie tänker, eller när någon pratar fånigt, eller när någon skickar sms. Jag hittade inte logiken helt men det funkar.

Georgie är en väldigt mänsklig karaktär, vilket får mig att tycka om henne väldigt mycket. Visst begår hon misstag och jag förstår verkligen inte hur hon tänker ibland men hon försöker verkligen ställa allting till rätta. Och fina Neal som jag lär känna genom tillbakablickarna och telefonsamtalen, som jag själv nästan blir lite kär i. Som ler med gnistrande ögon men som kanske inte drar så mycket på smilbanden (han är helt enkelt inte en sån som skrattar). Men som jag blir sur på för att han inte svarar i sin mobil - sånt är ju bara så himla frustrerande. Självklart innehåller varje bra bok en person man verkligen stör sig på och i mitt fall är det bäste vännen Seth, som hela tiden påstår att han är där och kan stötta, men som den ungkarl han är, inte alls förstår hur viktig familjen är för Georgie, att det såklart är logiskt att hon mår dåligt över att inte få fira jul med sin man och sina två små underbara döttrar (den yngste Noomi på 4 år som är inne i en kattperiod, det är väldigt viktigt att meow-a tillbaka på hennes meow).

Betyg:
Jag velade lite när jag precis läst ut boken om det var en fyra eller femma. Men Georgie och Neal vill inte lämna mig i fred, jag fortsätter tänka på deras relation och på de tankar boken väcker, och det gör att jag tillslut valde att ge boken den femma som den faktiskt är värd!

 

Ps. Måste ju visa det brittiska omslaget också, hur ska ni annars se vilka våndor jag utsattes för när jag skulle välja?!

Ps 2. Om man följer Rainbow Rowell på Twitter har man omöjligt missat snacket om "the pugs" - en central roll i boken har nämligen moderns båda mopsar. Nu förstår jag, och fnissar åt omslagsidén att ha en mops på framsidan...