Ceri A. Lowe - Paradigm

'Hope is a dangerous thing'', she said. 'It's hope that got us into this mess in the first place. Instead of doing something about the planet, about wars, about the madness, people just hoped things would improve. Hope doesn't make things better; hope just stops people from acting. It's like the lottery - you remember the lottery?'

Ibland är omslags dragningskraft så stark att jag inte ens läser om handlingen innan jag klickar hem boken. Precis så var det med Paradigm som jag fick som recensionsexemplar från Netgalley. Jag menar, titta bara! När man har både Hunger Games och Divergent bland sina favoriter är det omöjligt att inte dra kopplingar dit. Och citatet - "What if the end was just the beginning?" - japp, här talar vi om att en viss Kattuggla blev lite knäsvag. Så den stora frågan är såklart, höll det måttet?

Dystopier. Dessa muntra skildringar om en framtid där totalt allting gått åt pipan. I Paradigm befinner vi oss i London, en skön omväxling till alla amerikanska städer. Jordens befolkning har slitit på jordens gränser tillräckligt länge så nu slår väder och vind tillbaka. Alice Davenport återhämtar sig efter att ha varit utslagen i feber och inser att hon är helt själv. Hennes mamma har inte kommit tillbaka och utomhus är det fullständigt kaos. London ligger under metervis med vatten och regnet bara fortsätter att falla. Alice har turen att bli räddad och blir förd till en gigantisk underjordisk bunker som tillhör Paradigm Industries, ett mystiskt företag som förberett sig inför väderkaoset under en längre period. Under jord finns allt människorna behöver för att överleva och det kommer ta många år innan någon får se solen och den bara himlen igen.

Parallellt med Alice berättelse förflyttas vi 87 år framåt i tiden där femtonåriga Carter Warren precis har blivit väckt i katakomberna där han har legat nerfrusen de senaste 15 åren. Samhället har nämligen utvecklat en strategi som går ut på att de människor som för tillfället inte har någon roll fryses ner tills behovet efter dem uppstår. Nu är det Conors tur, han står som en av tre tävlande till platsen som "Controler General", som är den som bestämmer i samhället. Det här är något Conor har strävat efter sedan hans föräldrar blev dödade för många år sedan, men han inser snart att samhället har förändrats under de år han har varit frånvarande. Förändringarna får honom att ifrågasätta allt som han tidigare sett som självklarheter. Något måste hända, men vad?

Alice och Connors berättelser varvas under hela berättelsen och det är inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna, vissa kapitel får jag tänka till ordentligt innan jag är med på vem det är jag följer och vilken tidsepok jag befinner mig i. Det borde vara enkelt eftersom det följer vartannat kapitel-principen men det tänkte ju inte jag på när jag var som djupast inne i bokens värld.

Lowe beskriver en värld som inte känns allt för främmande och otrolig, vi drabbas trots allt av allt värre väderfenomen redan idag. Fast att frysa ner människor som kan komma till bättre nytta i framtiden, riktigt så långt har vi väl inte kommit (och dit hoppas jag att vi aldrig kommer!). Annars följer allt traditionellt dystopiskt mönster, saker vi känner igen blandas med futuristiska inslag. I den stora bunkern tillverkas till exempel all mat syntetiskt: korv, frukt, pasta - you name it - allt är framställt av ickelevande-organismer. Vad sägs till exempel om lite mumsig fauclate, betydligt bättre än den bästa chokladen.... Eller va?!

Jag gillar Ceri Lowes språk och berättarteknik, det för handlingen framåt. Handlingsmässig blir det dock stundom lite segt, allt beskrivs väldigt detaljerat och inget lämnas åt slumpen. Ibland ville jag bara att det skulle sätta fart, leda någonvart. Då Paradigm är tänkt som första delen i en trilogi kändes det ibland som om det här var en uppstart, där all information var tvungen att samlas inför fortsättningen, samtidigt som det berättas en viktig handling. Trots detta var det svårt att slita sig från sidorna, för jag ville ju veta vart allting vart på väg, hur Alice och Connors vägar skulle mötas, om de skulle mötas.

Paradigm är långt ifrån en dålig bok men eftersom vi de senaste åren har blivit bortskämda med riktigt bra dystopier hamnar den dessvärre i skymundan. Det finns helt enkelt inte bara fördelar med att följa med i populära titlars kölvatten. Jag kommer nog, trots allt, att läsa fortsättningen om/när den kommer för jag vill såklart veta hur det går, i sann dystopisk anda slutar givetvis boken mitt i...

Titel: Paradigm
Författare: Ceri A. Lowe
Serie: Paradigm #1
Förlag: Bookouture
Utgiven: 2014-06
Sidor:384
Adlibris | Bokus

Microrecensioner: svenska ungdomsböcker

Högen med orecenserat börjar bli mig övermäktig. Därför ska jag försöka ge mig på lite microrecensioner, för att försöka komma i fas igen. Först ut kommer ett par svenska ungdomsromaner:

Tre människor. Tre liv. Ett gemensamt mål. Att stå ut.

Stå ut är lättläst och väldigt sorglig. En högstadieskola, två elever och en lärare. De lever sina liv och hoppas på att dagarna ska gå. Men på olika sätt gör händelser att dessa tre personer binds samman. En påhittad identitet för att få vara en som syns, en cancersjuk mamma och ett hem som är tyst som i graven. Alla har sina egna hemligheter de inte vill ska nå ut. 

De tre huvudkaraktärerna turas om att berätta i varvade kapitel. Språket skiljer sig åt mellan de olika karaktärerna, var och en har sin egen berättarröst. Ett intressant sätt att skriva en bok på. Själv skulle jag ha jättesvårt att hålla isär mina olika karaktärers röster, så jag är imponerad.

Titel: Stå ut
Författare: Mattias Edvardsson
Förlag: Opal
Utgiven: 2014-08
Sidor: 190
Adlibris | Bokus

En försvunnen kompis, en gåta utan tydliga svar. Magnus Ljunggren bjuder på klassisk katt- och råttalek där inga svar är givna. Skärvor av J beskrivs som en nagelbitande thriller; en tjej försvinner spårlöst och samhället sluter upp i sökandet. Men bland dem finns den skyldiga och ingenting är vad det tycks vara på ytan.

Ljunggren sålde in boken till kollegans 12-åriga dotter genom att säga att den nog var för läskig för henne (ett av hans bästa tips för att få barn att läsa är att förbjuda (döskallemärka) böcker för då kan de inte motstå att läsa dem... Smart!) och visst är det en läskig underton i boken. Men jag blev aldrig helt uppslukad. Jag kom ideligen på mig själv med att vilja bläddra fram och skumma slutet för att slippa läsa resten, det blev helt enkelt lite tråkigt mellan varven. 

Skärvor av J är absolut ingen dålig bok, men tyvärr passade den inte mig. Synd, för efter att ha lyssnat på Ljunggren på jobbets bokkalas hade jag höga förväntningar. 

Titel: Skärvor av J
Författare: Magnus Ljunggren
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2014-09
Sidor: 285
Adlibris | Bokus

På begäran - gymnasieugglan recenserar Glamorama

Haha, var ju tvungen att leta rätt på min gamla recension av Glamorama som jag nämnde i förra inlägget. Passande nog är det ju dessutom torsdag som i sociala medier brukar betyda TBT (throwback thursday). Jag vet inte om jag tycker att min recension är särskilt dräpande, jag ville minnas att jag var betydligt mer kritisk. Kanske har det att göra med att jag tills dess var "duktig flicka" som skrev positivt och snälla saker om böcker, men här inte kunde komma på något som var bra. Hur läraren kunde tycka att den var dräpande undrar jag ju också så här i efterhand, men jag är nästan helt bombis på att det var det uttryck han använde.

Vad säger ni, har mitt skrivsätt förändrats under de 11 år som har gått sen jag skrev den här recensionen? Jag har medvetet valt att inte ändra eventuella syftningsfel och stavfel som kan förekomma i texten.

Glamorama – en roman av Bret Easton Ellis

Victor Ward är en känd fotomodell i New York. Efter att ha råkat i trubbel i storstaden skickas han av en man vid namn Palakon i väg till London som går ut på att han ska finna fotomodellen och skådespelaren Jamie Fields och föra henne tillbaka till Staterna. På båten Queen Elizabeth II träffar han den mindre kända modellen Marina Cannon som han blir intresserad av. Men så en dag är hon spårlöst försvunnen. Väl i London söker han upp Jamie. Helt plötsligt befinner han sig i en terrorhärva utan dess like där terroristerna är före detta toppmodeller.

Glamorama är New York-bon Bret Easton Ellis fjärde roman. En av hans tidigare romaner, American psycho (1991), har även blivit filmatiserad. Författaren har valt att i sitt berättande använda väldigt mycket dialog, vilket gör boken svårläst. Innehållet i sig framstår som väldigt rörigt då man egentligen aldrig förstår vad man läser. Ett exempel är till exempel när Victor är på väg över till London dit han åker med båt. Helt plötsligt filmas allt han gör, det hela blir till en filminspelning. Detta är något som påverkar hela handlingen i boken och som rör till det ytterligare.

I författarens språk är mycket New York-slang invävt. Detta är ännu en bidragande faktor till att boken blir svårförstådd. Skildringarna på huvudpersonens alla förhållanden till kvinnor är skrivna så pass illa att man till slut bara hoppar över de styckena. Eftersom inte mycket förändras från gång till gång behöver man inte läsa dem för att kunna läsa fortsättningen.

Jag kan inte rekommendera Glamorama till andra läsare. Jag kämpade länge för att ens kunna läsa boken till punkt. Redan i det första kapitlet hakade jag upp mig på detaljer i författarskapet, saker som inte kändes helt genomtänkta. Vanligtvis brukar man efter ett tag komma in i bokens handling men så var det inte här. Från början till slut var Glamorama en bok man slöläste och jag la mer än gärna ifrån mig boken så snart något annat fångade mitt intresse, vilket hände mer än ofta.

The Sisterhood of the World Bloggers Award

Igår upptäckte jag till min glädje att Vargnatts bokhylla  nominerat mig till The sisterhood of the World Bloggers award, tack söta du! (Vad konstigt det känns förresten att jag inte vet ditt namn!) Tyckte det var en jättekul idé så klart jag är på!

Det man ska göra när man blivit nominerad är:

1. Tacka bloggaren som nominerade dig, och länka till deras blogg
2. Ha med Sisterhood of the World Blogger Award-loggan i ditt inlägg
3. Svara på de 10 frågorna som du fått
4. Nominera 10 andra bloggare och fråga dem 10 frågor

Här kommer Vargnatts frågor och mina svar på dem.

1. Vilka bilderböcker gillade ni som barn?

Oj, vilken svår fråga att börja med. Jag älskade ju det mesta! Böckerna om Petsson och Findus hade vi nog de flesta, och så alla härliga Astrid Lindgren-berättelser, är ju trots allt från Småland. =)

2. En bok som du önskar att du kunde läsa för första gången igen?

The Fault in Our Stars hade jag gärna velat uppleva för första gången igen. Den är ju helt fantastisk!

3. Hur ser din perfekta lässtund ut?
När jag försvinner så djupt in i en bok att jag glömmer var jag befinner mig. När teet kallnar, chokladen ligger orörd och jag glömmer tid och rum. När jag får vara i fred med min bok, utan att någon stör med telefon, prat eller musik. Ungefär så, då trivs jag som bäst!

4. Är hela din familj intresserad av böcker och läsning?
Visst läser även övriga familjemedlemmar men några bokslukare är de inte. Jag har alltid varit familjens boknörd, och det är jag stolt över! =)

5. Köper du helt eller lånar på biblioteket?

En fråga med ett självklart svar. Biblioteket är utöver världens bästa arbetsplats min bästa vän. Varken min ekonomi eller mina bokhyllor hade klarat av den inköpstakt som min lästakt kräver. JAg har alltid varit en storlånare på biblioteken och har som målsättning att fortsätta vara det så länge möjligheten finns!

6. Vilken är den bästa bokpresent du fått?

Tänk om jag hade ett minne och kunde komma ihåg sånt här. En av de bättre jag fått är i alla fall när jag härom året fick Benjamin Chauds bilderbok Björnens sång i julklapp av min svärmor. Hon mindes hur varmt jag pratade om den och köpte ett eget exemplar till mig. Väldigt oväntat och så otroligt uppskattat!

7. Det flesta frågorna är ju positiva, men vilken bok har du verkligen inte gillat?

Den första bok som poppar upp i huvudet är faktiskt Bret Easton Ellis Glamorama som jag läste på svenskan under gymnasiet. Kan ha varit den sämsta bok jag någonsin fullföljt. Enligt min lärare skrev jag den mest dräpande recension han någonsin sett, haha.

8. Kan man ha för mycket böcker?

Jag tänker förvåna omvärlden och svara JA! Jag älskar böcker, jag har böcker i travar här och där och välfyllda hyllor MEN det finns en gräns även för mig. Eftersom jag har flyttat ett antal gånger de senaste tio åren har jag insett att det dessutom är ett jäkla omak att forsla med allt för stora mängder. Egentligen är det först när jag startade bloggen som strömmen in av böcker spårat ur lite. Men är rätt duktig på att rensa ut i hyllorna så det inte går helt över styr, övar trots allt på gallring av böcker på jobbet

9. Är det någon årstid du läser mer eller mindre på?
Nej, jag tror faktiskt inte det. Jag brukar ständigt ha en jämn ström böcker som passerar mig. Kanske blir det lite mindre i typ maj/juni men det är marginellt. Inte kan man väl välja lästid efter väder, hur hade det sett ut? ;)

10. Den absoluta bästa boken du vill berätta om för världen just nu?
Åh, så svårt! Jag brinner ju alltid för böckerna jag läser, och det bästaste med böcker är ju högst individuellt. Vill trots allt fortsätta slå ett slag för Rainbow Rowells fantastiska böcker, från mysiga Attachments och tårdrypande Eleanor & Park till underbaraste Fangirl och finstämda Landline. Otroligt fina skildringar om vänskap, kärlek och livet, skrivna med ett målande och vackert språk. Jag hoppas verkligen att fler böcker blir översatta till svenska så alla de som inte läser engelska böcker får uppleva Rainbow Rowells fantastiska berättarkonst!

Så ska jag då nominera 10 bokbloggare och ge dem tio frågor. Känns som jag får återkomma med detta lite senare, behöver spana runt och se vilka som redan nominerats, känns som om det är större delen av min bloglovin-lista!

Läs ett år: September girls

Jag har inte glömt bort september-boken, däremot har jag glömt bort att blogga om den. Det blev lite rörigt i mitt huvud av att vara bortrest över månadsskiftet. =)

September girls är namnet på september månads Läs ett år-bok. I handlingens centrum hittar vi Sam, en kille på väg in i vuxenlivet. Han ska tillbringa sommaren tillsammans med pappan och sin äldre bror i en avlägsen strandstad, en stad som visar sig vara allt annat än ordinär. Vart Sam än vänder sig ser han vackra blonda tjejer, tjejer som dessutom verkar vara intresserade av honom! Men det är något som inte stämmer med staden och med tjejerna. Vad är det egentligen de döljer? Så träffar Sam DeeDee, hon tillhör de blonda tjejerna men sticker ändå ut i mängden. Men just som de börjar komma varandra nära drar sig DeeDee tillbaka och lämnar Sam mer förvirrad än nånsin förut.

En av anledningarna till att jag valde just September girls till månadens bok var dess omslag. Visst är det för fint? En undervattensbild av ett kyssande par i motljus, snyggt! Tyvärr är det en av bokens starkaste kort. Det här är helt enkelt inte en vidare bra bok. Handlingen låter kanske spännande på pappret men vid en närmare granskning är den rätt tarvlig. Själva fokuset ligger på mysteriet kring de blonda tjejerna. Varför är de så märkliga och hur kommer det sig att de visar intresse för den spinkiga Sam och inte hans vältränade storebror? Jag hörde ryktas i förväg att det skulle vara ett sjöjungfru-äventyr men jag blev helt klart besviken. Det hela var väldigt otydligt och hade jag inte hört ryktet innan hade jag inte förstått mycket!

Bennett Madisons språk då? Jag har sällan stött på någon bok, ungdoms- som vuxenbok, med ett mer frekvent användande av olika böjningar av ordet "fuck". Utöver det är det här en väldigt sexistisk bok, det är mycket prat och tankar om att få ligga, bli av med oskulden, vem de (främst brorsan men även Sam) ska välja. Tjejerna beskrivs som sexobjekt, både med utseende och beteende. Jag har svårt för det där grabbiga, kan inte se det läsvärda i det.

Det är inte en helt igenom usel bok. Jag gillar historien kring tjejerna, Att de får en egen röst, sina egna kursiverade kapitel. Lite i stil med Vi kom över havet i och med att det är skrivet i vi-form men givetvis inte lika bra. Just mysteriet med tjejerna var det som fick mig att faktiskt läsa klart boken. Så ingen höjdare direkt men inte ett totalt bottennapp, Ungefär sådär.

Titel: September Girls
Författare: Bennett Madison
Förlag: Harper Teen
Utgiven: 2013-04
Sidor: 342
Adlibris | Bokus

Betyg:

Tio nya serier jag vill påbörja

Tisdag igen och idag innebär det extra lång arbetsdag. Men helt illa är det inte då dagen avslutas med författarbesök av den nu Augustprisnominerade Kristina Sandberg (skulle någon ha vägarna förbi Rimbo ikväll klockan 19 är ni givetvis varmt välkomna, fri entré är det också). Ska bli kul att höra henne berätta om sina böcker om Maj. Jag har nyligen läst Att föda ett barn och knåpar fortfarande på en recension.

Men nu är det listdags igen och den här veckan handlar det om nya serier jag vill påbörja. Nya som innebär utgivna de senaste åren.

Top New Series I Want To Start

1. Jenny Han - To All the Boys I've Loved Before

Serien som startar med ovanstående titel. Min litterära lillasyster (inga genetiska släktskap what so ever) rekommenderade mig att vänta tills serien är komplett och sen plöja, vi får se om jag klarar avstå så länge.

2. Chris Weitz - The Young World

Serien vars första del precis kom på svenska, Överlevarna, beskrivs som "en del Hungerspelen och en del Flugornas herre kryddat med popkulturnostalgi och svart humor" och den beskrivningen lockar mig enormt!

3. Amy Plum - After the End

En dystopi, världen har gått under efter World War III bortsett från en liten skara som flydde till Alaskas vildmark. I alla fall är det så Juneau fått det berättat för sig. Låter som en ny, spännande, dystopisk serie!

4. Anna Katmore - Adventures in Neverland

Jag har läst alldeles för få retelling-serier och den här som anspelar på Peter Pan låter sjukt intressant. Del 1, Neverland, kom ut tidigare i år och har fått riktigt fina recensioner.

5. Kimberly Derting - The Taking

En tjej som vaknar upp bakom en container och går hem, för att upptäcka att hon varit spårlöst försvunnen i 5 år utan att ha åldrats en dag. Allt har förändrats och det är ett mysterium vart hon kan ha varit. Har hon varit bortrövad av aliens? Tycker det låter som en spännande serie, första boken The taking, kom i april.

6. Lynne Matson - Nil

Det snackas en hel del om Nil i mina amerikanska twitterkanaler (följer flera amerikanska YA-författare). Har förstått att första delen i serien om ön som du har ett år på dig att fly ifrån - annars dör du - är en riktig bladvändare så jag vill läsa!

7. Tracy Clark - The Light Key Trilogy

En bok vars beskrivning inleds med den här meningen kan inte annat än locka mig: 

"Clark’s novel is laden with standard tropes: a bookish, unpopular heroine; a family secret; and, of course, a rakish, mysterious boy inexplicably drawn to the heroine." Trilogin börjar med Scintillate och den boken vill jag få tag på snarast!

8. Mindee Arnett - The Arkwell Academy

Har ni nångång läst en bok där huvudpersonen är en mardröm - bokstavligt talat alltså?! Dusty i The Nightmare Affair bryter sig in i folks hem för att invadera deras drömmar. När hon stöter på snyggingen Eli blir det hela mycket mer komplicerat. En internatskola för kids med magiska förmågor i ny tappning, det brukar ju aldrig bli fel.  

9. James Frey - Endgame

Är det här något helt nytt eller är det en kopia av Hungerspelen? Skådespelet tar sin plats i Kina så det är nytt i alla fall. En gigantisk satsning där det samtidigt släpps ett realityspel. Kommer läsa när del 1 kommer till biblioteket.

10. Lauren DeStefano - The Internment Chronicles

Jag älskar verkligen DeStefanos The chemical gardens så förväntningarna inför hennes nya serie är höga! Så höga att jag knappt vågar klicka hem Perfect Ruin av rädsla för att bli allt för besviken... Låter dock som en ny favorit om jag bara håller mig till bokens beskrivning.

Birgitta Bergin - Ett oemotståndligt förslag

Ett oemotståndligt förslag lät med sin beskrivning som en bok helt omöjlig att motstå. Svensk feelgood, en jämngammal tjej i huvudrollen (jag börjar inse att 30-årsdagen närmar sig...) som kommer från en småstad, ett stort arv men med ett uppdrag för att få ta del av pengarna. Det hela låter ju som det perfekta receptet för en ruggig höstkväll så vad kan då gå fel? Tydligen en del.

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om Birgitta Bergins berättelse om Anna Holm. Själva grundstoryn är helt okej. Anna är trött på livet som fastighetsanalytiker i Göteborg. Trött på att bo i Kungälv eftersom hon inte har råd med boende inne i stan. Hon känner sig dessutom less på förhållandet med Jesper - borde de inte ha kommit längre efter så många år tillsammans? Flyttat ihop, pratat om barn... Hon vill helt enkelt att något ska hända, och det gör det ju med råge för hon får ett brev från en advokatbyrå där hon får reda på att hon angetts som arvtagare till 5 miljoner euro, en hel massa pengar! För att få dem måste hon genomföra ett uppdrag, ett uppdrag som kräver att hon flyttar till en lyxig lägenhet på Östermalm i Stockholm, jobbar som fastighetsanalytiker på ett stort företag - och, ska ta reda på vem jetset-killen Carl-Henrik Vansbro är...

Det hela är som det ska vara i en feelgood-roman - lite för overkligt för att man ska tro på det men jag köper det, det är som sagt som det ska vara. Och det är inte där skon klämmer. Jag fastnar nämligen i språket. Birgitta Bergin skrivsätt är lite för pratigt, meningarna kan vara korta och ibland ofullständiga och det stör mig. Det blir lite styltigt, som till exempel här i inledningen av kapitel 1:

Jag suckar. Kikar på klockan. Halv nio, en halvtimme kvar innan jag måste dra. Är lite sen idag. Jobbade över igår och behövde för en gångs skull en sovmorgon. Möte klockan tio, så snart är det dags att ta tag i dagen.

Det var nära att jag gav upp läsningen ett tag, men det blir bättre längre fram i boken. En annan sak jag hade lite svårt för var tillbakablickarna till barndomen och det som hänt innan Anna får brevet från advokatbyrån. Där blir det mer än lite styltigt, det känns så kortfattat och opersonligt berättat av Anna som berättarröst. Styckena känns nästan lite överflödiga.

Jag höll dock ut och läste boken till dess slut. Och jag gillade verkligen twisten som kom, den hade jag inte räknat med! Den sista tredjedelen av boken var riktigt bra. Det får mig att tänka på lök, man måste skala av den de torra, missfärgade yttre lagren för att komma till det fina. Jag tyckte om Carl-Henrik Vansbro, den missförstådda jetset-killen som aldrig hade långt till fest, glitter och glamour men som inte släppte någon innanför sin hårda yta. Han är den karaktär jag gillade allra bäst i boken.

Ett oemotståndligt förslag är inte den bästa feelgood-romanen som jag läst men den har sina poänger och jag tror definitivt att den kommer hitta sina läsare. Jag hör tyvärr bara inte till dem.

Titel: Ett oemotståndligt förslag
Författare: Birgitta Bergin
Förlag: Bokfabriken (rec-ex, tack!)
Utgiven: 2014-09
Sidor: 342
Adlibris | Bokus

Betyg:

Mina bokhyllor

Det slog mig att jag faktiskt inte har visat upp mina bokhyllor här på bloggen. Jag skriver mycket om böcker men inte om vart de bor... Drömmen hade varit ett eget bibliotek men utrymmet är minst sagt begränsat när man bor 2 personer i en 2:a på 53 kvm. Sovrummet har fått bli ett kombinerat sovrum och bibliotek. Det första och sista jag ser varje dag är mina böcker, inte helt fel=)

Vi startar med stora stringhyllan:

På övre halvan bor min engelskspråkiga litteratur. Främst YA som ni kan se, vilket kanske är föga förvånande... Flera av favoritserierna står här, och såklart mina absoluta favoriter. Rainbow Rowells böcker (fast Eleonor & Park har jag förvånande nog bara på svenska, så den står i annan hylla). Saknas bara antologin My true love gave to me som Rainbow är med i, och tänk vilken tur, den här på väg hem till mig! 

Under skylthyllan bor större delen av mina olästa böcker. De svenska på övre planet, de engelska på våningen under. På nedersta hyllan bor alla fotoalbum, bilderböcker och lite gott och blandat.

Över sängen bor det också en stringhylla. Har man inte plats för så många hyllor kan man ju i alla fall få lyxa till det med snygga sådana. En stor nackdel med svarta hyllor dock - herregud vad man får gå och damma! 

Här bor svensk skönlitteratur. De två övre planen är vuxen-skön och nedersta hyllplanen innehåller barn- och ungdomslitteratur. Det är nog den genre där flest böcker är nerpackade i väntan på bättre tider. Har dck funderingar på att slå ihop dessa avdelningar men det tar lite emot i bibliotekariehjärtat. För jo, alla böcker hemma är såklart sorterade enligt SAB-systemet OCH i alfabetisk ordning. Det är så det blir när en bibliotekarie och en arkivarie slår sina påsar ihop...

Har man ont om plats får man tänka smart. Eftersom vi har högt i tak fick helt enkelt all facklitteratur bosätta sig högt under taket. Om stringhyllan är min och bara min så är det här främst sambons tillhåll, för här bor alla hans böcker i historia.

Lilla pockethyllan med "lite av varje"-högarna ovanpå.

Enda bokhyllan i det kombinerade vardagsrummet/köket är kokbokshyllan där kokböckerna får trängas med några av alla ugglor. =)

Och ja, även i mitt hem finns det såklart bokhögar mest överallt. Här är den med de senast tillkomna böckerna. Den översta av Birgitta Bergin är redan läst och recension väntar inom kort!

Stockholms undergång är här!

Slutet är här. Gör dig redo.

VARNING! Viss känsla av obehag kan infinna sig vid läsning! Du kommer garanterat se dig över axeln en extra gång i Stockholms innerstad.

Tiden är inne. Stockholms undergång närmar sig med stormsteg. Det sker genom zombies, väderfenomen, en komet, förfrysning inifrån eller demoner. En sak är i alla fall säker. Det är inte säkert att bo nära Stockholm! I alla fall om man får tro berättarkollektivet Fruktans skräcknoveller om Stockholms undergång.

Jag har kanske inte gjort mig ett namn som skräckfantast. I själva verket är jag ett fegt litet Skrutt som drar sig för att läsa skräck, rädslan för vad som finns i mörkret när lampan är släkt är allt för stor. Men när jag hörde talas om Stockholms undergång kunde jag inte hålla tassarna borta längre och boken kändes dessutom som en nödvändighet i bokhyllan på jobbet – dess närhet till Stockholm och allt. Och visst, en del av novellerna ger en rysningar längs ryggraden. Alla dessa händelser äger ju trots allt rum på platser jag väl känner till, gator där jag själv har vandrat.

I 12 noveller får vi ta del av hur Stockholm går mot sin undergång. Novellerna håller en hög klass, men givetvis finns det de som tilltalar mig mer än andra. Boel Bermanns båda noveller Råttorna och De vita är riktigt vassa och får mig supersugen att äntligen plocka ner Boels debutroman Den nya människan från bokhyllan där den legat allt för länge. De vita är nog den novell som lämnar mig mest berörd med sin sorgliga berättelse om att människorna förfryser inifrån och ut och blir allt kallare och kallare.

Anders Fagers 5 timmar är också en rysare då den är så verklighetstrogen. En meteorit är på väg rakt mot jorden och beräknas slå ner mitt i Stockholm. Kaoset blir totalt när alla invånare vill fly. Novellen är skriven som en slags rapport med nedräkning till nedslaget. Att vägen mot Roslagen och Norrtälje nämns gör att det blir ännu verkligare, att orten där jag sitter och läser nämns.

Värd att nämnas är också Andreas Rosells Allt vi byggt upp skall vi riva ner som hela tiden tar oväntade vändningar och Eira A Ekres otäcka Regnbågen. Att en vacker regnbåge kan vara bakgrunden till massdöd är en väldigt otäck och obehaglig tanke. Det är nästan så jag drar mig för att se en regnbåge efter läsningen. Riktigt obehaglig är också Christian Enbergs Öde land. Den bjuder på bokens ruggigaste inledning:

Stockholms undergång är den perfekta pendlingsboken, novellerna är precis lagom långa för en bussresa eller en sträcka på tunnelbanan. Extra creepy blir den som sagt om man läser den i Stockholm, mitt i händelsernas centrum, det är knappt så jag skulle våga det!

Titel: Stockholms undergång

Författare: Andreas Rosell, Boel Bermann, Christian Enberg, Eira A Ekre, Erik Odeldahl, Fredrik Stennek, Jörgen Gavelin, Malin Gunnesson, Martin Gunnesson, Patrik Ogenstad och Anders Fager

Förlag: Undrentide
Utgiven: 2014-07
Sidor: 253 sidor

Adlibris | Bokus

Top Ten Tuesday - 10 litterära platser jag vill besöka

Den här veckans Top Ten var alltför kul för att motstå. Jag älskar att resa, men det finns ju tyvärr gränser för hur mycket plånbok och semesterdagar tillåter mig att åka iväg. Som bokälskare har jag ju dock det stora fördelen att jag kan resa bort när jag så önskar, om än bara i min fantasi. Det är just detta veckans lista handlar om, platser jag besökt i bokens värld men som jag nu vill besöka i verkligheten. Här kommer tio av dessa.

Ten Places Books Have Made Me Want To Visit (whether fictional or real)

1. Hogwards
En given etta idag såklart. Tänk vad häftigt det hade fått vara att uppleva detta magiska ställe på riktigt. Få springa runt i korridorerna, leta sig uppför de rörliga trapporna, gå upp i Uggletornet (en stor dröm!), spendera många timmar i biblioteket och prata nätterna igenom i sovsalarna. Åh, varför finns det inte på riktigt för?!

2. De bortglömda böckernas gravkammare i Barcelonas gamla stad
Jag kom inte särskilt långt i Vindens skugga tyvärr men de glömda böckernas gravkammare blev jag ändå sjukt sugen på att få uppleva. Tänk vad häftigt det hade varit!

3. Amsterdam
Jag har varit där med Augustus och Hazel, besökt Anne Frank och vandrat runt vid kanalerna. Men jag vill se det med egna ögon!

4. Mumindalen
Hur man man inte vilja spendera en sommar i Mumindalen. Eller en murrig höst eller kall vinter. Alla årstider tycks ha sin charm och dalens invånare är ju helt underbara. Allt tycks kunna hända och det gillar jag.

5. Irland
Marian Keyes böcker har fått mig galet sugen på att besöka den gröna ön. Även i Ps jag älskar dig beskrivs ön på ett underbart sätt och Norah Roberts ger även hon fantastiska skildringar av Irland. EN dag ska jag dit på riktigt!

6. New York
Jag älskar ju YA contemporary-böcker och då är det näst intill omöjligt att undvika en fascination för New York, staden som aldrig sover. Jag vill besöka bokhandeln i Dash and Lilys utmaningsbok, katedralen där  the shadowhunters bor i The mortal instruments, titta på konst, fastna med snygg kille i hiss i skyskrapa, dricka cosmopolitans och... jag kan fortsätta HUR LÄNGE som helst.

7. Australien
Kanske lite väl stor plats men har svårt att välja något specifikt område. En period slukade jag verkligen Tamara McKinleys böcker, mycket på grund av alla vackra miljöer som skildrades. Att jag redan tidigare hade en fascination för landet efter att tvångsmässigt ha följt Doktorn kan komma på tv kan ha med saken att göra förstås.

8. Pilgrimsleden Camino de Santiago de Compostela i SpanienBlev verkligen supersugen på att vandra leden när jag läste Camilla Davidssons Under vintergatans alla stjärnor. Hon får det att framstå som oerhört vackert men också psykiskt tilltalande. Kanske kommer jag faktiskt iväg någon dag, det hade varit en sann upplevelse!

9. Vietnam

Förvisso utspelar sig större delen av Ru och Mãn utanför Vietnam men jag blir ändå väldigt sugen på att få uppleva kulturen på plats.

10. Kuba

Jag visste typ ingenting om Kuba innan jag läste Drömhjärta. Nu går jag omkring med en dröm att en gång få uppleva denna diktaturstat. Tänk vilken makt litteraturen har!

Pust, det här var inte lätt. En av mina absoluta favoritgenrer är ju dystopier och de världarna/platserna kan jag faktiskt hålla mig ifrån, Jag vill inte riskera att bli utvald och tävla i Hungerspelens Panem, dö innan jag fyller 21 i Wither eller bli av med min själ i The Host. Tur att jag bara behöver besöka vissa platser i fantasins värld ändå!

Fantastisk ny fantasy-serie: Heart of dread: Frozen

Vissa böcker jag läser är omtalade och jag vet om att de ska komma flera månader innan de släpps. Andra böcker ramlar man över av en lycklig slump. Frozen hör till den andra kategorin. Jag satt och klickade runt på Netgalley, tyckte boken hade ett lockande omslag och tryckte på "Request". Sedan låg den där på min läsplatta i över en månad innan jag började läsa. Men när jag väl hade börjat kunde jag inte slita mig!

Det här är fantasy när det är som bäst, i en dystopisk värld. Att kombinera mina två favoritgenrer kan inte innebära någon annat än succé. Boken tar sin början i New Vegas, en stad som en gång glittrade men som nu är täckt av is. Planeten är förstörd av krig och av miljöförstöringar, det finns bara en temperatur - isande kallt. Men vissa saker förändras aldrig, i staden kretsar fortfarande allt kring spelandet på kasinon. Mitt bland alla andra människor i vimlet finns 16-åriga Natasha Kestal som jobbar som blackjack-dealer. Men hon vill bort, hon har precis som många andra hört talas om det mytiska landet som kallas "The Blue". Ett paradis där solen fortfarande skiner och vattnet är turkos. Det är dessutom en plats där Nat inte behöver vara rädd för att hennes mörka hemlighet ska upptäckas. En hemlighet som kan leda till hennes död om den kommer fram i New Vegas.

Det är dock svårt, om inte omöjligt, att ta sig till "The Blue". Det är olagligt att lämna New Vegas utan ett pass och sådana går inte att få tag på. Enda möjligheten att lämna är att få tag i en smugglare. Nat hittar Ryan Wesson, Wes kallad. Kaxig och snygg som få med ett lappat och lagat gäng som åtar sig uppdraget att hjälpa Nat ut. Men välden utanför New Vegas är allt från säkert och mot sin vilja dras Nat och Wes till varandra...

Frozen kan med sin beskrivning låta som en klassisk kärlekshistoria i en fantasy-miljö men det är långt ifrån sanningen. Det är ett fantastiskt äventyr med en tätvävd handling. Jag älskar placeringen av handlingen till ett dystopiskt USA (numera ironiskt kallat RSA, Remaining States of America) täckt av is och snö. Stilla havet är fullt av skräpberg och vattnet fryser inte på grund av alla gifter. Befolkningen är antingen snorrika eller lever i extrem fattigdom och värst har de som är märkta, som föds med ovanliga utseenden och "onormala" förmågor; Tankeläsare, telekinesiska förmågor, småmän... De sticker ut med sin hår- och ögonfärg för något har hänt med befolkningens DNA - de "normala" är numera alltid grå- eller brunögda med icke utstickande hårfärg.

De La Cruz och Johnston skriver fantastiskt fängslande. Nat och Wes turas om att vara i fokus, och har unika berättarröster. Båda har sina förväntningar på flykten, båda utnyttjar den andres känslor för egen vinnings skull. Den spirande vänskapen bygger på lögner och jag satt hela tiden som på nålar för att få reda på hur det skulle gå för dem. Berättelsen tar dessutom hela tiden nya vändningar så jag upphörde aldrig att förvånas - vissa händelser var minst sagt oväntade!

Frozen är en mycket lovande start på en ny fantasyserie, Heart of Dread och jag kan knappt vänta på att få läsa fortsättningen för den slutar i en riktig cliffhanger, precis som det ska vara. Och ibland ska man ha tur. Uppföljaren Stolen förväntas finnas i butik den 18 november i år, jippi!

Jag kunde som sagt inte lägga boken ifrån mig utan läste den i en enda sittning. Återigen hann klockan bli mitt i natten och lite till innan jag kunde lägga ifrån mig min läsplatta.

Älskar du fantasy-böcker och dystopier? Då får du bara inte missa denna fantastiska serie!

Titel: Frozen
Författare: Melissa de La Cruz & Michael Johnston
Förlag: Orchard books (via Netgalley, for an honest review)
Serie: Heart of dread #1
Utgiven: 2014-10 (pocket)
Sidor: 368
Adlibris | Bokus

Liten handbok i konsten att bli lesbisk

Vissa böcker är stört omöjliga att ta sig igenom. Det kan vara torrt skrivet, det kan vara dålig grammatik, ämnet kan vara allt för ointressant. Eller så är det som för mig och Liten handbok i konsten att bli lesbisk. Jag blir helt enkelt alldeles för arg och uppretad för att kunna läsa annat än korta stycken åt gången. 

Liten handbok i konsten att bli lesbisk är en bok som ifrågasätter heteronormen, som vill vara en guide till hur man som kvinna kan bli lesbisk, och alla de fördelar som det bär med sig - både när det kommer till fysiskt och psykiskt välmående, sexuellt och ekonomiskt. Den är såklart tänkt att vara rolig, provocerande och kaxig men jag blir faktiskt mest arg. 

Det finns vissa uttalanden i boken, kanske ämnade att vara roliga, som stör mig. Till exempel det här hur mycket man förlorar på att leva i ett heterosexuellt förhållande. Kanske har jag haft tur när det gäller mina val av partners men jag har alltid levt i väldigt jämställda förhållanden. Vi har hjälpts åt, både i hemmet och ekonomiskt. Ingen av oss prioriteras heller direkt när det gäller tid utanför hemmet - glöm att min sambo skulle kunna ägna mer tid åt sina fritidsintressen än mig, det handlar väl ändå om kommunikation? Om någon spenderar mer tid utanför hemmet med intressen är det nog för övrigt jag, haha.

Men det som ändå fick droppen att rinna över när jag läste var stycket om "Öva din gaydar" och då framför allt om "trannyn". Med flera nära vänner som är transkillar så har jag fått höra en del om den här boken. För det första är ordet "tranny" på engelska ett nedvärderande slangord för transperson, detta borde Lodalen och Tudor känna till. Att använda det i det här sammanhanget är inget annat än ett skymf. Men vi kan väl börja med att citera vad de skriver:

"TrannynTranskillen, det vill säga en kille som är född i en tjejkropp, är inte ett självskrivet inslag här eftersom han troligtvis inte identifierar sig som flata. Men en och annan befinner sig trots allt i ett gränsland till det lesbiska, eftersom sexualitet och genus innehåller så många nyanser. Vissa butchar eller tomboys kan ha någon tendens till transidentifikation, medan en del transkillar har kvar de könsdelar de fötts med. Oavsett vilket så är transkillen numera en högst närvarande aktör i flatvärlden." (s. 176)

Okej, vad ska jag säga om det där. Det innehåller så mycket okunskap om transpersoner. Nej, jag tror inte en transkille identifierar sig som en flata, om något som bög eller heterosexuell. Och ja, en del transkillar har kvar de könsdelar han fötts med. Men det är ju inte svart eller vitt. Det är ta mig tusan inga lätta val en transkille ställs för idag. Det är betydligt lättare att byta kön kroppsligt från man till kvinna än vad det är att byta kön från kvinna till man. Som transkille kan du välja mellan ett väldigt litet men fungerande kön eller "normalstort" men med "bristande funktionalitet". Transsexualitet handlar faktiskt mest om könsidentitet, inte om hur personen kroppsligt ser ut, även om personen såklart helst hade varit född i en annan kropp.

Jag är egentligen inte tillräckligt påläst för att kunna uttala mig om det här, jag vet det. Därför skulle jag vilja länka till den krönika som Sebastian Lönnlöv skrev om det här. Den är riktigt läsvärd!

Det finns så mycket i Liten handbok i konsten att bli lesbisk som jag inte håller med om, som gör mig illa berörd. Okej, på ett sätt kan det nog fungera som en ögonöppnare för många, för jag tror det är precis så negativa tankar om homosexuella förhållande som heteropersoner har. Men nej, där har jag aldrig varit, enligt mig är all kärlek, alla slags förhållande, precis lika bra och utvecklande. Det viktigaste är att personerna i fråga trivs med sitt val, med sin kärlek, med sitt liv!

Ett litet ps, en rolig anekdot. En av anledningarna till att det tog sån tid för mig att läsa boken är att jag tyvärr blev av med boken jag fick av Leopard förlag. Jag hade den i min resväska i bilen i somras när vi var på roadtrip. Efter någon dag skulle jag plocka upp den och min läsplatta och kunde inte hitta den. Någonstans på vägen måste vi ha glömt låsa bilen. Förlusten? Min nyinköpta läsplatta (á 500kr), Liten handbok i konsten att bli lesbisk och ett paket druvsockertabletter. Jag hoppas att stölden kunde tillföra något i denne prakttjuvs liv...

Titel: Liten handbok i konsten att bli lesbisk

Författare: Mian Lodalen & Matilda Tudor

Förlag: Leopard (tack för rec-exet!)

Utgiven: 2014-05

Sidor: 248

Adlibris | Bokus

Ett hårresande budskap

Han gick i samma årskurs som mig, på den andra av de två småskolorna i det lilla samhället som jag kommer ifrån. De kom från Norrland familjen, det var han och ett par syskon till. Vi hörde att han var sjuk, det var nått med cancer i hjärnan. Cancer, vad är det?

Han såg liten och tunn ut de gånger man såg honom. Håret var mest bara stubb. Familjen flyttade sen tillbaka uppåt landet igen. I högstadiet kom beskedet att han inte klarat kampen, han hade somnat in. Då visste jag mer än väl vad cancer var för något – sjukdomen hade precis tagit en nära släkting ifrån oss, gjort mina kusiner moderslösa. 

Jag har tänkt på honom, han den jämngamla, på sistone. Inget barn ska behöva genomlida en så svår sjukdom. Ingen förälder ska behöva se sitt barn dö av en grym sjukdom. Och ingen ska behöva bli bortglömd för att hen inte lever tillräckligt länge. För nej, hur mycket jag än anstränger mig, kan jag inte minnas killens namn, han är ”den som dog”.

Ingen, ung eller gammal, borde behöva lämna oss i förtid på grund av det där hemska som kallas cancer. Därför köper jag varje år det rosa bandet i oktober. Därför ger jag pengar till barncancerfonden. Därför bär jag nästan dagligen mitt Hope-smycke.

Det kom ett mail med ämnet Ett hårresande budskap. Det visade sig komma från barncancerfonden och innehöll en film. En film som fick mig att känna. Vi måste hjälpas åt. Tillsammans kan vi göra skillnad. Tillsammans kan vi förhoppningsvis se till att barn i framtiden inte faller i glömska för att de inte får leva.

Läs ett år: Augustinatt

Jag ligger efter lite med recensionerna känner jag. Ska försöka finna tiden att återigen skriva ikapp, det är stressande när böckerna hamnar på hög.

I Läs ett år-utmaningen har vi nu kommit till oktober men redan i augusti läste jag Maud Mangolds bok Augustinatt, skrivet för barn i slukaråldern. Här möter vi Nora och hennes storebror Alfons. De är ensamma ute på landet då deras föräldrar är utomlands. Nora får mest vara själv hemma för Alfons har träffat en tjej och är jättekär. En kväll hör Nora ett ljud i trädgården. I hopp om att det är katten Felix som varit försvunnen några dagar går hon ut. Men det är inte Felix utan ett bylte med en bebis i. Eller är det verkligen en bebis? Nora tar med sig den in och när Alfons kommer hem ser han att den lilla pojken har en svans - det är ett troll! En bortbyting!

Men hur sköter man ett troll? Äter de samma sak som människobarn? Och hur katten tvättar man en liten bebis som inte tål vatten? Och vart har egentligen Felix tagit vägen?

Nora och Alfons får verkligen en hel del att fungera över i den här spännande och lätt knasiga bok. Maud Mangold lyckas fånga min uppmärksamhet och det dröjer faktiskt rätt länge innan jag lyckas klura ut hur det ska sluta. Det blir en del cliffhangers i slutet av kapitlen vilket jag tror lockar många barn att vilja läsa ett kapitel till - och det är såklart ett gott betyg.

Jag blir kanske inte helt såld på Augustinatt men sen är jag ju inte helt och hållet bokens målgrupp... Det är i alla fall en perfekt bok att tipsa om för den 9-11-åring om vill ha en lagom spännande bok som inte är så tjock.

Titel: Augustinatt

Författare: Maud Mangold

Förlag: Rabén & Sjögren

Utgiven: 2013-06

Sidor: 127

Adlibris | Bokus

Kim Thúy - Ru

Det var min tur att välja bok i månadens Bloggdala och valet föll på en godbit som fått mogna ett tag i bokhyllan, Kim Thúys Ru, en bok som med sitt fina omslag och nätta format kan tas för enkel och snabbläst men som har många oväntade kvaliteter och ett stort djup.

Ru är författarens självbiografiska debutroman och berättar om hur det var att födas mitt under Tet-offensiven, att växa upp i ett splittrat Vietnam och att som båtflykting lämna sitt land bakom sig, börja om på nytt i ett främmande land där allt som är hemtamt betraktas som underliga seder. Det handlar om att växa upp, få barn, om kärleken till familjen och ett land. Om vad det innebär att bara en människa.

Senare förstod jag också att min mor förvisso hade drömmar för min räkning, men att hon framför allt gav mig redskap för att rota mig på nytt och börja drömma igen. 

Ru är skrivet i små korta brottstycken, minnen som tillsammans bildar en enhet. Det är tvära kast och inte alltid helt sammanhängande men det funkar! Det är just det korta, det förgängliga som gör boken så otroligt bra. Jag hörde en gång att Kim Thúy skrev boken på små papperslappar, lösa sidor och kvitton och att texterna sedan lades ihop som ett pussel. Jag minns att jag tyckte om den berättelsen, det visuella i det. För Ru är som en bunt papper som spridits ut och sedan samlats ihop huller och buller. Högt blandas med lågt, kärleken till barn blandas med sexuellt utnyttjande och misshandel, hungersnöd med dignande bord.

Nej, jag hade inte rätt att säga att vi var jämngamla; hennes ålder kunde räknas i antalet stjärnor hon sett när hon fått stryk och inte i år, månader och dagar.

När jag läste Mãn ifjol skrev jag att "Kim Thúys ord låter som poesi. Varje sida är en ren njutning och jag läste boken för mig väldigt långsamt. Läste, läste om, smakade på orden, tog in och bearbetade." Precis samma upplevelse får jag av Ru. Kim berör mig med sitt språk, det enkla och poetiska beskriver svåra ting på ett sätt som berör mig djupt. 

Ru är ingen tjock bok, de 154 sidorna är luftiga och layouten enkel. Men ibland kan skenet bedra och jag lämnas återigen med känslan av att detta är en bok som jag kommer minnas länge, Det här är en bok att läsa varligt, en sida i taget. Tyvärr tar den ändå slut allt för fort.  

Titel: Ru
Författare: Kim Thúy 

Förlag: Sekwa

Utgiven: 2012-03

Sidor: 154
Adlibris | Bokus

Tillbaka i verkligheten!

Hejhej! Jag är tillbaka - lite slitnare, lite brunare och tusen upplevelser rikare. De senaste veckorna har jag tillbringat på en buss genom Europa, framför allt i Italien då jag, sambon och svärmor åkte på en Italien runt-resa. Ett helt fantastiskt land med vackra städer, en rik kultur och superb mat.

Milano - Pisa - Florens - Capri - Pompeji - Rom - Venedig... Det har blivit mycket promenader i gamla kvarter, mycket mat och mycket vin. Inte mycket läsning - det blev visst semester från både böcker och jobb och det har faktiskt varit en väldigt skön break. 

Italien är fantastiskt och vi planerar redan nya resor tillbaka. Men först väntar en höst i Sverige med underbart höga bokhögar. Så välkomna tillbaka!

Resans ena bokinköp. Bästa sättet att lära sig italienska...

Fantastiska Aqua Alta Bookshop är ett måste för alla som besöker Venedig!!!

Doris Lessing - Det femte barnet

Usch, vilken obehaglig känsla Det femte barnet lämnade efter sig. Boken innehåller ett krypande obehag vilket gjorde det svårt att ens lyssna klart, samtidigt som jag verkligen ville veta hur det skulle gå för familjen. För Doris Lessings berättelse är allt annat än en vanlig familjesaga.

Harriet och David träffas på en julfest och där de står och iakttar festligheterna vid varsin vägg inser de genast att de är av samma sort. De är wallflowers, iakttagare. Snabbt inser de också att de har samma dröm om livet – en stor familj med många barn och med hela släkten och vännerna samlade omkring sig. Och så blir det också. Det stora huset de köper utanför London – egentligen allt för stort och dyrt för deras nalkande familj – blir en samlingspunkt vid jular och andra ledigheter och tillvaron den ökande barnaskaran är idyllisk. Tills Harriet blir med barn på nytt, nummer fem i ordningen. Redan i magen är fostret krävande och graviditeten blir oerhört tuff. När barnet, Ben, föds inser familjen genast att en ödesdiger kraft har tagit sig in i familjen och allt som det var slås sönder.

Obehag beskriver jag det som ovan och det är just den känslan som klistrar sig fast i mig som en klibbig massa. Jag hade av någon outgrundlig anledning fått för mig att Doris Lessing främst skrev lyckliga berättelser, om kvinnor och sexualitet (jag har aldrig sagt mig vara en expert på Nobelpristagare bör här tilläggas) men så är ju inte alls fallet! Tyvärr faller jag inte alls för Det femte barnet. Anledningen att jag lyssnade klart var just att det var en ljudbok och en relativt kort sådan. Samtidigt tror jag att ljudboksformatet var just det som fick mig att tycka att boken rörde sig oerhört långsamt framåt för Mona Malm läser så oändligt långsamt! Tyvärr fanns inte boken inne på bibblan när jag lyssnade för då hade jag läst de återstående sidorna lite snabbt för att kunna lägga mig boken bakom mig.

Givetvis är det inte bara det långsamma som får det att krypa i mig, att vilja skynda på berättelsen. Familjen och omvärldens reaktion på Ben är också jobbiga att lyssna till. Han är ett mycket ovanligt barn men att redan innan barnet föds vara så negativt inställd till barnet i magen? Och det att alla tycktes kringgå problemet, att ingen läkare eller lärare ville erkänna att det var något fel på pojken. När han helt uppenbart inte känner känslor och redan tidigt attackerar sina syskon och djur. Att en efter en i familjens liv försvinner för att inte komma tillbaka, att familjen förtvinar och ramlar isär, familjelyckan borta för gått – det blir tungt och deprimerande. Bokens öppna men ändå avrundande slutstycke ger dock mersmak. Det är så vackert och naket beskrivet att det lämnar mig tyst och eftertänksam.

Nej, jag tror fortfarande att ett Nobelpris i litteratur är ett tecken över att det är en författare som inte passar mig. Jag förstår inte Doris Lessings storhet men för att göra det kanske jag skulle läsa något mer av henne?

Titel: Det femte barnet
Författare: Doris Lessing
Förlag: Bonnier audio
Utgiven: 2007
Uppläsare: Mona Malm
Tid: 5 CD, ca 5 tim

Månadens läsning: September 2014

Böcker som lästes i september:91. Suzy Zail - Hanna Mendels chans
92. Mårten Melin - Lite mer än en kram
93. Katarina Genar - Röda spår
94. Jen Minkman - The Island collection
95. Magnus Ljunggren - Skärvor av J  
96. Doris Lessing - Det femte barnet
97. Åsa Hellberg - En liten värld 
98. Morgan Matson - Second chance summer
99. Carolina Ståhlberg - Necropop 
100. Kristina Sandberg - Att föda ett barn 
101. Kim Thúy - Ru
102. Bennett Madison - September girls

Antal böcker: 12
Barn och unga: 2
Unga vuxna: 6
Vuxen: 4
Fakta: 0

Antal sidor: 2875
Ljudböcker: 2 (13 skivor sammanlagt, drygt 14 timmar)
Böcker på svenska: 9
Böcker på engelska: 3
Recensionsexemplar: 3

Kommentarer: Missade att sammanfatta september månad när det begav sig så hoppar över månadens bästa/sämsta/överraskning. Vill mest ha statistiken för årssammanfattningens skull.