Kattugglan : Vänskap och magi i Boken om Mademoiselle Oiseau

onsdag 19 mars 2014

Vänskap och magi i Boken om Mademoiselle Oiseau

Titel: Boken om Mademoiselle Oiseau

Författare: Andrea de La Barre de Nanteuil

Illustratör: Lovisa Burfitt

Förlag: Rabén&Sjögren

Utgiven: 2014-03

Sidor: 139

Adlibris | Bokus

Jag jublade av glädje när jag fann den här godbiten på mitt skrivbord igår och var snabb att låna med den hem. Vad passar nämligen bättre en snöig, ledig onsdag än att drömma sig bort till ett magiskt Paris? För det är där den mystiska och glamorösa Mademoiselle Oiseau bor med alla sina katter, fåglar och vackra ting, högst upp i ett gammalt hus på avenue dra Temps Perdus.

Nioåriga Isabella bor våningen under i samma hus. Hon är inte alls lika färgglad och egendomlig, mest grå:

Isabella Artioli är det ingen som lyssnar på. Hon varken syns eller hörs. Hon känns knappt. /.../ Inuti Isabella Artioli finns ett tomt rum. Det är så stort och tomt att det liksom skaver i henne. Ibland försöker Isabella svälja hårt och så många gånger att rummet inte längre får plats. Men sväljningarna bara fastnar i halsen. Och det skaver ännu mer.

En dag går Isabella av misstag ur hissen på fel våning och innan hon hinner ila ner till sig blir hon indragen i Mademoiselle Oiseaus sagolika våning där rum tycks framtrollade ur tomma intet. Det blir inledningen på en magisk sommar, där Isabella spenderar mer och mer tid en trappa upp. Hon får ta simturer i swimmingpoolen där man inte behöver vara orolig för att sjunka, komma upp på pianovinden för att klä ut sig och så får hon en magisk panterknapp som ger henne mod och kraft...

Boken om Mademoiselle Oiseau marknadsförs till barn mellan sex och nio år, men jag skulle snarare säga att den är en allåldersbok. Alla kan fängslas av den magiska och underfundiga berättelsen, Andrea de La Barre de Nanteuil lyckas verkligen med att ge liv till karaktärerna och jag fullständigt älskar den egocentriska Mademoiselle Oiseau. Även Isabella beskrivs på bästa sätt och hon har många vettiga funderingar och tankar. Sådana tankar man får när man ofta sitter själv och försvinner bort i grubblerier. Hur bra är inte uttrycket "gå-i-trappor-tid"? Jag förstår precis vad hon menar!

På eftermiddagen tar Isabella trapporna. Innan hon hälsar på hos Mademoiselle Oiseau måste hon gå lite gå-i-trappor-tid för att tänka på dagen som gått.

Sen har vi ju de sagolika illustrationerna av Lovisa Burfitt som faktiskt är kärnan till hela boken. Rörstrands underbara porslinskollektion där vi för första gången möter Mademoiselle Oiseau började produceras 2011. Den servicen hade gärna fått bo hemma hos mig. Burfitts illustrationer är på samma gång enkla och detaljrika. Jag vill riva ut och rama in sidorna, titta på dem om och om igen, krama boken och hålla i den hårt.

Boken om Mademoiselle Oiseau är ett måste för alla er som älskar vackra böcker, magiska berättelser, Paris och macarons! Och ja, man får faktiskt riva ur och sätta upp på väggen, fast köp då två exemplar av boken, så du kan läsa den samtidigt. Och försök att låta sidorna vara kvar i bibliotekets exemplar...