söndag 2 november 2014
Hillary Jordan - Mississippi
Mississippideltat. Detta svårstavade område i amerikanska södern, vida känt för sina bomullsplantage och för flodens ständiga översvämningar. En plats där du förr blev behandlad och respekterad för din hudfärg och inte enbart efter dina prestationer. Det är här händelserna i boken Mississippi äger rum.
Jag hade flera gånger blivit rekommenderad att läsa boken men rekommendationslistan är ju även den ganska lång så det blev helt enkelt aldrig av. Så bestämdes det att vi skulle läsa den i Bloggdalas bokcirkel och den fick bli veckans ljudbok i bilen till jobbet. Och följa med ut i svampskogen. Och fick mig att bli sittande overksam vid köksbordet eftersom jag inte kunde slita mig. Och fick mig att leta reda på bibliotekets bokexemplar eftersom jag till slut inte klarade av att lyssna eftersom händelserna blev för brutala. Men mer om det lite senare.
Mississippi är en fängslande berättelse om den amerikanska södern i spåren efter andra världskriget. Genom sex olika berättarröster får vi ta del om livet på en bomullsfarm och i trakten runt om kring. Det är Laura och Henry McAllan. Henry kommer plötsligt hem och överraskar med att han köpt en bomullsfarm dit familjen nu flyttar. Utan rinnande vatten och vattenklosett blir jobbet oändligt mycket hårdare för Laura. Förutom att sköta hushållet och de två döttrarna blir hon nu dessutom övervakad av sin hatiske svärfar som är en riktig skitstövel för att uttrycka det milt.
En bit bort bor de svarta arrendatorerna Happ och Florence Jackson som berättar om de vedermödor som fortfarande möter svarta arbetare i södra USA. Florence kommer också till stora boningshuset för att hjälpa Laura med hushållssysslorna och låter oss få en inblick i familjen McAllans hushåll med en utomståendes ögon.
Till gården kommer efter kriget två unga män. Dels Henrys förr så levnadsglade lillebror Jamie. Förstörd av kriget tittar han gärna långt ner i whiskyflaskorna. Hem kommer också Ronsel Jackson, äldsta sonen till Happ och Florence. Ronsel som under kriget inte bara fått utstå spott och spe utan faktiskt behandlats som en man, inte som en mörkhyad slavarbetare. Men att komma hem från krigets frihet till traditionella södern där svarta fortfarande inte får gå in genom affärernas huvudingång eller åka i samma bil som vita är inte lätt. Rasismen är djupt rotad i landsbygden.
Vanligtvis är jag emot ett för stort antal berättarröster men Hillary Jordan imponerar på mig, det är väldigt svårt att tro att detta är hennes debutroman. Laur och Henry, Florence och Happ, Jamie och så Ronsel. Tillsammans målar de upp en intrig så mörk att jag får kalla kårar.
Jag lider med stackars Laura som inte har någonting att säga till om utan måste bosätta sig ute i ingenstans, mitt i leran, finna sig i att bli inspärrad på farmen varje gång det regnar då floden svämmar över och bron blir begravd i vattenmassorna. Det kan verkligen inte ha varit lätt att bara kvinna på den tiden. Att hon dessutom blir utsatt för sin djävulska svärfar gör det inte lättare. Han är så fruktansvärd att jag blir arg bara jag tänker på honom. Jag läste någonstans att Hillary Jordan först lät honom få vara en av berättarrösterna och jag är för evigt tacksam över att hon ändrade detta för jag hade inte klarat av att lyssna/läsa då. Så otroligt obehaglig var han!
Happ, Florence och Ronsels situation gjorde mig också otroligt obehaglig till mods. Tänk att det finns människor som tror på människors olika rättigheter så högt att de behandlar vissa av sina medmänniskor som djur och inte människor. Det gör mig så ofantligt förbannad. Att som Ronsel komma hem som krigshjälte efter att ha kämpat för sitt land, att återvända hem och bli behandlad som en byracka, FY!!! Det är fint att Ronsel och Jamie finner varandra, blir vänner, även om jag hela tiden känner obehaget i magen, jag förstår ju redan av bokens baksidetext att det där inte kan båda gott.
Jag vill inte avslöja något om handlingen, men jag kan avslöja så här mycket. Det blir riktigt, riktigt obehaglig läsning! Jag kunde faktiskt inte lyssna klart på boken utan 2/3-delar in övergick jag till att läsa pappersupplagan. Det blev för intensivt att lyssna. Det förekommer en hel del skällsord i boken - "nigger" är ett av de "snällare" - och att höra dessa komma ur någons mun skar i hjärtat. Det brutala blir än mer brutalt när man lyssnar, så nej, det gick inte!
Jag hade förstått att Mississippi skulle vara en bok som påverkar, men det obehag jag upplevde hade jag inte räknat med. Hillary Jordan lyckas helt klart med att få fram ett budskap som berör!
Titel: Mississippi
Författare: Hillary Jordan
Förlag: Earbooks/Månpocket
Uppläsare: Anna Maria Käll
Utgiven: 2012-05/2013-04
CD/Sidor: 8 cd/304 s.
CD: Adlibris | Bokus
Pocket: Adlibris | Bokus
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det verkar som om vi blev berörda på samma vis av boken. Som jag skrev till de andra så har jag funderat mkt kring rasismen vi har idag, både här å i USA.
SvaraRaderaMånga tankar. Jag kommer bära med mej romanen länge.
Kram Asta
Ja, den var otäck. En undergångsstämning genom hela boken. Jag hade aldrig klarat av att lyssna på den, jag tyckte det var otäckt nog att läsa den. Den gav mig en insikt i vad som händer nu i världen och Sverige, så trots att den var så mörk och otäck tycker jag den gav mig mer än den tog, och jag är glad att jag läst den!
SvaraRadera