Top Ten Tuesday - Tvångsböcker

Den här veckan i Top Ten Tuesday är The Broke and the Bookish tema Top Ten Books I Was "Forced" to Read, dvs. tio böcker jag "tvingats" att läsa. Det kan vara av lärare, vänner, andra bloggare, bokklubb... Det behöver inte heller vara en dålig sak - det kan vara krävt av läkare men också en bokcirkel-bok eller en entusiastisk kompis som får dig att läsa något. Jag gör om det till Top Seven idag.

Jag bjuder på en mix av lite av varje, och de presenteras utan inbördes ordning.

7. Jan Guillou - Vägen till Jerusalem - sambon satte boken i handen på mig och jag läste, och läste och läste. Sen läste jag fortsättningen också. Hade aldrig påbörjat om jag inte fått den stucken under näsan när jag låg sjuk och uttråkad i hans lägenhet en dag.
6. Dawn French - En liten smula underbar - Tvingad att läsa är ju fel ord eftersom jag frivilligt valt att gå med i Bloggdalas bokcirkel men jag hade samtidigt inte frivilligt valt just denna bok. Vad jag tyckte om den har ni nog alla läst, haha.
5. Isaac Marion - Warm Bodies (Varma kroppar) - När min ickeläsande lillasyster sticker en bok i handen på mig med orden "du borde verkligen läsa den här, jag läste ut den på två dagar", då läser jag. Boken var inte alls som jag väntade mig men jag gillade den.

4. Vilhelm Moberg - Utvandrarna - absolut inget dåligt tvång. Fördelen men att vara snabb läsare är att jag plöjde sen hela serien medan många klasskompisar tragglade med första. En av få klassiker jag slukat och önskat fler delar i.

3. Jonas Gardell - En komikers uppväxt - bokgåva till alla åttondeklassare -99/00. Tyvärr inte en bok som föll mig i smaken. Har aldrig riktigt gillat böcker jag varit tvungen att läsa.

2. John Steinbeck - Möss och människor - Ett måste på gymnasiet. Förutom boken på svenska OCH engelska skulle vi se filmen med OCH utan text. Behöver jag säga att boken inte för till mina favoriter.

1. Bret Easton Ellis - Glamorama - Vi skulle läsa och recensera en bok i Svenska B på gymnasiet. Råkade välja Glamorama och hatade den från första sidan. Dock fick vi inte ändra vårt val i efterhand. Det blev kursens mest sågande bokrecension men även högsta betyg, alltid något men ingen bok jag rekommenderar om man säger så.

Sara Kadefors - Lex bok

Titel: Lex bok

Författare: Sara Kadefors

Utgiven: 2013

Sidor: 327

Språk: svenska

Recensionsex från Lilla Piratförlaget, tack!

Handling: Lex går sista terminen på gymnasiet men känner väl egentligen att hon inte hör hemma i skolan. Helst ligger hon hemma på sängen och varvar rökande med filosoferande och dagdrömmar, till mammans stora fasa.

"Något fel har jag i alla fall gjort /../ Kan du inte åtminstone spela dataspel? Chatta och instagramma och sånt där? Nåt som man fattar?"

Annars är Lex mamma fullt upptagen med nya pojkvännen Bruno hon har träffat på Zumban. Han är en ungdomsförfattare med prestationsångest och blir himlastormande glad när han får flytta in i samma lägenhet som en livs levande tonåring. Kanske kan han få inspiration till nästa stora roman?

Lex pappa sitter i fängelse för att ha förskingrat pengar. Han tycker mest synd om sig själv och vill ha medömkan. Den enda människan Lex tål är Jonatan. De har alltid ställt upp för varandra och det som de inte vet om varandra är inte värt att veta. Men så träffar Jonatan en kille och lämnar Lex i sticket.

Lex som är emot allt som är mainstream bestämmer sig för att starta bloggen Själens sår där hon under alter egot Maya skriver en snyftarhistoria om en hemsk uppväxt hos en kriminell pappa. Hon uppmanar också sina läsare att tänka självständigt och inte följa strömmen. Bloggen får stor uppmärksamhet och plötsligt efterfrågas bilder på Maya och deltagande vid premiärer. Lex tvingas vända sig till Jonatan som blir hennes stylist. Med en blond peruk, smink och galna kläder tar Maya premiärerna och journalisterna med storm.

Det börjar tillslut blir svårt att hålla reda på rollerna. Vilka åsikter och berättelser är Mayas och vilka är Lex egna? 

Egna noteringar: Jag älskar Sara Kadefors! Hon är så duktig på att krypa in under huden på sina karaktärer. Jag var 16 när Sandor slash Ida kom och jag minns den med värme. Lex bok blev jag nyfiken på så fort jag såg den härliga boktrailern men jag måste erkänna att innehållet överraskade mig. Jag försökte att inte läsa allt för mycket om boken innan jag hade läst den, så hade inte fattat hur djup boken skulle vara. Men det var bara till bokens fördel.

Lex är egentligen en rätt osympatisk tjej. Jag stör mig på hennes avoghet mot allt och alla, framför mot andras lycka. Samtidigt tycker jag så ofantligt synd om henne. Hon vet inte riktigt hur hon ska förhålla sig till livet och har en tydlig introvert ådra. Hon har samtidigt lyckats genomskåda det mesta. Hon tror inte på betygshetsen, jämställdhet låter väl bra i teorin och hela bloggvärlden dissekeras totalt.

Påhittade Maya å andra sidan är enormt irriterande. Hennes texter är knepiga på gränsen till bisarra och tillsammans med Jonatan skapar de en karaktär som bryter mot alla normer och regler. Men folk köper det, det är det som är det galna. Sara Kadefors trotsar utseendehetsen och låter en udda fågel i peruk, rökmunstycke och en märklig blandning kläder bli den som slår.

Mammans nya kille Bruno verkar vara en ytterst osympatisk kille och en riktig mansgris. Usch, jag får krypningar i hela kroppen bara av att tänka på honom. Jag undrar vad Lex mamma egentligen ser hos honom. Samtidigt kan jag inte låta bli att fnissa lite åt beskrivningarna av honom. Jag pratade om personskildringar på en skrivarkurs för ungdomar idag och vi konstaterade att osympatiska skildringar nästan de roligaste att skriva. Bruno bara måste ha framkallat en del fniss av Sara när hon hittade på honom!

I Sandor slash Ida tog Sara Kadefors upp problematiken med mailkonversationer, att vem som helst kan dölja sig bakom mailadressen. Lex bok är en fin uppföljning och en dänga till bloggvärlden. Tänk att Lex lyckas lura hela bloggosfären genom att hitta på en snyftig historia och bli stylad i ett urval second hand-kläder! Inte ens klasskompisarna känner igen Lex när hon spelar Maya och de har gått i samma klass i tre år.

Sara Kadefors har gjort det igen, hon har gett oss en ny karaktär att älska och störa oss på. Jag hoppas på en filmatisering - jag tror att Lex bok skulle passa finfint på vita duken. Har ni inte läst - gör det!

Bokbloggsjerka 11-14 oktober - Igenkänningsfaktor

Den här veckan är verkligen Annikas fråga klurig och på sätt och vis smart. Nu kan man få lite info även om personerna bakom bokbloggarna. Frågan lyder:
Finns det någon karaktär/ några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?

Det sköna med litteraturen är just att leva in i en annan karaktärs liv och på så sätt lämna sitt eget för en stund. Därför vill jag nästan hellre finna min motsats än att totalt känna igen mig i karaktären. Att fly verkligheten till en värld som ligger nära min egen är ju inte mycket till flykt. Men det är klart att det finns karaktärer jag känner igen mig i. 

Först ut är Bridget Jones. Hon lyckas säga saker som blir alldeles fel, är klumpig och klantig men är ändå väldigt charmig. Precis som mig alltså, hihi. Singelproblemen känner jag dock inte igen mig i, jag har ju redan hittat min underbare mr Darcy:-)

När jag var yngre kände jag igen mig en hel del i Michelle Magorians Rusty i boken Hemlängtan. Hon är en outsider, har svårt att få vänner och döms också för den litteratur hon läser och älskar. Som ni säkert vet är det inte alltid lätt att växa upp som bokmal - att läsa har aldrig setts som särskilt coolt - vilket jag tycker är så ofattbart dumt och fel!

Charlie i The perks of being a wallflower är också en karaktär jag finner likhet med. Jag är också en person som gillar att iaktta och betrakta utifrån utan att delta, även om jag såklart är betydligt bättre än Charlie på att interagera. 

Jag är nog ändå rätt nöjd med att vara jag och inte någon karaktär i en bok. Men visst är det trevligt att vara en annan för en stund, om än bara i fantasin. 

Vilka karaktärer känner du igen dig i?

Mini-rec - Skräck och spänning

Det kommer en del spännande för mellanåldern i höst. Här är två av dem.

Titel: Anden i glaset

Författare: Ewa Christina Johansson

Utgiven: 2013-

Sidor: 128

Språk: svenska

Spänningsmästaren Ewa Christina Johansson kommer här med ytterligare en hårresande berättelse. I Anden i glaset är kompisarna Juni, Fanny och nyinflyttade Stella ensamma hemma hos Fanny. Ute mullrar åskan och i vardagsrummet håller tjejerna på att förbereda för att testa anden i glaset, leken där man skriver alfabetet på ett papper, värmer ett glas och åkallar en ande. Efter en plötslig åskknall blir allt mörkt och när strömmen kommer tillbaka är Stella försvunnen. På golvet finns glaset och pappret med bokstäver, på det har någon hårdhänt ringat in bokstaven C men blodröd penna. 

Anden i glaset är inte hacka tänder-läskig men den innehåller ett smygande obehag och jag undrar när handlingen ska kulminera. Författaren är duktig på att fånga läsaren och skiftningarna i handlingen är oväntade. Nu när halloween närmar sig passar den här bra att sätta i händerna på en ung läsare i din närhet. Den passar för den mer läskunnige mellanstadieeleven då det är rätt mycket text per sida. 

Titel: Monster och mörker

Författare: Katarina Mazetti

Utgiven: 2013

Sidor: 140

Serie: Kusinerna Karlsson #4

Språk: svenska

Katarina Mazetti producerar böcker på löpande band. De senaste är serien om kusinerna Karlsson, en svensk version av Enid Blytons Fem-böcker. Monster och mörker är den fjärde boken i ordningen och de fyra kusinerna Karlsson och katten Kattrackan befinner sig återigen ute på moster Fridas skärgårdsö Doppingön. Det är höstlov och halloween. Från land hör de plötsligt rapporter om att en stöldligan är i farten och har stulit elektronikutrustning från flertalet ställen. Samtidigt har flera utklädda personer med djurhuvuden synts till. Kusinerna blir nyfikna på vad som kan ha hänt. Samtidigt kommer ett mystiskt ljus från den gamla fyren på Doppingön och stora leriga fotspår leder dit...

Mazetti skriver i sann Blyton-anda och levererar mysiga och spännande deckare. Nu är jag uppvuxen med Fem-böckerna och inte mycket kan slå dem vad gäller ungdomsdeckare i mina ögon men kusinerna Karlsson kommer en god bit på vägen. Det är kluriga fall med lite övernaturlig betoning och språket flyter på bra. Jag tycker moster Frida verkar vara en härlig personlighet, hon är verkligen egen och gör vad hon tycker är bra för stunden. Alla böcker behöver en udda fågel, så är det bara! :)

Nicolas Barreau - En engelsman i Paris

Titel: En engelsman i Paris

Författare: Nicolas Barreau

Utgiven: 2013-08

Sidor: 283

Språk: svenska

Beskrivning: Efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän vandrar trettioåriga Aurélie Bredin längs Paris gator. För att fly undan en efterhängsen polis som tyckte att hon såg allt för ensam och sorgsen ut smiter Aurélie in i en bokhandel. Där hittar hon boken 'En engelsman i Paris' av den engelska författaren Robert Miller. I boken beskrivs en kvinna som kunde ha varit en kopia av Aurélie själv, till råga på allt utspelar den sig delvis på restaurangen Temps des Cerices som Aurélie precis ärvt av sin bortgångna pappa. Aurélie måste få träffa författaren och få reda på berättelsen bakom boken - kan det verkligen vara ett sammanträffande med restaurangen och kvinnan i boken?

Problemen börjar när det visar sig att Robert Miller är otroligt svår att få tag på. Han beskrivs som en enstöring och egensinnig och vill helst vara för sig själv i sin lilla stuga i England. Det blir inte lättare när Roberts förläggare visar sig vara omöjlig att ha att göra med. 

Egna noteringar: Det var inte så smart att läsa en bok som delvis handlar om en bok direkt efter Fangirl som jag utan tvekan räknar till årets fem bästa böcker. När dessutom En engelsman i Paris har tydliga brister minskar mitt intresse avsevärt.

En engelsman i Paris lämnar inga stora spår. Storyn håller inte hela vägen och jag stör mig på berättarstilen. På sina ställen ger berättaren hintar om vad som komma skall och det blir mest krystat.

"Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag bara några veckor senare skulle vara den som ängsligt och förtvivlat väntade på det avgörande svaret från en mycket arg kvinna med mörkgröna ögon, som skulle bestämma hur den sista meningen i en viss roman skulle lyda."

Översättningen till svenska fungerar tyvärr inte alls. På vissa ställen känns den närmast hafsigt gjord och inflikningarna på franska och engelska stör mer än vad de gör nytta. Jag skulle gissa att det på originalspråk funkar med vissa inlägg på engelska men både franska OCH engelska? Det blir för mycket! Min franska sträcker sig dessutom enbart till 'je ne comprend pas' så mening efter mening på franska går mig totalt förbi.

Men visst, böcker om böcker är ju aldrig helt fel. En engelsman i Paris är en mysig feel good-roman som passar bra en regnig oktoberkväll men förvänta dig inget underverk.

Boktips på en onsdag - Vi kom över havet

Det finns så många fina och läsvärda böcker. Böcker som lämnar små spår efter sig som inte är lätta att tvätta bort. Min tanke är att försöka gå tillbaka i min läshistoria och tipsa om böcker som på ett eller annat sätt stannat kvar.

Titel: Vi kom över havet
Författare: Julie Otsuka
Utgiven: 2012-10
Sidor: 171
Språk: svenska

En bok som gjort stort intryck på mig är Vi kom över havet av Julie Otsuka. Boken är skrivet i något så unikt som vi-form och berättar den unisona historien om de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet. Otsuka berättar den för mig okända historien om hur det var att komma till ett nytt land, om förtrycket, sorgen och glädjen, om övergrepp och hårt slit. Slutligen vad som hände med de japanerna efter Pearl Harbor – när de alla unisont utpekades som förrädare.

Språket är vackert och poetiskt och det unisona berättandet tilltalar mig då det är så annorlunda och känns unikt. Jag flöt fram över sidorna men ville inte läsa för fort, i Vi kom över havet vill man smaka på orden. Ett annat litterärt grepp är att upprepa:

 ”Vi födde sommartid under ekar i fyrtiofem graders värme. Vi födde under årets kallaste nätter bredvid vedeldade kaminer i enrumsbaracker. Vi födde på vindpinade öar i deltat, sex månader efter vår ankomst, och barnen var små och genomskinliga och efter tre dagar dog de. Vi födde nio månader efter vår ankomst och barnen var fulländade med massor av svart hår.”

Det blev nog inte som kvinnorna – och flickorna – drömde om där på båten på väg över Stilla havet. Drömmännen var just bara en dröm, det fattiga livet i Japan byttes allt som oftast mot ett liv i fattigdom i USA. När de väl anpassat sig till det Amerikanska samhället, barnen såg sig helt och hållet som amerikanare, blir de uppryckta, misstrodda och bortforslade.

Vi kom över havet är ingen bok med lyckligt slut. Det är en liten bok (171 sidor lång och enbart 17x12 cm stor) med en viktig historia som glömts bort i historieböckerna. Läs och njut av det vackra språket och berättelsen om kvinnorna som lämnade allt bakom sig och for över havet i hopp om ett bättre liv.

Top Ten Tuesday - Bästa och sämsta seriesluten

Top Ten Tuesday anordnas varje tisdag av The Broke and the Bookish. Den här veckan är ämnet Top Ten [Eight] Best/Worst Series Enders, jag riktar den här gången in mig på fantasy/urban fantasy, urvalet blir allt för stort annars.

Best Series Enders

Jag börjar med min fem bästa serieslut.

5. C.S. Lewis - Den sista striden (Berettelsen om Narnia #7)

4. Lauren DeStefano - Sever (The Chemical Garden #3)

3. Gail Carriger - Timeless (The Parasol Protectorate #5)

2. Stephenie Meyer - Breaking dawn (Twilight #4)

1. J.K. Rowling - Harry Potter and the deathly hallows (Harry Potter #7)

Worst Series Enders

Då har vi kommit till de värsta seriesluten. Det här är lite svårare, ifall en serie har slutat för illa har jag ju liksom inte velat behålla dem. Jag verkar dessutom ha ett selektivt minne, dåliga serieslut tycks falla i glömska. Här kommer i alla fall tre boktitlar som gör att serier jag uppskattat fallerar på slutet.

3. Scott Westerfeld - De rätta (Ful #3)

2. J.R.R. Tolkien - Sagan om konungens återkomst. 

Med risk för att bli publikt förödmjukad. Jag gillar verkligen inte slutet på denna episka trilogi. Det blir så otroligt fånigt med båten som försvinner mot horisonten. 

1. Jean M. Auel - De målade grottornas land. 

Vid det laget var jag rätt less på den här serien faktiskt.