Författare: Nicolas Barreau
Utgiven: 2013-08
Sidor: 283
Språk: svenska
Beskrivning: Efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän vandrar trettioåriga Aurélie Bredin längs Paris gator. För att fly undan en efterhängsen polis som tyckte att hon såg allt för ensam och sorgsen ut smiter Aurélie in i en bokhandel. Där hittar hon boken 'En engelsman i Paris' av den engelska författaren Robert Miller. I boken beskrivs en kvinna som kunde ha varit en kopia av Aurélie själv, till råga på allt utspelar den sig delvis på restaurangen Temps des Cerices som Aurélie precis ärvt av sin bortgångna pappa. Aurélie måste få träffa författaren och få reda på berättelsen bakom boken - kan det verkligen vara ett sammanträffande med restaurangen och kvinnan i boken?
Problemen börjar när det visar sig att Robert Miller är otroligt svår att få tag på. Han beskrivs som en enstöring och egensinnig och vill helst vara för sig själv i sin lilla stuga i England. Det blir inte lättare när Roberts förläggare visar sig vara omöjlig att ha att göra med.
Egna noteringar: Det var inte så smart att läsa en bok som delvis handlar om en bok direkt efter Fangirl som jag utan tvekan räknar till årets fem bästa böcker. När dessutom En engelsman i Paris har tydliga brister minskar mitt intresse avsevärt.
En engelsman i Paris lämnar inga stora spår. Storyn håller inte hela vägen och jag stör mig på berättarstilen. På sina ställen ger berättaren hintar om vad som komma skall och det blir mest krystat.
En engelsman i Paris lämnar inga stora spår. Storyn håller inte hela vägen och jag stör mig på berättarstilen. På sina ställen ger berättaren hintar om vad som komma skall och det blir mest krystat.
"Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag bara några veckor senare skulle vara den som ängsligt och förtvivlat väntade på det avgörande svaret från en mycket arg kvinna med mörkgröna ögon, som skulle bestämma hur den sista meningen i en viss roman skulle lyda."Översättningen till svenska fungerar tyvärr inte alls. På vissa ställen känns den närmast hafsigt gjord och inflikningarna på franska och engelska stör mer än vad de gör nytta. Jag skulle gissa att det på originalspråk funkar med vissa inlägg på engelska men både franska OCH engelska? Det blir för mycket! Min franska sträcker sig dessutom enbart till 'je ne comprend pas' så mening efter mening på franska går mig totalt förbi.
Men visst, böcker om böcker är ju aldrig helt fel. En engelsman i Paris är en mysig feel good-roman som passar bra en regnig oktoberkväll men förvänta dig inget underverk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar