måndag 31 mars 2014

Marianne Cedervall - Svinhugg

Titel: Svinhugg
Författare: Marianne Cedervall
Förlag: Natur&Kultur
Utgiven: 2009-09 (pocket)
Sidor: 297

En dag sent är det så dags att recensera månadens Bloggdala-bok. Svinhugg var en bok jag hade otroligt svårt att plocka upp men när jag väl började kunde jag inte sluta läsa. Under gårdagen varvade jag läsning med att lyssna på ljudboken, för även om jag är rätt duktig på att multitaska, är läsning av pappersbok i kombination med matlagning/fönsterputsning lite väl svårt. 

Den medelålders läkaren Mirjan återvänder i bokens början till Gotland efter en lång tids ofrivillig frånvaro. Eller ofrivillig och ofrivillig. Skammen över att hon tvingades till kronofogden då hon sveks av de tre männen bakom Care for seniors fick henne att hålla sig borta, bosatt så långt bort från Gotland det bara gick, i lilla byn Kuivalihavaara i Lappland. Nu är hon dock tillbaka, smalare, snyggare och hämndlysten till max. Med sig har hon sin väninna Hervor, Lapphäxan kallad. I den Gotländska byn Kajpe Kviar har Mirjan köpt ett kapell som ska omvandlas till sommarhus. Lämpligt nog är det i Kajpe Kviar de tre männen som grundlurade henne har bosatt sig.

Jag tycker Svinhugg har en märklig inledning eftersom det där avslöjas att alla tre männen är döda och begravda, alla inom någon månads tid. När boken sedan går ut på att att Mirjam och Hervor ska hämnas genom tankekraft, förbannelser och kvinnlig list blir inledningen lite väl avslöjande.

De senaste åren har jag haft allt svårare för att läsa deckare. Kanske var det också därför jag hade så svårt att ta mig tiden att läsa Svinhugg. Jag insåg dock rätt fort att det här knappast kan anses vara en deckare och att boken inte fokuserar på blodigt mördande och mordutredningen ger ett positivt intryck på mig. Det här är snarare en bok om kvinnlig vänskap och om att ställa allt till rätta igen.

Tror ni på affirmation förresten? Att man genom tankekraft kan påverka något skeende, positivt eller negativt? Att genom att säga att blomman är fin och prunkande kan få den att bli just det Jag är väl ytterst skeptisk men det är i alla fall detta som är bokens fokus. Mörda genom tankekraft är i alla fall något nytt och fräscht. Annars blir jag lite less på alla de floskler som förekommer sida upp och ner. Det är stereotypt så det förslår med män som inte tycker vackra kvinnor kan utföra tunga arbeten, sävliga norrlänningar och stela präster. Missgynnade kvinnor till män som dricker. Lite för mycket av det goda helt enkelt.

För ovanlighetens skull tycker jag dock att det funkar att dialogen är skriven på dialekt. Det gör enbart karaktärerna mer egensinniga. Hervors uttalandena dessutom så härliga, framför allt hennes svordomar. "Tvi för den lede. /.../ Må tomten kräkas i hans pyjamasbyxor!"

Boken kanske inte golvar mig men jag älskar miljöbeskrivningarna över den gotländska miljön och jag känner mig än mer lockad att äntligen försöka resa till denna mytomspunna ö.

Betyg: 

söndag 30 mars 2014

När nya böcker anländer...

Jag är djupt försjunken i tre olika böcker idag men hoppas komma upp till ytan imorgon igen. 

Tills dess en underbar liten serie. Visst känner ni igen er? Det enda jag saknar är "Hug it"! :)


Missa inte att spana in hemsidan, Viviane Kohl är en helt fantastisk serieskapare!


lördag 29 mars 2014

Lite notiser och så veckans bokbloggsjerka

Det handlar om dig
Sandra Beijer, mest känd som bloggare på sidan Niotillfem, står för en av vårens mest efterlängtade och omdiskuterade böcker och till min stora överraskning hittade jag boken i min brevlåda i torsdags. Stort tack Rabén&Sjögren

Paper towns blir film
I måndags köptes filmrättigheterna till Paper towns av Fox 2000, samma bolag som filmatiserat The Fault in our stars.  

Nat Wolff som spelar Isaac i The fault in our stars är klar för rollen som Quentin och John Green kommer stå som exekutiv producent. Paper towns växte i mina ögon när jag förstod alla filosofiska anspelningar så ser fram emot att se den på vita duken. 

Sommarens böcker från Svensk bokhandel
Igår fick vi Svensk bokhandels katalog med sommarens böcker till jobbet. Hittills har jag hunnit igenom barn&ung-delen och har markerat vad jag vill köpa in till biblioteket. Säger bara en sak - det kommer mycket roligt i sommar!



Bokbloggsjerka 28-31 mars 
Den här veckan visar Annika en bild på en tatuering som består av en textrad ur Khaled Hosseinis Flyga Drake. Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? undrar hon.Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Jag tycker det är jättesnyggt med tatueringar - på andra vill säga. Jag har lite samma problem som Annika, tänk om jag skulle ångra mig? Jag lider av extrem beslutsångest, det har hänt mer än en gång att jag står och gråter för att jag verkligen inte kan bestämma mig mellan vilken jacka jag vill ha. Tänk att då bestämma sig för en tatuering som kommer vara beständig till dödsdagar? 

Skulle jag en dag välja att tatuera mig, skulle det garanterat bli en bild på en uggla, det känns helt klart som det självklara valet. Men det finns ju många fina bilder på ugglor i böcker! Senaste favoriten visade jag för någon dag sedan, det är den lilla ugglan i Boken om Mademoiselle Oisaeu. Tänk den på insidan av handleden, snyggt!


Fast en textrad ur, eller illustration ifrån Vem ska trösta knyttet? skulle också kännas passande, eftersom just den boken har en stor betydelse i mitt liv! Här finns ytterligare 50 fina boktatueringar. De som är inspirerade av Sendaks Till vildingarnas land är helt fantastiska tycker jag!

torsdag 27 mars 2014

Lina Stoltz - Imorgon är allt som vanligt

Titel: Imorgon är allt som vanligt
Författare: Lina Stoltz
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Utgiven: 2014-03
Sidor:115
Adlibris | Bokus

Lilian är trött på att bli kallad för Lillan. Hon är också less på läraren Victor som hela tiden tjatar om utvecklingssamtal, som gång på gång ber henne stanna kvar i klassrummet efter lektionen. "Vi ser ju att någonting är fel, kan du inte berätta" och en rad andra jobbiga frågor som Lilian inte vill svara på. Frågor som får henne bli aggressiv och springa ut på skolgården, dra av Kim mössan på bandyplanen och hoppa rakt ner i snöhögen där tjejerna i klassen håller på att bygga en snöskulptur.

Framförallt är Lilian trött på att alltid vara rädd. Rädslan över att mamman ska vara full när Lilian kommer hem från skolan. De olika stadierna av fullhet. Det pinsamma, det jobbiga. Och det är en sak när mamman håller sig hemma innanför dörrarna och super, men när hon går ut bland folk... Tänk om någon får veta! Därav även oron i hela kroppen när Lilian blir vald till klassens lucia, för tänk om mamman kommer dit full. Eller om hon inte kommer alls?

Imorgon är allt som vanligt är en rätt ovanlig bok för sin åldersgenre, en bok som tar upp det svåra ämnet föräldrar som dricker. Om hur det känns som om man är helt ensam om det, att det skulle vara pinsamt om någon fick veta. Lilian har inte ens berättat det för sin bästis Nina, även om Nina börjar undra varför mamman är sjuk så ofta, varför Lilian kan byta humör på en handvändning.

Lina Stoltz berättelse är trots allt inte allt igenom mörk. Lilian har ju sina två storasyskon. Tanja som förvisso mest är sur, som struntar i ifall mamman sitter nere i källaren och super, hon har lessnat. Tintin har flyttat hemifrån och är konststuderande. Men när Lilian ringer dröjer det inte länge förrän han dyker upp, säger åt henne att packa en väska och så försvinner han ner i källaren till mamman en stund. Att läsa om syskonkärleken värmer. Och trots allt det dystra så sår ändå boken ett frö av hopp, allt behöver kanske inte vara helt nattsvart.

Det är svårt att inte bli berörd av Lilian och hennes liv. Boken är inte så lång med sina 115 sidor men den lämnar ändå spår efter sig. Bokens lärdom känns viktig, att vissa hemligheter gör sig bättre när man delar med sig av dem. Klumpen i bröstet känns inte lika stor då. 

Betyg:

David Levithan - The lover's dictionary

Titel: The lover's dictionary: a love story in 185 definitions
Författare: David Levithan
Förlag: Forth Estate
Utgiven: 2012-02
Sidor: 211
Adlibris | Bokus | BookDepository

Jag hade hört och läst så mycket positivt om The lover's dictionary att jag knappt vågade läsa den, rädslan över att bli besviken var då stor. Men även om jag inte blev fullständigt överväldigad tyckte jag väldigt mycket om.

David Levithan skildrar här en kärlekshistoria i form av ett lexikon. Från A som i aberrant till Z som i Zenit. Vi får följa bokens och bokens you genom dejter, ihopflytt, uppgång och fall och uppgång igen. Genom glädje och hjärtesorg. Vissa definitioner innehåller vackra beskrivningar av you's egenskaper, andra tillbakablickar till tidigare relationer.  

Jag känner verkligen igen mig själv i så mycket av det som beskrivs. De där små sakerna som verkligen definierar ett förhållande. Jag fastnade särskilt för commonplace , adj. 


Haha, det är verkligen huvudet på spiken. Man kan till exempel längta enormt efter att komma hem och bara kramas, le bara av tanken på han som väntar hemma, och så öppnar man ytterdörren och ser diskberget som skulle ha åtgärdats och det är det enda som går fokusera på. 

Jag känner en viss språkbristning kring vissa av orden och definitionerna hjälper mig inte helt på traven men det är egentligen inte helt väsentligt. Definitionerna är ju berättelsen, ger ett driv framåt. Det är fint, kärleksfullt, fnissframkallande och fjärilar i magen. 

The lover's dictionary är en som sagt en kärlekshistoria men den är inte allt igenom lycklig. Att partnern varit otrogen ligger kvar som något underliggande länge. Vissa stycken gör ont att läsa, man känner smärtan, hjärtesorgen, det förmedlas med få ord och går rakt in. Det nästan som min egen sorg. Vilket också ger boken ett betydligt större djup.

Det är intressant hur olika man kan tolka sin läsning. Jag såg en tjej framför mig när jag läste beskrivningarna om berättarröstens kära, you, - min kompis såg personen som en man. Hon vägde in att man känner till det faktum att David Levithan är homosexuell, att beskrivningarna lät mer som om de beskrev en man. Jag tyckte och tänkte motsatsen. Spelar det egentligen någon roll för läsningen? Absolut ingen alls!

Betyg:

onsdag 26 mars 2014

I min bokhylla #4 2014 En rejäl blandning

Är bara hemma och vänder mellan frisörtid och körsång men tänkte jag kunde visa senaste tillskotten i min bokhylla. Tänkte först att det ju inte tillkommit något men blev visst en liten hög ändå...



Lite barnboksnytt från barnboksfrukosten hos Rabén & Sjögren förra veckan. Lina Stoltz Imorgon är allt som vanligt har jag redan läst så kommer snart lite tankar. 


Min fina systerson älskar böckerna om Ingrid. Eftersom han vilken dag som helst ska bli storebror måste han såklart få grattispaket!


Lånade hem Taco mexican style från bibblan men är så fin att se på och så gott att laga i att vi ville ha den här hemma!


Cecilia Samartins Drömhjärta är som sagt nästa bok ut i jobbokcirkeln så vi köpte in några pocketböcker. Har redan kommit in cirkellåntagare som läst och vill tycka till så denna borde hamna högt upp på listan.


Cdon fyller 15 år och firar med 24h-erbjudanden. Jag hittade boxen med alla Harry Potter-filmerna på Blue Ray för ynka 149kr, så nu väntar HP-maraton!

Så mycket att läsa, så lite tid! Har just nu igång typ 5 böcker samtidigt. Ett typiskt stressbetende hos mig. Bäst att lämna bokhyllorna ett tag ned andra ord och sticka och sjunga mig glad! :)

måndag 24 mars 2014

Top Ten Tuesday - My Bookish Bucket List


Det är en underbar vårdag ute, veckans första gympass är avklarat och nu rullar bussen mot jobbet. Då passar det fint att titta in hos The Broke and the Bookish för att svara på veckans Top Ten Tuesday. Bucket list saknar en bra svensk översättning så jag behåller det engelska begreppet idag. Som vanligt är mina punkter huller om buller, liksom innehållet.  Det är mycket bokrelaterade saker jag vill hinna med att göra! :)

Top Ten Things On My Bookish Bucket List

1. Läsa alla böckerna på Listan

2. Läsa fler klassiker. (Där är faktiskt listan till hjälp då den innehåller flera klassiker)

3. Fortsätta sköta och utveckla bloggen. 

4. Läsa 100 böcker per år. 
Hittills ligger jag tio böcker plus i år trots en liten dipp i mars vilket känns skönt. 

5. Bara köpa de böcker jag verkligen verkligen vill läsa. Blir stressad av alla olästa böcker i bokhyllan. 

6. Lyssna på fler bokpoddar. 
Upptäckte precis Bokslukarsällskapet och den är helt fantastisk!

7. Fortsätta bokcirkla!

8. Åka på mer bloggrelaterade aktiviteter. Träffa fler bokbloggare. 

9. Följa med på Bokresan i Syninge något år. Låter så trevligt! (Passerar för övrigt skyltar till Syninge i detta nu)

10. Köpa en större lägenhet/ett hus med plats för ett riktigt hemmabibliotek. 

Meg Rosoff - Så har jag det nu

Titel: Så har jag det nu
Författare: Meg Rosoff
Förlag: En bok för alla
Utgiven: 2012-09
Sidor: 189
Adlibris | Bokus

Igår var det återigen dags för bokcirkel och tårta och vi kom äntligen på ett passande namn till vårt lilla gäng: RoLiT, dvs Roslagens Litteratur- och Tårtsällskap. Hur bra är inte det? Böcker och tårtbakning har trots allt blivit obligatoriska inslag. 

Den här månaden har vi läst Meg Rosoffs Så har jag det nu (How I live now), en tunn men allt annat än händelsefattig bok. 15-åriga Daisy skickas till England för att tillbringa sommaren med sina fyra kusiner som bor i ett stort hus mitt ute på landet. En stor kontrast för Daisy som bor mitt i New York. Det politiska läget i världen är oroligt och Daisys moster måste snart åka till Oslo för möten. Snart smäller en bomb i London och "någonstans runt sju- eller sjuttiotusen personer dödades". Kusinerna har dock svårt att ta kriget på allvar, på landet är livet underbart utan vuxna i närheten. Daisy blir dessutom himlastormande kär i kusinen Edmond. Tyvärr hinner så verkligheten ifatt barnen och de evakueras från sitt hem. Daisy och nioåriga Piper förs åt ett håll och Edmond, tvillingbrodern Isaac och äldre brodern Osbert åt ett annat. Kommer de träffas igen?

Jag hade lite svårt för Rosoffs språk, meningarna var stundom oförskämt långa. Jag förstår att det är ett stilgrepp men det får mig att tappa skärpan. Eller vad säger ni om den här första beskrivningen av Daisys kusin Edmond:

Nu måste jag berätta hur han ser ut innan jag glömmer för han är inte precis någon vanlig fjortonåring med den där CIGARETTEN och hår som ser ut dom om han kapat det själv med en yxa mitt i mörkaste natten, men bortsett från det ser han precis ut som en byracka, ni vet sådana som finns på hem för övergivna djur och som verkar lite hoppfulla och snälla och direkt lägger nosen i handen på en samtidigt som de bemöter en med något slags värdighet och i samma stund vet man att man kommer ta med den hem?

Mastig mening va? Något annat jag reagerar på är användandet av versaler. Ovan är det uppenbarligen cigaretten som är anmärkningsvärd och ordet blir därför helt versalt. Andra gånger är flera ord i rad skrivna i versaler för att skildra en dialog. På andra ställen vill Daisy förtydliga eller ironisera och då låter det Man Kunde Aldrig Veta. Märkligt. 

På tal om dialoger så saknar jag verkligen dem i den här boken. Jag inser ju att det här ska föreställa Daisys återberättelse om vad som hände och att dialoger känns som onödig information men jag tror att jag kanske skulle känt mig mer nära karaktärerna om de fått uttrycka sig själva på ett eller annat sätt. Daisys berättelse är rätt nödtorftig på sina ställe och ibland irriterande detaljsnål. Kärleken till Edmond till trots har jag egentligen ingen bild av honom. Det saknas en pusselbit. 

Daisy har ett väldigt problematiskt förhållande till mat, hon kan nog till och med beskrivas som anorektiker. Ändå eller kanske på grund av det är alla måltider, alla matbeskrivmingar mycket detaljerade. Vad för mat, hur mycket, avsaknaden av någon sort. Rosoff lyckas verkligen visa Daisys förhållande till mat och sin kropp utan att rakt ut nämna att hon är anorektiker och det tycker jag är skickligt.

Det är väldigt svårt att betygsätta Så har jag det nu. Å ena sidan tycker jag verkligen om skildringen av krigets utbrott och gång. Rosoff skildrar väldigt verklighetstroget vad som skulle kunna hända om ett krig skulle bryta ut i vårt moderna kommunikationssamhälle. Hur skulle vi tänka, reagera, bete oss? 

Å andra sidan är det språket, berättartekniken, bristen på detaljer och dialoger. Jag köper det inte riktigt. Trean den ändå får är svag med boken förtjänar i alla fall ett såpass högt betyg. 


Tårta blev det också minsann. Kaffetårta med valnötter. En mycket vuxen tårta och kanske lite svår för en som mig som inte gillar kaffe. Men den otroligt goda chokladganachen som spritsades på vägde faktiskt upp smakerna perfekt. Just nu är målet att baka ett år, recepten hittar vi i 2014 års väggalmenacka från Linda Lomelino (farligt att ha på väggen i arbetsrummet!) men jag tror att recepten kan återfinnas även i hennes tårtbok. Oväntat enkla recept att följa! 

Nästa månad tar vi i RoLiT oss an Ray Bradburys Fahrenheit 451 som kommer ackompanjeras av Regnbågstårta. En intressant kombination.

Betyg:
Handling: 3/5
Karaktärer: 3/5
Språk: 2/5
Berättarteknik: 2/5

söndag 23 mars 2014

Kaufman & Spooner - These broken stars

Titel: These broken stars
Författare: Amie Kaufman & Meagan Spooner
Förlag: Hyperion
Utgiven: 2014-01
Serie: Starbound #1
Sidor: 374
Adlibris | Bokus | The Book Depository

These broken stars har beskrivits som "Titanic i rymden" och även jag inledningsvis kan förstå liknelsen så går berättelsen snart åt ett helt annat håll.

Rymdfarkosten Icarus är på resa genom universum i hyperspace. Ombord finns Lilac LaRoux, dottern till den rikaste mannen i universum, och hennes entourage. Ombord finns också soldater på väg till ny utpost. En av dem är major Tarver Merendsen, krigshjälte. De stöter på varandra av en slump på en danstillställning på övre däck. Någon fortsatt kontakt är omöjlig, Lilacs pappa förbjuder all kontakt med andra män.

Strax därefter är det något som går totalt fel. Icarus slås ur hyperspace och en krasch är oundviklig. Kaos utbryter ombord och en rad händelser gör att Lilac och Tarver ensamma hamnar i en evakueringspod. Lilac lyckas med det omöjliga att tjuvkoppla den så att de skjuts iväg från skeppet och sedemera landar på en okänd planet. Snart står det klart att de är de enda överlevande.

Nu måste de hjälpas åt för att försöka få tag i hjälp. Men det är något som inte stämmer på planeten. Första steget för att göra den beboelig är gjort men var är alla kolonister? Vad är det för viskande röster som hörs och vad/vem framkallar de märkliga hallucinationerna?

Jag vill så gärna tycka om These broken stars för det är verkligen en bra handling, intressanta karaktärer och väldigt välskrivet. Den når dock inte hela vägen till mitt hjärta. Jag faller inte för Tarver och Lilac. De är två intressanta berättarröster och det är intressant att följa den utveckling de genomgår genom boken men jag får aldrig riktigt grepp om dem som personer. Det blir lite för stereotypt, även om jag inte kan sätta pennan på exakt vad.

Berättelsen har ett bra driv, och jag gillar de inslag med Tarver som förekommer mellan varje kapitel, där hand förhörs om olyckan och tiden på planeten. Man förstår att han överlever men att det är någonting som inte stämmer. Jag kommer dock aldrig dit där jag inte kunde lägga ifrån mig boken, nådde inte "bara ett kapitel till, sen ska jag släcka". Jag kunde lägga ifrån mig boken när som för att ta upp den lite senare eller dagen efter. Jag kunde också bryta mitt i ett kapitel, och det är väl kanske inget gott betyg.

These broken stars hade ändå något som fick mig att vilja fortsätta läsa för ta reda på vad som skulle hända härnäst. Kanske var det bara fel bok vid fel tillfälle?

I november kommer del två i en planerad trilogi om The Starbound Universe. This shattered world verkar dock vara helt fristående med andra karaktärer. Det kan jag tycka är skönt för jag förstår inte hur författarna ska kunna driva denna berättelsen vidare, den kändes så avslutad när jag slog ihop boken.

Betyg: 
Handling: 3/5
Karaktärer: 3/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 4/5

lördag 22 mars 2014

Bokbloggsjerka 21-24 mars - pjäser jag klarat mig utan

Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade? 

Ja, så lyder frågan hos Annika den här veckan. Jag går gärna på teater även om det händer allt för sällan. Därför brukar jag inte heller tvingas att gå utan följer med högt frivilligt. Däremot bär jag på några teaterminnen som kanske inte var helt lyckade.

Första året året på gymnasiet fick jag för mig att välja teater som fritt val eller vad det nu kan ha hetat. Det var kul men jag är kanske inte den mest lyckade skådespelaren i det här landet. Vi fick dock möjlighet att gå och se på en del intressanta och bra pjäser (däribland Gökboet vilken jag verkligen rekommenderar) men sen var det så floppen. Riksteatern (om jag inte minns fel) satte upp en pjäs om Elin Wägner, minns dock inte vad den hette. Elin Wägners liv var såklart mycket intressant och hon var verkligen en kvinnorättskämpe. Eftersom hon har starka kopplingar till kronoborg i Småland där jag är uppvuxen är det extra kul att läsa om henne. Men pjäsen var inte bra. Den var ett sömnpiller utan dess like!

Det andra teaterminnet utspelade sig i betydligt modernare tid. Vi skulle ha tjejhelg i Stockholm. Kompisarna kom upp från Småland och jag kom uppifrån mig. Helgens kulturella nöje var ett besök på Dramaten för att se Chéri med Rikard Wolff och Lena Endre, något vi sett framemot. Vad vi inte riktigt hade räknat med var en lång, seg pjäs med ett skådespeleri som var rejält darrigt. Det var helt enkelt urtråkigt! Jag brukar kunna hålla mig vaken genom rätt mycket men en seg pjäs i kombination med dålig sömn (jag hade blivit insnöad och tvungen att sova på jobbet natten innan) gjorde att jag helt enkelt nickade till under första akten. Hade jag fått bestämma själv hade jag gått därifrån i pausen men nu stannade vi kvar och andra akten lyfte väl lite men nej, Chéri är absolut ingenting jag rekommenderar!

Har du något teaterminne du skulle kunna klara dig utan?

torsdag 20 mars 2014

Barnboksfrukost på Rabén & Sjögren

Idag bjöd Rabén & Sjögren in till barnboksfrukost på vackra Riddarholmen i Stockholm. De senaste månaderna har jag haft annat inbokat varje gång det varit frukost på förlag så nu när det var tomt i kalendern passade jag på att åka ner.


Först ut var Clara Lidström och Annakarin Nyberg som i maj kommer ut med första delen i en ny "gör det själv"-serie för barn, böcker barn kan använda utan inblandning från föräldrar. Böckerna är könsneutrala, inga prinsessor och glittriga cupcakes (tack och lov). De kommer också ha ett miljötänk, ekotänkt och inte innehålla en massa dyra och krångliga ingredienser. Baka är precis som det låter en bakbok, anpassad för lågstadiebarn. Den innehåller härliga lekfulla illustrationer av Katy Kimbell och Li Söderberg, bland annat steg för steg-guider hur barnet ska gå till väga. Även barn som inte är starka läsare ska kunna klara av att baka själva för här är det barnet som ska bestämma! "Släpp loss barnen i köket" som de så fint säger. Jag gillar verkligen tänket som Clara och Annakarin la fram att barn måste få prova sig fram och att det är minst lika viktigt med resan mot målet. Spana in den fina boktrailern här.

Sofia Nordin och Kajsa Gordon är ju båda två välkända barnboksförfattare och nu ger de tillsammans ut boken Harry, Gunnar och presenten. Den här riktar sig mot lågstadiebarn och handlar om syskonen Harry och Gunnar som på en friluftsdag i skolan upptäcker att deras mamma är riktigt duktig på att klättra i berg. De vill ge henne en exklusiv klättringsutrustning i födelsedagspresent men en sådan kostar pengar och det är en bristvara i deras lilla familj. Genom olika påhitt försöker sedan pojkarna att tjäna ihop tillräckligt mycket för att kunna köpa mammans present. Låter som en gullig berättelse som jag blir sugen på att köpa in till bibblan och läsa.


Jag har själv inte läst Den första flickan skogen möter men jag har förstått att den är populär bland tjejerna som kommer och lånar. Nu återvänder Moa Eriksson Sandberg till Hanna och Rydöbruk med Flickan i de vindlande gångarna. Jag känner mig hopplöst efter som inte har läst någon av böckerna, framför allt eftersom de låter väldigt spännande, Moa beskriver dem som "rysare för barn med deckarinslag" och det låter onekligen intressant!

Spännande trilogier med magiska inslag kan jag nog aldrig få nog av. Därför tycker jag Pascale Vallin Johanssons Amargitrilogi låter hur spännande som helst. Första delen i serien, Dömd, utkommer faktiskt i morgon. Lo,  Amir och Vidar kommer som fosterbarn till gården Himmelsfrid som trots namnet är ett riktigt hemskt ställe. Fostermodern har hemska uppfostringsmetoder för att "göra folk av dömda mördare". Alla barnens mammor är nämligen dömda för mord, oskyldigt dömda tror Lo, Amir och Vidar. Frågan är hur de ska bevisa det. De kan ju inte ens ta sig från gården som är inringad med en hög mur med elstängsel. Kanske kan dolda krafter hjälpa dem? Åh, jag tror det här kan bli en riktigt läsvärd serie! Boktrailern kan du förresten se här.

Sist ut var Eva Susso vars Två städer är ett måste på min läslista i vår. En dystopisk postapokalyptisk berättelse för 11-14-åringar, om en kille som är ensam efter att ha överlevt något otäckt. Ett ödsligt landskap där enda sällskapet är en hundvalp, fram tills dess han träffar en lika ensam tjej vill säga. Att plötsligt hitta en hög mur som döljer två städer och en helt segregerad värld. Det känns långt till maj! 

Eva sa förresten något så bra om ålderssättning på böcker "Varför begränsa, de får väl läsa vad de vill?" Jag håller med, bokbranschen men även vi på biblioteken ska alltid vara så duktiga att sortera in böckerna i något slags åldersfack men är det ändå inte innehållet och individen som ska styra?

Det är så kul att det kommer ut så mycket bra barnlitteratur just nu. Underbart härligt säger barnbibliotekarien i mig! Att höra författare prata om sina böcker gör mig inte bara sugen på att läsa mer, jag blir också sugen på att bokprata inför andra så att jag i min tur kan inspirera till läsning! 

Tack Rabén & Sjögren för en trevlig frukost!

onsdag 19 mars 2014

Vänskap och magi i Boken om Mademoiselle Oiseau

Titel: Boken om Mademoiselle Oiseau
Författare: Andrea de La Barre de Nanteuil
Illustratör: Lovisa Burfitt
Förlag: Rabén&Sjögren
Utgiven: 2014-03
Sidor: 139

Jag jublade av glädje när jag fann den här godbiten på mitt skrivbord igår och var snabb att låna med den hem. Vad passar nämligen bättre en snöig, ledig onsdag än att drömma sig bort till ett magiskt Paris? För det är där den mystiska och glamorösa Mademoiselle Oiseau bor med alla sina katter, fåglar och vackra ting, högst upp i ett gammalt hus på avenue dra Temps Perdus. 

Nioåriga Isabella bor våningen under i samma hus. Hon är inte alls lika färgglad och egendomlig, mest grå:
Isabella Artioli är det ingen som lyssnar på. Hon varken syns eller hörs. Hon känns knappt. /.../ Inuti Isabella Artioli finns ett tomt rum. Det är så stort och tomt att det liksom skaver i henne. Ibland försöker Isabella svälja hårt och så många gånger att rummet inte längre får plats. Men sväljningarna  bara fastnar i halsen. Och det skaver ännu mer. 
En dag går Isabella av misstag ur hissen på fel våning och innan hon hinner ila ner till sig blir hon indragen i Mademoiselle Oiseaus sagolika våning där rum tycks framtrollade ur tomma intet. Det blir inledningen på en magisk sommar, där Isabella spenderar mer och mer tid en trappa upp. Hon får ta simturer i swimmingpoolen där man inte behöver vara orolig för att sjunka, komma upp på pianovinden för att klä ut sig och så får hon en magisk panterknapp som ger henne mod och kraft...

Boken om Mademoiselle Oiseau marknadsförs till barn mellan sex och nio år, men jag skulle snarare säga att den är en allåldersbok. Alla kan fängslas av den magiska och underfundiga berättelsen, Andrea de La Barre de Nanteuil lyckas verkligen med att ge liv till karaktärerna och jag fullständigt älskar den egocentriska Mademoiselle Oiseau. Även Isabella beskrivs på bästa sätt och hon har många vettiga funderingar och tankar. Sådana tankar man får när man ofta sitter själv och försvinner bort i grubblerier. Hur bra är inte uttrycket "gå-i-trappor-tid"? Jag förstår precis vad hon menar!
På eftermiddagen tar Isabella trapporna. Innan hon hälsar på hos Mademoiselle Oiseau måste hon gå lite gå-i-trappor-tid för att tänka på dagen som gått. 
Sen har vi ju de sagolika illustrationerna av Lovisa Burfitt som faktiskt är kärnan till hela boken. Rörstrands underbara porslinskollektion där vi för första gången möter Mademoiselle Oiseau började produceras 2011. Den servicen hade gärna fått bo hemma hos mig. Burfitts illustrationer är på samma gång enkla och detaljrika. Jag vill riva ut och rama in sidorna, titta på dem om och om igen, krama boken och hålla i den hårt.


Boken om Mademoiselle Oiseau är ett måste för alla er som älskar vackra böcker, magiska berättelser, Paris och macarons! Och ja, man får faktiskt riva ur och sätta upp på väggen, fast köp då två exemplar av boken, så du kan läsa den samtidigt. Och försök att låta sidorna vara kvar i bibliotekets exemplar...
- Jag vet, säger Isabella och ler lite förläget. Men ibland känns det som om jag går omkring och drömmer.
- Vad är problemet? säger Mademoiselle. Låt drömmarna vara, om de nu råkar vara drömmar. De har väl också rätt att vara med på ett hörn?
Till min glädje hittade jag även en liten uggla!
Betyg: 
Handling: 5/5
Karaktärer: 5/5
Språk: 5/5
Berättarteknik: 5/5
Illustrationer: 5/5


måndag 17 mars 2014

Top Ten Tuesday - vårens läslista

Var det inte nyss tisdag? Senaste veckan försvann och jag har bokstavligt talat inte hängt med. Det är mycket nu! Men veckans topplista ska jag allt hinna med. Den här veckan bjuder på en lista över våren 2014 att läsa-lista. Den undersköna våren ser dock ut att lysa med sin frånvaro här i Roslagen eftersom allt är täckt med över 2 dm snö. Jämför nedan dagens vy när jag kom hem gentemot mina påskliljor i fredags...


Vår ute eller inte. Det här har jag tänkt läsa de närmsta månaderna.

Top Ten Books On My Spring 2014 TBR List

1. Esther Earl - This star won´t go out
Är själv hemma i helgen, då kanske denna passar för räknar med att många tårar kommer rinna.

2. Maria Nilsson - Teen noir - om mörkret i modern ungdomslitteratur
Vist låter det intressant och spännande?

3. Ray Bradbury - Fahrenheit 451
Har länge velat läsa och nu står en hel bunt ex på bokvagnen på kontoret. Kan bli nästa privata bokcirkelbok. 

4. Cecilia Samartin - Drömhjärta
50-talets Kuba, två kusiner. Den ena flyr med sin familj till USA, den andra blir kvar. Bokcirkelbok till jobbcirkeln, ska bli intressant!

5. Hugh Howey - Wool
Kommer ju snart på svenska och innan dess vill jag ha läst mitt ex!

6. Marie Lu - Prodigy
Blev inte fullt övertygad av Legend men hoppas att jag faller nu!

7. Tahereh Mafi - Sätt mig i brand!
Efterlängtade slutet på Mafis välskrivna trilogi. Juliette, Warner, Adam - hur ska det gå?
 
8. Cassandra Clare - City of heavenly fire
Borde kanske läsa om serien innan jag tar del av denna dock för har hunnit glömma typ allt!

9. Susanne Boll - Hitta hem
Tyckte mycket om Det enda rätta så fortsättningen är ett måste!

10. Ett stort fång barnböcker! I maj ska jag ha bokpratsmaraton för så många klasser det bara går och även om min repertoar är stor behöver jag utöka den. 

PC Jersild - Barnens ö

Titel: Barnens ö
Författare: PC Jersild
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2014-01 (1976)
Sidor: 326

Det här med att bokcirkla är för mig, trots min gedigna läsbakgrund, en ny företeelse för mig. Men som jag gillar och uppskattar det. Idag drog vi igång en bokcirkel på jobbet som är fri för alla att anmäla sig och sju glada läsare slöt upp med mig och kollegan för att diskutera Barnens ö. Det är en bok väl värd att cirkla om för den innehåller så många aspekter, tankar, vägval och funderingar.

Elvaåriga Reine ska egentligen tillbringa sommaren på Barnens ö då hans ensamstående mamma fått jobb i Uddevalla över sommaren. Han känner dock att han inte kommer få tid att fundera över livet där så han bestämmer sig för att dra en riktig rövare och stanna kvar i Stockholm under sommaren. En stressig försovningsmorgon så har han kollrat bort modern, ett brev med en falsk signatur till kollot där det står att han har blindtarmen får bort det problemet ur världen. En lång härlig sommar i total frihet väntar.

Pengar kan kanske vara bra att ha, man måste trots allt ha mat i magen. Toppen, ett jobb på ett kransbandsmåleri löser den saken. Inget att göra - hänga på ett teatersällskap låter som en kul grej. Men det är inte helt lätt att vara ensam elvaåring i storstan. Morsans kollega Stig är en riktig skitstövel och dyker upp och lägger beslag på Reines hemnyckel. Dricker massa öl, tar med Reine på båttur där han sedermera kastar Reine över bord för att han är så smutsig. Tur att underbara Nora är med på båten. Nora med de coola perukerna.

Det är så mycket i Barnens ö som gör mig förbannad. Reines mamma till exempel. Hur kan hon inte få nys om att hennes son drar runt i Stockholm och inte ens kommer fram till Barnens ö. Hur kan hon tycka jobb och karlar är viktigare än sin son? En son som hon enligt Reine lämnade ensam hemma i lägenheten redan som tre-fyraåring när hon jobbade. Hon begår så många konstiga handlingar i den här boken att det inte är sant. Och Stig sen, vilket svin rent ut sagt! Jag förstår Reines rädsla för att bli vuxen. Men också alla andra vuxna människor. När en ensam elvaåring dyker upp, frågar man inte vem han är, vad han har för sig? Var det så himla annorlunda på sjuttiotalet?

Reine har väldigt många tankar, och det finns gott om ställen jag skrattar högt åt. Han har så sköna funderingar. Han fokuserar mycket på änglar, att alla goda människor en dag kommer få vingar. Han ägnar mycket tid åt att fundera över hur dessa vingar ser ut. Måsvingar är bra kommer han fram till, måsarna kan ju fälla in sina vingar så de nästan inte ens synd. Tänk er att ha svalors stora vingar på ryggen, då behöver man gå framåtböjd hela tiden.

Reine tänker som sagt mycket. Jag blir dock undrades över om en elvaåring egentligen tänker så mycket på vissa tankar. Många gånger glömmer jag bort att Reine bara är 11 år, för han framstår som mycket äldre. Sen är han ibland så naiv att han snarare tycks vara yngre.

Reine är livrädd för att komma i puberteten så den dagliga kontrollen av sina könsorgan så att han absolut inte har fått några hår är väldigt viktig. Kommer man i puberteten är det enda man kan tänka på sex och sånt svineri vill verkligen inte Reine ägna sig åt. Man undrar över vilken syn på sex och sånt som Reine egentligen har. Vad har han egentligen sett och hört? Har det något med hans jakt efter en fadersgestalt att göra? Reine vet nämligen inte vem hans far är.

På tal om könsorgan. Nyligen blev filmatiseringen av Barnens ö förbjuden i Australien och innehav av den kan ge upp till tio års fängelse för barnpornografi. Efter att ha läst boken kan jag faktiskt ha en viss förståelse för detta, för vissa scenerier reagerar jag verkligen på när jag läser. VI har helt klart blivit mer misstänksamma kring allt sådant. Och det väcker helt klart en diskussion om vad som är okej och inte.

Jag överraskades över hur lätt det var att ta Barnens ö till mig. PC Jersilds språk är tidlöst och lättillgängligt. Det är svårt att tro att boken har nära 40 år på nacken. Läsningen flöt på snabbt och jag ville verkligen veta vad Reine skulle hitta på härnäst. Han är verkligen en helskön karaktär som lämnar ett avtryck efter sig.

För den som vill veta vart Reines liv för honom kan jag tipsa om att läsa Ypsilon som handlar om att olika karaktärer från författarens författarskap ringer på Jersilds dörr, däribland Reine. Jag har bara fått delar av de stycken som handlar om Reine återberättade för mig men det ökade faktiskt min förståelse av Barnens ö och redde ut några frågetecken jag hade, inte helt fel!

Betyg: 
Handling: 3/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 3/5


Marie Lu i Sthlm ikväll!

Hej alla bokälskare!
Nej, jag har inte försvunnit från jordens yta, jag hade bara årets mest fullspäckade vecka så var typ bara hemma och sov. Efter en helt nedkopplad dag igår har jag äntligen hittat mig själv igen. :)

Ville titta in och tipsa er som inte hört att Marie Lu kommer till Science Fiction bokhandeln i Stockholm ikväll kl. 19. Marie Lu är författaren bakom dystopin Legend och i dagarna kommer fortsättningen Prodigy ut på svenska. 

Själv ska jag hålla i en bokcirkel om Barnens ö ikväll på jobbet så kan tyvärr inte åka men är du i närheten så passa på! Tror det kan bli riktigt intressant!

fredag 14 mars 2014

Nostalgitripp till mitt femtonåriga jag

Kära älskade popsnöre!

Du är femton år, älskar pojkband i allmänhet, Backstreet Boys i synnerhet. Affischerna har efter renoveringen hemma förvisso fått förflytta sig från väggarna till in- och utsida av garderoberna men än klappar hjärtat lite extra när du hör en låt på radio.  

Jag vet att du är arg, ledsen och upprörd för att mamma inte låter dig hänga på kompisarna på Millenium-turnén som mellanlandar i Stockholm men håll ut, om fjorton år kan din flickdröm gå i uppfyllelse. 


Backstreet Boys på Hovet anno 2014 är ren nostalgi. Pojkarna har blivit män men låtarna är desamma. Låtarna från nya albumet In a world like this är kanske mest en ursäkt för att få spela sina gamla hits men en del av dem är ändå helt okej. Rösterna är inte vad de än gång var utan spricker lite i början av många låtar men vad gör väl det. 

Koreografin har knappt ändrats de senaste femton åren, så det är inte direkt någon flashig show. För att vara ärlig är stegen ibland så skrattretande löjliga att man mest sitter och fnissar. Pojkarna har som sagt blivit män, mest skratt kommer AJ framkalla. Han har skaffat stort helskägg och har tvinnade(!) mustascher. 


Så kära popsnöre. Showen kommer kanske inte vara lika stor och hissnande som när bandet fyllde Globen, faktum är att det betydligt mindre Hovet är långt ifrån fullsatt. Men du kommer ändå få njuta alla de gamla klassikerna vars textrader fortfarande sitter som berget om fjorton år, ditt evinnerliga spelande har nött in dem för gott. Du får också uppleva något nytt, ett Backstreet Boys som får upp instrument på scenen och som sätter sig ner och lugnt spelar och sjunger acapella. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva!


Resten av fansen har också blivit vuxna. Att gå på The After Party där bandet kommer hänga, kommer inte längre kännas nödvändigt för tro det eller ej men du föredrar att åka hem för att hinna sova några timmar innan du ska upp, vara ansvarsfull och åka till jobbet. För tänka sig, man blir faktiskt vuxen och torrt förnuftig med tiden, stressa för allt i världen inte för att bli det i förtid!

Den 13 mars 2014, håll det i minnet. Då får du uppleva en nostalgitripp, höra låtarna du växt upp med, skratta, skråla med och ha det kul. 

Ha det kul!
Kram från ditt 28-åriga jag

Det här är förvisso inget bokinlägg men den handlar åtminstone om kultur och nostalgi så det fick bo här i alla fall :)


onsdag 12 mars 2014

6 x litet men naggande gott

Böcker för de små är alltid lika underbara att bläddra i och i veckan trillade det in en hel liten hög på jobbet som jag bara inte kunde motstå att bläddra i och falla för. 

Oliver Jeffers


Oliver Jeffers är en i Sverige relativt okänd författare och barnboksillustratör. Härom året kom Den sitter fast och i höstas gav Bonnier Carlsén så ut samlingsboxen Det var en gång en pojke som innehåller de fantastiskt fina Vägen hem, Funnen och vunnen och Att fånga en stjärna 

De handlar alla om samma pojke som verkar vara ganska ensam. I Vägen hem är pojken ute och flyger i sitt flygplan. Men så tar bensinen slut och han måste nödlanda på månen. Där kraschar också en utomjording och tillsammans hjälps de åt att få igång sina respektive flygnaskiner. 

I Att fånga en stjärna vill pojken ha en egen stjärna att leka med och ta hand om. Han har många idéer om hur han ska fånga en och till slut lyckas han. 

Funnen och vunnen hittar han en pingvin som verkar ledsen och borttappad. Han bestämmer sig för att hjälpa pingvinen till rätta igen. Men rätt plats är kanske inte det man först tror? Underbara illustrationer och jag älskar verkligen pingvinen, den är så söt!


Det är förresten Oliver Jeffers som illustrerat John Boynes fina böcker. Det var en kul upptäckt för mig för jag tycker Boynes omslag är så lockande och vackra!

Emma Adbåge


Nu kommer ytterligare två delar i Emma Adbåges pekbokserie om kroppen. Lilla magen och Lilla näsan är lika fantastiska som sina föregångare. Med förenklad meningsuppbyggnad och rak ton beskriver de vad olika kroppsdelar gjort idag. "Sniffat blommor", "kittlas skrattig". Jag beundrar Adbåges tecknarstil, den är så enkel och genial. Tur att min syster i dagarna väntar en liten till så jag har någon att köpa pekböcker till!

Stina Wirsén


Äntligen finns det en ny bok om de brokiga små! Så kul efter alla debatter och skriverier att Stina Wirsén fortsätter men sina helt underbara pekböcker. Lilla hjärtat är såklart bortplockad och i Titta! får vi för första gången stifta bekantskap med en liten Ärta. Så söt figur! Wirsénsböxkerär den ultimata gåvan till småpyren, en bra första bekantskap med böcker. Älskar hennes tecknarstil och små söta tecxter och nya Titta! är inget undantag. 

tisdag 11 mars 2014

Top Ten Tuesday - tio bästa dystopierna


Veckans Top Ten Tuesday lyder Top Ten All Time Favorite Books in X Genre (you pick the genre!) Det svåra låg nog snarare i att välja genre än böcker som ingår i den. Mitt slutliga val föll för dystopier så här ger jag er den, min Topp tio dystopier. Som vanligt helt utan inbördes ordning. Serier får lov att räknas som en punkt, annars kan jag fort fylla upp de tio punkterna =)

1. Veronica Roth - Divergent 
Okej, den här toppar nog ändå listan ännu ett tag. Borde verkligen läsa om innan den går upp på biograferna här i Sverige i slutet av april.

2. Scott Westerfeld - Uglies
Vad är snyggt och vad är fult? Allt ställs på in spets i denna dystopi som vid första anblicken kanske verkar innehålla en utopisk framtidsbild.¨

3. Suzanne Collins - Hungerspelen
Det här är en värld jag verkligen inte vill besöka. Bara tanken på verkliga hungerspel ger mig rysningar!

4. Lauren DeStefano - Wither (The chemical garden)
Att mixa med gener är dumt. Den första generationen blev måhända extra friska och långlivade men att alla deras avkommor bara lever till 20/25 är ingen höjdare!

5. Jan Henrik Nielsen - Som om hösten kom på sommaren
Fler borde läsa denna fantastiska bok. Även om den står sorterad som en mellanåldersbok är den definitivt läsvärd även för äldre läsare.


6. Rick Yancey - Den femte vågen
Hm, räknad kanske inte helt hit men asch. En framtid där aliens attackerar låter väl inte så skoj, eller?

7. Sofia Nordin - En sekund i taget & Spring så fort du kan
Härligt med lite dystopier även för yngre läsare. Jag tycker dessa håller hög kvalité!

8. Ally Condie - Matchad
Fy för att inte själv få välja vem man ska leva med. 

9. Marie Lu - Legend
Är fortfarande osäker på vad jag tycker om den här serien. Hoppas snart kunna reda ut mina tankar - Prodigy kommer ju snart på svenska.

10 och tillika bubblare:
Hugh Howey - Wool
Jag tror så mycket på den här serien att den får vara med på listan trots att jag ännu inte läst den. Men snart hoppas jag att det blir ändring på den punkten.

måndag 10 mars 2014

Lisa Jewell - Fågelburen

Titel: Fågelburen
Originaltitel: The house we grew up in
Författare: Lisa Jewell
Förlag: Printz Publishing
Utgiven: 2014-01
Sidor: 370
Adlibris | Bokus | cdon

I morgon kommer Lisa Jewell till Sverige för att besöka bland annat Books & Dreams författarkväll. Jag kommer vara där och lyssna och punkten där Lisa ska vara på scen samtidigt som Jojo Moyes är nog den jag mest ser framemot. Allt sedan Ralphs party gavs ut på svenska 1999 har Lisa Jewell funnits med i mitt bokliv och med titlar som Stjärna för en natt, Typ trettio och Syskonmakaren har hon vunnit mitt hjärta.

Fågelburen innehåller än mer mörker än tidigare böcker. Den gräver sig djupare ner i relationerna, och nystar upp en trasig familj. Boken börjar när Meg och hennes dotter Molly anländer till Megs föräldrahem, där de inte varit på flera år. Snart framgår det att modern Lorelei är död och att huset till bristningsgränsen är fyllt med prylar och skräp. Endast en smal gång genom huset gör det möjligt att ta sig fram till rummet där hon spenderade sin sista tid i livet. Det framkommer också att det som en gång var en stor bullrig familj nu enbart består av spillror. En händelse en påskdag för många år sedan slog in en kil i familjesammanhållningen och händelser därefter har bara fått kilen att gräva sig allt djupare.

Fågelburen utspelar sig i många olika tidsperioder och med flera berättarröster. Ibland har jag lite svårt att skilja dem åt. Vi möter mamman Lorelei genom brev hon skriver till en ny bekantskap. Äldsta dottern Meg som vi följer både i nu och dåtid. Likaså mellandottern, Bethan. Även sonen Rory får göra sin röst hörd. Det blir lite rörigt, precis som i ett fågelbo.

Printz publishing titelval är förresten så självklart och det överträffar originaltiteln The house we grew up in med råge. Familjen heter Bird, Lorelei är en riktig fågelmamma, hon vill hålla sina ungar samlade. Liksom en skata vill hon också spara på allt som glittrar och glänser, även minsta sak är ett minne att spara och vårda. Hennes samlarmani blir bara värre, allt samlande gör att hon blir mer och mer instängd i sitt eget hus. Fågelburen får ju därmed dubbel betydelse.

Lisa Jewell är en berättare av rang. Jag försvinner in i familjen Birds värld och kan inte slita mig förrän sista bladet är vänt. De blir alla så verkliga för mig, att det känns som att säga farväl till gamla vänner när boken är utläst. 

Betyg:
Handling: 4/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 5/5
Berättarteknik: 4/5

Sol och vår och ledig helg!

Med sol och vackert väder kändes det nästan synd och skam och sitta inne vid datorn så i helgen bloggpausade jag lite och bara njöt av sol, ledighet och träning:) Lördagen avslutades för övrigt med grillpremiär, drinkar och melodifestival med vänner. Bästa sättet att tillbringa en lördag när våren bestämmer sig för att hälsa på. 

Läste för ovanlighetens skull knappt en rad. Veckan däremot avslutades med två härliga försändelser. Senaste numret av Books&Dreams vars författarkväll jag ska gå på imorgon och sista reaboken - The story of beautiful girl av Rachel Simon som låter som en vacker och sorglig kärlekshistoria. 

söndag 9 mars 2014

Heather Swain - Josie Griffin is not a vampire

Titel: Josie Griffin is not a vampire
Författare: Heather Swain
Förlag: Speak
Utgiven: 2012-09

Tänk dig att du kommer på din pojkvän att vara otrogen med din bästa vän och att du därför slår sönder framrutan på hans veteranbil. Att du därför döms till samhällstjänst och att gå på anger management. Och tänk dig att de andra som också är där för att lära sig kontrollera sig att hantera sin ilska börjar prata om förvandlingar, magi och äta blod. Det är precis vad som händer Josie Griffin.

Josie Griffin is not a vampire är en otroligt rolig bok. Den driver med hela paranormal-genren samtidigt som den har ett visst djup. Josie är en helt vanlig tjej som alltid haft högsta betyg i alla ämnen, varit cheerleader och gjort frivilligarbete. Men pojkvännens otrohet fick henne att spåra ut och för att kontrollera all ilska hon känner blir hon alltså dömd att gå på gruppterapi, så kallad anger management. Hon väntade sig kanske inte att hamna i en grupp för vanartiga vampyrer, varulvar, älvor och grekiska gudar... eller att få frågan vad hon är för något...

Har ni hört talas om werepire? Inte jag eller de andra i gruppen heller men det är precis vad Josie säger att hon är, en blandning mellan vampyr och varulv. Tyvärr har korsningen gjort att hon helt saknar magiska eller övernaturliga förmågor. Hon låter så säker på sin sak att ingen ifrågasätter henne, säger hon att hon är en werepire, då är hon väl en werepire då. Josies nya vänner tar sig an henne och plötsligt befinner hon sig i en härva av tjejer som försvinner, kärlekszombier, vampyrmammor som tycker hon ser smaskens ut och en expojkvän som tror sig vara en demonjägare. Det är aktion, det är humor, det är kärlek - alltihop mixat i en stor mixerskål.

Det finns så mycket roligt i Heather Swains berättelse, så många skrattframkallande detaljer som gjorde att mina medresenärer i bussen kastade undrande blickar på mig där jag satt och fnissade. Du möter till exempel Helios som är en grekisk gud i rakt nedgående led. Vars familjebekymmer består i att något av alla hans hundratals syskon blir attackerad av Minotauros. Som trots sin styrka är en rejäl fegis och som gömmer sig bakom en stol när två av de andra muckar gräl med varandra. Som har svårt att kontrollera ljuskällor när han tappar humöret... Fantastiskt roligt när det sätts i rätt sammanhang.

Det här är boken för dig som tröttnat på böcker som följer gängse mall. Josie Griffin är en tuff tjej som vågar följa sin egen väg - även om det kan bli lite tokigt ibland. Hon är självständig, orädd och framförallt - arg. Som det står på bokens framsida: A bad breakup can really mess with a girl.

Betyg: