torsdag 31 oktober 2013

Månadens läsning: Oktober 2013


Böcker som lästes i oktober:
Rainbow Rowell - Fangirl
Katarina von Bredow - Du & jag
Nicolas Barreau - En engelsman i Paris
Ewa Christina Johansson - Anden i glaset
Katarina Mazetti - Monster och mörker
Sara Kadefors - Lex bok
Lauren Oliver - Rekviem
Anna Höglund - Om detta talar man endast med kaniner
Susanne Boll - Det enda rätta
Cathryn Constable - Vargprinsessan
Jonathan Tropper - Sju jävligt långa dagar
Liz Coley - Berövad

Antal böcker: 12
Varav Barn och unga: 5
Unga vuxna: 4
Vuxen: 3

Antal sidor: 3359
Böcker på svenska: 11
Böcker på engelska: 1

Bästa bok: Fangirl. Årets bästa bok, topp tio typ någonsin. Jag blev helt såld. Knepet ligger nog i att boken överraskade mig totalt.
Sämsta bok: En engelsman i Paris. Helt okej handling men lite platt framställd.
Månadens överraskning: Det enda rätta. Det är kul att läsa böcker i genrer jag vanligtvis inte läser. Susanne Boll fick mig totalt fängslad med sin spännande historia och jag ser fram emot att läsa fortsättningen nästa år.

Kommentarer: Jag fortsätter plöja böcker på svenska. Det har blivit en trevlig variation eftersom jag nästan enbart läst på engelska de senaste åren. Jag förvånas fortfarande över att bloggandet får mig att utmana mig själv i min läsning med böcker jag inte tidigare skulle läst. Det ska dessutom till en bokälskare för att summera en månad med 12 böcker på närmare 3500 sidor och tänka - läste jag inte mer?

Det är svårt att få läslistan helt korrekt. Jag har valt att inte ta med bilderböcker här, tänker jag rätt eller fel? Jag har som vana att läsa alla böcker som kommer nya till biblioteket, det är ändå några stycken i månaden. Somliga hittar hit till bloggen, vissa berör mer än andra.

För jobbets räkning blir det också en del lättlästa böcker, främst Hcf, som jag raskt läser igenom när de hamnar på mitt bord. Borde dessa skrivas upp? Det är stört omöjligt att blogga om hela mängden böcker, då skulle jag inte få göra annat. Det är böcker jag vill ha läst för jobbets skull, jag hade nog inte läst dem om jag inte hade haft den arbetsplats jag har. Dela gärna med er av era tankar kring det här.

onsdag 30 oktober 2013

2 x mini-rec - Serieavslutare

Titel: Rekviem
Författare: Lauren Oliver
Förlag: Bonnier Carlsen
Utgiven: 2013-09
Sidor: 399
Serie: Delirium #3

Så kom den då äntligen, den avslutande delen i den dystopiska serien om ett samhälle där kärlek anses vara en sjukdom som ska utrotas. Tyvärr känns det som att jag har läst lite för många dystopier den senaste tiden så det tog åtskilliga sidor innan jag hängde med i handlingen och mindes fullt ut vad som hände i föregående böcker i serien. Det påverkar också mitt omdöme av boken.

Jag trodde och hoppades mer på Rekviem och det känns som att Lauren Oliver tog den enkla vägen ut. Delirium-trilogin låter oss ta del av ett skrämmande framtidsscenario och det finns många intressanta karaktärer men den lämnar mig till sist märkligt oberörd. Var det inte mer än så här?

Titel: Sever
Författare: Lauren DeStefano
Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers
Utgivning: 2013-02
Sidor: 371
Serie: The Chemical Garden #3

En fantastisk avslutning på en fantastisk serie. Rhine kämpar fortsatt för att hitta sin bror innan tiden rinner ur hennes händer. Hans inblandning i motståndsrörelsen börjar bli allt för farlig. Hon har sin tillflykt hos sin mans farbror, som nästan hatar Vaughn lika mycket som Rhine själv. 

Lauren DeStefano syr med Sever ihop alla lösa trådar från de tidigare två böckerna i triologin. Det är nervpirrande och spänning från början till slut i den perfekta avslutningen på en toppenserie. Åh, önskar jag hade böckerna olästa så jag kunde upptäcka dem på nytt.


tisdag 29 oktober 2013

Top Ten Tuesday - Böcker att läsa inför Halloween

I veckans Top Ten lyder frågan Top sten Scariest Looking Book Covers. Har man däremot inte svarat på tidigare års fråga kan man göra det i stället. Den lyder Top Ten Best Books To Read For Halloween och tangerar på så sätt fredagens jerka lite. Som jag skrev då läser jag sällan skräck, jag är för feg och har allt för livlig fantasi, men här är i alla fall mina tips (utan inbördes ordning, som vanligt).

Vuxen:
1. Trasdockan - Dean Koontz. Extremt spännande och läskig. En författare hittar en trasdocka utanför sin dörr. Men istället för ögon och mun har den svarta korsstygn , även hjärtat är markerat med svarta stygn och något pulserar där inne. Vad är dockan egentligen för något är frågan som ställs i den här gastkramande boken. Läste för säkert 15 år sedan, ryser fortfarande vid tanken på den. 

2. Evig natt - Michelle Paver. Det här var min sommarläsning på en strand i starkt sol, men nästan så jag inte kunde läsa klart ändå. Paver bygger upp en stämning som går ta på. Ett krypa de obehag. 

3. Dracula - Bram Stoker. En klassiker. Fanns tack och lov med som kurslitteratur i kursen med det underbara namnet Varulvar, vampyrer och andra väsen... Hade nog aldrig läst den annars men bra är den!

4. Karln. En julsägen - Selma Lagerlöf. Selma var en skicklig skildrare av skräck och mystik och skrev många noveller, något som först förvånade mig. Karln är den som först dök upp i huvudet. 

5. Låt den rätte komma in - John Ajvide   Lindqvist. Motivation överflödig känns det som. Inte läskig-läskig men så där krypande...

Barn/unga: 
6. Rädda honom - Camilla Lagerqvist. Vem är det som lämnade meddelande i imman på tågfönstret. Och vem är det som skickar sms till Tawni med meddelandet "bara du kan rädda honom". Spännande bok med lockande framsida. 

7. Djävulens märke - Magnus Nordin. Nordin är en mästare på att skriva spännande, kusliga böcker och Djävulens märke är inget undantag. Udda lärarvikarie som har ögon som ändrar färg är utgångspunkten i den här boken. 

8. Darlah • 172 timmar på månen • - Johan Harstad. Tre ungdomar vinner en resa till månen där ingen varit på 40 år. Men allt är inte som du tror i rymden. Spännande och läskig. 

9. Svarta ben / Djävulsstatyn / Gravjord - E.E. Richardson. Lättlästa rysare som passar bra för yngre såväl som äldre läsare. Jag gillar skarpt!

10. Grevinnan med den svarta masken - Peter Gotthardt. En helt nyutkommen bok om syskonen Simon och Ida som åker på semester med sina föräldrar till en liten by i Italien. De besöker ett slott som sägs ha en förbannelse vilande över sig, en elak grevinna sprider skräck över bygden. Förbannelsen visar sig vara sann. En relativt lättläst nagelbitare för läsare i slukaråldern. 



måndag 28 oktober 2013

Cathryn Constable - Vargprinsessan

Titel: Vargprinsessan
Författare: Cathryn Constable
Förlag: Opal
Utgiven: 2013-09
Sidor: 284

Beskrivning: Den föräldralösa Sophie Smith bor på en internatskola där hon delar rum med vännerna Delphine och Marianne. Hon drömmer om att få resa till det Ryssland som figurerat i den bortgångne faderns berättelser men inser att hon får nöja sig med att åka på matlagningskurs i Hardy Country på lovet. Ödet vill dock annorlunda.

Efter ett möte med en rysk kvinna i skolkorridoren blir Sophie med vänner ombedda att åka till Ryssland för att där göra reklam för skolan. Resan går inte riktigt som planerat. Istället för att stanna i St. Petersburg som planerat blir de placerade på ett tåg och sedan övergivna på en öde station ute i den ryska vinterskogen, mitt under en snöstorm. De räddas av den vackra men gåtfulle prinsessan Anna Volkonskaya och blir inbjudna till hennes stora, en gång vackra men nu förfallna slott. Ett slott bevakat av vita vargar. Prinsessan Anna har ett speciellt intresse för Sophie och hennes humör är väldigt oberäkneligt.

Sakta träder en fantastisk berättelse om slottets tidigare invånare fram. En berättelse som sträcker sig ända fram till nuet.

Egna noteringar: Vargprinsessan är en riktig saga. Miljöerna, handlingen, personerna - allt passar in. Cathryn Constable har med sin debutbok skapat en klassiker som jag tror kommer leva kvar länge.

Omslaget är otroligt vackert, med sin mystik och sina milda färger och komma locka många tjejer att plocka upp boken. Är jag stereotyp som säger tjejer och utesluter killarna? Helt ärligt är detta en typisk "tjejbok", prinsessa, sagoslott, vackra vita vargar...

Jag har inte varit i Ryssland och har heller inte så stor bild av hur det kan se ut där. Miljöerna som målas upp av Cathryn Constable känns dock väldigt trovärdiga och jag kan tydligt se dem framför mig. Tågstationen i St. Petersburg, tågen som tuffar fram, det förfallna slottet med sina vargdetaljer.

Handlingen är väluppbyggd och jag dras omedelbart in i boken som inleds med en av Sophies drömmar om en flykt genom ett snölandskap. Berättelsen kan kanske vara lite väl uppenbar på sina ställen och som vanligt är det huvudpersonen som kopplar ihop de olika ledtrådarna sist av alla men det är bara smådetaljer.

Det finns dock ett par saker som jag kan störa mig på. Det känns till exempel som att Sophie har ett väldigt konstigt förhållande med sina vänner Delphine och Marianne. De känns inte jämställda. Följande dialog äger rum mellan tjejerna när de kommit till prinsessans vinterpalats, där Sophie är den som fångar prinsessan Annas intresse.
"Kanske... kanske prinsessan ser något i dig som andra inte ser..." Hon [Delphine] skakade på huvudet. "Men vad skulle det vara? Vad är det som gör dig så speciell?" "Jag är inte speciell", sa Sophie. "Det vet vi ju!" Men... sedan hon kommit till Ryssland var det som om en gnista hade tänts i henne. Hon kanske inte var speciell, men hon kände sig i alla fall mer levande nu, som om det plötsligt fanns oanade möjligheter i hennes liv. Marianne tog av sig glasögonen, vilket var ett säkert tecken på att hon var trött. "Det kanske handlar om samma sak som för den där kvinnan som liknade dr Starova - hon som hälsade på i skolan och övertalade rektorn att skicka med dig på resan", gäspade hon. "Hon kanske tycker synd om dig." Sophie nickade. Så var det nog.
Tjejerna sitter alltså och försöka hitta en anledning till varför Sophie får uppmärksamhet, som att det måste finnas en anledning. Det känns som om kompisarna tycker att Sophie ligger lite lägre på skalan, att hon inte har samma värde. En annan fundering är om Sophies mamma. Hennes pappa nämns på flera ställen i boken och hon har ett inramat fotografi på sin pappa på nattduksbordet. Mamman däremot nämns ytterst lite. Vad hände med mamman? Var finns hon i den här berättelsen?

Vargprinsessan är som sagt Cathryn Constables debutbok och jag hoppas att det kommer mer i samma stil!

söndag 27 oktober 2013

Jonathan Tropper - Sju jävligt långa dagar

Titel: Sju jävligt långa dagar
Författare: Jonathan Tropper
Förlag: Gilla böcker
Utgiven: 2012-04
Sidor: 351

Beskrivning: Judd är mannen som trodde sig ha allt. Bra jobb, fint hus och en kärleksfull hustru. När han sedan påträffar sin fru i sängen med hans chef, faller allt ihop som ett korthus, men först lyckas Judd av misstag tända eld på sin chefs allra heligaste. Man ska vara försiktig med vad man smörjer in sitt paket med....

Till råga på allt går Judds pappa bort i cancer och ska begravas. På väg dit för Judd reda på att hans snart före detta fru är gravid - med hans barn! Fadern har även önskat att de ska sitta shiva för honom - i sju dagar - och familjen är väl inte direkt den mest funktionella. En vecka under samma tak, det är upplagt för att vad som helst kan hända.

Egna noteringar: Månadens Bloggdala-bok är utläst och det är dags för recension och höra vad ni andra i bloggbokcirkeln har tyckt. För mig var det här min första kontakt med Jonathan Tropper som författare och det var trevligt att göra hans bekantskap. Tropper skriver roligt och kvickt och jag avverkar sidor i en rasande fart.

Sju jävligt långa dagar är en tragikomisk roman om en dysfunktionell familj, ett kraschat äktenskap och en väldig sexfixering. Judd kommer på sin fru Jen i sängen med hans alfahanne till chef, Wade. Det får honom definitivt ur balans och han ser potentiella partners i varenda tjej han ser. Efter ett tag tröttnar jag faktiskt lite på alla tjejer i tajta svarta t-shirts, kvinnor i fantastiska rumpor, sexfantasier, strul och hångel. Det här är lad-lit från början till slut. Det är en man som fått sin sexuella pondus kraschad och som förtvivlat försöker återfå den.

Jonathan Tropper bjuder på härliga karaktärsskildringar. Modern i familjen ges till exempel en helt fantastisk presentation:
Hennes hår, grått vid rötterna och kastanjebrunt i övrigt, är bakåtdraget i en hård knut. Hennes svarta byxdräkt är formsydd och hon visar som vanligt upp alldeles för mycket av sin kirurgiskt framhävda urringning. Höjden på hennes stilettklackar är, precis som diametern på hennes implantat, opassande för både hennes ålder och för tillfället. 
Visst går det att se henne framför sig? Denna sextiotreåriga kvinna är barnpsykolog och känd för en diger bok i barnuppfostran, utgiven i flera upplagor. Sina egna barns uppfostran har hon och maken inte riktigt lyckats lika bra med. Det är helt omöjligt att inte dra paralleller till vår svenska barnexpert-dito.

Bit för bit får vi komma Judd och hans tre syskon med familjer under huden. Alla relationer är trassliga, vi stöter på sårad stolthet och tvister som pågått i många år. Men under allt bråk och tjafs döljer sig även kärlek och hopp.

Jag kan inte påstå att Sju jävligt långa dagar är en fullpoängare men den var lättläst, rolig - till och med hysteriskt skrattretande på sina ställen - och en helt okej sysselsättning. Jag uppskattade dessutom det öppna slutet. Jag har Troppers senaste bok liggande som ebok i mobilen och jag är nyfiken på att läsa mer. Nu ska jag bara hitta tiden till det =)

Vad övriga Bloggdala-bor tyckte om boken hittar ni hos Ergo sum, Asta, Cattis, Sammelsurium och Freja

Turen har nu fallit på mig att välja bok i Bloggdalas lilla bokcirkel. Jag gick förvisso med för att utvecklas i min läsning och motiveras till att läsa mer vuxenlitteratur men denna gång tänkte jag faktiskt passa på och utmana er andra med en ungdomsbok som alla borde ha läst - Förr eller senare exploderar jag av John Green för att vara exakt. Jag läste den på engelska när den kom ut men saknade då någon att få diskutera den med. Den står i min bokhylla på både engelska och oläst på svenska och har nu kommit ut i pocket - smidigt värre! Sällan har en bok påverkat mig så mycket som denna - därför vill jag dela med mig av den =) Är ni på? Vi möts återigen vid brunnen den 24 november. 

fredag 25 oktober 2013

Bokbloggsjerka 25-28 oktober - Halloweenskräckisar

jerka11Fredag igen och det betyder såklart bokbloggsjerka. Jag tycker jerkan är en jättebra idé, förutom att jag hittar många nya roliga bloggar att följa ger det mig inspiration i mitt eget bloggande och får mig tänka till om mitt läsande och mina läsvanor. Riktigt bra idé, Annika!

Mörka tider börjar närma sig allt mer. Nästa vecka är det Halloween och, vilket betyder mer för mig, Alla helgons dag. Veckans fråga är därför väldigt passande: Ska du läsa någonting som lämpar sig väl för Halloween och i så fall vad?

Det kommer definitivt bli fokus på skräck och läskigheter den närmsta veckan, kanske inte så mycket för privat bruk utan för att jag nästa vecka kommer jobba aktivt med detta på jobbet. Spökhistorier ska berättas och för det behöver man vara påläst. Läsa högt ur böcker är helt ute ur bilden, här gäller det att läsa och plugga in så jag kan berätta fritt ur minnet, annars förstörs ju mycket av det läskiga. Berättar man fritt går det göra det mer verklighetstroligt, typ. Dan Höjer har gett ut många bra samlingsböcker med spökhistorier för barn. En rekommendation, vissa är faktiskt bra läskiga, framför allt de som utspelar sig på bibliotek/handlar om en läskig bibliotekarie ;)

Lite barnböcker med spöktema hinns också med, det ska ju tipsas om och skyltas med så klart. Ewa Christina Johansson är ett bra tips om ni vill ha bra mysläskiga böcker att läsa själva eller för barn i er närhet

Kattugglan figurerar för övrigt i lokaltidningen idag, helt apropå spökhistorier. Visst låter det ändå mumsigt med illgrön häxbrygd och förgiftade popcorn? Ett litet kik på vad som händer när jag är mitt riktiga jag och inte en Kattuggla på en blogg.

onsdag 23 oktober 2013

Boktips på en onsdag - Fyra dagar fyra nätter

Onsdag igen och därmed dags för Boktips på en onsdag. Eftersom jag i detta nu sitter på bussen ner till Stockholm finns det väl inget som passar bättre än en bok om en road trip (finns det egentligen någon bra svensk översättning för det begreppet?).


Fyra dagar fyra nätter av Morgan Matson handlar om en road trip genom USA men också om en inre resa. Amy har inte suttit bakom ratten sedan hennes pappa dog i en bilolycka tre månader tidigare. Nu har Amys mamma bestämt att de ska flytta från Kalifornien till Connecticut - från västkust till östkust med andra ord. Att både betala för att få dit bilen och för Amys flygbiljett blir för dyrt så mamman vill att Amy själv ska köra bilen tvärs över landet. Som sällskap får hon Roger; nitton år och ursnygg.

Resan är tänkt som en enda lång transportsträcka men allt eftersom Amy och Roger lär känna varandra utvecklas den till något helt annat. Amy börjar också att inse att livet kan gå vidare, trots faderns död. 

Jag gillar verkligen upplägget i Fyra dagar och fyra nätter. Brödtexten blandas med utdrag från den resedagbok Amy fått av sin mamma och med Rogers spellistor med finurliga namn, utöver den nedan på bilden hittar vi bland andra "'Hillary & Edmund Hit the Highway' alias 'People Who Take Pictures of Trees'". Det är riktigt bra musik på listorna. När jag läste boken härom året kunde jag inte låta bli utan gjorde en "Fyra dagar fyra nätter"-playlist på Spotify. Lyssna och njut!


På tal om musik så inleds i stort sett alla kapitel med ett citat, i många fall från låttexter. I övriga fall är det mest delstatsmotton. Kul idé som bidrar än mer till min förtjusning. För det här gillar jag.

Fyra dagar fyra nätter är godis i bokform. Den handlar om glädje och sorg, humor, kärlek, vänskap. Liv och död. Allt fint förpackat i en resa, bildligt och bokstavligt. Det är en bok att le och kanske även att snyfta till. En fin bok att läsa en regnig onsdagskväll i oktober. 

För mig blir det ingen bokläsning än på några timmar men bokinspiration tänkte jag skaffa mig. Är på väg till Mellan radernas (Rabén & Sjögrens mötesplats på Facebook) bokprat. Där efter blir det kanske en sväng till Kulturhuset och Release me som idag gästas av bl.a. Sara Kadefors och Johanna Wester. Det låter så trevligt men får se hur orken är efter bokpratet. 

tisdag 22 oktober 2013

Top ten tuesday - namn jag gillar får gärna vara annorlunda


Då var det tisdag igen och dags för ett nytt tema från The Broke and the Bookish. Den här veckan handlar den om namn, närmare bestämt: Top Ten Character Names I Love or Top Ten Unusual Names. I mitt fall blir det nått slags mellanting, beslutsångest är mitt mellannamn. Dessutom faller jag gärna för ovanliga namn på karaktärer. Utan inbördes ordning, precis som vanligt med andra ord. 

1. Hermione Granger eller [Herr-mi-åne] som jag så fint läste det innan jag såg första Harry Potterfilmen. Jag minns att jag tyckte det var ett väldigt exotiskt namn 1997 när första boken dök upp i bokhandlarna och på bibblan. Än idag tycker jag det är ett riktigt bra namn på en karaktär. J.K. Rowling har överlag riktigt bra namn på sina karaktärer, jag hade lätt kunnat fylla hela veckans tema med Harry Potter-karaktärer. Det blir dock inte så spännande så jag låter det stanna med Hermione.

2. Rhine Ellery i The Chemical Garden. Döpt efter en flod som i bokserien inte längre sägs existera. Jag tycker det är ett vackert namn.

3. Wanderer, Stephenie Meyers alienkaraktär som lever i en mänsklig värd. Än härligare är att hon får smeknamnet Wanda. Det finns många härliga namn i The host. Vad sägs om Burns Living Flowers till exempel.

4. Snusmumriken, Såsdjuret, Morran... Är inte Tove Jansson mästarnas mästare på namn?

5. Zacharias Wrench - känn på det namnet. Underbart namn på en helt underbar karaktär. Michelle Magorian platsar på nästan alla listor =)

6. Pippi Långstrump är ju egentligen ett nonsensnamn men det är verkligen ett perfekt namn på den karaktären!

7. Daenerys Targaryen eller annat valfritt namn i Sagan om is och eld. Undrar hur det kommer sig att fantasyförfattare är särdeles duktiga på att komma på bra namn.

8. Augustus Waters - hur kan man inte älska namnet, karaktären, ja allt, i John Greens fantastiska Förr eller senare exploderar jag. Tycker för övrigt att Hazel Grace är ett otroligt vackert namn det med!

9. Peeta Mellark i Hungerspelen kan inte direkt anklagas för att ha ett vanligt namn. Men jag gillar det!

10. Lindelin Rosenquist i nyutkomna Törnrosens nyckel. Vilket vackert namn, Lindelin... 

måndag 21 oktober 2013

Susanne Boll - Det enda rätta

Titel: Det enda rätta
Författare: Susanne Boll
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 2013-05
Sidor: 339
Recensionsexemplar från Damm förlag, tack.

Beskrivning: I Det enda rätta får vi följa tre kvinnors liv under december månad.

Det är Helmi som arbetar som läkare på onokologen på Karolinska sjukhuset. Efter ett helt yrkesliv med sjukdom och dödsbesked har Helmi fått nog. Hon beslutar sig för att hädanefter bara ge positiva besked, det vill säga att meddela alla nya patienter att proverna inte visar på några cancerceller. Det säger sig självt att det inte är ett lyckat beslut. Samtidigt börjar hennes privatliv krackelera och sex som alltid varit hennes bedövningsmedel tycks inte längre fungera.

Vi får också följa Maria som är en småbarnsmamma runt 40, psykolog till yrket. När hon märker av en knöl i ena bröstet drabbas hon av en enorm dödsångest. Kommer hennes barn bli moderslösa? Hon har svårt att möta sina demoner och tar ett dumdristigt beslut som kommer att äventyra hela familjens trygghet.

Slutligen möter vi också Isabelle, som jobbar som förskolelärare på Marias barns förskola. Isabelle är lyckligt sambo med Jerker men tycker att han har svårt att visa sina känslor. Hon drömmer om barn, hela kroppen längtar och trängtar efter det. Men är hon reda för ett liv med Jerker? Den första stora kärleken fick ett abrupt slut och Isabelle undrar var Amir blev av.

De tre kvinnornas liv vävs samman under fyra veckor i december och deras beslut och agerande får ödesdigra konsekvenser.

Egna noteringar:  Det enda rätta hamnar någonstans i gränslandet mellan thriller och relationsdrama och det hör inte till vanligheterna att jag lockas av böcker i den här genren. Jag dras inte heller till omslaget, som jag enbart finner obehagligt. Susanne Boll berättade dock så målande om sina karaktärer och bokens handling att mitt intresse väcktes. Jag började läsa Det enda räta redan på bussen hem från Forma Books bloggträff och dagen efter var den utläst. Det gick helt enkelt inte att lägga ifrån sig boken.

I början störde jag mig lite på Susannes språkbruk. Att hon väljer bort bisatser och i stället sätter punkt och ny mening. Jag tyckte det kändes avhugget. För att ge ett exempel:
"Någon har ringt hem till dem de sista veckorna. Fem eller sex gånger. Utan att säga något."
Det dröjde inte länge innan jag istället gick över till att tycka att det var ett skönt tilltag. Det ger texten en rapphet och ett driv som för handlingen framåt. Det flyter framåt, utan att för den skull vara enkelt.

Det enda rätta är psykologisk thriller utan att för den skull innehålla något mord. Någon lurar i mörkret och iakttar Marias familj, följer varje steg de tar. Denna någon kommer allt närmre... Boken är också, eller kanske framförallt, ett relationsdrama som fokuserar på vad som egentligen är viktigast här i livet och om hur ett litet beslut kan vara livsavgörande.

De tre kvinnorna skildras mycket trovärdigt. Hur de och deras familjer är beskrivna visar också på hur familjesituationerna ser ut. Helmi är gift men hennes man Sven får ingen närmre presentation, han är ju oviktig i hennes liv. Maria och hennes Manne är en dynamisk duo, de verkar tillsammans men Marias oro för cancer bidrar till ordentliga krackeleringar i fasaden. Isabelle har sin Jerker som hon tydligt visar att hon älskar. När han sen blir öppen med sina känslor är det hon som drar sig undan och börjar fundera över hur hon vill leva sitt liv.

Susanne Boll är utbildad psykolog och det tycker jag skiner igenom i boken. Det märks att hon har kunskaper i hur vi människor är funtade och hur vi reagerar när vi krisar. Jag kan dock, om jag ska lämna någon konstruktiv kritik, tycka att det blir lite för mycket kriser och olyckor; det finns både kvinnomisshandel, sexmissbruk, otrohet, läkaretik... Vissa av dessa ämnen snuddas det enbart vid och resten får läsaren själv fundera ut.

Nästa år kommer Susanne Boll ut med en fortsättning till Det enda rätta. Vi kommer återigen få möta läkaren Helmi och det glädjer mig. Hon förtjänar mer plats, mer behöver en förklaring. Tänk er en läkare som beslutar sig för att inte längre ge dig sjukdomsbeskedet om du har en allvarlig sjukdom, bara det är nog för en egen bok. I uppföljaren får vi också möta Dina som i denna bok har en betydande biroll. Jag ser framemot att läsa den!

Fick en liten hälsning i min bok av Susanne själv.
Uppdatering: Om du tycker boken låter intressant kan du lyssna på de första 100 sidorna här på Boksmakarna. Missa för guds skull inte heller den timlånga intervjun med Susanne Boll på samma ställe.

söndag 20 oktober 2013

Helt apropå - Hästar

Det går att få många roliga och mer eller mindre småtokiga idéer när man tar itu med diskberget efter en lång dag på jobbet. Därför introducerar jag nu ett inslag på bloggen:


Varje söndag kommer jag få ett tema från min sambo baserat på en aktuell händelse och ska fritt associera detta och ge boktips. Micke kommer inleda varje inlägg med en liten förklaring till varifrån temat kommer. 

Veckans tema: Hästar

Fredrik Reinfeldt kallade sig härom veckan för en stridshingst. Helt apropå det kom jag osökt att tänka på hästskildringar. Vilka är dina bästa tips på böcker som på något sätt skildrar hästar? - Micke
Jag är verkligen ingen hästmänniska. De är stora och farliga. Jag läser därför inte särskilt många hästböcker. Det finns dock några stycken där hästar har en viktig roll som jag läst och håller kär. Fyra av fem är barnböcker, det kanske säger en hel del... So here we go!


1. Deborah Savage - Spring som vinden (1999)
En favorit från barndomen. En julklapp till ett fjortonårigt jag. Boken handlar om femtonåriga Theodora som drömmer om de vackra och kraftfulla hästarna från tävlingsstallet i närheten. Men Theo är flicka och i början av 1900-talet får inte flickor arbeta i stallet utan ska hålla sig lugna och fina inomhus. Men Theo kommer på ett sätt att arbeta i stallet i alla fall, namnet Theo är en ledtråd. Spring som vinden handlar måhända om kärleken till hästar men det är också en skildring av en tjej som vågar trotsa de dåvarande idealen för att uppfylla sina drömmar.


2. Astrid Lindgren - Bröderna Lejonhjärta (1973)
Grim och Fjalar, behöver jag egentligen skriva mer? Bröderna Lejonhjärta är en äventyrssaga med alla ingredienser. Hästarna spelar en stor roll och Skorpan blir ju överlycklig när han hittar dem i sitt stall.



3. Lisbeth Pahnhe - Britta och Silver
Serien om Britta och welshponnyn Silver gavs ut mellan 1966 och 1978. Jag fick första boken för många år sedan och trots min avoghet mot hästar har jag både läst och läst om. För några år sedan fick jag för mig att köpa in så jag hade alla 14 böcker i serien. Böckerna handlar om en vanlig svensk tjej på en vanlig svensk ridskola. Lisbeths tanke var dessutom att de skulle lära läsaren om hästar och ridning. Det jag vet om hästar och ridning, det har jag nästan uteslutande lärt mig av Lisbeth, Britta och Silver.


4. Jan Guillou - Vägen till Jerusalem (1998)
Arn har definitivt en speciell relation med stridshästen Chamsiin. Hästar på den tiden användes mest för transport och som arbetsredskap och det ansågs mycket märkligt att Arn älskade sin häst och såg honom som sin vän. Förvisso bara ett smalt spår i boken men relationen spelar ändå en viktig roll.


5. Lin Hallberg - Vem är du Johanna? (2011)
Lin Hallberg är kanske mest känd för sina Sigge-böcker men hon har även gett ut några böcker för ungdomar. Vem är du Johanna? är en av dem. Det är en djup och gripande historia om Johanna som är född på Island men som nu bor i Sverige med sin mamma. Pappan på Island har hon ingen kontakt med. När ridskolehästen Kasper måste avlivas går något i Johanna sönder och hon tappar greppet om tillvaron. Till slut skickar hennes mamma iväg henne till pappan på Island då Johannas farmor dessutom är svårt sjuk... Johannas resa blir lång och slingrande och innehåller inga enkla lösningar. En sorglig bok som är väl värd att läsa.

Bubblare:
Laura Ingalls Wilder - Gyllene år (1943)
Klart jag tar alla chanser jag får att lyfta upp mina favoriter och det här inlägget doftar nostalgi. Egentligen hade jag kunnat välja flera av Lauras böcker eftersom hästar har stor betydelse för Almanzo och sedermera också för Laura själv. En bra bok om hästar helt enkelt:)

Hur går dina associeringar till veckans tema? 

I min brevlåda v. 42

Det har varit en rolig vecka i min brevlåda. Det har dolt sig något i den nästan varje dag =)


Mörk ängel av Laini Taylor är ett recensionsexemplar från Bazar förlag, tack så mycket! Dags att avverka ytterligare en bok från Listan och det är kul att det blivit översatt till svenska. 

Från Harlequin fick jag recensionsexemplar av Alice i zombielandet av Gena Showalter, Tyst av Hannah Harrington, De odödligas regler av Julie Kagawa och Återvändarna av Jason Mott, stort tack till er också. Jag prenumererade faktiskt på Harlequin Kärlek och familj när jag pluggade eftersom det var ungefär så tung litteratur jag mäktade med parallellt med all kurslitteratur, men sen sa jag upp min prenumeration. Merparten av böckerna ovan kommer från deras teen-satsning som ska bli spännande att läsa!

Modernista skickade recensionsexemplar av Legend av Marie Lu och Drömgångare av Samantha Shannon. Fantasy och scince fiction - låter riktigt spännande.

Susanne Bolls Det enda rätta och Stockholm octavo som är skriven av Karen Engelmann är utgivna av Damm förlag och följde med hem efter Forma Books bloggträff. Den förstnämnda är redan utläst så recension kommer snart!

Nu måste jag verkligen beställa den där bokhyllan, det går inte in fler i existerande bokhyllor om jag så skulle använda kofot.

lördag 19 oktober 2013

Forma Books bloggträff på Berns

I torsdags var jag bjuden till Forma Books bloggträff i Röda rummet på Berns. Väldigt mäktiga lokaler måste jag säga! Det bjöds på gott vin att dricka, god mat att äta (hade nästan kunnat föräta mig på de fantastiska edamamebönorna) och trevligt mingel med författare och bokbloggare.


Fem författare från Forma books utgivning var på plats i Röda rummet och intervjuades av duktiga Jenny Zunko som är pr-ansvarig på B. Wahlströms.


Först ut var Thomas Ericson som är aktuell med Vanmakt, tredje boken i serien om beteendevetaren Alex King. Han berättade om DISA-språket som Alex King använder, dvs att olika personlighetstyper kan indelas i olika färger, typ... På efterföljande mingel blev jag utmanad av Thomas Ericson att läsa hans böcker och jag brukar inte vara sen på att anta en utmaning så...

Mattias Kristiansson från den kreativa bakbloggen Bake My Day är aktuell med en bakbok med samma namn. Han pratade så entusiastiskt om bakning att jag blev sugen på att åka hem och baka själv. Boktrailern till boken är för övrig väldigt rolig :)

Härliga Susanne Boll var på plats för att prata om sin bok Det enda rätta som kom ut i maj. Det är inte en bok jag tidigare varit intresserad av men Susanne var så duktig på att berätta om den så det hela slutade med att jag fick med mig ett signerat exemplar hem och började läsa redan på bussen. Tack igen Susanne!

Susanne Boll hade jättefin egoring med
bokomslaget till Det enda rätta. Kul idé!
Jag fick återigen lyssna på när Johan Egerkrans pratade om sina Nordiska väsen, han var ju även med på barnboksminglet på bokmässan. Johan är så otroligt inspirerande att lyssna på och jag skäms nästan en smula att jag fortfarande inte har läst hans fantastiska bok som ligger här hemma och väntar.

Sist ut var Peo Bengtsson med sin skilsmässoskildring Kärleken passerade här en gång. Det känns ovanligt med en manlig huvudperson i en bok om skilsmässa, intressant med annan vinkling.

BoksmakarnaPå plats var också killarna bakom Boksmakarna, en ny bokpod som hade premiär under kvällen. Varje vecka kommer det på www.boksmakarna.se presenteras en ny bok. Under veckan kommer det varje dag läsas högt ur boken - "tunnelbanelånga avsnitt" - och på fredagen kommer det sedan en intervju med författaren eller någon annan person som är relevant för boken. Denna första vecka är det Susanne Boll och Det enda rätta som står i fokus, lite extra kul när jag precis läst boken. In och lyssna ni också!

Slutligen presenterades även Forma Books blog award, vars startskott gick i torsdags. Mellan den 17 och 31 oktober kan du gå in och nominera kandidater till följande pris:


  • Årets bokblogg
  • Årets nischade bokblogg
  • Årets bokbloggsrecension

När nomineringstiden är slut sammanträder en jury och utser tre kandidater till priset och därefter är det allmän omröstning. Du kan läsa allt om Forma Book blod award här och på samma sida kan du även nominera dina egna favoriter.

En rolig detalj från kvällen är att jag lyckades möta en annan bokbloggare, Bokbiten, som visar sig komma från samma lilla håla i Småland som jag kommer ifrån, och som dessutom är uppvuxen två hus ifrån min farmor och farfar - världen är allt bra liten!

Tusen tack Forma Books för en trevlig och inspirerande kväll! Och tack till alla författare och andra bloggare för trevligt sällskap. =)

Bokbloggsjerka 18-21 oktober - Författare jag beundrar

jerka11Hann inte svara på bokbloggsjerkan igår men nu så. Veckans fråga lyder: Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det gäller deras sätt att skriva?

Jag beundrar väldigt många författare - deras sätt att skriva och bruka språket, deras fantasi, sättet att bygga upp karaktärer, dialoger, miljöer... Men visst, vissa utmärker sig mer än andra.

Rainbow Rowell för att hon med otroligt enkelt och graciöst språk väcker fantastiska berättelser till liv. Hennes berättelser och karaktärerna som finns i dem är helt makalösa. Jag kan bara drömma om att skriva som Rainbow.

Veronica Roth måste också nämnas, det krävs mycket fantasi för att hitta på en värld och de falanger som bebor den. Det är dessutom ytterst ovanligt att en författare lyckas driva mig till tårar för att jag inte får läsa en fortsättning på serien direkt... (Nu är det bara tre, 3!!! dagar kvar tills Allegiant kommer ut)

Michelle Magorian hamnar högt upp på många av mina listor, och det är inte utan anledning.Hon har ett unikt sätt att skildra människoöden under och efter andra världskriget och skildrar karaktärernas innersta tankar. Will i Godnatt mister Tom, Rusty i Hemlängtan, Rose i En liten kärlekssång och Ralph i Plats på scen. Skildringarna av deras liv och tankar har varit så omfattande och gripande att det känns som om de är mina vänner.

torsdag 17 oktober 2013

Anna Höglund - Om detta talar man endast med kaniner

Författare: Anna Höglund
Utgiven: 2013-09
Sidor: 56
Språk: svenska

Beskrivning & egna noteringar: Om detta talar man endast med kaniner är något så ovanligt som en bilderbok för tolv till femtonåringar, men även som vuxen kan man få ut mycket av att läsa den. Det är en bok om utanförskap, vilsenhet och om att vara annorlunda. Anna Höglund blandar kollageteknik, fotografi och måleri för att skapa vackra och unika bilder som tillsammans med texten bildar en symmetri.

Inledningen av boken kommer rakt på som en örfil:
"Jag kom till världen en vårdag för tretton år sedan. Jag ångrade mig nästan genast".
Vackert och poetiskt så det förslår. Det fortsätter på samma sätt med filosoferande om livet. 


Bilderna är dystra och mörka med många välbekanta miljöer såsom klassrummet och tunnelbanan. Jag är ingen konstkännare men det ska tydligen finnas kopplingar till flera kända verk i bilderna. 

Stämningsmässigt påminner boken en hel del om Shaun Tans Det röda trädet. 

Om detta talar man endast med kaniner må vara mörk och dyster men den besitter ändå ett slags hopp om livet. Det är en bok att läsa och filosofera kring, själv eller med en god vän.

onsdag 16 oktober 2013

Boktips på en onsdag - Lilla Björn på semester

Den här onsdagen blir det en relativt ny bok jag tipsar om, nämligen Lilla björn på semester av Benjamin Chaud som kom ut 27 maj i år (vilken födelsedagspresent!).


Benjamin Chaud placerade sig bland mina favoritillustratörer när hans Björnens sång gavs ut på svenska förra året. Jag pratade mig till och med så varm om boken att jag fick den i julklapp av svärföräldrarna, en väldigt bra julklapp:-)

I Lilla björn på semester har det blivit vinter i Paris. Operataket har blivit för kallt så Pappa björn och Lilla björn går i ide i ett varuhus. Lilla björn blir dock misstagen för ett gosedjur och blir såld till en liten pojke. Plötsligt vaknar Pappa björn och upptäcker att Lilla björn är borta igen. Han följer efter i folkvimlet, de hamnar på en kryssningsfartyg och plötsligt befinner sig björnarna på en exotisk ö.

Boken har ett ytterst generöst format och stora detaljrika uppslag. Det finns en utmaning i att på varje uppslag hitta lilla Björn, precis som i Björnens sång. På vissa uppslag är lilla Björn lättfunnen men på andra får man leta både en och två gånger innan man upptäcker honom.

Det går inte att lessna på Chauds illustrationer. De är så detaljrika att jag varje gång jag bläddrar i boken hittar något nytt. Texten är lättsam och är väl synkad med bilderna. Jag gillar att texten är separerad från bilderna och finns längst ner på varje uppslag.

"Men sen blir det tvärstopp i röran av tutande bilar och avgaser. Då förstår Pappa björn hur mycket lugnare och skönare det faktiskt var hemma i skogen."
Enkla och fina texter som berättar det som berättas ska. Lilla björn på semester är den ultimata julklappen till alla 3-6-åringar i din närhet. Vill du ge ett bokpaket kan du slå in den tillsammans med Björnens sång och även Min kanin Sockan är Benjamin Chauds debutbok. Vad väntar du på? Löp och köp! (Ja, jag är lite beroende av Benjamin Chauds böcker...)

tisdag 15 oktober 2013

Top Ten Tuesday - Tvångsböcker

Den här veckan i Top Ten Tuesday är The Broke and the Bookish tema Top Ten Books I Was "Forced" to Read, dvs. tio böcker jag "tvingats" att läsa. Det kan vara av lärare, vänner, andra bloggare, bokklubb... Det behöver inte heller vara en dålig sak - det kan vara krävt av läkare men också en bokcirkel-bok eller en entusiastisk kompis som får dig att läsa något. Jag gör om det till Top Seven idag.

Jag bjuder på en mix av lite av varje, och de presenteras utan inbördes ordning.


7. Jan Guillou - Vägen till Jerusalem - sambon satte boken i handen på mig och jag läste, och läste och läste. Sen läste jag fortsättningen också. Hade aldrig påbörjat om jag inte fått den stucken under näsan när jag låg sjuk och uttråkad i hans lägenhet en dag.
6. Dawn French - En liten smula underbar - Tvingad att läsa är ju fel ord eftersom jag frivilligt valt att gå med i Bloggdalas bokcirkel men jag hade samtidigt inte frivilligt valt just denna bok. Vad jag tyckte om den har ni nog alla läst, haha.
5. Isaac Marion - Warm Bodies (Varma kroppar) - När min ickeläsande lillasyster sticker en bok i handen på mig med orden "du borde verkligen läsa den här, jag läste ut den på två dagar", då läser jag. Boken var inte alls som jag väntade mig men jag gillade den.


4. Vilhelm Moberg - Utvandrarna - absolut inget dåligt tvång. Fördelen men att vara snabb läsare är att jag plöjde sen hela serien medan många klasskompisar tragglade med första. En av få klassiker jag slukat och önskat fler delar i.
3. Jonas Gardell - En komikers uppväxt - bokgåva till alla åttondeklassare -99/00. Tyvärr inte en bok som föll mig i smaken. Har aldrig riktigt gillat böcker jag varit tvungen att läsa.
2. John Steinbeck - Möss och människor - Ett måste på gymnasiet. Förutom boken på svenska OCH engelska skulle vi se filmen med OCH utan text. Behöver jag säga att boken inte för till mina favoriter.


1. Bret Easton Ellis - Glamorama - Vi skulle läsa och recensera en bok i Svenska B på gymnasiet. Råkade välja Glamorama och hatade den från första sidan. Dock fick vi inte ändra vårt val i efterhand. Det blev kursens mest sågande bokrecension men även högsta betyg, alltid något men ingen bok jag rekommenderar om man säger så.

måndag 14 oktober 2013

Sara Kadefors - Lex bok

LEX BOK 5 kopiaTitel: Lex bok
Författare: Sara Kadefors
Utgiven: 2013
Sidor: 327
Språk: svenska

Recensionsex från Lilla Piratförlaget, tack!

Handling: Lex går sista terminen på gymnasiet men känner väl egentligen att hon inte hör hemma i skolan. Helst ligger hon hemma på sängen och varvar rökande med filosoferande och dagdrömmar, till mammans stora fasa.
"Något fel har jag i alla fall gjort /../ Kan du inte åtminstone spela dataspel? Chatta och instagramma och sånt där? Nåt som man fattar?"
Annars är Lex mamma fullt upptagen med nya pojkvännen Bruno hon har träffat på Zumban. Han är en ungdomsförfattare med prestationsångest och blir himlastormande glad när han får flytta in i samma lägenhet som en livs levande tonåring. Kanske kan han få inspiration till nästa stora roman?

Lex pappa sitter i fängelse för att ha förskingrat pengar. Han tycker mest synd om sig själv och vill ha medömkan. Den enda människan Lex tål är Jonatan. De har alltid ställt upp för varandra och det som de inte vet om varandra är inte värt att veta. Men så träffar Jonatan en kille och lämnar Lex i sticket.

Lex som är emot allt som är mainstream bestämmer sig för att starta bloggen Själens sår där hon under alter egot Maya skriver en snyftarhistoria om en hemsk uppväxt hos en kriminell pappa. Hon uppmanar också sina läsare att tänka självständigt och inte följa strömmen. Bloggen får stor uppmärksamhet och plötsligt efterfrågas bilder på Maya och deltagande vid premiärer. Lex tvingas vända sig till Jonatan som blir hennes stylist. Med en blond peruk, smink och galna kläder tar Maya premiärerna och journalisterna med storm.

Det börjar tillslut blir svårt att hålla reda på rollerna. Vilka åsikter och berättelser är Mayas och vilka är Lex egna? 

Egna noteringar: Jag älskar Sara Kadefors! Hon är så duktig på att krypa in under huden på sina karaktärer. Jag var 16 när Sandor slash Ida kom och jag minns den med värme. Lex bok blev jag nyfiken på så fort jag såg den härliga boktrailern men jag måste erkänna att innehållet överraskade mig. Jag försökte att inte läsa allt för mycket om boken innan jag hade läst den, så hade inte fattat hur djup boken skulle vara. Men det var bara till bokens fördel.

Lex är egentligen en rätt osympatisk tjej. Jag stör mig på hennes avoghet mot allt och alla, framför mot andras lycka. Samtidigt tycker jag så ofantligt synd om henne. Hon vet inte riktigt hur hon ska förhålla sig till livet och har en tydlig introvert ådra. Hon har samtidigt lyckats genomskåda det mesta. Hon tror inte på betygshetsen, jämställdhet låter väl bra i teorin och hela bloggvärlden dissekeras totalt.

Påhittade Maya å andra sidan är enormt irriterande. Hennes texter är knepiga på gränsen till bisarra och tillsammans med Jonatan skapar de en karaktär som bryter mot alla normer och regler. Men folk köper det, det är det som är det galna. Sara Kadefors trotsar utseendehetsen och låter en udda fågel i peruk, rökmunstycke och en märklig blandning kläder bli den som slår.

Mammans nya kille Bruno verkar vara en ytterst osympatisk kille och en riktig mansgris. Usch, jag får krypningar i hela kroppen bara av att tänka på honom. Jag undrar vad Lex mamma egentligen ser hos honom. Samtidigt kan jag inte låta bli att fnissa lite åt beskrivningarna av honom. Jag pratade om personskildringar på en skrivarkurs för ungdomar idag och vi konstaterade att osympatiska skildringar nästan de roligaste att skriva. Bruno bara måste ha framkallat en del fniss av Sara när hon hittade på honom!

I Sandor slash Ida tog Sara Kadefors upp problematiken med mailkonversationer, att vem som helst kan dölja sig bakom mailadressen. Lex bok är en fin uppföljning och en dänga till bloggvärlden. Tänk att Lex lyckas lura hela bloggosfären genom att hitta på en snyftig historia och bli stylad i ett urval second hand-kläder! Inte ens klasskompisarna känner igen Lex när hon spelar Maya och de har gått i samma klass i tre år.

Sara Kadefors har gjort det igen, hon har gett oss en ny karaktär att älska och störa oss på. Jag hoppas på en filmatisering - jag tror att Lex bok skulle passa finfint på vita duken. Har ni inte läst - gör det!

fredag 11 oktober 2013

Bokbloggsjerka 11-14 oktober - Igenkänningsfaktor

jerka11Den här veckan är verkligen Annikas fråga klurig och på sätt och vis smart. Nu kan man få lite info även om personerna bakom bokbloggarna. Frågan lyder:
Finns det någon karaktär/ några karaktärer som du kan känna igen dig i? Vem/vilka i så fall och på vilket sätt?

Det sköna med litteraturen är just att leva in i en annan karaktärs liv och på så sätt lämna sitt eget för en stund. Därför vill jag nästan hellre finna min motsats än att totalt känna igen mig i karaktären. Att fly verkligheten till en värld som ligger nära min egen är ju inte mycket till flykt. Men det är klart att det finns karaktärer jag känner igen mig i. 

Först ut är Bridget Jones. Hon lyckas säga saker som blir alldeles fel, är klumpig och klantig men är ändå väldigt charmig. Precis som mig alltså, hihi. Singelproblemen känner jag dock inte igen mig i, jag har ju redan hittat min underbare mr Darcy:-)

När jag var yngre kände jag igen mig en hel del i Michelle Magorians Rusty i boken Hemlängtan. Hon är en outsider, har svårt att få vänner och döms också för den litteratur hon läser och älskar. Som ni säkert vet är det inte alltid lätt att växa upp som bokmal - att läsa har aldrig setts som särskilt coolt - vilket jag tycker är så ofattbart dumt och fel!

Charlie i The perks of being a wallflower är också en karaktär jag finner likhet med. Jag är också en person som gillar att iaktta och betrakta utifrån utan att delta, även om jag såklart är betydligt bättre än Charlie på att interagera. 

Jag är nog ändå rätt nöjd med att vara jag och inte någon karaktär i en bok. Men visst är det trevligt att vara en annan för en stund, om än bara i fantasin. 

Vilka karaktärer känner du igen dig i?

Mini-rec - Skräck och spänning

Det kommer en del spännande för mellanåldern i höst. Här är två av dem.

Författare: Ewa Christina Johansson
Utgiven: 2013-
Sidor: 128
Språk: svenska

Spänningsmästaren Ewa Christina Johansson kommer här med ytterligare en hårresande berättelse. I Anden i glaset är kompisarna Juni, Fanny och nyinflyttade Stella ensamma hemma hos Fanny. Ute mullrar åskan och i vardagsrummet håller tjejerna på att förbereda för att testa anden i glaset, leken där man skriver alfabetet på ett papper, värmer ett glas och åkallar en ande. Efter en plötslig åskknall blir allt mörkt och när strömmen kommer tillbaka är Stella försvunnen. På golvet finns glaset och pappret med bokstäver, på det har någon hårdhänt ringat in bokstaven C men blodröd penna. 

Anden i glaset är inte hacka tänder-läskig men den innehåller ett smygande obehag och jag undrar när handlingen ska kulminera. Författaren är duktig på att fånga läsaren och skiftningarna i handlingen är oväntade. Nu när halloween närmar sig passar den här bra att sätta i händerna på en ung läsare i din närhet. Den passar för den mer läskunnige mellanstadieeleven då det är rätt mycket text per sida. 

Författare: Katarina Mazetti
Utgiven: 2013
Sidor: 140
Serie: Kusinerna Karlsson #4
Språk: svenska

Katarina Mazetti producerar böcker på löpande band. De senaste är serien om kusinerna Karlsson, en svensk version av Enid Blytons Fem-böcker. Monster och mörker är den fjärde boken i ordningen och de fyra kusinerna Karlsson och katten Kattrackan befinner sig återigen ute på moster Fridas skärgårdsö Doppingön. Det är höstlov och halloween. Från land hör de plötsligt rapporter om att en stöldligan är i farten och har stulit elektronikutrustning från flertalet ställen. Samtidigt har flera utklädda personer med djurhuvuden synts till. Kusinerna blir nyfikna på vad som kan ha hänt. Samtidigt kommer ett mystiskt ljus från den gamla fyren på Doppingön och stora leriga fotspår leder dit...

Mazetti skriver i sann Blyton-anda och levererar mysiga och spännande deckare. Nu är jag uppvuxen med Fem-böckerna och inte mycket kan slå dem vad gäller ungdomsdeckare i mina ögon men kusinerna Karlsson kommer en god bit på vägen. Det är kluriga fall med lite övernaturlig betoning och språket flyter på bra. Jag tycker moster Frida verkar vara en härlig personlighet, hon är verkligen egen och gör vad hon tycker är bra för stunden. Alla böcker behöver en udda fågel, så är det bara! :)

torsdag 10 oktober 2013

Nicolas Barreau - En engelsman i Paris

Titel: En engelsman i Paris
Författare: Nicolas Barreau
Utgiven: 2013-08
Sidor: 283
Språk: svenska

Beskrivning: Efter att ha blivit dumpad av sin pojkvän vandrar trettioåriga Aurélie Bredin längs Paris gator. För att fly undan en efterhängsen polis som tyckte att hon såg allt för ensam och sorgsen ut smiter Aurélie in i en bokhandel. Där hittar hon boken 'En engelsman i Paris' av den engelska författaren Robert Miller. I boken beskrivs en kvinna som kunde ha varit en kopia av Aurélie själv, till råga på allt utspelar den sig delvis på restaurangen Temps des Cerices som Aurélie precis ärvt av sin bortgångna pappa. Aurélie måste få träffa författaren och få reda på berättelsen bakom boken - kan det verkligen vara ett sammanträffande med restaurangen och kvinnan i boken?

Problemen börjar när det visar sig att Robert Miller är otroligt svår att få tag på. Han beskrivs som en enstöring och egensinnig och vill helst vara för sig själv i sin lilla stuga i England. Det blir inte lättare när Roberts förläggare visar sig vara omöjlig att ha att göra med. 

Egna noteringar: Det var inte så smart att läsa en bok som delvis handlar om en bok direkt efter Fangirl som jag utan tvekan räknar till årets fem bästa böcker. När dessutom En engelsman i Paris har tydliga brister minskar mitt intresse avsevärt.

En engelsman i Paris lämnar inga stora spår. Storyn håller inte hela vägen och jag stör mig på berättarstilen. På sina ställen ger berättaren hintar om vad som komma skall och det blir mest krystat.
"Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att jag bara några veckor senare skulle vara den som ängsligt och förtvivlat väntade på det avgörande svaret från en mycket arg kvinna med mörkgröna ögon, som skulle bestämma hur den sista meningen i en viss roman skulle lyda."
Översättningen till svenska fungerar tyvärr inte alls. På vissa ställen känns den närmast hafsigt gjord och inflikningarna på franska och engelska stör mer än vad de gör nytta. Jag skulle gissa att det på originalspråk funkar med vissa inlägg på engelska men både franska OCH engelska? Det blir för mycket! Min franska sträcker sig dessutom enbart till 'je ne comprend pas' så mening efter mening på franska går mig totalt förbi.


Men visst, böcker om böcker är ju aldrig helt fel. En engelsman i Paris är en mysig feel good-roman som passar bra en regnig oktoberkväll men förvänta dig inget underverk.


onsdag 9 oktober 2013

Boktips på en onsdag - Vi kom över havet

Det finns så många fina och läsvärda böcker. Böcker som lämnar små spår efter sig som inte är lätta att tvätta bort. Min tanke är att försöka gå tillbaka i min läshistoria och tipsa om böcker som på ett eller annat sätt stannat kvar.

Titel: Vi kom över havet
Författare: Julie Otsuka
Utgiven: 2012-10
Sidor: 171
Språk: svenska

En bok som gjort stort intryck på mig är Vi kom över havet av Julie Otsuka. Boken är skrivet i något så unikt som vi-form och berättar den unisona historien om de japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet. Otsuka berättar den för mig okända historien om hur det var att komma till ett nytt land, om förtrycket, sorgen och glädjen, om övergrepp och hårt slit. Slutligen vad som hände med de japanerna efter Pearl Harbor – när de alla unisont utpekades som förrädare.

Språket är vackert och poetiskt och det unisona berättandet tilltalar mig då det är så annorlunda och känns unikt. Jag flöt fram över sidorna men ville inte läsa för fort, i Vi kom över havet vill man smaka på orden. Ett annat litterärt grepp är att upprepa:
 ”Vi födde sommartid under ekar i fyrtiofem graders värme. Vi födde under årets kallaste nätter bredvid vedeldade kaminer i enrumsbaracker. Vi födde på vindpinade öar i deltat, sex månader efter vår ankomst, och barnen var små och genomskinliga och efter tre dagar dog de. Vi födde nio månader efter vår ankomst och barnen var fulländade med massor av svart hår.”
Det blev nog inte som kvinnorna – och flickorna – drömde om där på båten på väg över Stilla havet. Drömmännen var just bara en dröm, det fattiga livet i Japan byttes allt som oftast mot ett liv i fattigdom i USA. När de väl anpassat sig till det Amerikanska samhället, barnen såg sig helt och hållet som amerikanare, blir de uppryckta, misstrodda och bortforslade.

Vi kom över havet är ingen bok med lyckligt slut. Det är en liten bok (171 sidor lång och enbart 17x12 cm stor) med en viktig historia som glömts bort i historieböckerna. Läs och njut av det vackra språket och berättelsen om kvinnorna som lämnade allt bakom sig och for över havet i hopp om ett bättre liv.

tisdag 8 oktober 2013

Top Ten Tuesday - Bästa och sämsta seriesluten


Top Ten Tuesday anordnas varje tisdag av The Broke and the Bookish. Den här veckan är ämnet Top Ten [Eight] Best/Worst Series Enders, jag riktar den här gången in mig på fantasy/urban fantasy, urvalet blir allt för stort annars.

Best Series Enders

Jag börjar med min fem bästa serieslut.


5. C.S. Lewis - Den sista striden (Berettelsen om Narnia #7)
4. Lauren DeStefano - Sever (The Chemical Garden #3)
3. Gail Carriger - Timeless (The Parasol Protectorate #5)


2. Stephenie Meyer - Breaking dawn (Twilight #4)
1. J.K. Rowling - Harry Potter and the deathly hallows (Harry Potter #7)

Worst Series Enders

Då har vi kommit till de värsta seriesluten. Det här är lite svårare, ifall en serie har slutat för illa har jag ju liksom inte velat behålla dem. Jag verkar dessutom ha ett selektivt minne, dåliga serieslut tycks falla i glömska. Här kommer i alla fall tre boktitlar som gör att serier jag uppskattat fallerar på slutet.


3. Scott Westerfeld - De rätta (Ful #3)
2. J.R.R. Tolkien - Sagan om konungens återkomst. 
Med risk för att bli publikt förödmjukad. Jag gillar verkligen inte slutet på denna episka trilogi. Det blir så otroligt fånigt med båten som försvinner mot horisonten. 
1. Jean M. Auel - De målade grottornas land. 
Vid det laget var jag rätt less på den här serien faktiskt.