Cecilia Lidbäck - Barnhemmet

Titel: Barnhemmet
Författare: Cecilia Lidbäck
Utgiven: 2013-09
Sidor: 270
Språk: Svenska

Beskrivning: På Edgar & Tekla Bjelkes Skolhem för vanartiga barn är det ord och inga visor som gäller. Lärarna är stenhårda och rent av elaka. Barnen har absolut ingenting att säga till om och olydnad eller som i Fransciskas fall - rymningsförsök - bestraffas enligt tidsandan kollektivt.

En dag är Kasper, en av de yngsta barnen på skolhemmet, spårlöst försvunnen men ingen av lärarna verkar särskilt oroade. När sedan fler och fler försvinner inser barnen att det är något hemskt som pågår inom barnhemmets murar. De tror inte på rektorns gråtmilda förklaring att eleverna funnits drunknade i en damm på skolområdet. Vem står näst i tur att försvinna? Till slut bestämmer barnen som är kvar sig för att lösa mysteriet och hitta de försvunna kompisarna. En och en kommer de inte långt, det har Fransciska med sina sju misslyckade rymningsförsök fått erfara. Tillsammans är de dock starka och genom att hjälpas åt påbörjar de en jakt som innebär spioneri, råttgift i fröken Olgas praliner, en uppdragbar leksaksfågel och framförallt mod. Det är dags att stoppa lärarna en gång för alla och gemensamt lyckas de lösa mysteriet med de försvunna kamraterna.

Egna noteringar: Handlingen är en klassisk internatskoleskildring på många sätt; oönskade barn, elaka lärare, kalla och dragiga rum och ett spännande mysterium att lösa. Klassiskt är däremot inte detsamma tråkigt. Cecilia Lidbäck har lyckats skapa en thriller för slukaråldern som fångar läsaren med en gång och genom oväntade tvistar behåller hon den i sitt grepp. Däremot tror jag att språket i boken ibland är lite för svårt för den tilltänkta målgruppen.

Sedan är det rörigt med alla barn som berättelsen skildrar, vem är vem? Som det är nu nämns namn och bakgrund på samtliga 14 elever som bor på skolhemmet och de är svåra att hålla isär. Vissa har föräldrar, andra är föräldralösa. Vissa försöker rymma, andra har gett upp. Gemensamt för alla är dock att de vantrivs på skolan och drömmer sig därifrån. Det hade kanske varit enklare om historien berättats utifrån en eller ett par barns perspektiv istället för en allvetande berättarröst.

Omslaget till Barnhemmet ger mig nästan lite fantasykänsla, det är oerhört lockande och illustrationen av Robert Vallmark ger ett kusligt och spännande intryck. Även inne i boken finns illustrationer av Vallmark. Bilderna är välgjorda och vackra, samtidigt skrämmande och djupa. De höjer helt klart läsningen en nivå eller till och med två. Illustrationerna var också den avgörande faktorn för att jag plockade upp boken.

I slutändan erbjuder Barnhemmet mig en trevlig lässtund även om jag tyckte den var lite intetsägande. Jag uppskattade att läsa om en annan tidsanda och det var kul att som omväxling läsa en bok utan magiska inslag. Jag ska bokprata för en fjärdeklass nästa vecka och jag tror att den här boken kan vara ett bra komplement till de fantasyböcker, deckare och nutidsromaner jag redan planerat in.