Cecilia Samartin - Drömhjärta

Titel: Drömhjärta

Författare: Cecilia Samartin

Förlag: Bazar

Utgiven: 2012-03

Sidor: 422

Adlibris | Bokus

Vissa böcker är mer värda att prata om och gå djupare in på än andra. Drömhjärta är en av dem och den som stod på agendan på gårdagens bokcirkel i mitt biblioteks regi.

Kusinerna Nora och Alicia växer upp på 50-talets Kuba, en idyll för de två flickorna som lever i familjer som har råd med fina hus och tjänstefolk. Familjen och släkten är viktigare än allt annat och de samlas ofta och umgås, äter och dricker. Så kommer Fidel Castro till makten och allting förändras. Nora och hennes familj lyckas få visum och flyr till USA där de försöker anpassa sig till det nya livet. Kusinen Alicia blir kvar på Kuba och får på nära håll uppleva revolutionen och den efterföljande krisen. Hon går emot familjen och lever och får barn tillsammans med Toni som inte bara är fattig men färgad vilket är oförlåtligt.

Kusinerna tappat dock inte kontakten utan skriver långa, ärliga brev till varandra om hur livet är nu. Efter många år isär måste så Nora återvända till Kuva för att hjälpa sin nu sjuka kusin och vännina. Det blir en oväntat jobbig resa. Barndomens är sig inte likt.

Jag kan villigt erkänna att jag hade ofantligt dålig koll på Kubakrisen och allt som hände och händer där. Därför blev Drömhjärta en aha-upplevelse för mig. För även om berättelsen är påhittad sägs Cecilia Samartin ha baserat den på alla de berättelser som hon hört av familjemedlemmar och vänner. Författaren hör nämligen själv till de familjer som flydde från revolutionens Kuba. På grund av sin öppna kritik mot regimen kan hon knte återvänds till paradisön, något som kan ha satt sina spår i den idylliska bild hon ger av Nora och Alicias barndomsö. Men det betyder också att hon själv förmodligen upplever de känslor av saknad hon beskriver hos Nora och hennes familj som lämnade ön.

Det är svårt att föreställa sig Kuba och den fattigdom och kris som står i fokus i Drömhjärta. Avsaknaden av allt väsentligt står i stor kontrast mot de vackra omgivningarna och lyxkomplexen med sina rika turister och "glädjeflickorna". Det är så långt från min världsbild och jag skäms över att jag är så dåligt påläst!

Cecilia Samartin har ett vackert och poetiskt språk. Jag tyckte Drömhjärta var svår att komma in i, mycket på grund av att hon blandar tempus, även om boken huvudsakligen är skriven i imperfekt blandat hon in historiskt presens, ibland till och med i samma stycke. Rörigt tycker jag även om jag får en viss förklaring på bokens allra sista sida. Berättelsen är även lite rörig och svår inledningsvis, det är svårt att hänga med i det som händer. Men, vi kom fram till en bra förklaring igår. Berättelsen berättas av en vuxen Nora, givetvis är barndomens minnen mer suggestiva än de minnen som ligger närmre i tid.

Vad definierar hemma? Är det en plats, ett land, ett hus? Väl värt att diskuteras och frågan är i fokus i hela Drömhjärta. Nora tvingas lämna sin ö, allt hon vet om och låter sig inte känna sig hemma i USA. Det skulle vara ett svik mot Kuba. övriga i familjen tycks gå vidare och anpassa sig bättre, men Nora vågar inte släppa taget. Enligt mig själv kan man ha flera olika "hemma" utan att för den delen känna sig stressad. Jag känner mig lyckligt lottad som har mina hem, känslan av att känna sig hemma är så stor och betydelsefull. Det är också en trygghet i själen, för även om ett hem skulle krossas, kan inte hela hemmet, hela hjärtat förstöras för bitarna är utspridda över Sverige, över världen. Mäktigt!

Jag älskar verkligen hur man kan lära sig saker när man läser skönlitteratur. Tack vare den här boken kunde jag svara på en fråga i spelet Retro i helgen och därmed vinna hela spelet. Underskatta aldrig läsning!

Betyg: