Författare: Alexandra-Therese Keining
Förlag: Lilla Piratförlaget
Utgiven: 2014-03
Sidor: 227
Adlibris | Bokus
Tyst, tyst slår hjärtat. Det tickar på precis som tiden. Det dunkar och bankar i sin egen rytm utan att man tänker på det. Inuti kroppen kliar det av ett skelett som växer dygnet runt under ett skavande skinn som ständigt tänjs ut. /.../ Fjortonårslivet är som en pulserande mittemellanvärld som aldrig verkar ta slut. Allt medan den långa natten fortsätter och snön dansar utanför fönstret.
Mörkret i Alexandra-Therese Keinings debutroman 14 överraskade mig. Jag hade förstått att något hemskt skulle hända men boken kryper under skinnet på mig på ett obehagligt sätt. Jag finner alltid det verklighetsnära mer skrämmande än det uppenbart påhittade och handlingen i 14 hade kunnat hända på och omkring vilken högstadieskola som helst i min närhet.
Under fyra dagar, en helg, får vi följa fem ungdomar i fjortonårsåldern. Det är Carl-Henrik som är adopterad från Thailand, nu har han fått en lillasyster som inte är adopterad och som nu har föräldrarnas fulla uppmärksamhet. Billie som inte kan acceptera att hennes pappa är borta. Mathilda som är missnöjd med sin kropp och avsaknaden av bröst, vars pappa har stor förhoppning till hennes löpartalang. Saga som helst bara vill umgås med sin storasyster och dennes gulliga, snälla pojkvän. Och så slutligen Fredrik - mobboffer men som plötsligt blir medbjuden som en i gänget...
När boken börjar är det tidig lördagsmorgon. En pojke sig i skogen. I armarna bär han ett knyte och på marken i snön ser han blodspår. Det är mörkt, isande kallt och han känner på sig att det finns något eller någon där ute. I en glänta hittar han en pojke i hans egen ålder, hängande upp och ned i ett träd i en snara - med blod droppande från sig. Så hörs en polishelikopter närma sig från ovan... Sedan transporteras vi snabbt två dagar tillbaka i tiden och det är torsdag morgon precis när skolklockorna ringer in.
Alexandra-Therese är manusförfattare (ligger bakom bl.a Kyss mig) och det tycker jag märks i hennes skrivande. Varje kapitel är som en scen i en film, positivt menat. Hon skriver enkelt och ärligt och på sina ställen väldigt poetiskt. Vad sägs till exempel om det vackra, träffsäkra stycket jag inledde med? Stundtals reagerade jag på ordvalet. Använder till exempel dagens 14-åringar ordet pojke när de pratar om en jämnårig? Det ligger inte rätt i min värld l alla fall.
14 är en spännande nutidsskildring med oväntade inslag. Det bjuds på familjedrama och nagelbitning och lockar till sträckläsning. En lovande debut på det skönlitterära området helt enkelt!
Den låter nästan för otäck för mig. Jag läser hellre sånt som ligger långt ifrån mig än sånt som faktiskt skulle kunna hända. Mina barn är ju dessutom 13 och 15 år, så det blir extra nära av det...
SvaraRadera