söndag 12 januari 2014

Lust att läsa eller läsning på gott och ont?

Carro på romeoandjuliet skrev häromdagen ett väldigt intressant inlägg om läslust och problematiken kring att vårda den och hålla läsningen igång. Jag funderade på om jag skulle svara i en kommentar men insåg rätt snabbt att det skulle passa bättre med ett eget inlägg.

Läslust. Lust att läsa. Vad innebär egentligen dessa ord? För mig är det suget efter en bok, behovet att ha något att läsa. Att känna, precis som när godissuget sätter in att jag vill läsa - nu, fort, på direkten! Precis som med godis kan suget variera mellan salt lakrits, mörk och fyllig choklad eller sött och sliskigt smågodis. Problemet, som också Carro uppmärksammar (se nedan), är att det finns så många "vill" när det kommer till läsning:
"Jag vill läsa det som är nyutgivet och jag vill läsa det som hamnar i debatterna i media och jag vill läsa för att lära och jag vill läsa det som verkar gå hem hos andra bokbloggare och jag vill läsa allt det som jag vill läsa för min egen skull. Det är svårt att kombinera med läslusten."
Jag vet inte om vi bokbloggare har ett extra tydligt behov av att vara uppdaterade, att hänga med i svängarna. Förlagen gör sitt bästa med att nå ut och jag tror att vi är en väldigt tacksam målgrupp. Läsningen är ett intresse, något som går djupare än att bara läsa för läsandets skull. Jag vill läsa för att få uppleva njutningen av en riktigt bra bok, men jag vill också sprida det jag upplever, få andra att inse att de också kan uppleva det.

För mig är böcker och läsning dessutom tudelat. Inte nog med att det är mitt största fritidsintresse, det är också mitt jobb. Förvisso bara en bråkdel av vad mina arbetsuppgifter går ut på, men likväl. Jag hade inte varit lika bra på mitt jobb om jag inte la ner en stor del av min fritid på att läsa böcker, läsa bokbloggar, följa med i nyhetsuppdateringar och kikat runt på förlags hemsidor.

Min läslust finns inom mig hela tiden, men den måste ändå vårdas. Ibland kryper den ihop och gömmer sig nånstans i en liten vrå och det krävs en del ansträngning för att väcka den. Det är då tur att det finns så stor variation av böcker att välja mellan. Ett av mina favoritsätt att vårda en tillbakadragen läslust är bilderböcker. Lite text, härliga bilder, mysiga historier. Nonsensläsning funkar också bra; chick lit, feel good-böcker... Böcker med garanterat lyckligt slut, där man slipper lägga ner supermycket hjärnverksamhet för att hänga med i handlingen.

Att sålla är också ett måste för mig om jag ska hålla läslusten vid liv. För mig fungerar det inte att läsa ut en bok bara för att jag måste, för att kunna säga att jag har läst den. Jag förstår absolut er som gör det, men jag har insett att för mig känns det inte värt det. Det passerar så oerhört mycket böcker i min vardag, jag vet att jag varken kan eller hinner läsa allt så jag vill känna att jag får ut något när jag läser. Jag vill inte ödsla tid på att plåga mig i genom flera hundra sidor bara för att komma till punkt. Samtidigt vill jag inte ha ett fast regelverk för hur många sidor jag ska läsa innan jag ger upp. Retar jag mig på språk eller handling kan jag lägga i från mig boken efter bara någon sida - samtidigt kan jag kämpa på i flera hundra sidor med en bok där jag ändå ser en liten glimrande tråd glimta till.

"Handlar läsningen bara om avkoppling för er eller ser ni den lite mer som jag gör, som ett intresse som ibland kan kräva lite uppoffringar för att man ska kunna ta sig framåt?" undrar Carro i slutet av sitt inlägg. Jag vet inte om jag ser det som så svart och vitt. Uppoffringar känner jag definitivt att jag gör, att utmana mig att läsa genrer jag har lite svårt för är en av dem, men att plåga mig igenom upp emot 500 sidor av en bok som jag inte förstår eller uppskattar vare sig handling eller språk är för mig ingen uppoffring. Det är ett rent slöseri med tid som jag kan lägga på att uppleva en ny fantastisk värld eller en underbar historia.

Hur ser ni andra på det här med läslust, uppoffringar och läsning på gott och ont? Dela gärna med er!

6 kommentarer:

  1. Jag utmanar ju mig själv nu, att läsa lite bredare, inte bara kriminalromaner. Och jag är envis, har jag påbörjat en bok så läser jag ut den. Eller så är det för att jag är nyfiken, så att även om en bok irriterar mig så vill jag veta vart författaren är på väg och var boken landar. Men sci fi och fantasy tror jag inte jag komer att börja läsa, där går min gräns. Min läslust är enorm, ser jag bokstäver så läser jag. Mjölkpaket, skyltar, reklamblad... jag har alltid en bok på gång och har aldrig problem med läslusten, den har funnits sen jag lärde mig läsa vid 5. Sen är det tiden jag har till att läsa som kan variera...

    SvaraRadera
    Svar
    1. jag brukar vara nyfiken men stör jag mig tillräckligt mycket på något får jag bar huvudvärk och bryr mig inte det minsta vad som händer.
      Härligt att alltid ha läslusten i behåll!

      Radera
  2. Vad kul att du svarade i ett eget inlägg, når ju förhoppningsvis ut till fler på det sättet och det är nog bra att uppmärksamma att läslusten är så olika för alla. Jag tror att jag kommer att "växa in" i det där med att inte slösa tid på böcker som jag inte gillar, nu har jag så himla mycket tid att det inte gör mig så mycket (fördelen med att vara student, trots att jag pluggar 150% och jobbar lite). För det är ju så himla onödigt, som du säger. Jag vet dock inte heller vart gränsen skulle gå för mig innan jag lägger ner en bok för gott, jag är väldigt hård med böcker och kritiserar hellre än hyllar har jag märkt. Det betyder dock inte att jag tycker att en bok är dålig, bara att den inte är bland det bästa jag läst.

    Kan förstå dig i ditt jobb att det blir roligare om man har lite koll. Det är ju samma sak att vara bokbloggare, även om det inte är ett riktigt jobb :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo, det där med tiden när man pluggar känner jag igen. Vissa kurser hade man verkligen hur mycket fritid som helst!
      Jag tror inte du måste känna att du måste "växa in" i att inte läsa klart böcker du ogillar, känner du för att göra det ska du göra det. Det finns ju inga rätt eller fel!

      Radera
  3. Jag kan förstå att man vill lägga undan en bok som man inte gillar, men själv fortsätter jag :) Det beror inte på envishet eller på att jag ska kunna säga att jag läst boken. Jag är helt enkelt för nyfiken för att inte läsa ut en bok. Hur blir det sedan? Vart är författaren på väg? Hur ska det gå? Alla de frågorna måste jag ha svar på :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch, det händer faktiskt att jag skummar här o där i slutet på en bok jag ger upp för att få reda på vad som hände efter allt dravel så då slipper jag plåga mig igenom plus får veta slutet:)

      Radera