Kristian Gidlund - I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början

Titel: I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början
Författare: Kristian Gidlund
Förlag: Forum
Utgiven: 2013-04
Sidor: 330

Beskrivning: Våren 2011 tvingas Kristian Gidlund uppsöka läkare då magsmärtorna blir värre och energin allt mer vacklande. Beskedet han får är magcancer. I mars samma år fick han sin första cellgiftsbehandling och i samma veva startade han sin blogg, I kroppen min. I slutet av året tackade han för sig på bloggen, cancern verkade bekämpad.

I augusti 2012 kom så ett nytt blogg inlägg. Cancern var tillbaka - nu obotlig. Men sina starkt berörande texter berörde Kristian många läsare och nu har texterna från bloggen blivit sammanställda i den här boken.

Egna noteringar: Hur recenserar man en bok som denna? Det sista året följde jag Kristian Gidlunds blogg och undrade som så många andra med bävan vilket som skulle bli det sista inlägget. Kristians sommarprat var det enda jag på förhand visste säkert att jag ville lyssna på, och många tårar har fallit, både vid bloggläsning, lyssning och omlyssning av sommarprat och nu medan jag läste den första av de två böcker som publicerats. 

I kroppen min: resan mot livets slut och alltings början väcker många känslor till liv. Sorg men också ilska. Ilska över den där jäkla sjukdomen cancer som tar så många nära och kära ifrån oss, som gör så att så många tvingas lämna den här världen i förtid, på ett i många fall allt för plågsamt sätt. Men också glädje över att jag själv är frisk, vilket i sig tär på ens samvete.

Jag lider med Kristian som har så många drömmar som han nu ser gå upp i rök. En mening han sa i en intervju jag lyssnade på (tror det var i podden Värvet) gjorde rent ont i bröstet på mig "Jag har slutat att drömma". Så länge han kunnat minnas drömde och fantiserade han om sin framtid, vilket hus han och hans familj skulle bo i, om barnen han skulle ha, frun han skulle dela allt med. De drömmarna tvingades han ge upp. Ett visst kapitel har gjort ett stort intryck på mig. Först när jag läste det på bloggen, sedan när Kristian läste upp det i sitt sommarprogram och nu återigen när jag löste boken. Det är ett inlägg som får klumpen växa i magen och tårarna att rinna längs kinderna. Det är vackert, sorgligt och så oerhört tragiskt. Jag pratar om Till mitt barn i drömmarna.

Det känns så oerhört fel att betygsätta Kristians ord, böcker som denna går utöver all betygsättning. Det är ett så oerhört sorgligt livsöde, berättat så naket, med en så stor öppenhet. Kristian hade en berättelse att berätta och han ägde orden att berätta med. Orden har berört mig, påverkat mig på djupet. Hans ord kommer bli ihågkomna, jag kommer bära dem med mig och vårda dem. Tack Kristian för att du delande dina ord med oss!