Titel: Being Sloane Jacobs
Författare: Lauren Morrill
Förlag: Delacorte Press
Utgiven: 2014-01
Sidor: 330
Det här är något så unikt som en ungdomsbok med konståkning och ishockey i fokus. Det hör inte till vanligheterna. Lägg till ett förväxlingsdrama och förutsättningarna för att kunna bli något bra ökar än mer. Being Sloane Jacobs var en av mina "längtar efter-böcker" som kommer ut 2014 och det känns fint att redan nu kunna pricka av den från listan.
Jag har alltid fascinerats av förväxlingsdraman. Tvillingar som splittras vid födseln och möts först senare och byter plats med varandra är väl den vanligaste varianten jag stött på. Här möter vi istället två kvinnliga atleter; Sloane Emily som är en högpresterade konståkningsprinsessa från en välbärgad familj där fadern är en otrogen senator och Sloane Devon, en bråkstake till hockeyspelare vars mamma är på rehab någonstans för sin alkoholism. Det enda tjejerna har gemensamt, utöver sitt namn, träning och trassliga familjer är sitt mörka hår och sina bruna ögon. Och lite jävla anamma.
När de av en slump ramlar in i varandra utanför ett hotell och väskorna förväxlas på grund av samma namn börjar tjejerna snacka. Bägge har anledningar att inte vilja vara på sitt träningsläger över sommaren så efter ett infall bestämmer de sig för att byta plats med varandra. Hur svårt kan det vara? Bägge kan ju uppenbarligen det där med att stå på ett par skridskor.
Lauren Morrill kan sin sak. Det märks att hon är påläst om både ishockey och konståkning. Både i användandet av terminologi och tänket bakom sporterna. Jag älskar hockey även om jag föredrar stå på läktaren så det här värmer mitt hjärta. Jag gillar att Sloane Emily använder sina piruettkunskaper i närkamp med andra spelare, kan se det framför mig. Frågan är vad som är svårast, att som konståkare spela hockey eller att lära sig konståkning med piruetter och hopp. Lutar lite åt det sistnämnda.
Även om Being Sloane Jacobs är en aning förutsägbar och boken stundom var lite väl långsam är det här härlig underhållning. De båda berättarrösterna är trovärdiga, roliga och jag fnissade ibland högt åt deras tankegångar. Boken innehåller såklart lite snygga killar, missförstånd och det problematiska i att dela rum med minst sagt speciella tjejer. Och det där i att vara någon annan än sig själv, det måste vara rätt svårt!
Det här var mitt första möte med Lauren Morrill men jag hoppas verkligen inte att det blir det sista. Språket är fint och jag gillar hennes berättarstil skarpt.
Betyg:
Handling: 4/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 4/5
Vilken bra recension. Jag gillade också den här boken, tycker att den var supercharmig. :)
SvaraRadera