Själva grundstoryn är, precis som i boken, riktigt spännande. Varulvar känns ändå som det minst utforskade området. Elena är i stort sett den enda kvinna som överlevt förvandlingen till varulv. Det gör hennes situation lite speciellt. Det dröjer dock till slutet av andra avsnittet innan det avslöjas varför hon lämnade flocken för att leva ett "normalt" människoliv i Toronto. En aning för lång tid kan jag tycka.
Jag känner verkligen igen grundstoryn från Kelley Armstrongs bok. TV-serien fallerar tyvärr lite på skådespelarna. Inte hade jag föreställt mig Clayton så... mesig... så valpig. Greyston Holt känns lite som fel man för jobbet. Blev förresten chockad när jag läste vi var jämngamla, han ser så valpig ut...
Laura Vandervoort som Elena funkar lite bättre men det känns ändå lite krystat. Överhuvud taget känns aktörerna en aning för stereotypa och de känns på sina håll som andra klassens skådespelare. Det är synd för miljöerna är riktigt snygga, storyn är bra och upplägget intressant. Fokusering på sex, våld och blod tar jag med jämnmod, det är ju en amerikansk serie... ;)
Sammanfattningavis är Bitten aningens medioker i min mening men den har helt klart sina fördelar och jag har ännu inte gett upp hoppet. Söndagar får förbli Bitten-dagar ett tag till.
Jag blev sååå besviken på karaktärerna. Förstår inte rollsättaren samt vad de gjort med dem. Håller med dig om Clay. Och Elena som en superuppiffad girlygirl i klänningar och högklackat? Jermey ska ha asiatiskt blod i ådrorna (viktigt längre fram), Tonio ska ha vågigt svart håt, vara stilig och charmig och Nick framstod lite som en bortskämd brat
SvaraRaderaJag blev ganska förtjust i de två första avsnitten måste jag säga :) men jag har ju å andra sidan inte läst boken. Därför har jag inga bilder om hur det "ska" vara heller. Återstår att se om jag tappar intresset eller inte!
SvaraRadera