Historien om Leon - låt oss aldrig glömma!

Titel: Historien om Leon - Schindlers yngste arbetare
Författare: Leon Leyson
Förlag: B. Wahlströms (Rec-ex, stort tack!)
Utgiven: 2014-01
Sidor: 189
Adlibris | Bokus | cdon

2005 deklarerade FN att den 27 januari är en internationell minnesdag för Förintelsens offer. En minnesdag för att lyfta fram engagemanget hos alla som bekämpar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och antisemitism, i Sverige såväl som i världen.

Idag har det gått exakt 69 år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945. Leon Leyson eller Leib Lejzon som han hette på den tiden kom aldrig till Auschwitz. Han hade den ofattbara turen att hamna på Oscar Schindlers lista. 

Men vi tar det från början. Leon skulle precis fylla tio när tyska trupper belägrade Polen under hösten 1939. Leon, hans mamma och hans syskon hade precis lämnat landsbygden och födelseorten Narewka och flyttat efter fadern som fått jobb i Kraków. Levnadsförhållandena blev dock allt svårare som jude. Leons pappa var en av få som fick behålla jobbet, det hade han sin tyska att tacka för. Efter att ha blivit ivägforslad av tyska soldater förlorade även han jobbet. Så blev han dock kallad till ett företag för att hjälpa till att få upp ett kassaskåp, vilket var snabbt avklarat. Den tyske nazist som nu ägde företaget erbjöd honom ett jobb och fadern visste bättre än att tacka nej. Mannen hette Oscar Schindler. 

Tack vare faderns arbetstillstånd fick Leon och hans familj stanna kvar i Kraków medan tusentals andra judar sändes mot sin död. Det dröjde inte länge innan familjen blev tvångsflyttade till Krakóws ghetto och därifrån kom de senare till arbets- och koncentrationslägret Plaszów. Först pappan och Leons syster och ena bror som jobbade åt nazisterna, därefter modern och Leon. 

Förhållandena var gräsliga och det dröjde, men så småningom lyckades fadern få upp även moderns och Leons namn på listan. Schindler's lista, den där som fått en egen film. Den som räddade livet på åtskilliga judar, däribland Leon Leyson. Livet var fortfarande extremt tufft men "Schindlers judar" kunde ändå se en liten ljusglimt vid horisonten. Leon är en av dem som här fick möjligheten att berätta om det för eftervärlden. Du måste själv läsa boken för att förstå, det går inte sammanfatta med få ord. 

Leons egna berättelse är intressant, spännande och gripande. Tyvärr är boken, framför allt inledningsvis, tungläst. Boken är riktad mot barn vilket framför allt märkts på layouten men språket är lite för avancerat och lite väl vuxet för att vara helt anpassat till målgruppen. De första 40 sidorna var rejält tungrodda med därefter flyter både språk och berättelse på bättre. 

Historien om Leon är en viktig bok. Vi får lära känna den unge judiska pojkens vedermödor i en värld där hans närvaro inte är önskvärd, enbart på grund av den tro han blivit född in i. Leon berättar även om sin personliga bild av Oscar Schindler på ett varmt, pojkaktigt sätt. Läsningen framkallar rysningar längs ryggraden men också en tro på framtiden. 

Det har gått 69 år sedan Auschwitz befriades. 69 år är en lång tid, mycket har hunnit hända i vår värld, men vi får inte glömma händelserna under Andra världskriget. Vi får inte glömma alla de människor som tvingades betala med sina liv på grund av sitt ursprung. Vi måste fortsätta kämpa för allas rätt till att leva - utan hot och förtryck. Det finns de som tvivlar, som förtränger och förringar händelserna i Auschwitz och alla de andra koncentrations- och arbetsläger runt om i Europa och resten av världen. Det är upp till dig och mig att bevisa dem fel. Vi får inte glömma! Låt oss hjälpas åt att minnas!