Soman Chaimani - The School For Good and Evil

Det finns oräkneligt många anledningar till att jag älskar att jobba som barnbibliotekarie. En av dem är när mina låntagare kommer och ger inköpsförslag och tipsar om bra böcker de läst. En av de böcker jag köpt in till biblioteket på detta sätt är Soman Chainanis The School for Good and Evil. En till att börja med väldigt vacker bok med tydliga sagoanspelningar och mitt exemplar hade dessutom deckled edges - ojämna kanter - vilket jag tycker är så fint! Boken innehåller dessutom sagolika illustrationer av Iacobo Bruno. Från den fantastiska kartan som boken inleds med till de bilder som inleder varje kapitel - illustrationerna ökar på känslan av att läsa en traditionell sagobok.

Fin karta över skolan. Kartor tilltalar alltid mig!

Handlingen då, är detta en sagobok? På sätt och vis. Byn Gavaldon ligger mitt i den djupaste skogen, och hur invånarna än försöker går det inte att ta sig igenom skogen och vidare bort. På något sätt kommer de alltid tillbaka till Gavaldon hur långt de än går. Men det finns ett sätt att lämna byn för gott. Vart fjärde år försvinner två barn (över 12 år), och sägen säger att det är "The Storymaster" som kommer för att föra dem till "The School for Good and Evil", ett barn till varje skola.

Sophie är helt bombsäker på att hon är den utvalde för den goda skolan. Med sina fina klänningar, blonda lockar och glasskor är hon som gjord för att bli prinsessa. Kompisen Agatha däremot skulle ju vara perfekt för den onda skolan enligt Sophie. Agatha med sitt svarta stripiga hår, sitt ointresse för kläder och som bor på kyrkogården. Och visst är det de båda flickorna som blir ivägförda, MEN... Sophie dumpas ner i den stinkande "School for Evil" med "uglification", "curses & death traps" och "History of villainy" på schemat medan Agatha placeras på "The School for Good där hon ska drillas i "Beautification", "Princess etiquette"och "animal communication". Ett enormt misstag med andra ord! Något måste göras! 

Upplägget bådar gott. Idén bakom berättelsen är rent genial, att personerna som förekommer i sagorna måste komma någonstans i från. Och i The school for Good and Evil får du lära dig allt du behöver kunna för att ta plats i en riktig saga, det enda sättet du för övrigt kan lämna skolan på. Jag älskar tanken på varifrån Sophie och Agathas klasskompisar kommer ifrån (ledtråd - vad hände efter "och så levde de lyckliga...) och deras unika egenskaper. Det är även kul att läsa om skillnaderna mellan de olika skolorna. Men... det blir lite väl klyschigt. De blonda, söta flickorna ska bli prinsessor, pojkarna som ser lite vilda ut är dömda att bli monster eller rövare. Fast det finns såklart en twist.

Stundtals blir läsningen lite tråkig, det är väldigt uppenbart för mig som läsare om vad som ska hända härnäst medan Agatha och Sophie inte förstår någonting. Det blir lite tjatigt att läsa om Sophie som det är så synd om, som har hamnat fel, såklart att hon egentligen är en prinsessa, hon som är SÅÅÅÅ god... jomenvisst... Agatha utvecklas också åt fel håll, hon ska vara så himla god och givetvis väldigt missförstådd. Det blev däremot aldrig så illa så att jag ville sluta läsa (vilket jag gör om jag lessnar för mycket) och det väldigt öppna slutet fick mig nyfiken på vad som händer härnäst. Tur att fortsättningen ligger och väntar på mig!

Fina illustrationer inleder varje kapitel.

Jag velade länge mellan en 3:a och en 4:a i betyg men här var det illustrationerna som fick vara den övervägande faktorn för jag blev verkligen helt förälskad i bokens utseende med illustrationer, vackert omslag och broken edges. Ett utseende som verkligen talar emot ordspråket "Don't judge a book by it's cover"...

Titel: The School for Good and Evil
Författare: Soman Chainani
Förlag: Harper Collins Publishers
Utgiven: 2013-05
Sidor: 488
Adlibris | Bokus

Betyg: