Det här året fortsätter att överraska. Läs ett åt-utmaningen har verkligen blivit en utmaning. Jag läser titlar och genrer som jag aldrig annars ser åt, gör nya upptäckter, förundras, imponeras, tar avstånd. I oktober var det så dags för poesi, inte direkt något jag läser till vardags även om jag permanent har den underbara lilla pärlan Love & missadventure av Lang Leav liggande på sängbordet för att läsa och läsa om.
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön är skriven av Tua Forsström. Jag måste erkänna att jag faktiskt aldrig hade hört talas om henne, trots det faktum att hon är den mest prisbelönta finländska poeten av sin generation. Svenska verkar dock vara språket hon använder, då det står att dikterna är översatta till finska, danska, holländska, franska, spanska, tyska och engelska. Det verkar ju verkligen som det är en poet jag åtminstone borde ha hört talas om!
Jag är inte så beläst i poesins värld. Kanske är jag inte heller den som kan recensera poesi, jag vet ju inget om det. Men med poesi som med allt annat handlar det om vad som tilltalar ens personliga smak. Tyvärr faller jag inte som en fura för Tuas texter. Det är mörkt och dämpat, texterna andas saknad. Interpunktionen är märkligt, jag förstår inte uppdelningen av textraderna, att bryta för nytt stycke mitt i en mening. Det blir hackigt, gör mig förvirrad. Den är sortens poesi gör mig alltid förvirrad. Jag får svårt att avgöra vad jag egentligen tycker, för jag vet inte. Meningarna känns lössläppta, icke sammanhängande, deras betydelser når inte fram.
Poesi är svårt. Högst individuellt. Kanske är det här att anses som bra poesi, men jag kan tyvärr inte se det. Jag får fortsätta leta efter det som tilltalar mig, som påverkar min världsbild, för det är det jag inbillar mig att poesi kan göra.
Det är svårt att bedöma skadornas omfattningTitel: En kväll i oktober rodde jag ut på sjön
Jag skall komma tillbaka till dig och rapportera
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön
Det blåste hårt och den lilla glasfiberbåten som jag hade
lånat av Lasse drev med vågorna hastigt utåt mot holmarna
Jag skulle bara dränka de där fiskarna
Jag saknar dig så mycket
Allt var lätt som ett skal
Det mörknade och jag var inte fäst vid något
Författare: Tua Forsström
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgiven: 2013-01
Sidor: 44
Adlibris | Bokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar