tisdag 19 maj 2015

Heather Demetrios - Something real

"I'm sitting here on the Kaye Gibbons show, and all I can think is that the whole country is sick. Sick with this idea that it's good to be known and seen by as many people as possible, to show every part of our lives to the public at large. Whether it's Facebook photos, blogs or reality TV, it's like nobody is content to just live life. The worth of our existence seems to be measured in pixels and megabytes and "likes."
Med Something real har Heather Demetrios skrivit berättelsen om vad som skulle hända om Big Brother startade en family edition. För vad skulle du tycka om att ha en kamera som följer efter dig dygnet runt. Att växa upp som en dokusåpakändis där hela landet följer ditt varje steg? För Chloe var det verklighet fram till för fyra år sedan. Som ett av tretton syskon i Baker´s dozen hade hon inte mycket till privatliv utan allt hamnade i medierna. Även sådant hon själv helst hade velat glömma.

Nu fyra år senare börjar hon äntligen känna att livet är normalt igen. Hon har riktiga vänner, kanske till och med en pojkvän (eventuellt, om allt går enligt planerna). Hon hade inte alls räknat med att komma hem till ett hus där det myllrar av kameramän och elkablar och där hon möts av sin mamma och produktionsteamet från MetaReel. Hennes mamma och styvpappa Kirk har skrivit på för en ny säsong av Baker’s dozen och Chloe, eller Bonnie Baker som hon egentligen heter, har ingenting att säga till om. Och snart är cirkusen igång igen.

Det här är en bok med så otroligt många vinklar och nivåer. Den berör sådant som familj, vänskap och kärlek men också betydligt djupare ämnen som homosexualitet, privatliv, självmord och mediers ständiga bevakning.

I fokus hittar vi som sagt Bonnie som numera kallar sig själv för Chloe. Fram till det hon var fjorton år levde Bonnie hela sitt liv framför en kamera. Något hon inte direkt var så förtjust i framåt slutet. Det hela slutade i katastrof då hon tömde föräldrarnas medicinskåp - och serien slutade sändas. Nu kör allting igång igen och livet går rakt utför för henne. Det är så otroligt smärtsamt att följa hennes kamp att få leva sitt eget liv, att få bestämma själv över vad som ska vara publikt eller privat. Mamman lever sin dröm - att ha tretton barn, "a baker's dozen" som det kallas - något som inte kunde ha blivit verklighet om det inte vore för MetaReel, företaget som sänder serien, men hur bra är det för barn att växa upp ständigt bevakade av kameror? Jag kom verkligen att hata mamman, hon är så otroligt egoistisk. Visst att hon måste försörja sina tretton barn men att göra det genom att manipulera sina barn, låta en tv-kanal regissera deras liv och dessutom inte bry sig ett dugg om hur barnen mår psykiskt? Fy! Att Chloe/Bonnie försökte ta livet av sig var enbart mamman egoistiskt, att hon inte längre vill vara med är själviskt och det förstör för resten av familjen. Att sedan Chloe har panikattacker och börjar må riktigt, riktigt dåligt, det kan inte mamman förstå. "Skärp dig" liksom, är mammans dom. Men hur gör man för att bli kvitt det hela? Ska man försöka rädda sig själv till varje pris, även om familjen kommer ta skada?

Att växa upp i direktsändning betyder också att minsta hemlighet befinner sig en googling bort och alla pinsamheter finns på band.Vissa saker går inte att glömma bort. Nationell förödmjukelse till exempel. Det är inte direkt kul att dra sig till minnes hur hela landet skrattade åt en yngre, mer naiv Bonnie som inte riktigt förstod den dubbla meningen om blommor och bin. Framför allt inte när minnet dyker upp just under den perfekta hångelstunden med finaste pojkvännen. Det är en av de scener i boken som får skrattet att fasta lite i halsen.

Med tolv syskon går det inte lära känna alla på ett djupare plan men jag är fullständigt nöjd med att få möta Benny, a.k.a. Benton Andrew Baker (samtliga namn i familjen är trademarks med ett TM efter sig, fånigt men intressant vinkling). Han är Chloes jämngamla bror, dock ej tvilling (han och systern Lexie kom till genom en surrogatmamma). Benny måste vara finaste bokbrorsan genom tiderna. Genomgod trots att han har sina egna demoner som han möter genom alkohol och cigaretter. Han har också sin Matt - sin väldigt hemliga pojkvän som kommer från ett väldigt religiöst hem. Bara en av alla anledningar till att killarna inte har kommit ut än. Det går inte ens säga att Benny är en sidokaraktär, många av de viktigaste scenerna i boken involverar honom. Säger bara cantaloupe och en röd t-shirt...

Relationen mellan Chloe och Patrick Sheldon är bara så fin. Och det säger en hel del att Chloe har svårt att inleda en relation på grund av att hon inte vill utsätta någon för de paparazzifotografer som förföljer familjen vart de än då. Hon vill offra sin egen lycka för andras välfärd, fint men smärtsamt! Det finns så många scener i den här boken att swoona över att jag blir varm bara av att tänka på det liksom. Perfekt bok om du vill känna det där pirret i magen. För boken är såklart inte helt igenom mörk, den är väldigt fin också.

Something real kan läsas som en lättsam contemporary men det är samtidigt en väldigt viktig samhällsskildring över vart vi är på väg. På ett lektion i boken vill läraren att eleverna ska jämföra Orwells 1984 med Big Brother och liknelserna med övervakning är många men diskussionerna glider vidare till att beröra Instagram och Facebook och det blir ganska skrämmande. Och mitt bland klasskamraterna sitter ju också Chloe - som lever mitt i den där mardrömmen.

Jag har letat efter författare som kan beröra mig på samma sätt som till exempel Stephanie Perkins och Gayle Forman. Jag behöver inte leta längre för Heather Demetrios har allt det jag letat efter och nästan lite till. Tur att hennes nya bok I'll meet you there redan ligger på skrivbordet på jobbet och väntar på att bli läst!

Titel: Something real
Författare: Heather Demetrios
Förlag: Henry Holt Company
Utgiven: 2014-02
Sidor: 406

Ps. Hur Baker´s dozen ser ut? Jo:
Bonnie Baker, 17 år, USA (biologiskt barn)
Benton Baker, 17 år, USA (surrogatmamma)
Lexie Baker, 17 år, USA (surrogatmamma)
Farrow Baker, 15 år, Etiopien (adopterad)
Riley Baker, 14 år, Kambodja (adopterad)
Gavin Baker, 13 år, Peru (adopterad)
Tristan Baker, 12 år, Ryssland (adopterad)
DeShaun Baker, 10 år, USA (adopterad genom fosterhemsplacering)
Deston Baker, 9 år, USA (adopterad genom fosterhemsplacering)
Lark Baker, 8 år, Indien (adopterad)
Daisy Baker, 7 år, Kina (adopterad)
Violet Baker, 7 år, Kina (adopterad)
Jasmine Baker, 7 år, Kina (adopterad)

Pust, snacka om stor familj! Plus mamma, styvpappa och frånvarande pappa då också...

1 kommentar:

  1. Jag har faktiskt inte varit särskilt intresserad av den här boken innan, men nu, efter att ha läst din recension, så bara måste jag läsa den. :)

    SvaraRadera