Karen Bao - Uppstigandet

Gubben i månen kanske är en ung tjej?

Tjoho, ännu en dystopi har anlänt, som dessutom utspelar sig på månen! Kan förutsättningarna se bättre ut?

Phaet (uttalas som engelskans Faith) Theta bor i en koloni på månen tillsammans med sin mor och sina två småsyskon. Pappan dog under en forskningsexkursion nio år tidigare och sedan dess pratar inte Phaet om hon inte absolut måste. Med bästa vännen Umbriel har hon utvecklat ett eget teckenspråk. Så en dag förs mamman till basens sjukvårdsavdelning för karantän - hon är sjuk - och familjen har inte pengar till vården. 

För att undvika Härbärget tar Phaet värvning - månen behöver en melis för att skydda sig från jordbor - och måste se till att hamna i topp efter milisutbildningen. Inte lätt när man bara är femton år och därmed både yngre och mindre än alla de andra...

Jag måste till att börja med erkänna att jag inte förstår mig på omslaget. Visst, handlingen utspelar sig på månen. Men på baser, inte på månytan. Och borde månen ses som rundad när man är på den? Märkligt men det är ju snyggt så jag får stå ut!

Jag funderade länge på varför handlingen kändes bekant innan det slog mig att Phaets utbildning liknar Tris i Divergent. Inte så lite heller faktiskt. Bägge ska gå igenom en tuff utbildning, blir utslagna av stora tuffingar och lär sig sedan utnyttja sina färdigheter. Men där slutar likheterna. Uppstigandet har såklart mycket spaceigare utbildning, bara det att träningslokalen enkelt kan förändras utifrån efterfrågan - skrivpulpeter, träningsgolv (med varierade magnetiska fält), natur som liknar jordens... 

Phaet får oväntad hjälp och konkurrens under utbildningen av en kille med kopparfärgat hår, Wes. Han är lite mystisk denne Wes, man vet inte riktigt vad man har honom. Han är dock en skön karraktär och boken hade varit väldigt mycket tråkigare utan honom. 

Det finns vissa saker som gör att jag gillar boken lite extra. Ordval till exempel. Månbor har egna svärord, för att nämna något. Fizz och fuzz efter vetenskapens fission och fussion. "Fuzz också", kanske man skulle börja använda, haha. Jag gillar också att Phaet får vara tuff och att hennes storlek inte bara ses som en nackdel. Hon är en cool tjej, om än lite dumdristig mellan varven. Slutligen - STOR tumme upp för avsaknaden av kärlekstrianglar!

Boken har såklart sina svagheter. Vissa sekvenser hade gärna fått vara kortare medan andra krävde mer förklaringar. I det stora hela tycker jag dock att Uppstigandet var en mycket godkänd dystopi och jag längtar efter att få läsa mer om Baos värld. Så snälla Karen Bao, skriv en fortsättning snart!

Titel: Uppstigandet
Författare: Karen Bao
Förlag: Modernista
Utgiven: 2014-11
Serie: The Dove Chronicles
Sidor: 303
Adlibris | Bokus