Bjärbo & Lindbäck - Vi måste sluta ses på det här sättet

Titel: Vi måste sluta ses på det här sättet

Författare: Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck

Utgiven: 2013-09

Sidor: 334

Språk: svenska

Beskrivning: Hanna ska precis påbörja sista terminen på gymnasiet. Hon längtar till studenten, då går flytten till Paris. 

24-årige Jens har precis separerat från sin sambo och ska nu lära sig leva som varannan vecka-pappa till två-åriga Rut. 

En kväll är de båda tillsammans med respektive vän ute på baren Carmen - Hanna för att planera Parisvistelsen med kompisen Märtha, Jens för att tacka polaren Manny för flytthjälpen. Hanna och Jens stöter oväntat ihop och de känner direkt att det är någon speciellt med den andre. De kommer dock ifrån varandra men träffas sedan oväntat på tunnelbanan hem. De börjar prata och det slutar med att Hanna följer med Jens hem. 

Morgonen efter måste Jens rusa iväg, hans 2-åriga dotter är dålig och behöver sin kvarglömda medicin. Hanna går hem med tanken att det i alla fall var ett trevligt och minnesvärt one night stand. Hon blir därmed mycket förvånad när Jens första dagen på terminen kliver in i klassrummet som personlig assistent till klasskompisen Oskar. 

Egna noteringar: Som jag har längtat efter den här boken! Johanna Lindbäck har varit en av mina favoritförfattare ända sen hon kom med En liten chock 2007 och även Lisa Bjärbos böcker är riktig bra. Därför var det inte så konstigt att jag tillbringade gårdagskvällen såhär: 

Som alltid beundrar jag Bjärbos och Lindbäcks språk. Det de skriver når fram, det flyter på och det finns inget jag hakar upp mig på. Det skulle vara allt fnissande. Både Hanna och Jens fnissar mest hela tiden (på något sett känns bilden av en 24-årig kille som fnissar fel, är det inte något som främst småtjejer gör?). 

Johanna och Lisa har haft huvudansvaret för varsin karaktär, Lisa har skrivit Hannas kapitel och Johanna skrev Jens kapitel. Jag känner igen respektive författares skrivsätt men samtidigt har de lyckats bra med att få ihop helheten. Att det är lite skillnader gör det nästan det hela bättre.

Jag lider med Jens, han har det verkligen inte lätt. Han gillar Hanna men samtidigt ligger ansvarskänslorna där och trycker. Vore det inte bättre för Rut om han gick tillbaka till Kajsa och försökte igen? Han tycker ju fortfarande att Kajsa är en fantastisk tjej. Jag förstår Jens vånda, det är inte lätt att göra rätt. Samtidigt tycker jag inte att det är rätt av honom att inleda en relation med Hanna medan han inte vet hur han vill ha det med Kajsa. Det är helt enkelt inte schysst mot Hanna, eller mot Kajsa och Rut, eller mot sig själv. Vilket han själv också verkar inse.

Hanna är en tuff tjej med båda fötterna på jorden. Hon känns så säker i sig själv och även om hon möter motgångar och blir ledsen så bryter hon inte ihop totalt och blir självmordsbenägen utan tar sig upp igen. Hon är också en typisk 18-åring - å ena sidan vuxen och mogen, å andra sidan barnslig och sprallig. Jag hade velat ha Hanna som kompis på gymnasiet. 

Hanna och Jens som par är så svårbedömt. De möter hela tiden motgångar och kan inte fullt ut utveckla sin relation. På skolan kan de inte visa sina känslor, på stan är svårt ifall de skulle stöta på vänner. Jens vill inte att Kajsa ska få reda på något och vill heller inte att Hanna ska träffa Rut allt för tidigt. Jag älskar scenen när de ska gå på måndagsdejt och fotografera ett rivningshus. De är så pirriga då och framför allt Hanna börjar känna sig rejält förälskad då. 

Jag måste erkänna att jag inte helt förstår delen med Hannas kompisar Märta och Lovisa. Märta finns där lite av och till i bakgrunden men vem är hon? Uppenbarligen borde hon var äldre då hon jobbar och inte går i skolan, men hur känner de varandra? De ska trots allt åka till Paris ihop vilket är en viktig del av handlingen men jag hade velat veta lite mer om henne. Samma sak med Lovisa, de är bästa kompisar i skolan, men varför berättar Hanna inte för henne direkt om Jens? Hur kan man kalla någon för sin bästa vän samtidigt som man knappt pratar alls och inte verkar ha något att säga varandra? Något där känns avigt.

Men alltså, Rut, vilken fantastisk liten person. Så sött att hon kallas Rutan-Tutan för övrigt. Jag tycker hon verkar vara ett litet charmtroll med en underbar personlighet. Ett citat som satt sig är: "Livet suger, typ. Rut Holmberg, två och ett halvt år going on femton." Det sätter fingret på tvåårstrotsets liknelse med tonåren. Johanna Lindbäck skrev på Twitter att det hade varit kul med en bilderbok om Rut - det tycker jag är en toppenidé! :)

Vi måste sluta ses på det här sättet levde upp till mina förväntningar. Det var den perfekta boken för en kväll i soffan medan regnet öste ner utanför. Gilla böckers bokformat med danskt band och härlig papperskvalité ökar bara på läsnjutningen. Jag hoppas att Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo fortsätter sitt samarbete, det här kan vara början på något stort!