Filmrecension: Förr eller senare exploderar jag

Ursäkta helgens tystnad men jag har varit i en liten bubbla. I fredags fick jag nämligen det glädjande beskedet att jag vunnit en tävling hos Boktjuven och därmed två biljetter till lördagens förhandsvisning av The fault in our stars! Ni skulle sett mitt hopperuntskuttande när jag läste vinnarmailet. Den 22 juni är ju ofantligt långt bort i tiden!

Arrangörer bakom förhandsvisningen var 20th Century Fox. 

Utöver utdelning av näsdukar (jag hade såklart redan stoppat kassen full) delades det även ut snygga filmaffischer. Min åkte genast bakom glas och ram och kommer pryda kontoret på jobbet, hur snyggt är det inte?!

Om filmen säger jag bara WOW! Det var en rödgråten och tagen Kattuggla som lämnade biografen. Missa inte mitt gästinlägg hos Boktjuven! Eftersom jag lånar ut mig och min recension annorstädes bjuder jag här på något nytt! Finaste biosällskapet tillika bästa sambon gör bloggdebut här på Kattugglan. Håll till godo:

"Jag tillhör en av de utvalda. Åtminstone i den meningen att jag fick förmånen tillsammans med kattugglan att se filmatiseringen av Förr eller senare exploderar jag igår, drygt en och en halv månad innan den har premiär här i Sverige. Det var verkligen en förmån för filmen var riktigt bra. En snyftare av rang och om jag inte hade ansträngt mig till det yttersta så skulle jag ha gråtit i slutet av filmen tillsammans med min flickvän och alla tonårstjejerna. Jag ska villigt erkänna att jag inte visste vad som väntade eftersom jag inte läst boken och kanske inte heller förstått hur mycket min flickvän tyckte om den. Jag visste bara hur upprymd hon var över att boken skulle filmatiserats och så hade jag sett en kort trailer.

Jag gissar att alla ni som läser den här bloggen känner till Förr eller senare exploderar jag eller The fault in our stars som den heter på engelska, men om någon nu inte vet så handlar berättelsen om Hazel Grace som är en svårt cancersjuk 17-årig tjej som räknar dagarna innan hennes liv tar slut. Hennes föräldrar försöker få henne att må så bra som möjligt trots att hon inte har så lång tid kvar att leva. Därför tvingar de henne att gå i en stödgrupp med andra sjuka och till en början så avskyr hon det men så än dag träffar hon August som själv haft cancer. Han har dock varit fri från sin sjukdom i över ett år och försöker nu göra det bästa och mesta av sitt liv. Tillsammans inleder de en trevande relation som kretsar kring boken Ett storslaget lidande och deras gemensamma sjukdomserfarenheter.

För alla er som inte har läst boken så vill jag inte avslöja mer men jag kan säga så mycket att det är en klassisk kärleksberättelse på ont och gott. Eftersom de båda har varit/är svårt sjuka och är så pass unga så blir det extra gripande men samtidigt så tycker jag mig känna igen historien även om en i annan kostym. Det drar ner helhetsintrycket av filmen men annars så tycker jag det var en riktigt bra film med bra skådespelare. 

Därför får filmen en stark fyra på en femgradig skala.Så missa den inte när den kommer upp på bio i sommar!

/Micke"

Kattugglan här igen. Håller så klart med Micke, filmen är riktigt, riktigt bra. Men hallå - mitt helhetsintryck dras inte alls ner utan betyget här på bloggen blir en solklar femma!

Betyg: