Bokbloggsjerka 4-7 april - deckare och ryggradsrysningar

Ljuva vårliga fredag, välkommen! Än kan jag inte ta helg då jobblördag väntar men fuskar ändå lite så blir sushi och vin ikväll, mums!

Fredag innebär ju också bokbloggsjerka även om jag haft lite svårt i det sista att svara just på fredagar... Den här veckan har Annika läst och upprörts över ett blogginlägg där deckargenren sågas. Den sägs följa mallar allt för strikt och vara den enda genren som är dåligt korrekturläst. Därför är frågan:

Hur ser din syn på deckargenren ut och hur ställer du dig till dåligt korrekturläsa böcker?

Om vi börjar med att reda ut första delen av frågan. Även om jag idag knappt läser deckare alls hade en jag en period under tonåren då jag plöjde deckare efter deckare. favoriterna är för övrigt de brittiska författarna: Peter Robinson, Ian Rankin, Elly Griffiths, Denise Mina... Jag kan fortfarande njuta av en riktigt bra skriven deckare och kan även överraskas av nya mönster och tillvägagångssätt. Att säga att deckargenren är för styrd tycker jag är helt fel. 

Korrekturläsning är lite av en hjärtefråga. Det är omöjligt att genomgå en journalistutbildning utan att få dille på korrekturläsning. Ett tag var jag förbjuden att läsa lokala dagstidningen hemma hos föräldrarna då jag bara kommenterade dålig korrektur och layout... Med andra ord, finns det ett stavfel på en sida söker sig mina ögon dit direkt. Jag reagerar också fort om namn förväxlas eller viktiga detaljer inte stämmer ihop.

Ibland blir det bara en rolig grej, till exempel såg jag att ögon och ögon förväxlats precis i början av nyutkomna Prodigy av Marie Lu. Kommer inte exakt ihåg hur, boken ligger på skrivbordet på jobbet, men glittriga öron blir tokigt. (Och det får mig minnas när jag när vi direktsände radio sa att jag hade bruna öron... Hihi). UPDATE: Några glittriga öron var det inte tal om, däremot "sladdriga ögon" vilket nog är än värre! :) 

Men oftast stör jag ihjäl mig på en dåligt korr-läst bok. 

Tyvärr tror jag att hetsen att (översätta och) få ut en bok så fort som möjligt gör att korrekturen blir lidande. Bokbranschen måste vara snabb men till vilket pris? Detta gäller absolut inte enbart deckargenren, även vanlig skönlitteratur och Young Adult-genren drabbas av fatala korrekturfel. Det är bland annat därför jag, när det kommer till den senare genren, föredrar att läsa engelska författare på originalspråk.

Månadens läsning: mars 2014

Böcker som lästes i mars:
29. Sara Stille - Bära leggings i januari 263
30. P C Jersild - Barnens Ö 326
31. Lisa Jewell - Fågelburen 370
32. Andrea de La Barre de Nanteuil - Boken om Mademouiselle Oiseau 139
33. Meg Rosoff - Så har jag det nu 189
34. Amie Kaufman & Meagan Spooner - These broken stars 374
35. Lina Stoltz - Imorgon är allt som vanligt 115
36. Marianne Cedervall - Svinhugg 297
37. Mikael Fant - Vattnet i mars 400

38. David Levithan - The lover's dictionary 211

Antal böcker: 10
Barn och unga: 2
Unga vuxna: 3
Vuxen: 5

Antal sidor: 2684
Böcker på svenska: 8
Böcker på engelska: 2
Recensionsexemplar: 2

Månadens bästa: Boken om Mademoiselle Oiseau kommer leva kvar länge!
Månadens besvikelse: These Broken Stars levde absolut inte upp till förväntningarna.
Månadens överraskning: Vattnet i mars blev en lycklig slump!

Kommentarer: Efter januari och februaris läs-mania har mars känts mer ångestframkallande. 9 böcker är absolut inte lite men jag har saknat det där riktiga läsflytet! Känns som om det börjar leta sig tillbaka, håll tummarna är ni snälla! Jag hoppas också att april bär med sig lite bättre böcker, mars månad har innehållit ovanligt många böcker som enbart fått okej omdöme men inte mer. Men guldkorn har jag såklart hittat även den här månaden!

Kvartalsrapport läsutmaningar: Tänk att det redan gått 1/4 av 2014. För att göra en kvartalsrapport av mina utmaningar så ser det bra ut. Har läst 37 böcker än så länge så målet på 100 böcker känns mer än rimligt.

Har varit dålig på att uppdatera Kaosutmaning 2.0 och Boktyckes läsutmaning 2014 men ska göra det inom kort. I nuläget har jag prickat av 15/40 på förstnämnda, 12/65 på den andra. Men måste som sagt uppdatera! (UPPDATE: Tog mig tiden att gå igenom och pricka av och Kaosutmaning 2.0 är jag uppe i 20/40 punkter - YAY, betyder ju att den egentligen är avklarat, men nu är målet att få 40/40! Boktyckes läsutmaning är jag också uppe i 20 punkter, 20/65 står det där. Lite kvar att jobba på! Tur det, för än är det 9 månader kvar på året!

Bekvämlighetszonen fortsätter jag att utmana medan det där med läsdagbok redan har kört sig. Jag har iaf skrivit upp alla böcker här på bloggen :) Eller ja, jag höll på och skulle publicera det här inlägget när jag kom på att jag helt glömt bort att skriva upp The lover's dictionary så helt säker kan man ju aldrig vara... Det är också därför som det omslaget saknas i min sammanfattning längst upp.

Slutligen var ju ett mål att läsa minst tio böcker från listan. Hittills är jag uppe i två - Det levande slottet och Pappersstäder men än är det, som sagt, långt kvar på året!

Läs ett år - Vattnet i mars

Titel: Vattnet i mars

Författare: Mikael Fant

Förlag: Piratförlaget

Utgiven: 2013-03

Sidor: 400
Inbunden: Bokus

Pocket: Adlibris | Bokus

Oj, hur ska man bäst beskriva Vattnet i mars? Denna ovanligt poetiska, finstämda och brutala skildring av en familjs sönderfall och sammanhållning berör och fascinerar. Det går snabbt som rinnande vatten att läsa men vissa textstycken, händelser, biter sig fast och håller sig kvar.

Inga, en fru/mamma/svärmor/mormor är död, borta. Kvar står en splittrad familj, var och en står familjemedlemmarna på sin kant men tillsammans bildar de ändå en slags gemenskap. I åtta kapitel som tillsammans spänner över ett år får vi följa åtta av dem, se hur de handskas med Ingas bortgång, med sina liv och hur de hör ihop med varandra. Alltihop fint sammanknutet av Jonna, barnbarn till Inga, som får inleda och avrunda berättelsen.

Maken Edvin som har svårt att acceptera sin frus bortgång och därför håller kvar henne, kör runt på "henne" i en tom rullstol, pratar och tycker sig få svar. Mellandottern Agneta vinner en stor tävling som dock väcker upprörda känslor hos alla i hennes närhet. Svärsonen Raimo som minst sagt har skumma affärer för sig, Vi får också komma de andra döttrarna, Eva och Maja nära, liksom Evas son Fredrik, Agnetas make Jesper och så Alex vars roll till en början känns svävande men sedan får sin logiska förklaring.

Språket förändras beroende på vem det är som berättar, det personifierar berättarrösten, lägger till extra nivåer i handlingen. Man märker av ålder, klasstillhörighet och livserfarenhet såväl som känslor och intressen. Svårast att komma in i var Evas kapitel, det inleddes med att vi fick följa med på en av hennes föreläsningar i genusvetenskap där såväl bakåtblickar, tankar och heta blickar från en av eleverna bryter in.

Även om karaktärerna basar över sitt kapitel är de inte ensamma. In och ut i de olika berättelserna färdas de olika karaktärerna; samband och tillhörighet reds ut, dras isär, krossas och bildas. Vem som är stark och vem som är svag kanske inte är som man först tror. Mikael Fant är otroligt duktig på att bygga upp en stämning och även om det till en början står oklart varför just dessa nedslag görs i de olika personernas liv knyts sakta trådarna ihop. Det är smart, skickligt och gripande och framför allt, svårt att lägga ifrån sig!

Jag blir definitivt nyfiken på att läsa Mikael Fants debutroman Grundläggande genetik och hoppas på att vi snart får se mer av denne poetiske svenske författare.

Betyg:
Handling: 4/5
Karaktärer: 4/5
Språk: 4/5
Berättarteknik: 5/5

Egentligen var tanken att jag skulle läsa Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl den här månaden men efter 150 sidor och dubbla antalet gäspningar gav jag upp. Det är jag tacksam för idag!

Marianne Cedervall - Svinhugg

Titel: Svinhugg

Författare: Marianne Cedervall

Förlag: Natur&Kultur

Utgiven: 2009-09 (pocket)

Sidor: 297

Adlibris | Bokus

En dag sent är det så dags att recensera månadens Bloggdala-bok. Svinhugg var en bok jag hade otroligt svårt att plocka upp men när jag väl började kunde jag inte sluta läsa. Under gårdagen varvade jag läsning med att lyssna på ljudboken, för även om jag är rätt duktig på att multitaska, är läsning av pappersbok i kombination med matlagning/fönsterputsning lite väl svårt. 

Den medelålders läkaren Mirjan återvänder i bokens början till Gotland efter en lång tids ofrivillig frånvaro. Eller ofrivillig och ofrivillig. Skammen över att hon tvingades till kronofogden då hon sveks av de tre männen bakom Care for seniors fick henne att hålla sig borta, bosatt så långt bort från Gotland det bara gick, i lilla byn Kuivalihavaara i Lappland. Nu är hon dock tillbaka, smalare, snyggare och hämndlysten till max. Med sig har hon sin väninna Hervor, Lapphäxan kallad. I den Gotländska byn Kajpe Kviar har Mirjan köpt ett kapell som ska omvandlas till sommarhus. Lämpligt nog är det i Kajpe Kviar de tre männen som grundlurade henne har bosatt sig.

Jag tycker Svinhugg har en märklig inledning eftersom det där avslöjas att alla tre männen är döda och begravda, alla inom någon månads tid. När boken sedan går ut på att att Mirjam och Hervor ska hämnas genom tankekraft, förbannelser och kvinnlig list blir inledningen lite väl avslöjande.

De senaste åren har jag haft allt svårare för att läsa deckare. Kanske var det också därför jag hade så svårt att ta mig tiden att läsa Svinhugg. Jag insåg dock rätt fort att det här knappast kan anses vara en deckare och att boken inte fokuserar på blodigt mördande och mordutredningen ger ett positivt intryck på mig. Det här är snarare en bok om kvinnlig vänskap och om att ställa allt till rätta igen.

Tror ni på affirmation förresten? Att man genom tankekraft kan påverka något skeende, positivt eller negativt? Att genom att säga att blomman är fin och prunkande kan få den att bli just det Jag är väl ytterst skeptisk men det är i alla fall detta som är bokens fokus. Mörda genom tankekraft är i alla fall något nytt och fräscht. Annars blir jag lite less på alla de floskler som förekommer sida upp och ner. Det är stereotypt så det förslår med män som inte tycker vackra kvinnor kan utföra tunga arbeten, sävliga norrlänningar och stela präster. Missgynnade kvinnor till män som dricker. Lite för mycket av det goda helt enkelt.

För ovanlighetens skull tycker jag dock att det funkar att dialogen är skriven på dialekt. Det gör enbart karaktärerna mer egensinniga. Hervors uttalandena dessutom så härliga, framför allt hennes svordomar. "Tvi för den lede. /.../ Må tomten kräkas i hans pyjamasbyxor!"

Boken kanske inte golvar mig men jag älskar miljöbeskrivningarna över den gotländska miljön och jag känner mig än mer lockad att äntligen försöka resa till denna mytomspunna ö.

Betyg: 

När nya böcker anländer...

Jag är djupt försjunken i tre olika böcker idag men hoppas komma upp till ytan imorgon igen. 

Tills dess en underbar liten serie. Visst känner ni igen er? Det enda jag saknar är "Hug it"! :)

Källa: cinnamonseries

Missa inte att spana in hemsidan, Viviane Kohl är en helt fantastisk serieskapare!

Lite notiser och så veckans bokbloggsjerka

Det handlar om dig
Sandra Beijer, mest känd som bloggare på sidan Niotillfem, står för en av vårens mest efterlängtade och omdiskuterade böcker och till min stora överraskning hittade jag boken i min brevlåda i torsdags. Stort tack Rabén&Sjögren! 

Paper towns blir film

I måndags köptes filmrättigheterna till Paper towns av Fox 2000, samma bolag som filmatiserat The Fault in our stars.  

Nat Wolff som spelar Isaac i The fault in our stars är klar för rollen som Quentin och John Green kommer stå som exekutiv producent. Paper towns växte i mina ögon när jag förstod alla filosofiska anspelningar så ser fram emot att se den på vita duken. 

Sommarens böcker från Svensk bokhandel

Igår fick vi Svensk bokhandels katalog med sommarens böcker till jobbet. Hittills har jag hunnit igenom barn&ung-delen och har markerat vad jag vill köpa in till biblioteket. Säger bara en sak - det kommer mycket roligt i sommar!

Bokbloggsjerka 28-31 mars 

Den här veckan visar Annika en bild på en tatuering som består av en textrad ur Khaled Hosseinis Flyga Drake. Är det här något som du skulle kunna tänka dig att göra? undrar hon.Vad skulle det i så fall bli, och inte minst, var på kroppen skulle du placera konstverket?

Jag tycker det är jättesnyggt med tatueringar - på andra vill säga. Jag har lite samma problem som Annika, tänk om jag skulle ångra mig? Jag lider av extrem beslutsångest, det har hänt mer än en gång att jag står och gråter för att jag verkligen inte kan bestämma mig mellan vilken jacka jag vill ha. Tänk att då bestämma sig för en tatuering som kommer vara beständig till dödsdagar? 

Skulle jag en dag välja att tatuera mig, skulle det garanterat bli en bild på en uggla, det känns helt klart som det självklara valet. Men det finns ju många fina bilder på ugglor i böcker! Senaste favoriten visade jag för någon dag sedan, det är den lilla ugglan i Boken om Mademoiselle Oisaeu. Tänk den på insidan av handleden, snyggt!

Fast en textrad ur, eller illustration ifrån Vem ska trösta knyttet? skulle också kännas passande, eftersom just den boken har en stor betydelse i mitt liv! Här finns ytterligare 50 fina boktatueringar. De som är inspirerade av Sendaks Till vildingarnas land är helt fantastiska tycker jag!

Lina Stoltz - Imorgon är allt som vanligt

Titel: Imorgon är allt som vanligt

Författare: Lina Stoltz

Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)

Utgiven: 2014-03

Sidor:115

Adlibris | Bokus

Lilian är trött på att bli kallad för Lillan. Hon är också less på läraren Victor som hela tiden tjatar om utvecklingssamtal, som gång på gång ber henne stanna kvar i klassrummet efter lektionen. "Vi ser ju att någonting är fel, kan du inte berätta" och en rad andra jobbiga frågor som Lilian inte vill svara på. Frågor som får henne bli aggressiv och springa ut på skolgården, dra av Kim mössan på bandyplanen och hoppa rakt ner i snöhögen där tjejerna i klassen håller på att bygga en snöskulptur.

Framförallt är Lilian trött på att alltid vara rädd. Rädslan över att mamman ska vara full när Lilian kommer hem från skolan. De olika stadierna av fullhet. Det pinsamma, det jobbiga. Och det är en sak när mamman håller sig hemma innanför dörrarna och super, men när hon går ut bland folk... Tänk om någon får veta! Därav även oron i hela kroppen när Lilian blir vald till klassens lucia, för tänk om mamman kommer dit full. Eller om hon inte kommer alls?

Imorgon är allt som vanligt är en rätt ovanlig bok för sin åldersgenre, en bok som tar upp det svåra ämnet föräldrar som dricker. Om hur det känns som om man är helt ensam om det, att det skulle vara pinsamt om någon fick veta. Lilian har inte ens berättat det för sin bästis Nina, även om Nina börjar undra varför mamman är sjuk så ofta, varför Lilian kan byta humör på en handvändning.

Lina Stoltz berättelse är trots allt inte allt igenom mörk. Lilian har ju sina två storasyskon. Tanja som förvisso mest är sur, som struntar i ifall mamman sitter nere i källaren och super, hon har lessnat. Tintin har flyttat hemifrån och är konststuderande. Men när Lilian ringer dröjer det inte länge förrän han dyker upp, säger åt henne att packa en väska och så försvinner han ner i källaren till mamman en stund. Att läsa om syskonkärleken värmer. Och trots allt det dystra så sår ändå boken ett frö av hopp, allt behöver kanske inte vara helt nattsvart.

Det är svårt att inte bli berörd av Lilian och hennes liv. Boken är inte så lång med sina 115 sidor men den lämnar ändå spår efter sig. Bokens lärdom känns viktig, att vissa hemligheter gör sig bättre när man delar med sig av dem. Klumpen i bröstet känns inte lika stor då. 

Betyg: