Annie ser egentligen ingen som helst poäng i att jogga. Hon hatar det! Att springa långlopp är snarare ren galenskap. Ändå är hon nu anmäld till en träningsgrupp med målet att springa ett maraton och bygger hela sitt liv kring träningen och rätt kosthållning. Ändå kan hon inte slippa ifrån ångesten, skuldkänslorna och tankarna på att ifall hon inte hade gjort slut med Kyle hade han kunnat springa loppet själv - inte Annie för att hedra hans minne.
Självklart går det inte springa så långa sträckor utan att kroppen protesterar. Min egen protesterar ju efter tio meter, haha. Annie får problem med magen och med knäna och hela kroppen ömmar. Det hjälper lite att Jeremiah hejar på och peppar henne. Men bara lite, för samtidigt är han galet irriterande. Snygg, trevlig och atletisk - men irriterande. Annie slits mellan att vilja kasta sig i hans armar och att vända och springa bort från honom så fort det bara går.
Hur kan jag ha missat Miranda Kenneally?! Jag fastnade direkt i Breathe, Annie, breathe och den trista tågresan då jag började läsa boken försvann i ett nafs. Jag låter mig svepas med i Annies fotspår och för ett ögonblick känner till och med jag motivationen att börja löpträna, tycker det vore rätt häftigt att springa så långt. Men notera att det bara hände under ett ögonblick. Mestadels av tiden förstår jag inte hur Annie kan utsätta sig för en så fruktansvärd plåga, skuldkänslor till trots. Någon löpare av mig kommer det aldrig bli men jag älskade att få följa med på Annies inre och yttre resa.
Det finns inte mycket att inte tycka om i den här boken. Jag älskar karaktärerna. Jag får verkligen komma in i huvudet på Annie, hon känns väldigt äkta. Hon har sorgen och saknaden efter sin pojkvän, skuldkänslorna är starka. Samtidigt brottas hon med de nya känslorna Jeremiah väcker och ångesten över att hon känner kraft att fortsätta leva. Jeremiah är för övrigt en riktigt charmig kille men våghalsig och utmanande. Han känns som en frisk fläkt och jag tyckte verkligen om dialogerna mellan honom och Annie.
Jag efterlyste för övrigt amerikansk YA med ett okomplicerat förhållande till sex härom månaden och Kenneallys böcker klassar in där. Inte så att det blir en romantisk novell utan tonåringarna i böckerna tänker på sex, pratar om sex, har sex, utan att det nämns som en big deal och brott mot normer och guds lagar och det kändes faktiskt väldigt skönt.
Miranda Kenneallys böcker beskrivs som fristående men jag skulle ändå rekommendera att läsa dem i sin rätta ordning för det finns personer med i Breathe, Annie, breathe som jag lätt kan lista ut har figurerat i tidigare böcker. Jag vet ju därmed också hur tidigare böcker slutar - fast tack och lov är ju de flesta böckerna inom YA-contemporary rätt lätta att lista ut slutet på (med tydliga undantag, måste tilläggas!)
Hundred Oaks-serien:
1. Catching Jordan
2. Stealing Parker
3. Things I can't forget
4. Racing Savannah
5. Breathe, Annie, breathe
6. Jesse's girl (Kommer i juli)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar