Leigh Bardugo - I ljusets makt

Alina Starkov är en nobody, en i mängden av kartograflärlingar i landet Ravkas armé. Hon är föräldralös och hade turen att växa upp tillsammans med kompisen Mal på hertig Karamsovs egendom. Vid bokens inledning är Alinas regemente på väg till andra sidan Ravka och för att komma dit måste de passera Ohavet, en sänka försatt i totalt mörker där skrämmande varelser gömmer sig. Under överfarten blir sandbåtarna överfallna av volkror. När en av dem anfaller Mal väcks en uråldrig kraft i Alina, en kraft stark nog att rädda Mal men kanske även stark nog att rädda hela det krigsskadade Ravka.

Alina visar sig vara en grisha, en magiker (och en ovanlig sådan!), och forslas omedelbart bort till Lilla Palatset där en helt ny värld öppnar sig för henne. Grishorna behöver inte svälta, där finns det mat i överflöd. De har varmt vatten att tvätta sig med och lyx i överflöd. Men träningen är hård och Alina har svårt att anpassa sig till det nya livet. Hon vet inte heller vem hon kan lita på - för även om hon blir Skuggmästarens nya gunstling verkar han dölja vissa saker för henne. Saker som kan förändra allt.

Med tydliga influenser av det forna ryska tsarriket liknar inte I ljusets makt något annat jag har läst. Gammalt blandas med nytt, realism med magi. Jag är ingen stor läsare av fantasygenren, men i år har jag läst flera stycken. Utmärkande för denna boken är det begränsade persongalleriet. Det är så skönt att det inte läggs namn på namn på namn utan Alina får vara huvudkaraktär och sedan är det en handfull personer runt henne som är centrala för handlingen. Så skönt för mig som lätt blandar ihop karaktärer. Vi ser just nu på nya säsongen av Game of thrones och jag hänger inte med alls!

Leigh Bardugos språk är riktigt vackert. Det är lättläst och rejält fängslande. Carina Jansson ska ha all credit för sin fina översättning som känns trovärdig och sann. Det är mycket ryska influenser även i språket med namn och detaljer. Kanske kan jag störa mig på att vissa ord kursiveras genomgående genom boken. Varför är det till exempel viktigt att gång på gång betona kefta, klädesplagget grishorna har på sig? Kanske är en idé första gången men att göra det konsekvent genom hela boken känns tjatigt. Det gäller för ytterligare några namn och begrepp.

I det stora hela tycker jag verkligen om I ljusets makt. Jag blev lite besviken över att det återigen handlar om en karaktär som är en grå liten mus men som utvecklas till att hon är vacker och åtråvärd - varför ska det alltid vara sånt fokus på skönhet? Detta gäller ju framför allt karaktärer av kvinnliga könet, män får ju gärna vara lite hårdbarkade - det gör dem tydligen sexiga. Men Alina är ändå cool, hon nekar till exempel att göra allt för stora magiska ingrepp på sitt utseende, hon vill känna igen sig själv. Över huvud taget tycker jag att Alina är en cool karaktär, hon utvecklas stadigt genom boken, lär känna sina styrkor och svagheter och är inte rädd för att visa upp både och. Ändå känns det lite som om vi bara suddar vid ytan av hennes karaktär så jag hoppas på att få veta mer om henne i nästa bok i serien. Del 2 i serien, Stormens öga, utkommer nämligen i september i år och jag längtar redan! Sen blir det en ny väntan till våren 2016 då tredje och avslutande delen Ur askan kommer på svenska. Som bokälskare tvingas du verkligen ständigt att öva på ditt tålamod!

Det var skönt att I ljusets makt var en relativt kort bok, många fantasyserier innehåller tjocka och tunga böcker vilket nog är en av anledningarna till att jag drar mig för att läsa dem. 300 sidor kändes så där alldeles lagom. Kanske hade det till och med gått stryka lite till ut mittenpartiet som var aningens långsamt men i det stora hela var det här en perfekt uppbyggd bok!

Titel: I ljusets makt
Författare: Leigh Bardugo
Förlag: Gilla böcker (Rec-ex, tack!)
Utgiven: 2015-04
Serie: Grisha-trilogin #1
Sidor: 296
Adlibris | Bokus | SF-bokhandeln

Det här när en får aha-upplevelser. Först när jag skulle leta reda på omslaget till I ljusets makt fick jag syn på originalomslagen och insåg att de här böckerna har jag både sett och läst om. Tänk vad en ändrad omslagsdesign totalt kan förändra ens syn på en bok!