Det finns nog inte många personer idag som inte någon gång
har sett illustrationer gjorda av Ilon Wikland. Det är ju Ilon som gav utseende
till de flesta av Astrid Lindgrens karaktärer. En av höjdpunkterna på
LitteraLund var att höra Ilon Wikland samtala med Mark Levengood. Vilken fascinerande
dam hon är!
De pratade om Ilons uppväxt i Estland, hur hon bara korta
stunder bodde tillsammans med föräldrarna och framför allt växte upp hos sina
mor- och farföräldrar. Hur hennes farmor satte den då 14 år gamla Ilon på den
sista flyktingbåten som lämnade Estland med destination Sverige. När hon kom
fram hamnade hon ganska snart på sjukhus med gulsot. Det var dit Ilons faster
kom med papper och färger. ”Ritandet gjorde mig frisk. Så var det då och så är
det fortfarande.”
Hon utbildade sig på Konstfack och på Signe Barths
målarskola och så en dag hände det där som skulle få så stor betydelse i hennes
liv. Hon var hemma med sina barn och behövde lite fickpengar. Genom en vän fick
hon komma upp på Rabén & Sjögren för att träffa Astrid Lindgren. Med sig
hem fick hon ett par sidor manuskript att provteckna. Året var 1954, boken
hette Mio, min Mio och resten är så
att säga historia.
I samtalet med Mark Levengood berättade Ilon att hon fick
helt fria händer i tecknandet av Astrid Lindgrens figurer. Hon fick ställa
frågor till Astrid så att Astrid fick förklara och utveckla men annars kom Ilon
på karaktärer och miljöerna själv. Den enda egentliga konflikten hade de egentligen om Karlsson
på taket. Ilon ritade honom som en gammal tjock gubbe med glasögon men där höll
inte Astrid med. Så kom det sig att Ilon tillbringade ett halvår i Paris på ett
stipendium och där på en marknad fick hon syn på en liten gubbe i blåa byxor,
rutig skjorta och håret åt alla håll. Det var alltså Karlsson. Så Karlsson på
taket är fransman för er som inte visste det!
Jag fick lära mig en hel del om bilderböcker i samtalet. En
sak jag ofta slarvar med är titeluppslaget i böckerna men här menade Ilon på
att det är bland det viktigaste i hela boken. Det är här hon försöker måla upp
miljön som vi kommer möta i hela boken så barnen kan så sätta sagan i ett
sammanhang. När jag så tittar i fler bilderböcker ser jag samma sak där.
Spännande!
Jag blev så otroligt imponerad av Ilon Wiklands energi. Till
LitteraLund kom hon från Berlin där hon deltagit på invigningen av en stor
utställning med hennes bilder. Uppslutningen var så stor att insläpp fick ske i
omgångar så att Ilon kunde ta alla i hand.
Trots sina värdiga 85 år finns det inga planer på att sluta
illustrera böcker. När pågående projekt är klara ska hon dock ta timeout och
rita för sig själv ett tag. Och just det där fascinerade mig nästan allra mest.
Ilon Wikland är en av Sveriges allra största barnboksillustratörer – och allt
hon vill är att ”få rita”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar