Böcker på vers, kan det vara nånting att ha måntro? Jag måste erkänna att jag inte var helt övertygad. Men i Boktyckes läsutmaning fanns det med en punkt om att läsa en bok på vers och jag tänkte att jag kunde ge det en chans. Lämpligt nog fanns både Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet inne på bibblan så lånade med hem. Omslagen är för övrigt som snyggast ihop då de bildar en gemensam bild. Coolt tänkt!
Sophie Stein borde vara upp över öronen kär i sin pojkvän Dylan. Hon borde kunna dela allt med bästa vännerna Rachel och Grace. Men aldrig att hon skulle kunna berätta att hon tänker fina tankar om Murphy, killen på skolan vars namn blivit ett negativt klingande namn bland skolans elever. Aldrig att det skulle vara accepterat att hon, Sophie, skulle bli kär i en sådan ful looser. Men det blir hon ju...
Första boken utspelar sig från Sophies perspektiv. I bok två är det Murphy som får berätta. Det var ovant att läsa på vers eller prosalyrik som det också kallas. Det är kort och konsist utan att för den delen bli känslokallt och innehållslöst. Det blir i sin korthet faktiskt ganska gripande.
När det gäller innehållet gillar jag även det. Det blir en del oväntade vändningar och så och det tilltalar mig. Sen tycker jag eleverna på skolan och Sophies vänner är jäkligt elaka. Hur kan de ens tänka som de tänker och agera så som de agerar mot Murphy?
Böcker på vers kanske inte kommer bli standard i min läsning men det är faktiskt inte helt omöjligt att jag kommer läsa fler i samma stil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar