Vissa böcker är stört omöjliga att ta sig igenom. Det kan vara torrt skrivet, det kan vara dålig grammatik, ämnet kan vara allt för ointressant. Eller så är det som för mig och Liten handbok i konsten att bli lesbisk. Jag blir helt enkelt alldeles för arg och uppretad för att kunna läsa annat än korta stycken åt gången.
Liten handbok i konsten att bli lesbisk är en bok som ifrågasätter heteronormen, som vill vara en guide till hur man som kvinna kan bli lesbisk, och alla de fördelar som det bär med sig - både när det kommer till fysiskt och psykiskt välmående, sexuellt och ekonomiskt. Den är såklart tänkt att vara rolig, provocerande och kaxig men jag blir faktiskt mest arg.
Det finns vissa uttalanden i boken, kanske ämnade att vara roliga, som stör mig. Till exempel det här hur mycket man förlorar på att leva i ett heterosexuellt förhållande. Kanske har jag haft tur när det gäller mina val av partners men jag har alltid levt i väldigt jämställda förhållanden. Vi har hjälpts åt, både i hemmet och ekonomiskt. Ingen av oss prioriteras heller direkt när det gäller tid utanför hemmet - glöm att min sambo skulle kunna ägna mer tid åt sina fritidsintressen än mig, det handlar väl ändå om kommunikation? Om någon spenderar mer tid utanför hemmet med intressen är det nog för övrigt jag, haha.
Men det som ändå fick droppen att rinna över när jag läste var stycket om "Öva din gaydar" och då framför allt om "trannyn". Med flera nära vänner som är transkillar så har jag fått höra en del om den här boken. För det första är ordet "tranny" på engelska ett nedvärderande slangord för transperson, detta borde Lodalen och Tudor känna till. Att använda det i det här sammanhanget är inget annat än ett skymf. Men vi kan väl börja med att citera vad de skriver:
Jag är egentligen inte tillräckligt påläst för att kunna uttala mig om det här, jag vet det. Därför skulle jag vilja länka till den krönika som Sebastian Lönnlöv skrev om det här. Den är riktigt läsvärd!
Det finns så mycket i Liten handbok i konsten att bli lesbisk som jag inte håller med om, som gör mig illa berörd. Okej, på ett sätt kan det nog fungera som en ögonöppnare för många, för jag tror det är precis så negativa tankar om homosexuella förhållande som heteropersoner har. Men nej, där har jag aldrig varit, enligt mig är all kärlek, alla slags förhållande, precis lika bra och utvecklande. Det viktigaste är att personerna i fråga trivs med sitt val, med sin kärlek, med sitt liv!
Ett litet ps, en rolig anekdot. En av anledningarna till att det tog sån tid för mig att läsa boken är att jag tyvärr blev av med boken jag fick av Leopard förlag. Jag hade den i min resväska i bilen i somras när vi var på roadtrip. Efter någon dag skulle jag plocka upp den och min läsplatta och kunde inte hitta den. Någonstans på vägen måste vi ha glömt låsa bilen. Förlusten? Min nyinköpta läsplatta (á 500kr), Liten handbok i konsten att bli lesbisk och ett paket druvsockertabletter. Jag hoppas att stölden kunde tillföra något i denne prakttjuvs liv...
"TrannynTranskillen, det vill säga en kille som är född i en tjejkropp, är inte ett självskrivet inslag här eftersom han troligtvis inte identifierar sig som flata. Men en och annan befinner sig trots allt i ett gränsland till det lesbiska, eftersom sexualitet och genus innehåller så många nyanser. Vissa butchar eller tomboys kan ha någon tendens till transidentifikation, medan en del transkillar har kvar de könsdelar de fötts med. Oavsett vilket så är transkillen numera en högst närvarande aktör i flatvärlden." (s. 176)Okej, vad ska jag säga om det där. Det innehåller så mycket okunskap om transpersoner. Nej, jag tror inte en transkille identifierar sig som en flata, om något som bög eller heterosexuell. Och ja, en del transkillar har kvar de könsdelar han fötts med. Men det är ju inte svart eller vitt. Det är ta mig tusan inga lätta val en transkille ställs för idag. Det är betydligt lättare att byta kön kroppsligt från man till kvinna än vad det är att byta kön från kvinna till man. Som transkille kan du välja mellan ett väldigt litet men fungerande kön eller "normalstort" men med "bristande funktionalitet". Transsexualitet handlar faktiskt mest om könsidentitet, inte om hur personen kroppsligt ser ut, även om personen såklart helst hade varit född i en annan kropp.
Jag är egentligen inte tillräckligt påläst för att kunna uttala mig om det här, jag vet det. Därför skulle jag vilja länka till den krönika som Sebastian Lönnlöv skrev om det här. Den är riktigt läsvärd!
Det finns så mycket i Liten handbok i konsten att bli lesbisk som jag inte håller med om, som gör mig illa berörd. Okej, på ett sätt kan det nog fungera som en ögonöppnare för många, för jag tror det är precis så negativa tankar om homosexuella förhållande som heteropersoner har. Men nej, där har jag aldrig varit, enligt mig är all kärlek, alla slags förhållande, precis lika bra och utvecklande. Det viktigaste är att personerna i fråga trivs med sitt val, med sin kärlek, med sitt liv!
Ett litet ps, en rolig anekdot. En av anledningarna till att det tog sån tid för mig att läsa boken är att jag tyvärr blev av med boken jag fick av Leopard förlag. Jag hade den i min resväska i bilen i somras när vi var på roadtrip. Efter någon dag skulle jag plocka upp den och min läsplatta och kunde inte hitta den. Någonstans på vägen måste vi ha glömt låsa bilen. Förlusten? Min nyinköpta läsplatta (á 500kr), Liten handbok i konsten att bli lesbisk och ett paket druvsockertabletter. Jag hoppas att stölden kunde tillföra något i denne prakttjuvs liv...
Författare: Mian Lodalen & Matilda Tudor
Förlag: Leopard (tack för rec-exet!)
Utgiven: 2014-05
Sidor: 248
Så olika det kan vara! Jag tyckte om den här, i alla fall delar av den. Jag tänker att det främst är för att min dotter ser sig själv som quer och bisexuell och jag då med den här boken fick en hel del insikter om vad hon kan komma att stöta på i livet!
SvaraRadera