Doris Lessing - Det femte barnet

Usch, vilken obehaglig känsla Det femte barnet lämnade efter sig. Boken innehåller ett krypande obehag vilket gjorde det svårt att ens lyssna klart, samtidigt som jag verkligen ville veta hur det skulle gå för familjen. För Doris Lessings berättelse är allt annat än en vanlig familjesaga.

Harriet och David träffas på en julfest och där de står och iakttar festligheterna vid varsin vägg inser de genast att de är av samma sort. De är wallflowers, iakttagare. Snabbt inser de också att de har samma dröm om livet – en stor familj med många barn och med hela släkten och vännerna samlade omkring sig. Och så blir det också. Det stora huset de köper utanför London – egentligen allt för stort och dyrt för deras nalkande familj – blir en samlingspunkt vid jular och andra ledigheter och tillvaron den ökande barnaskaran är idyllisk. Tills Harriet blir med barn på nytt, nummer fem i ordningen. Redan i magen är fostret krävande och graviditeten blir oerhört tuff. När barnet, Ben, föds inser familjen genast att en ödesdiger kraft har tagit sig in i familjen och allt som det var slås sönder.

Obehag beskriver jag det som ovan och det är just den känslan som klistrar sig fast i mig som en klibbig massa. Jag hade av någon outgrundlig anledning fått för mig att Doris Lessing främst skrev lyckliga berättelser, om kvinnor och sexualitet (jag har aldrig sagt mig vara en expert på Nobelpristagare bör här tilläggas) men så är ju inte alls fallet! Tyvärr faller jag inte alls för Det femte barnet. Anledningen att jag lyssnade klart var just att det var en ljudbok och en relativt kort sådan. Samtidigt tror jag att ljudboksformatet var just det som fick mig att tycka att boken rörde sig oerhört långsamt framåt för Mona Malm läser så oändligt långsamt! Tyvärr fanns inte boken inne på bibblan när jag lyssnade för då hade jag läst de återstående sidorna lite snabbt för att kunna lägga mig boken bakom mig.

Givetvis är det inte bara det långsamma som får det att krypa i mig, att vilja skynda på berättelsen. Familjen och omvärldens reaktion på Ben är också jobbiga att lyssna till. Han är ett mycket ovanligt barn men att redan innan barnet föds vara så negativt inställd till barnet i magen? Och det att alla tycktes kringgå problemet, att ingen läkare eller lärare ville erkänna att det var något fel på pojken. När han helt uppenbart inte känner känslor och redan tidigt attackerar sina syskon och djur. Att en efter en i familjens liv försvinner för att inte komma tillbaka, att familjen förtvinar och ramlar isär, familjelyckan borta för gått – det blir tungt och deprimerande. Bokens öppna men ändå avrundande slutstycke ger dock mersmak. Det är så vackert och naket beskrivet att det lämnar mig tyst och eftertänksam.

Nej, jag tror fortfarande att ett Nobelpris i litteratur är ett tecken över att det är en författare som inte passar mig. Jag förstår inte Doris Lessings storhet men för att göra det kanske jag skulle läsa något mer av henne?

Titel: Det femte barnet
Författare: Doris Lessing
Förlag: Bonnier audio
Utgiven: 2007
Uppläsare: Mona Malm
Tid: 5 CD, ca 5 tim