If seventeen-year-old Skylar Evans were a typical Creek View girl, her future would involve a double-wide trailer, a baby on her hip, and the graveyard shift at Taco Bell. But after graduation, the only thing standing between straightedge Skylar and art school are three minimum-wage months of summer. Skylar can taste the freedom—that is, until her mother loses her job and everything starts coming apart. Torn between her dreams and the people she loves, Skylar realizes everything she’s ever worked for is on the line.
Nineteen-year-old Josh Mitchell had a different ticket out of Creek View: the Marines. But after his leg is blown off in Afghanistan, he returns home, a shell of the cocksure boy he used to be. What brings Skylar and Josh together is working at the Paradise—a quirky motel off California’s dusty Highway 99. Despite their differences, their shared isolation turns into an unexpected friendship and soon, something deeper.
Eftersom jag verkligen tyckte om Something real drog jag mig lite för att fortsätta med I'll meet you there. Tänk om jag skulle bli besviken, inte tycka om, det blir ju lätt så när en verkligen har tyckt om en bok. Jag hade dock inte behövt vara orolig. För ja, jag har verkligen blivit helt såld på Heather Demetrios böcker. Varför har hon inte skrivit fler för? Det är kanske bra för min nattsömn men inte för min läsabstinens.
Det här är en bok som är karaktärsdriven. Själva storyn är långsam och enkel men karaktärerna är så fina. Jag vill verkligen lära känna dem och det får jag göra också. Jag såg det redan i Something real, men här får jag det bekräftat. Heather Demetrios är galet bra på att teckna karaktärer och skriva om deras relationer.
Dels har vi Skylar, Sky, som bara vill bort, bort, bort. Iväg från orten där alla redan givit upp, bort från mamman som inte tycks kunna komma över sorgen efter maken, tillika Sky's pappa, som körde ihjäl sig då han druckit för mycket (igen). Rädslan över att bli kvar har fått Sky att stänga av det mesta, att inte våga känna, älska. Hon har livet på paus och bara väntar på att få börja leva.
Dels har vi Skylar, Sky, som bara vill bort, bort, bort. Iväg från orten där alla redan givit upp, bort från mamman som inte tycks kunna komma över sorgen efter maken, tillika Sky's pappa, som körde ihjäl sig då han druckit för mycket (igen). Rädslan över att bli kvar har fått Sky att stänga av det mesta, att inte våga känna, älska. Hon har livet på paus och bara väntar på att få börja leva.
Sen har vi också Josh, 19 år gammal och redan krigsveteran sedan han förlorat ena benet i Afghanistan. Josh som innan han tog värvning var en riktig tjejtjusare och festprisse men som nu försöker vänja sig vid sitt nya liv, vid att faktiskt orka leva vidare. Han plågas av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och har det faktiskt ganska djävligt. Men orkar på något sätt ändå finnas där för Sky nät hennes värld faller sönder. Han är kanske inte längre den idiot han än gång var.
Relationer mellan kompisar, mellan mor och dotter och så klart de där som får det att pirra till i magen. Det går att hitta allt i den här boken. Jag tycker särskilt mycket om den vänskap som skildras. Sky's kompis Dylan må ha blivit en av de där tjejerna med ett barn på höften, men inte har det förminskat deras vänskap. Sen finns ju där Chris som Skylar har svurit kyskhetslöfte tillsammans med - inga killar innan college, då finns risken att man blir kvar. Och kvar i den lilla hålan Creek View vill en inte bli!
Dialogen sen! Kanske krystat på sina håll men annars - helt perfekt. Älskade framför allt kommunikationen mellan Skylar och Josh, där Josh frågar Sky om hur hon mår genom att fråga "How's the Sky today?" och hon svarar på samma sätt "A little cloudy?" eller kanske "Perfect. Not a cloud. Low seventies with a breeze." Det är något med att beskriva hur en mår med hjälp av väder som tilltalar mig väldigt mycket!
I'll meet you there är också en bok om hur det är att leva i totalt utsatthet och i en extrem fattigdom. Sky har absolut ingenting att falla tillbaka på. När mamman blir av med sitt jobb ska de båda överleva på Sky's minimilön som hon hoppats kunna spara till college. Dagar går där Sky enbart har råd att stoppa i sig ett par kex. Ett par kex!!! Det är ju fruktansvärt. Jag såg en recension där personen jämförde Demetrios sätt att skildra fattigdomen med hur Rainbow Rowell skriver om det i Eleanor & Park och den jämförelsen är faktiskt inte så tokig. Jag är faktiskt benägen att hålla med.
Det här är framför allt Sky's berättelse. Vi får följa hennes vedermödor, hennes försök att hålla sig över ytan tills hon kan lämna sin trasiga hembygd. Men här och där får vi även läsa kapitel ur Josh's synvinkel. Får komma innanför pannbenet på honom, verkligen se den ångest och smärta han bär på. En smärta som inte enbart är fysisk. Vi får se brottsstycken av det som hände i Afghanistan och hur han hanterar det i dag, hur han hanterar sin PTSD. De kapitlen tillför så otroligt mycket till handlingen. Det där att inte enbart få Sky's bild av Josh, utan även få Josh bild av sig själv.
I'll meet you there är också en bok om hur det är att leva i totalt utsatthet och i en extrem fattigdom. Sky har absolut ingenting att falla tillbaka på. När mamman blir av med sitt jobb ska de båda överleva på Sky's minimilön som hon hoppats kunna spara till college. Dagar går där Sky enbart har råd att stoppa i sig ett par kex. Ett par kex!!! Det är ju fruktansvärt. Jag såg en recension där personen jämförde Demetrios sätt att skildra fattigdomen med hur Rainbow Rowell skriver om det i Eleanor & Park och den jämförelsen är faktiskt inte så tokig. Jag är faktiskt benägen att hålla med.
Det här är framför allt Sky's berättelse. Vi får följa hennes vedermödor, hennes försök att hålla sig över ytan tills hon kan lämna sin trasiga hembygd. Men här och där får vi även läsa kapitel ur Josh's synvinkel. Får komma innanför pannbenet på honom, verkligen se den ångest och smärta han bär på. En smärta som inte enbart är fysisk. Vi får se brottsstycken av det som hände i Afghanistan och hur han hanterar det i dag, hur han hanterar sin PTSD. De kapitlen tillför så otroligt mycket till handlingen. Det där att inte enbart få Sky's bild av Josh, utan även få Josh bild av sig själv.
I'll meet you there är inte baserad på en verklig händelse men jag törs påstå att bokens karaktärer finns där ute, det finns många tjejer som Skylar som bara vill bort, rädda att behöva stanna kvar, leva sina liv i en trailer park och tidigt få flera barn. Det finns också soldater som Josh som skadas i kriget och som får leva med konsekvenserna av det. Eller som inte orkar med det. Författaren har lagt till en kommentar där det står att det i slutet av april 2014 hade dött över 2000 amerikanska soldater i Afghanistan och 20 000 soldater hade skadats. Samtidigt förekom det fler självmord än vad det dog soldater i strider. Hemska siffror. Det skrivs sällan om dessa unga killar som ger sig ut för att bekämpa ett krig men som kommer hem i bitar - kanske inte kroppsligt men själsligt - och därför är det intressant att läsa de skildringar som faktiskt kommer. Det är en verklighet som ligger långt ifrån den jag lever här i mitt trygga Sverige, men det gör inte verkligheten mindre verklig.
I'll meet you there är den perfekta boken för en dag på stranden eller för en stund i skuggan under ett träd. Den är tillräckligt lättsam för att läsa i solen, men har också den där tyngden som krävs för att man ska fastna ordentligt och försvinna in i bokens värld.
Titel: I'll meet you there
Författare: Heather Demetrios
Förlag: Henry Holt Company
Utgiven: 2015-02
Sidor: 379
ps. Ja, jag har svårt att skriva konstruktiv kritik om vissa böcker. När en bok tilltalar mig riktigt mycket kan jag ha överseende med de små bristerna eftersom den stora helheten är så fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar