Tiffany Schmidt - Send me a sign

Titel: Send me a sign
Författare: Tiffany Schmidt
Förlag: Walker Company
Utgiven: 2012-10
Sidor: 377
Adlibris | Bokus | cdon

Beskrivning: Det är sommaren innan senior year, Mia hade sett fram emot en sommar full av festande och strandhäng med vännerna Hillary, Lauren och Ally. Hon tänkte att det kanske var dags att bestämma sig hur hon ville ha det med sin icke-så-seriösa pojkvän Ryan. Så börjar plötsligt blåmärken dyka upp så fort hon slår i något och hon känner sig trött och sliten. Ett flertal läkarbesök senare kommer beskedet, leukemi.

Mia är en tjej som alltid letar efter tecken. Ett tecken på att hon kommer klara provet, hur hon ska göra med Ryan, hur kvällen kommer bli. Hon hade absolut inte väntat sig att få svaret på om hon kommer överleva cancer eller berätta det för sina vänner. Hon bestämmer sig påhejad av sin mamma att inte berätta. Hennes granne och nära vän Gyver är den enda som får veta att hon är sjuk. Gyver som inte hör till gänget, som är tönten som plötsligt vuxit i sig och blivit het.

Egna noteringar: När jag förra hösten hade läst ut The fault in our stars ville jag läsa fler böcker i samma stil. En av titlarna jag hittade var Send me a sign som gavs ut oktober 2012. Den har sedan agerat hyllvärmare tills jag härom dagen plockade fram och sträckläste den. Kunde inte lägga den i från mig.

Enda egentliga likheten mellan de båda böckerna är att de innehåller en cancersjuk tjej. I övrigt är de rätt olika. Schmidt vinner på det, för det gör att jag ser på Send me a sign som sin egen och inte en sämre kopia av John Greens mästerverk.

Jag blev så fruktansvärt irriterad på Mias mamma. Hon är egocentrisk, enspårig och ser främst till sitt eget bästa. Mia ska inte berätta för någon att hon har cancer "du kommer ju tillbaka från behandlingen som samma tjej så de behöver inte veta", när hon tappar håret ska hon absolut inte visa sig utan peruk och hon kan ju absolut inte gå runt hemma i pyjamas, risken finns ju att någon tror att hon är sjuk. Det här är bara ett par exempel. Sen har såklart även mamman sina bra sidorummet det är det här som fastnade.

Jag förstår inte riktigt hur Mia tänker när hon väljer att inte berätta att hon är sjuk. Vill hon inte ha stödet från vännerna? Och att vännerna inte märker något annat än att hon är frånvarande är märkligt! 

Min favorit i boken är Gyver (Döpt efter MacGyver) som jag blir lite småkär i. Han är så fin som ställer upp för Mia och finns vid hennes dida under hela den månad hon intensivbehandlas med cellgifter på sjukhuset. Han är så där härligt smånördig och gör playlist till henne, alla med allittererade titlar. Han spelar gitarr i ett band dessutom och kan o stort sett spela upp vilken låt du än ber honom om, coolt! 

Send me a sign är en fin bok om ett tungt ämne. Den har ett bra driv och jag vill hela tiden veta mer. Den stora frågan jag letar svaret på är om och när kommer vännerna få veta. Och kommer Mia att överleva?

Avslutningsvis måste jag bara nämna att jag älskar bokens omslag. Det är stilistiskt och vackert med maskrosens frön som sprids i vinden. Tumme upp där! 

Perfekt bok att dricka en god kopp chailatte till :)

Betyg:

Handling: 4/5

Karaktärer: 4/5

Språk: 4/5

Berättarteknik: 4/5