Titel: Nyckeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren
Utgiven: 2013-11
Sidor: 813
Obs! Spoilers från tidigare delar kommer att förekomma. Läs inte om du inte har läst Cirkeln och Eld!
Beskrivning: En dryg månad har gått sedan händelserna i gympasalen på Engelsfors gymnasium. Slutstriden mot demonerna närmar sig. De utvalda som är kvar kämpar inte längre enbart mot sig själva utan mot tiden. Ska de hinna få reda på allt de behöver veta och lära sig de kunskaper som behövs för att en gång för alla stänga porten till demonernas värld?
Egna noteringar: Jag kan ju börja med att nämna att jag faktiskt inte var en av dem som ryckte i dörren på bokhandeln så snart Nyckeln släpptes. Jag tänkte att jag ville läsa men det tar jag när jag hinner. Kanske kunde önska i julklapp eller så. Men det ena leder till det andra och att följa bokbloggare på just bloggar men även Instagram och Twitter är farligt! Boken hamnade i brevlådan och förra helgen gick i läsningens tecken. Klockan närmade sig två natten till måndagen när jag slog igen den, tog ett djupt andetag och inledde sorgeprocessen. Ännu en fantastisk trilogi är avslutad.
Det var ett tag sedan jag läste Cirkeln och Eld och jag insåg redan när jag läste igenom persongalleriet som inleder Nyckeln att det kunde varit en idé att läsa om de första två böckerna först. Efter en snabbläsning av sista sidorna i Eld började handlingen klarna och jag var med på tåget igen.
Nyckeln inleds med att vi får följa Ida som vaknar upp i gränslandet där hon hamnade när hon dog i gympasalen. Jag funderade till en början på om jag gillade kapitlen som utspelar sig i Gränslandet men så här i efterhand tycker jag det är en bra lösning för att snabbt driva handlingen framåt. Annars hade nog ännu en bok behövts för sidorna hade ökat betydligt i antal.
Vi får följa samtliga av de kvarvarande Utvalda - Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa som gör sitt bästa för att klara av livet som tonåringar som utöver de vanliga problemen med kärlek, familj och kompisar bär hela mänsklighetens fortlevnad på sina axlar. Inte det lättaste lasset att bära direkt. Kapitlen är korta, ibland på bara ett par sidor. Detta och det ständiga skiftandet av huvudperson gör att handlingen snabbt drivs framåt. De flesta kapitel avslutas med en cliffhanger som gör det omöjligt att inte läsa ett kapitel till. "Bara ett kapitel till så ska jag släcka sen." "Nej nu är jag rejält trött, fem minuter till så sover jag sen." "Oj, boken är visst slut..." Typ...
Det jag, och säkert många med mig, gillar så mycket med Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens karaktärer är att de skulle kunna vara du och jag. Jag har läst många böcker liknande Cirkeln-trilogin men oftast är huvudpersonerna utmärkande snygga, starka, smidiga eller populära. Här möter vi Plugghästen, Emo-tjejen, Tjockisen och sen skolans snygging förvisso. De blir lätta att ta till sig, känna igen sig i. Att de dessutom parallellt med att rädda världen har kärleksstrul, bråkar med familjen, blir osams med sina vänner och varandra gör dem levande.
Jag retar mig väldigt på Linnéas velande och självförakt. Jag skulle vilja krama om henne och tala om för henne att hon visst förtjänar att bli omtyckt, att hon inte alls är förstörd. Hon verkar behöva få höra det där! Ja, gemensamt för de flesta karaktärerna är att de har bristande självinsikt, omvärlden verkar inte se på dem på samma sätt som de ser sig själva.
Redan innan jag började läsa boken såg jag flertalet tweets som florerade på Twitter. Jag uppskattar att så pass många undvek spoilers och bara twittrade kapitel alternativt sida och sen lade till ett par ord om detta. Jag visste med andra ord redan innan jag kom till kapitel 95 att det skulle hända något anmärkningsvärd och absolut, det var inte utan att jag fnissade när jag läste kapitlet. Nyfiken? Läs boken så får du se vad som händer där! =)
Det går att skriva hur mycket som helst om Nyckeln. Det är en riktigt bra avslutning på en bra serie. Kanske inte min favorit i trilogin men inte långt där i från. Författarna har skrivit en historia som kommer leva kvar länge, länge. Det är högkvalitativt och jag är stolt över att författarna kommer från vårt lilla land. Jag hoppas verkligen att böckerna slår igenom internationellt för så bra är de!
Det var ett tag sedan jag läste Cirkeln och Eld och jag insåg redan när jag läste igenom persongalleriet som inleder Nyckeln att det kunde varit en idé att läsa om de första två böckerna först. Efter en snabbläsning av sista sidorna i Eld började handlingen klarna och jag var med på tåget igen.
Nyckeln inleds med att vi får följa Ida som vaknar upp i gränslandet där hon hamnade när hon dog i gympasalen. Jag funderade till en början på om jag gillade kapitlen som utspelar sig i Gränslandet men så här i efterhand tycker jag det är en bra lösning för att snabbt driva handlingen framåt. Annars hade nog ännu en bok behövts för sidorna hade ökat betydligt i antal.
Vi får följa samtliga av de kvarvarande Utvalda - Minoo, Anna-Karin, Linnéa och Vanessa som gör sitt bästa för att klara av livet som tonåringar som utöver de vanliga problemen med kärlek, familj och kompisar bär hela mänsklighetens fortlevnad på sina axlar. Inte det lättaste lasset att bära direkt. Kapitlen är korta, ibland på bara ett par sidor. Detta och det ständiga skiftandet av huvudperson gör att handlingen snabbt drivs framåt. De flesta kapitel avslutas med en cliffhanger som gör det omöjligt att inte läsa ett kapitel till. "Bara ett kapitel till så ska jag släcka sen." "Nej nu är jag rejält trött, fem minuter till så sover jag sen." "Oj, boken är visst slut..." Typ...
Det jag, och säkert många med mig, gillar så mycket med Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens karaktärer är att de skulle kunna vara du och jag. Jag har läst många böcker liknande Cirkeln-trilogin men oftast är huvudpersonerna utmärkande snygga, starka, smidiga eller populära. Här möter vi Plugghästen, Emo-tjejen, Tjockisen och sen skolans snygging förvisso. De blir lätta att ta till sig, känna igen sig i. Att de dessutom parallellt med att rädda världen har kärleksstrul, bråkar med familjen, blir osams med sina vänner och varandra gör dem levande.
Jag retar mig väldigt på Linnéas velande och självförakt. Jag skulle vilja krama om henne och tala om för henne att hon visst förtjänar att bli omtyckt, att hon inte alls är förstörd. Hon verkar behöva få höra det där! Ja, gemensamt för de flesta karaktärerna är att de har bristande självinsikt, omvärlden verkar inte se på dem på samma sätt som de ser sig själva.
Redan innan jag började läsa boken såg jag flertalet tweets som florerade på Twitter. Jag uppskattar att så pass många undvek spoilers och bara twittrade kapitel alternativt sida och sen lade till ett par ord om detta. Jag visste med andra ord redan innan jag kom till kapitel 95 att det skulle hända något anmärkningsvärd och absolut, det var inte utan att jag fnissade när jag läste kapitlet. Nyfiken? Läs boken så får du se vad som händer där! =)
Det går att skriva hur mycket som helst om Nyckeln. Det är en riktigt bra avslutning på en bra serie. Kanske inte min favorit i trilogin men inte långt där i från. Författarna har skrivit en historia som kommer leva kvar länge, länge. Det är högkvalitativt och jag är stolt över att författarna kommer från vårt lilla land. Jag hoppas verkligen att böckerna slår igenom internationellt för så bra är de!
Betyg:
Handling: 4/5
Karaktärer: 5/5
Språk: 5/5
Berättarteknik: 4/5
Velar mellan en stark fyra och en femma, men tycker ändå att pluset är så pass starkt, så jag ger Nyckeln högsta betyget.
Velar mellan en stark fyra och en femma, men tycker ändå att pluset är så pass starkt, så jag ger Nyckeln högsta betyget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar